Cyklister är den trafikantgrupp som skadas mest vid vägarbeten. Det har jag skrivit i flera inlägg och en debattartikel i Expressen om vägarbeten och cykel. Jag tänkte nu försöka beskriva varför det är så och vad som kan göras för att förbättra förhållandena. Mitt exempel är Stockholm, men det är i stort sett lika över hela landet. Gradskillnader i helvetet kan vi säga.
Trafikverket bygger portaler för trängselavgift. Då placeras livsfarliga spjut ut längs cykelbanan. Förlåtande vägmiljö är enbart för biltrafiken… Foto: Jon Jogensjö
Det som reglerar förhållandena vid vägarbeten i Stockholm är Teknisk handbok kap 5 Trafikanordningar. Där finns de krav och villkor som ett vägarbete måste uppfylla. Det ligger också till grund för utbildningen av stadens personal, entreprenörer och motsvarande som de måste genomgå för att få arbeta på stadens gator och vägar.
Det låter ju lovande detta – att det ställs krav.
Till kapitel 5 finns sedan en bilaga där en rad gator finns uppräknade, så kallade A-, B- och C-gator. Det är en redovisning av olika gators betydelse i trafiksystemet och hur, vad och när vägarbeten får förekomma här. Något motsvarande finns inte för cykelvägnätet.
Vi söker på ordet cykel i kapitel 5 och får fram följande:
Detta var allt om cykel i Teknisk handbok kapitel 5. Ett 62 sidor långt dokument, inklusive bilaga, som ligger till grund för utbildning av såväl stadens som entreprenörernas personal, och som ska berätta hur det får se ut på vägarbetsområden.
Det är alltså inte så konstigt att det många gånger ser ut som det gör och att cyklisterna är de som skadas mest vid vägarbeten. Hur de olika vägarbetena blir är helt ad hoc. Det är slumpen som avgör. Det beror till stor del på vilka individer som är inblandade och hur deras syn och kunskap om cykeltrafik är. Därför kan vägarbetet på den lilla cykelbanan där jag bor vara bättre anordnad än på det stora pendlingsstråket med tusentals cyklister.
Ingen styrning, inga krav – då blir det som det blir. Sanktionerat av väghållaren/staden.
Det ligger sällan i entreprenörens intresse att göra mer än de anser nödvändigt sånt kostar bara tid och pengar. Och cykeltrafik utgör inte heller någon stor fara för vägarbetaren. De olyckorna lyser i stort sett med sin frånvaro i olycksstatistiken. Cykeltrafiken utgör mer ett irritationsmoment, en störning, i arbetet.
Är det lika illa överallt? Ja det är det skulle jag säga – det är nyanser i grått. Olyckorna är spridda över hela landet. Även de krav som ställs (eller inte ställs) är lika undermåliga. Här finns Trafikverkets utbildning Säkerhet på väg och Sveriges kommuner och landstings (SKL) handbok Arbete på väg. Bägge är undermåliga när det kommer till krav, råd och riktlinjer för cykeltrafik – i samma klass som Stockholms Tekniska handbok.
Göteborg försöker nu, år 2015, bringa lite ordning och reda genom att ta fram ny krav och riktlinjer:
Teoretiskt i varje fall. Det kommer att kräva tid, mod och stark vilja att få igenom dessa förändringar då utgångsläget i stort sett är detsamma som i Stockholm och övriga landet. Göteborg är ju annars mest känt för att det ofta såg ut så här vid vägarbeten för cykel:
Skylten visar tydligt den bristande kunskap som råder på området. Men den visar också en annan okunskap. Den näst största skadegruppen vid vägarbeten är gående (40 procent för cyklister, 34 procent för gående), så den säkerhetshöjande effekten av att kliva av cykeln och leda den till fots är nästan lika med noll!
Och som någon med större insikt och kunskap på området skrivit på skylten handlar det om:
”Lär er att planera istället”
Och hur lär man sig då att planera vägarbeten för cykel?
Så här säger VTI i sin rapport Vägarbeten på cykelvägar. Kunskapssammanställning och problembeskrivning:
De riktlinjer och rekommendationer som finns idag för vägarbete på och i anslutning till cykelvägar är inte felaktiga, men ofta otillräckliga och otydliga och behöver i större omfattning preciseras och följas av konkreta exempel.
Detta behövs göras enligt VTI:
- Förtydliga och utöka riktlinjerna för vägarbeten på och i anslutning till cykelvägar
- Lyft också fram komfort- och framkomlighetsaspekter.
- Hantera inte slentrianmässigt cyklister och fotgängare som en homogen grupp, utan skilj på dem i de fall de har olika behov och förutsättningar.
- Anpassa riktlinjerna efter cykeltrafikens omfattning och typen av infrastruktur.
- Ange tydliga krav för tillåten tidsrymd för återställning av ytskikt.
