Årstabron, svar från Trafikverket


För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att det vore bra att använda Årstabrons serviceväg också som cykelbana.
Servicevägen – en helt ny cykelförbindelse mellan Årsta och Södermalm

Nu har Trafikverket svarat på mitt förslag om att kombinera servicevägen med en cykelbana på Årstabron. Så här lyder Trafikverkets svar:

”Hej Krister!

Din idé är väldigt god men servicevägen på Södermalm slutar med en vändplats och är omgiven av järnvägsspår från gamla och nya Årstabron.

Det finns ingen möjlighet att på ett enkelt sätt ansluta till omgivande GC-vägnät. Entrén från Årsta är även omgiven av spår med full trafik. Ingen trevlig miljö för en GC-väg.

Med vänlig hälsning

XXXX
Kundtjänsthandläggare”

Se där, Trafikverket tycker det är en ”väldigt god” idé!

Men… där kom just en av de invändningar som jag skrev skulle komma:

Nästa invändning är att det finns ju inga ramper i var ände av servicevägen som ansluter till gång- och cykelvägnätet. Då bygger vi dem säger jag då. Ett statligt verk som byggt Södra Länken, Norra Länken, Citybanan, Citytunneln och till slut kom igenom Hallandsåsen borde nog klara av en så liten och enkel uppgift som att fixa två gång- och cykelramper i var ände av bron – tycker i varje fall jag.”

Men det går inte, det är för komplicerat att bygga cykelramperna. Säger Verket som nyligen byggt klart Norra Länken och snart Citybanan. Som nu ger sig på Förbifarten med full kraft och provborrar för Östlig förbindelse. Det är för komplicerat…


Från den röda lilla byggnaden högst upp till höger i bilden och ner till bron är det för komplicerat att bygga en ramp för cykeltrafik. Det kan man inte tro när man ser både den nya och gamla Årstabron i bakgrunden…

Invändningen om att det inte när någon trevlig miljö såg jag inte komma, är väl för skadad av allt cyklande och planerande i en storstadsmiljö full av olika trafikmiljöer. Många som är avsevärt tuffare och eländigare än vad Årstabron är (Hej Långholmsgatan!). Årstabron är ju rena rama lyxen tycker jag, att så centralt i staden slippa motorfordonstrafiken är ju underbart. Miljön kan ju göras trevligare, om man vill. Trafikverket la ju ut 50 miljoner kronor på konst för att göra Norra Länken lite trevligare för dem som färdas där. 50 miljoner kronor, det skulle ju inte ens cykelramperna kosta. Så då blir det ju lite pengar över till konst för att göra miljön kring Årstabron lite trevligare.

Om det nu är en ”väldigt god idé” så tycker jag att det minsta man bör göra är ju att studera hur idén skulle kunna förverkligas, hur mycket det skulle kosta och vad samhällsnyttan av en sådan investering skulle vara. Men så fungerar uppenbarligen inte Trafikverket. När det gäller cykeltrafik.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 9

Marschupp

En grej som jag hade inte tänkt på är att man kan åka under spåret istället för över. Just innan broarna avslutas passerar dem över Tanto busshållplats. Det finns nog plats att få en ramp att landa där, och det blir en trevlig miljö för cykelväg (för visst är idén att separera gång på ena sidan av bron och cykel på andra sidan?).
När rampen byggs, tänk på att cyklister, i bägge riktning, vill ha fart få att åka upp (på bron, eller på Tantogatan).


Anders Berg

Låter inte som om de redan kollat på denna möjlighet, eller åtminstone kände personen som svarade inte till det. Söderifrån är ju rampen du föreslår klockren, bara några meter. I svaret menar hen fortsättningen söderut tror jag, vilken slutar mellan spåren ( =sista biten otrygg). Där skulle man behöva en bro/tunnel förbi spåren, så knepigare men vettigt på sikt då tusentals nya bostäder tillkommer på Årstafältet. Det skulle ge en flackare profil än med dagens ordentliga backe från Årsta gård.
Angående anslutning norrut ser en bro/tunnel från vändplanen, över spåren till Tantogatan rimlig ut.


