Att bli med lastcykel. Del 2


 


Ladies and Gentlemen, Start Your Bikes!

 

Det är besvärligt

I del 1 skrev jag att det var kul och väldigt praktiskt att cykla med lastcykel. Ett annat ord för att sammanfatta hur det är att cykla lastcykel är besvärligt. Det har absolut inget med cykeln att göra utan det handlar om den dålig infrastruktur som färden är tänkt att ske på. Efter ett halvårs cyklande kan jag konstatera att en stor del av cykelinfrastrukturen på intet sätt är anpassad efter lastcyklar. Ofta inte för vanliga cyklar heller för den delen, men det förstärks med en faktor 10 med lastcykel:

  • Det är många tvära kurvor som är svåra, till och med omöjliga, att ta sig igenom.


Omöjligt att ta sig runt denna 180 graders kurvan. Blir att kliva av, backa och trixa för att komma runt. Se vändplan i bakgrunden, där behöver inte bussarna backa och trixa…

  • Det är många smala cykelbanor som gör möten mycket svåra och det är ibland omöjligt att cykla om andra eller bli omcyklad.


En dubbelriktad cykelbana, ett så kallat pendlingsstråk, 1,25 m bred. Svårt att mötas med vanlig cykel, omöjligt med lastcykel om inte mötande använder gångbanan…

  • Ibland är cykelbanorna så smala att det inte går att använda dem.


Cykelbanan och dess ramp är så smal att det är mycket svårt att ta sig upp och ner från cykelbanan.

  • Det är kantstenar i början och slutet av cykelbanor som är omöjliga att cykla över och du tvingas kliva av och lyfta cykeln. Detta är mycket besvärligt, särskilt vid tung last.


Kantstenar i början/slutet på många cykelväger innebär stora problem, även med vanlig cykel


Så här känner man många gånger när man cyklar lastcykel…

  • Det är många gånger stora problem vid vägarbeten, vid grindar, pollare och stenar och andra hinder som ständigt återfinns på cykelvägarna


Vägarbete med liten hänsyn tagen till cykeltrafik, än mindre till lastcykel… Tack för det Trafikverket! Foto: Gabrielle Gjerswold


Med vanlig cykel kommer du precis förbi vid sidan av hindret. Med lastcykel blir det tvärstopp, vända om och finna annan väg – hur fel kan det bli?


Här kommer jag inte förbi… Foto: Anders Englesson

…inte här heller. Och övriga som ska passera erbjuds en härlig tur i lervällingen… Foto: BigMollo


Bara att vända om och finna en annan väg. Ofta en bilväg, inte en cykelväg…

Allt detta gör att du då och då tvingas vända om och göra helt onödiga omvägar och många gånger tvingas du då cykla med biltrafiken. Det går alltså så långt att den avsedda infrastrukturen för cykel går inte att använda! Tänk om allt detta också rådde för motorfordonstrafiken, att lastbilar inte kunde nyttja stora delar av landets gator och vägar – det går ju inte ens att föreställa sig!


”Pappa, kommer vi inte förbi här? Nej det gör vi inte. Vad ska vi göra då? Vända om och cykla på vägen med bilarna…”


…och här fortsatte färden då cykelvägen inte kunde användas pga av ännu ett illa utformat bilhinder. En helt onödig omväg och inte en särskilt trevlig miljö att cykla med barnen i.

I stort sett varenda gata och väg i landet dimensioneras för lastbilar. Man tar hänsyn till dem genom körfältsbredder, genom att anpassa kurvradier osv. När det gäller cykelinfrastrukturen dimensioneras den ju många gånger inte ens för vanliga cyklar. Så länge dessa påtagliga och stora brister finns på landets cykelvägar tycker jag att landets kommuner och Trafikverket ska ge ut Lastcykelkartor där de visar vilka cykelvägar som är framkomliga med lastcykel och vilka som inte är det. Det görs för motortrafikens riktigt tunga fordon – så kallad Tungtrafik Kartor, se här:


Dags för kommuner och Trafikverket att ta fram Lastcykelkartor!