Erik Sandblom

Jag har cyklat här flera gånger. Det är påfallande vad mycket trafik det är, med hundar, barnvagnar och cyklister. Samtidigt ser man den tomma arbetsvägen på andra sidan. Det känns helt efterblivet att inte kunna använda den.


Arne B

Det är jättesvårt att bygga en ramp för cykeltrafik, eftersom det inte finns någon kompetens inom infrastruktur för cykel. Eller någon vilja.
Man skulle ju i och för sig kunna bygga någon trevlig utsmyckning som lättar upp miljön. Kanske en stor, ljussatt snöboll?


Krister Isaksson

Arne B, hahahahahahaha, underbart!




Dödens gång- och cykelbana


Se bilderna nedan. På denna gång- och cykelbana har två personer dött under 2000-talet. Allt talar för att fler kommer göra det om inte förutsättningarna ändras. Bägge olyckorna följde i stort sett samma förlopp, stora mängder gående på en smal gångbana, stora mängder cyklister på en smal cykelbana. Gående kliver ut i cykelbanan för att passera andra gående – kollision med cyklist. Gående faller och skadar huvudet så svårt att de senare avlider. Ingen av cyklisterna åtalas, enligt polisen har inte någon av de inblandade i olyckorna gjort något fel utan olyckorna berodde på utformningen av platsen och trängseln.


Stadsgårdsleden Stockholm. Foto: Daniel Hansson


Stadsgårdsleden Stockholm. Foto: Daniel Hansson

Och de stora bristerna är kvar. På dödens gång- och cykelbana har inget hänt. Det är så här Stockholms stad och Stockholms hamnar tar emot tiotusentals turister varje år. Detta är vad som erbjuds tiotusentals cykelpendlare. Varje dag. År in och år ut.

Hade detta varit en väg hade tongångarna varit annorlunda. Även kraven på åtgärder hade varit helt andra. Och åtgärder på dessa vägar hade genomförts – för miljarder. I nollvisionens land. Det brukar låta så här när det handlar om vägar:


Stadsgårdsleden Stockholm Foto: GoogleMaps

På Stadsgårdsleden däremot, där väntar vi bara på att nästa dödsolycka ska ske. Det saknas utrymme att göra något åt de stora problemen…


Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Janneke

Det är därför att alla cyklister ska ha hjälm! :p


Jens

Man får väl cykla lite försiktigare! Måste man verkligen köra så oändligt fort? Vore det inte bättre om alla bara tänkte sig för lite? Varför tänker ingen på baaaaarnen?
Eller hur det nu var…


Claes

Man kanske ska köra bil lite försiktigare också, kanske 50 km/t på ej mötersfria vägar!


Frederik

Dags för hjälmtvång…. för gående, förstås. Skojar.
Nej det är tragisk att människor måste dö pga att någon ljushuvud en gång i tiden tyckte det var en bra idé att packa ihop gående och cyklister…



Vägarbeten – därför går det åt helvete


Cyklister är den trafikantgrupp som skadas mest vid vägarbeten. Det har jag skrivit i flera inlägg och en debattartikel i Expressen om vägarbeten och cykel. Jag tänkte nu försöka beskriva varför det är så och vad som kan göras för att förbättra förhållandena. Mitt exempel är Stockholm, men det är i stort sett lika över hela landet. Gradskillnader i helvetet kan vi säga.


Trafikverket bygger portaler för trängselavgift. Då placeras livsfarliga spjut ut längs cykelbanan. Förlåtande vägmiljö är enbart för biltrafiken… Foto: Jon Jogensjö

Det som reglerar förhållandena vid vägarbeten i Stockholm är Teknisk handbok kap 5 Trafikanordningar. Där finns de krav och villkor som ett vägarbete måste uppfylla. Det ligger också till grund för utbildningen av stadens personal, entreprenörer och motsvarande som de måste genomgå för att få arbeta på stadens gator och vägar.

Det låter ju lovande detta – att det ställs krav.

Till kapitel 5 finns sedan en bilaga där en rad gator finns uppräknade, så kallade A-, B- och C-gator. Det är en redovisning av olika gators betydelse i trafiksystemet och hur, vad och när vägarbeten får förekomma här. Något motsvarande finns inte för cykelvägnätet.

Vi söker på ordet cykel i kapitel 5 och får fram följande:





Detta var allt om cykel i Teknisk handbok kapitel 5. Ett 62 sidor långt dokument, inklusive bilaga, som ligger till grund för utbildning av såväl stadens som entreprenörernas personal, och som ska berätta hur det får se ut på vägarbetsområden.

Det är alltså inte så konstigt att det många gånger ser ut som det gör och att cyklisterna är de som skadas mest vid vägarbeten. Hur de olika vägarbetena blir är helt ad hoc. Det är slumpen som avgör. Det beror till stor del på vilka individer som är inblandade och hur deras syn och kunskap om cykeltrafik är. Därför kan vägarbetet på den lilla cykelbanan där jag bor vara bättre anordnad än på det stora pendlingsstråket med tusentals cyklister.

Ingen styrning, inga krav – då blir det som det blir. Sanktionerat av väghållaren/staden.

Det ligger sällan i entreprenörens intresse att göra mer än de anser nödvändigt – sånt kostar bara tid och pengar. Och cykeltrafik utgör inte heller någon stor fara för vägarbetaren. De olyckorna lyser i stort sett med sin frånvaro i olycksstatistiken. Cykeltrafiken utgör mer ett irritationsmoment, en störning, i arbetet.

Är det lika illa överallt? Ja det är det skulle jag säga – det är nyanser i grått. Olyckorna är spridda över hela landet. Även de krav som ställs (eller inte ställs) är lika undermåliga. Här finns Trafikverkets utbildning Säkerhet på väg och Sveriges kommuner och landstings (SKL) handbok Arbete på väg. Bägge är undermåliga när det kommer till krav, råd och riktlinjer för cykeltrafik – i samma klass som Stockholms Tekniska handbok.

Göteborg försöker nu, år 2015, bringa lite ordning och reda genom att ta fram ny krav och riktlinjer:

Teoretiskt i varje fall. Det kommer att kräva tid, mod och stark vilja att få igenom dessa förändringar då utgångsläget i stort sett är detsamma som i Stockholm och övriga landet. Göteborg är ju annars mest känt för att det ofta såg ut så här vid vägarbeten för cykel:

Skylten visar tydligt den bristande kunskap som råder på området. Men den visar också en annan okunskap. Den näst största skadegruppen vid vägarbeten är gående (40 procent för cyklister, 34 procent för gående), så den säkerhetshöjande effekten av att kliva av cykeln och leda den till fots är nästan lika med noll!

Och som någon med större insikt och kunskap på området skrivit på skylten handlar det om:

”Lär er att planera istället”

Och hur lär man sig då att planera vägarbeten för cykel?

Så här säger VTI i sin rapport Vägarbeten på cykelvägar. Kunskapssammanställning och problembeskrivning:
De riktlinjer och rekommendationer som finns idag för vägarbete på och i anslutning till cykelvägar är inte felaktiga, men ofta otillräckliga och otydliga och behöver i större omfattning preciseras och följas av konkreta exempel.