Har du sen lyckats tråckla dig igenom dessa usla cykelbanor och cykelvägar kan du glömma att du kan parkera vid en cykelparkering, de är helt enkelt inte utformade för denna typ av cykel.

Två 20 tums hjul fram och ett 26 tums hjul bak gör också att färden vid dålig beläggning, vid kanter, brunnar och liknande blir tämligen stötig. Därför bör man säkra lasten så den inte far omkring i lådan.


Flera rader av ränndalsplattor tvärs över cykelbanan blir ett mindre helvete med lastcykel


Även cykelsymbolerna på cykelbanan innebär obehag. Foto: Jon Jogensjö

Sammanfattningsvis, och trots eländig cykelinfrastruktur på många håll, har det varit en roligt tid med lastcykling. En stor del av de transporter som tidigare utfördes med bil kan nu enkelt utföras med cykel. Med fulladdat batteri är varken topografi, lastvikt eller distans ett hinder för tunga och skrymmande transporter med cykel.

Tänk så mycket roligare och lättare lastcykelfärderna varit om också cykelinfrastrukturen varit cykelinfrastruktur!


Att bege sig till återvinningsstationen har blivit roligt!

 

Är jag på väg att blåsa mitt bilberoende?

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

Antal kommentarer: 21

Isidor

Sista bilden, är det Värmlandsvägen i Farsta?


Erik Johansson

@isidor jo stämmer.
Värst av allt för lastcyklar är trottoarkanter, de görs ofta alldeles för höga och eftersom sväng radien är lite större med lastcykel så missar man ofta de ramper som finns.
Jag försöker lägga in de där grindarna på Openstreetmap, så man kan skaffa fram en karta för lådcyklar. Det faller lite på att lådcyklar är så olika min korta tvåhjuling kan jag tråckla förbi på många ställen där trehjulingar måste vända.


Arne B

Det tragiska är ju att de där *#¤%& grindarna/bommarna står där för att motormän inte kan trafikreglerna och kör lite där det går. Grindarna/bommarna är ju konstruerade enbart för att hindra motormän. Ingen tanke har ägnats åt de trafikanter som cykelvägarna är byggda för. Krister har visat på utmärkta alternativ.
Men, vem bryr sig om cyklister? Det är väl bara att ta en annan väg? Varför gnälla, liksom?


Björn Åslund

Lastcyklar är ju en tämligen ny företeelse i Sverige, och är ännu bara i ett mindre numerär. Kanske inte så konstigt då att cykelbanorna är ibland är så illa utformade för en bredare cykel. Men nu kommer lastcyklarna, och vi som cyklar får också se till att vår röst och vår behov gör synliga.
Många av de brister som Krister visar på, är också brister som drabbar vanliga cyklister. Helt enkelt grundläggande systemfel, där trafikplanerare inte förstått villkoren för cyklister.
Så vi måste fortsätta, blogga och tjata….


Lars Erikson

Lastcyklar är inte nå’n ny företeelse i vårt land! Fanns ända in på 1960-talet så länge som affärerna hade springschasar! Och inom industrin har de nog ”alltid” funnits.
Problemen är samma när man som vi åker trajk, har man se’n någon typ av handikapp så är det inte så enkelt att kliva av och lyfta. Många funktionshindrade har ju också traditionella vuxentrehjulingar.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Uppror på stadens cykelbanor!


 

Nu är det uppror ute på cykelbanorna i Stockholm. Cyklisterna har beväpnat sig och tar inte skit längre. De gör tydliga markeringar att nu får det vara nog. Se dessa bilder, och jag vill varna er läsare, de kan väcka starka känslor!



Det är en tydlig utveckling och stark upptrappning av tidigare aktioner mot kantstenar som jag skrivit om tidigare.

Det har nu vuxit och nu handlar det om hela cykelbanor!

Var ska detta sluta?