Detta behövs göras enligt VTI:

  • Förtydliga och utöka riktlinjerna för vägarbeten på och i anslutning till cykelvägar
  • Lyft också fram komfort- och framkomlighetsaspekter.
  • Hantera inte slentrianmässigt cyklister och fotgängare som en homogen grupp, utan skilj på dem i de fall de har olika behov och förutsättningar.
  • Anpassa riktlinjerna efter cykeltrafikens omfattning och typen av infrastruktur.
  • Ange tydliga krav för tillåten tidsrymd för återställning av ytskikt.
  • Komplettera föreskrifter och riktlinjer/instruktioner med tydliga exempel.
  • Använd temporära färgmarkeringar i ytan vid omledning av cykeltrafik, när väglaget tillåter.
  • Informera om extra restid vid omledning.
  • Använd varningslampor på utmärkningsmaterial och avspärrningar i större utsträckning.
  • Hitta en alternativ utformning av körplåtar av stål.
  • Använd hasighetsdämpande åtgärder med stor försiktighet och endast när det är absolut nödvändigt.
  • Utöka uppföljning och kontroll för högre efterlevnad av uppsatta riktlinjer.
  • Komplettera gärna med att samla in cyklisternas observationer.
  • Verka för en kompetenshöjning hos utförande personal kring cyklisters behov.
  • Ställ krav på kompetens.
  • Anordna särskilda insiktsutbildningar.
  • Komplettera kursen ”Säkerhet på väg” med utbildningsmaterial om
  • cyklister.
  • Markupplåtelse för övriga arbeten måste leva upp till gällande krav och polisen bör i större utsträckning delta i uppföljningen.

Det var väl inte så märkvärdigt? Tämligen basic, kan jag tycka. Något jag efterfrågar gång på gång här på bloggen – var professionell i hanteringen av cykeltrafik. Detta är ju något som sedan länge finns och görs för biltrafiken, men som lyser med sin frånvaro för cykeltrafiken. Så då är det bara att sätta igång och ta fram detta. Och vilka ska då göra det?

Det är något som de stora kommunerna kan göra själva – ta fram tydliga krav och riktlinjer för vad som ska gälla för cykeltrafik och vägarbeten. Göteborg har ju redan börjat – se och lär av dem.

Övriga kommuner bör ställa krav på SKL att de skyndsamt ska ta fram tydliga krav och riktlinjer för cykeltrafik och vägarbeten. Det är mycket tydligt att handboken Arbete på väg inte på långa vägar räcker till då den i stort sett inte hanterar cykeltrafik. De råd som finns i GCM-handboken är också långt ifrån tillräckliga, samt används i mycket liten utsträckning.

Sedan bör ju även Trafikverket skyndsamt komplettera utbildningen Säkerhet på väg med ett utförligt cykelavsnitt och cykelutbildning.

Detta är ett sätt att på sikt komma till rätta med de stora säkerhets- och framkomlighetsproblem som råder för cyklister (och gående) vid vägarbeten. Så att cykeltrafiken (och gång) i framtiden slipper vägarbetsområden som dessa:


Ingen omledning, ingen information. Cykelbanan avgrävd och cyklisterna (och gående) får själva lösa situationen – inte konstigt att det går åt helvete många gånger. Foto: Mattias Bäcklund


Vad prioriterar vi? Den tillfälliga körbanan är asfalterad, tydlig och jämn. Gång- och cykelbanan är mer grusad puckelpist och saknar belysning. Inte lätt och säkert att cykla här. Eller att ta sig fram med rullator som mannen på bilden gör.


Många kommuner arbetar aktivt för att fler ska gå och cykla till skolan. Detta är barnens cykelväg till skolan… Foto: Alvin Lindstam

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 5

Jonas

Så här ser det ut på ett så kallat prioriterad cykelstråk vid Hägersten, strax söder om Stockholms innerstad, just nu:
http://1drv.ms/1RHAJ76
Hela cykelbanan är blockerad. Det är svårt att med t.ex. en dubbelbarnvagn ta dig förbi på gångbanedelen.
Entreprenören (Svevia) tänker låta det se ut så här i en vecka, tills nästa städdag inträffar.