 

Relaterade inlägg:

 

Stort tack till David Bäckman för tips och bilder.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

BREAKING NEWS! Nya sopsaltstråken i Stockholm


 

Här är de nya sopsaltstråken i Stockholm:


Söderort och Södermalm


Västerort, Kungsholmen, Norrmalm och Gamla Stan

Det är en omfattande utökning, från 6 mil till 12 mil cykelvägar som ska sopsaltas säsongen 2014-15. Det är många av de stora cykelstråken i söder- respektive västerort. Denna säsong blir det även fler sträckor i innerstaden med bland annat:

  • Stadsgårdsleden
  • Årstabron/Tanto
  • Liljeholmsbron
  • Långholmsgatan
  • Västerbron
  • Söder Mälarstrand
  • Skeppsbron
  • Munkbron
  • Sveavägen

Nu börjar vi verkligen närma oss ett sammanhängande cykelnät som täcker stora delar av staden. Vi blir många som kommer stöta på sopsaltaren denna säsong, härligt!

 

Här kan du läsa mer på stadens hemsida

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 5

Erik Johansson

Tjo! Verkligen trevligt. Nu väntar jag bara på att innerstadens cykelbanor/fält standard höjs så att de också kan sopsaltas, om den nya stadshusledningen gör som med Götgatan så kunde det ju gå snabbt.
Jag antar att det bara kommer röjas åt ena hållet på Skeppsbron?


Emil

Ser bra ut!
För egen del återstår bara sträckan Kungsträdgården – Stadion via Stureplan.
Vore som Erik skriver intressant att veta om alla sträckor inritade på kartan sopsaltas på båda håll. Särskilt Götgatan och Skeppsbron.


Anders

Härligt!
Men Dödsstjärnerännan vid Munkbron kommer de att behöva spärra av åt ena hållet när sopsaltaren ska passera. Det förvånar mig att den alls får plats på bredden där!


Dmitri F

Vill inte vara negativ men hur ska de sopsanta sveavägen? Det är rätt mycket bilväg mellan cykelbanesnuttarna…


Krister Isaksson

Dmitri, du får fråga TK! Kanske har de ett ess i rockärmen…



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Att bli med lastcykel. Del 1


 

Så har jag då farit runt med lastcykel ett halvår. Onekligen har en ny dimension av cyklandet kommit in i mitt liv, en dimension som till stora delar är mycket positiv. Tänkte dela med mig av mina erfarenheter av lastcyklandet i två delar här på bloggen.

Maskinen som jag far omkring på är Butchers & Bicycles MK1-E. En trehjulig lastcykel med elassistans.


Butchers & Bicycles MK1-E. Foto: Luca Mara

Ramen är i aluminium och cykeln är försedd med en låda fram med barnsits/bälten samt kapell. Cykeln klarar last upp till 100 kg. Bromsarna är hydrauliska skivbromsar på alla tre hjulen.  Elmotorn har en effekt på 250W, driver vevpartiet och cykeln upp till 25 km/t. Från en cykeldator monterad på styret ställer du in effektläge med mera. Cykeln är också utrustad med NuVincis steglösa navväxlingssystem.

Det unika med denna lastcykel är att den har en tiltfunktion vilket gör att, till skillnad mot andra trehjuliga lastcyklar, man inte behöver bromsa in kraftigt och cykla långsamt i kurvorna utan den uppför sig mer som en vanlig cykel i kurvor.


Full tilt i svängarna! Foto: Luca Mara


Tilt och sväng på framhjulen. Foto: Luca Mara

Hur är det då att cykla med lastcykel?

Kul och väldigt praktiskt är två ord som sammanfattar det. Tiltfunktionen tog ett tag att vänja sig vid men när väl tekniken sitter så är det en härlig känsla att med en stor trehjuling full med last eller barn svepa fram i kurvorna. Skillnaden mot en vanlig cykel är att här både lutar du cykeln i kurvorna samtidigt som du styr med framhjulen, något som i början inte kändes helt naturligt och självklart. Du lägger ju inte ner en vanlig cykel i kurvan och sedan styr med styret i kurvan, då går det illa! Men här måste du göra det, och kan göra det, då tiltningen inte alltid räcker till för att komma runt kurvan.