Krister Isaksson

Jonas, bra exempel. Såg/hörde att P4 Stockholms trafikredaktion gick ut med en varning om detta i morse. En annan lösning, om krav fanns på säker och funktionell omledning fanns, hade ju varit att ta bort 4-5 parkeringsplatser och leda ut cykeltrafiken på dem. Innanför tung avspärrning. Men sådana krav ställs inte…


Ingrid

Ett grundläggande krav som jag ser det är att det ska stå varningsskyltar om begränsad framkomlighet i närmast föregående korsningar även på gc-vägnätet. Dessutom bör de som sätter ut skyltar ha någon insikt om hur huvudstråken går och inte ställa skyltar enligt antaganden om att alla kommit in i området samma väg som de kommit dit med stora motorfordon. och att en del har breda ekipage som cykelkärror, lastcyklar, tvillingvagnar, andra är människor som inte tar sig fram överallt och är livrädda att falla.
Jag undrar alltid om de som ställer upp en skylt om vägarbete precis bredvid gropen i vägen tror att den inte syns.


Trafikistan.se

Jag vill ge ett positivt exempel från Göteborg: AGILA CHIKANER! De var alltid neutraliserade vid morgon- och kvällsrusningen och drogs bara fram när arbetet verkligen så krävde. Se http://trafikistan.se/tack-for-agila-chikaner/ .
Engångsgrej eller statuerande exempel? Det återstår att se, men jag berömde Trafikkontoret och de gillade.
Ett par år tidigare var det en helt annan visa vid Svenska Mässan i närheten. Då stod chikaner uppställda länge fast mina obrutna sigill visade att det inte pågick något arbete. Det var ren lathet att hindren fick stå kvar.


Claus

Vägarbeare klagar ofta över sin säkerhet i förhållande till biltrafiken. Det kan ju vara nyttigt att informera ansvariga om att vi cyklister ofta har båda körkort och bil också och att om vägarbetarna har attityden att de struntar i vår säkerhet kan det lätt leda till att vi struntar i deras säkerhet när vi sätter oss bakom ratten! Det finns säkert cyklister som till och med kör långtradare….
Detta bör vi påpeka genom att mailbomba företagen och kommunerna varje gång säkerheten åsidosätts för oss.
Vid ett vägarbete på GC banan fick jag ta vägen ut i det gräsbevuxna diket mellan väg och GC bana då grävmaskinen blockerade GC banan. Jag påtalade detta för de ansvariga på kommunen. Dagen efter hade jag kameran redo då jag kom till vägarbetet, då körde grävmaskinen undan för att släppa fram mig 🙂 Sedan blev det även skyltad omledning.



Asfalten skriker – kom cykla på mig!


Se på bilden. Tom och öde asfalt. Så är det nästan alltid, nästa alla årets timmar – helt öde. Där ligger en fin och bra asfaltsyta som bara skriker – kom cykla på mig!

Se på nästa bild. Samma bro, fast på andra sidan. Fullt av gående och cyklister som trängs på ett begränsat utrymme:

Hur kan detta komma sig?

Den östra sidan, den tomma asfaltsytan, är en serviceväg som används vid underhåll av spår och bro. Det innebär att den stora delar av årets alla timmar är tom – helt öde. Man är ju inte där och mekar med bron och spåren 24 timmar om dygnet.

Är det att utnyttja våra gemensamma investeringar och resurser på bästa sätt?

Trafikverket har ett arbetssätt för att verka för ett mer hållbart resande, ett arbetssätt som kallas för fyrstegsprincipen. Så här lyder den:

Fyrstegsprincipen

  1. Tänk om
    Det första steget handlar om att först och främst överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av transportsätt.   
  2. Optimera
    Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.
  3. Bygg om
    Vid behov genomförs det tredje steget som innebär begränsade ombyggnationer. 
  4. Bygg nytt
    Det fjärde steget genomförs om behovet inte kan tillgodoses i de tre tidigare stegen. Det betyder nyinvesteringoch/eller större ombyggnadsåtgärder.