Lastning av cykeln är lätt, lägg allt du behöver i lådan! Och det ryms en hel del i lådan som har måtten 90 x 60 x 60 cm. Modellen jag använder har en barnsits med trepunktsbälten och plats för två barn. För regniga dagar och kylslaget väder finns även ett kapell att montera ovanpå lådan.


Foto: Luca Mara

Fram på lådan finns en dörr som gör det enkelt att kliva in och ur. Dörren är försedd med ett barnsäkert lås. Ett kraftigt parkeringsstöd gör cykeln mycket stadig. Stödet opererar du från förarplatsen. Jag har cyklat en hel del med barn och cykelkärra, med lastcykel uppstår en helt annan dimension och kontakt med barnen då man har dem framför sig och mycket närmare – helt underbart! Barnens vy och utsikt från lastcykeln är också avsevärt större och bättre än från en cykelkärra.

Elmotor anser jag är mer eller mindre ett måste om du vill cykla i kuperad terräng, ha last samt cykla längre sträckor. Det är annars mycket tungt och slitsamt att cykla. Cyklar du mycket stadscykling underlättar även elmotorn vid alla starter som sker vid korsningar och liknande. Med elmotorn inkopplad är det enkelt att ta sig upp för de brantaste backarna, även med tung last. En liten finess som finns är en så kallad boostfunktion som kan kopplas in och som ger lite assistans när du till exempel går med cykeln och har tung last. Räckvidden på batteriet är ca 70 km på lägsta effektläget, på mellanläget ca 45 km och behöver du maxeffekt hela tiden är räckvidden ca 25 km. Kapaciteten på batteriet och därmed räckvidden är i minsta laget och vid daglig cykling krävs frekvent laddning av batteriet.


Elmotorn monterad vid vevpartiet. Foto: Luca Mara


Cockpiten. Foto: Luca Mara

Hela cykeln andas kvalitet. Det är många fina, väl genomtänkta och utförda detaljlösningar. Tiltfunktionen är en tämligen avancerad mekanisk konstruktion med många komponenter. Hur den klarar sig över tiden återstår att se. Vad som inte är lika bra är laddningen av batteriet. Batteriet är placerat i bakre delen av lastlådan i ett låsbart fack, det är en snygg lösning men inte särskilt praktisk då man frekvent måste ladda batteriet – det är nämligen inte helt lätt att få i/ur batteriet ur facket, särskilt inte då man har kapellet monterat.


Batteri och batterifacket. Foto: Luca Mara

Här skulle en lösning med laddkontakt på utsidan av lådan varit mycket bra. Varför ska man behöva ta i/ur batteriet varje gång man ska ladda det?


Utmanaren! Foto: Luca Mara

Cykeln är utrustad med Reelight SL200 belysning som är monterad vid respektive hjul. Fungerar tillfredsställande i stadsmiljö men när du kommer till mörkare områden är ljuset inte tillräckligt. Och det är inte helt lätt att lösa på ett bra och snyggt sätt. Bakljuset är enkelt att lösa, bara att montera på sadelstolpen. Men framljuset är svårare att lösa. Att montera belysning på styret är en möjlighet, men har du kapellet monterat eller lite högre last fungerar inte denna placering. Då måste du vara lite händig och fixa en egen, hemsnickrad, lösning. Här borde tillverkaren utforma en bra och snygg lösning för en kraftigare belysning.


Limousinen är framkörd! Foto: Luca Mara


Långtradaren är redo!

 

 

Att bli med lastcykel. Del 2

 

 

 

 

 

 

Antal kommentarer: 12

Lisa

Vilken härlig cykel! Och ’långtradaren’ är ju bara för underbar, får ju med hur mycket grejer som helst på den!


Krister Isaksson

Lisa, den verkligen härlig och jag får med massor på ’långtradaren’! Funderar på att montera på rails på huven till kärran så jag enkelt även kan få med längre saker.