Jag fastnar särskilt vid punkt två, optimera: ”…effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen”

Här har vi alltså en yta som står helt tom majoriteten av årets alla timmar, och en annan yta som många gånger är fylld av trafikanter. Vad skulle hända om trafikanterna även kunde utnyttja den östra sidan – det vill säga om man optimerade utnyttjandet av befintlig infrastruktur. Utnyttjandet av servicevägen som serviceväg är totalt sett inte många dagar om året. Resten av tiden är servicevägen tom och då kan gående och cyklister använda ytan. Fördubblad kapacitet över en natt – vilken enastående trimning och effektivisering av trafiksystemet – och till en låg kostnad!

Här kommer då en del invändningar att komma.

En invändning är att det inte går att ha en massa gående och cyklister när man utför servicearbete. Helt rätt, det vore högst olämpligt. Då gör vi som Trafikverket gör vid servicearbete i till exempel Södra och Norra Länken – förbindelsen stängs av för trafikanterna och de hänvisas till andra vägar. Lämpligen till andra sidan bron. Inte särskilt märkligt, finns redan rutiner för sådant och med ett bra informations- och avstängningssystem upplyses trafikanterna i god tid om förutsättningarna på bron. Och allt styrs från trafikledningscentralen Trafik Stockholm. Även trafikredaktionen på P4 Radio Stockholm kan meddela när förbindelsen är stängd, numera sänder de ju trafikinformation för cyklister.

En annan invändning som kommer att komma är säkerhetsaspekter – spårområdet är tillgängligt från servicevägen. Lös det säger jag då.

Nästa invändning är att det finns ju inga ramper i var ände av servicevägen som ansluter till gång- och cykelvägnätet. Då bygger vi dem säger jag då. Ett statligt verk som byggt Södra Länken, Norra Länken, Citybanan, Citytunneln och till slut kom igenom Hallandsåsen borde nog klara av en så liten och enkel uppgift som att fixa två gång- och cykelramper i var ände av bron – tycker i varje fall jag. Men för att vara säker visar jag två principskisser på hur ramperna kan utföras:


Gång- och cykelramp på södra sidan


Gång- och cykelramp på norra sidan

Och vips så har vi nu en helt ny och effektiv förbindelse mellan söderort och Södermalm. Till en liten kostnad för samhället och till en mycket stor nytta för samhället. Tänk så enkelt det är ibland!


En ny och viktig förbindelse, en pulsåder, mellan söderort och Södermalm! Ligger där och slumrar och bara väntar på att förverkligas.

Vi kan också se att en sådan åtgärd skulle vara av betydelse för näringslivets transporter och leda till bättre framkomlighet och tillgänglighet för dem.


Flera transporter i veckan sker på bron av cykelåkeriet MOVEBYBiKE

Allt detta helt i linje med fyrstegsprincipen – att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.

Så Trafikverket, här har ni nu ett gyllene tillfälle och ett bra exempel att använda fyrstegsprincipen. Ett tillfälle att snabbt förbättra framkomligheten och tillgängligheten för gående och cyklister – de mest hållbara transportsätten.

Ingen tid att slösa, bara att sätta igång. Den tomma asfalten har skrikigt efter cyklister länge nog.

Uppdaterad 2015-11-25:
Här kan ni läsa Trafikverkets svar på min idé om att göra cykelbana av servicevägen.


Relaterade inlägg:

          Antal kommentarer: 6

          Marschupp

          Från Årstasida ser det här rätt enkelt att genomföra. Från Södermalmssida är det Lite jobbigare. Först ska man åka upp över ledningar, sen nerför mot Tantogatan som ligger under järnvägen. Visst går det, men det är lite berg och dalbana känsla.
          Dessutom ger detta inte mycket. Det är visst många som går/cyklar över bron, men det går att trampa på i 20-25 även i rusningstid. För att vinna något ska man skicka gående på ena sida och cyklister på andra, och hur många kommer att förstå det?
          Det lär finns mer intressanta investeringar. Som att få fortsätta på den nya Älvjsöbågen.