Pelle

Ser kul ut. Angående släpvagnen, undrar jag vad den heter och om locket är låsbart? Gör själv många ärenden med vagn men har upptäckt att det är svårt att göra mer än ett stopp om man inte vill kånka runt på det man handlat tidigare. Helst skulle jag vilja ha ett system som låser cykel och vagn på samma sätt som bilen, med en enkel tryckning på fjärrkontrollen.


Krister Isaksson

Pelle, heter CyCargo och locket är låsbart, se mer här: http://www.axmek.se/29-2/
Du kan enkelt koppla loss vagnen, fälla ned ett litet stödhjul och vips så har du en handdragen vagn. In i butiken, självscanna och ner med allt i vagnen, koppla på hojen, sen iväg!


Pelle

Tack, för svaret!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Saker jag vill cykla på. Del 3


 

Hovenring, Eindhoven Holland

En korsning för motorfordon i form av en stor cirkulationsplats. För cykeltrafiken innebar det kraftiga sidoförflyttningar och långa omvägar. När cyklister sedan skulle korsa vägen var det genom signalreglerade passager med långa omloppstider. Skulle man genomföra en vänstersväng tog det en evighet. Vidare så var trafiksäkerheten mycket bristfällig.


Svängfest, omvägar och lång väntan vid trafiksignalerna

Så vad göra i landet där cykeltrafik tas på allvar?

Så här:

Cirkulationsplatsens byggs om till en fyrvägskorsning, vägarna sänks och ovanpå placeras en cirkulationsplats för cykeltrafiken. Inga långa omvägar, inga långa stopp vid trafiksignaler, ingen konflikt med motorfordon.

Här lyfter man cykeltrafiken både bokstavligen och bildligt!

På dagtid ser den ut så här:

Foto: ipv Delft, BicycleDutch, Chris Keulen

Här kan du flyga med en drönare som spanar in bron!

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 13

Niclas Sjögren

Men åh. Det är ju så visuellt tilltalande. Också.


Krister Isaksson

Niclas, verkligen! Här spar man inte på krutet, varken i investeringen eller marknadsföringen!


Anders

Kul att se att man lyfter fram cykeltrafiken och faktiskt gör det lite sämre för biltrafiken iom trafikljus för att lösa det bra för cyklister.


Krister Isaksson

Anders, inte helt ovanligt i detta land!


Leif Jönsson

Det var så vi byggde på 70-talet i Malmö. Områdena Rosengård och Kroksbäck var helt trafikseparerade, med gång o cykeltrafik i det övre planet. Dessvärre anser inte dagens trafikplanerare att detta är en bra ide, och idag byggs därför kompletterande cykelbanor i det nedre planet. Man skyller bl.a. på tryggheten, vilket jag anser att man kunde löst på annat vis med bl.a. buskröjning och bättre belysning.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykelöverfarten som försvann


 

Cykelöverfarter är numera så mycket bättre än cykelpassagerna för oss cyklister. I alla fall i teorin. I praktiken har regeländringen skett utan vare sig beredning, debatt, information eller ekonomi.

Regeringen beslutade under sommaren om nya trafikregler för cykelöverfarter och reglerna började tillämpas 1 september. Detta är en av de största regelreformer som skett i modern tid vad gäller trafikregler och cykeltrafik. I korthet innebär regeländringen att cykelpassagen införs – alltså att cyklister har väjning mot trafiken på korsande gata. Det är i princip samma regel som tidigare för cykelöverfart, men nu skärps den så att en cyklist eller mopedförare som ska färdas ut på en cykelpassage måste sänka hastigheten innan utfart.

Nya regler för cykelöverfarten införs också vilket kan innebära en tydlig prioritering av cykeltrafiken. Trafik som ska korsa cykelöverfarten har väjningsplikt mot cyklister och mopedförare som är ute på, eller just ska färdas ut på överfarten. För att det klart ska framgå för trafikanterna att det finns en cykelöverfart ska det finnas vägmarkering för cykelöverfart som dessutom kompletteras med väjningslinje på ömse sidor av cykelöverfarten. Ett nytt vägmärke – cykelöverfart – ska också finnas före överfarten.