          Magnus

          Marschupp: En liten invänding här känner jag är att resonemang av typen att ”just den här lösningen ger inte så mycket” är en del av problemet när det gäller cykelinfrastruktur. Även om varje förbättring i sig inte är radikal kan många såna smärre förbättringar leda till en betydligt smidigare cykeltur. Och på samma sätt bidrar ”Äh, det går ju att cykla runt” negativt.
          Sen exakt hur mycket just den här lösningen ger beror väl på var man kommer ifrån och vart man är på väg. För oss som kommer från Årstahållet och ska vidare rakt fram/österut skulle det kunna bli en ganska trevlig genväg och totalt sett mindre berg- och dalbana : )


          Krister Isaksson

          Magnus, tack för din beskrivning. Det är till stor del det som detta handlar om – att bygga ett helt system. Där denna åtgärd bara skulle vara en del i det större systemet. Ser vi till stadens cykelplan och att Södermalms allé är utpekat som ett pendlingsstråk som knyts ihop med Folkungagatan så är det helt plötsligt ett helt annat stråk vi ser framför oss.


          Arne B

          Många gånger har jag fantiserat om en cykelled längs med järnvägen in mot Stockholm. En led likt den på Årstabron som följer spåren mellan Stockholm och (söder)förort.


          Arne B

          Jag skulle ju egentligen skriva ”Jättebra Krister!” 😉



          Förbättringen blev ett livsfarligt spett


          För ett tag sedan skrev jag inlägget:
          Så ”förbättrar” Trafikkontoret – inte säkrare för cyklister eller skolbarn 

          I inlägget visade jag att det som Trafikkontoret byggt och kallade förbättringar för skolbarnen i själva verket var försämringar för de som går och cyklar. Som så många gånger förr hade de inte följt handböcker eller politiskt fattade beslut utan hittat på egna tokigheter. Och den så kallade förbättringen blev en försämring.

          Nu kan vi på platsen se några försök till – förbättringar?

          De enorma skyltarna som sattes upp och skymde sikten för trafikanterna är sedan en tid borta. Och nu kan vi se varandra – hurra! Det var ju onekligen en förbättring, eller snarare en återgång till hur det såg ut innan den så kallade förbättringen med skyltar genomfördes…


          Skyltarna som var en del av ”förbättringen” är nu borta, och sikten återställd…

          Men…

          Se här vad som lämnats kvar i direkt anslutning till cykelbanan:

          Ett fint spett, utmärkt att spetsa skolbarnen och övriga på. Här har alltså hen som tog bort skyltarna och entreprenörens arbetsledare, stadens byggledare, stadens anläggningsansvarig och slutligen stadens projektledare alla missat denna lilla sak. Det har sannolikt varit både så kallad slut- och garantibestiktning av arbetet och platsen.

          Men hej, ett livsfarligt spett är ju inte helt lätt att upptäcka!

          En bit bort ligger förresten ”förbättringsskyltarna” och skräpar, och har så gjort i många månader. Väldigt talande tycker jag…

          Relaterade inlägg:

          Antal kommentarer: 4

          Anders J

          ETT av spetten hade de i alla fall vett att böja ner och bort från passagen – varför inte båda? Och hur ser det ut där den andra skylten stått?


          E

          Vilka idioter. Alla inblandade får gärna lämna landet och inte komma tillbaka.


          Oscar V

          Anders J: Eller så är det en bil som var lite snett ute. Eftersom bara ett är nedböjdt tror jag tyvärr det är troligare 🙁


          Oscar V

          Anders J: Eller så är det en bil som var lite snett ute. Eftersom bara ett är nedböjdt tror jag tyvärr det är troligare 🙁