Det nya vägmärket för Cykelöverfart


Vägmarkering för cykelöverfart (och cykelpassage)

Väjningslinje, ska finnas på ömse sidor av vägmarkeringen för cykelöverfarten

Cykelöverfarten kräver också en lokal trafikföreskrift. Ytterligare en förutsättning för en cykelöverfart är att fordon inte får köra fortare än 30 kilometer i timmen, och att cykelöverfarten är säkrad och utformad så att korsande biltrafik håller låg hastighet. I dagligt tal kan vi kalla det för fartgupp.

Allt det här kan ni väl redan som ett rinnande vatten? Jaså inte?! Men gräm er inte för det, det gör inte Transportstyrelsen heller – regeringens eget organ för beredning av bland annat trafikregler. Så här säger en representant från Transportstyrelsen när jag frågar om regeländringen:

”Transportstyrelsen har inte deltagit i beredningen av förordningsändringarna. Snarare tvärtom. När vi av tillfällighet fick reda på tankarna hos departementet tog vi initiativ till ett möte på departementet i februari. Vid det tillfället framförde vi våra starka betänkligheter på funderingarna man hade på departementet. Sedan hörde vi inget förrän beslutet om förordningsändringarna kom under sommaren. Vi fick inte ens författningsförslagen på delning, vilket alltid är brukligt. Av det skälet har vi ingen beredskap att gå ut med någon information. När vi dessutom har stora svårigheter att tolka förordningsändringarna och vad det får för konsekvenser blir det ännu svårare att gå ut med meningsfull information. Vi har istället valt att åtminstone tills vidare hänvisa till departementet när det gäller frågor kring beslutet.”

Inte heller landets kommuner, genom sin intresseorganisation Sveriges kommuner och landsting, har deltagit eller fått möjlighet att yttra sig och redovisa konsekvenserna av denna regeländring. Så det är inte bara beredningen av regeländringen som är under all kritik – reformen är dessutom helt ofinansierad. Landets alla cykelöverfarter har nu blivit cykelpassager, det vill säga en försämring för cykeltrafik. För att cykelpassagerna istället ska bli cykelöverfarter krävs ombyggnationer så att de blir hastighetssäkrade. En grov kostnadsuppskattning för att göra detta visar på 3 miljarder. Var ska dessa pengar komma ifrån? Regeringens egen Cyklingsutredning pekar på att cykelskulden i landet är stor, till och med mycket stor. Trafikverket har uppskattat att det behövs minst 15 miljarder för att få ordning på alla brister och fel i landets cykelinfrastruktur. Och det är en siffra de kom fram till redan innan denna regeländring.

Det som ser ut att kunna vara bra för cykeltrafiken kan alltså leda till en försämring. Jag gissar att endast ett fåtal av dagens alla cykelpassager kommer att utformas enligt de nya reglerna för cykelöverfarter då pengar helt saknas för reformen.

Jag kan ju ha fel, och nu har vi en ny regering som kanske inser problemet och omgående ser till att cykel får lite mer än de ynka 0,7 procent av den nationella planen för transportinfrastruktur. Men jag har sällan fel när det gäller cykel…

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

Antal kommentarer: 3

Anders Norén

Jag är lite fundersam över att TrS säger sig inte ha deltagit i beredningen av ärendet, för cykelöverfarter med egen skylt och väjningsplikt för korsande trafik är nämligen deras förslag (från 2009?).


Anders

Fort och fel kan man kanske säga! Känns ju sådär att detta kanske slarvas bort och blir ett slag i luften. Tror som du att det blir inte många passager som blir överfarter. Varför skulle de bli det när mycket annat vad det gäller cykelinfrastruktur är dåligt. Tänk att det ska vara så svårt…


Johan Svedberg

Även om det ska målas och skyltas, kommer man som bilist se skillnad på skyltar för övergångsställe/cykelöverfart, se skillnad på passage och överfart? Nästan alltid ligger ju cykelpassagen bredvid ett övergångställe och allt riskerar ju att se likadant ut, eller?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in