- Komplettera föreskrifter och riktlinjer/instruktioner med tydliga exempel.
- Använd temporära färgmarkeringar i ytan vid omledning av cykeltrafik, när väglaget tillåter.
- Informera om extra restid vid omledning.
- Använd varningslampor på utmärkningsmaterial och avspärrningar i större utsträckning.
- Hitta en alternativ utformning av körplåtar av stål.
- Använd hasighetsdämpande åtgärder med stor försiktighet och endast när det är absolut nödvändigt.
- Utöka uppföljning och kontroll för högre efterlevnad av uppsatta riktlinjer.
- Komplettera gärna med att samla in cyklisternas observationer.
- Verka för en kompetenshöjning hos utförande personal kring cyklisters behov.
- Ställ krav på kompetens.
- Anordna särskilda insiktsutbildningar.
- Komplettera kursen ”Säkerhet på väg” med utbildningsmaterial om
- cyklister.
- Markupplåtelse för övriga arbeten måste leva upp till gällande krav och polisen bör i större utsträckning delta i uppföljningen.
Det var väl inte så märkvärdigt? Tämligen basic, kan jag tycka. Något jag efterfrågar gång på gång här på bloggen – var professionell i hanteringen av cykeltrafik. Detta är ju något som sedan länge finns och görs för biltrafiken, men som lyser med sin frånvaro för cykeltrafiken. Så då är det bara att sätta igång och ta fram detta. Och vilka ska då göra det?
Det är något som de stora kommunerna kan göra själva ta fram tydliga krav och riktlinjer för vad som ska gälla för cykeltrafik och vägarbeten. Göteborg har ju redan börjat – se och lär av dem.
Övriga kommuner bör ställa krav på SKL att de skyndsamt ska ta fram tydliga krav och riktlinjer för cykeltrafik och vägarbeten. Det är mycket tydligt att handboken Arbete på väg inte på långa vägar räcker till då den i stort sett inte hanterar cykeltrafik. De råd som finns i GCM-handboken är också långt ifrån tillräckliga, samt används i mycket liten utsträckning.
Sedan bör ju även Trafikverket skyndsamt komplettera utbildningen Säkerhet på väg med ett utförligt cykelavsnitt och cykelutbildning.
Detta är ett sätt att på sikt komma till rätta med de stora säkerhets- och framkomlighetsproblem som råder för cyklister (och gående) vid vägarbeten. Så att cykeltrafiken (och gång) i framtiden slipper vägarbetsområden som dessa:
Ingen omledning, ingen information. Cykelbanan avgrävd och cyklisterna (och gående) får själva lösa situationen – inte konstigt att det går åt helvete många gånger. Foto: Mattias Bäcklund
Vad prioriterar vi? Den tillfälliga körbanan är asfalterad, tydlig och jämn. Gång- och cykelbanan är mer grusad puckelpist och saknar belysning. Inte lätt och säkert att cykla här. Eller att ta sig fram med rullator som mannen på bilden gör.
Många kommuner arbetar aktivt för att fler ska gå och cykla till skolan. Detta är barnens cykelväg till skolan… Foto: Alvin Lindstam
Toppbild: Trafikverkets arbete under Essingeleden – ett sällan skådat slag av fartdämpande åtgärder på cykelvägen. Farthinder utvecklade för motorfordon, inte cyklar.
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 9
Marschupp
En grej som jag hade inte tänkt på är att man kan åka under spåret istället för över. Just innan broarna avslutas passerar dem över Tanto busshållplats. Det finns nog plats att få en ramp att landa där, och det blir en trevlig miljö för cykelväg (för visst är idén att separera gång på ena sidan av bron och cykel på andra sidan?).
När rampen byggs, tänk på att cyklister, i bägge riktning, vill ha fart få att åka upp (på bron, eller på Tantogatan).
Anders Berg
Låter inte som om de redan kollat på denna möjlighet, eller åtminstone kände personen som svarade inte till det. Söderifrån är ju rampen du föreslår klockren, bara några meter. I svaret menar hen fortsättningen söderut tror jag, vilken slutar mellan spåren ( =sista biten otrygg). Där skulle man behöva en bro/tunnel förbi spåren, så knepigare men vettigt på sikt då tusentals nya bostäder tillkommer på Årstafältet. Det skulle ge en flackare profil än med dagens ordentliga backe från Årsta gård.
Angående anslutning norrut ser en bro/tunnel från vändplanen, över spåren till Tantogatan rimlig ut.
Erik Sandblom
Jag har cyklat här flera gånger. Det är påfallande vad mycket trafik det är, med hundar, barnvagnar och cyklister. Samtidigt ser man den tomma arbetsvägen på andra sidan. Det känns helt efterblivet att inte kunna använda den.
Arne B
Det är jättesvårt att bygga en ramp för cykeltrafik, eftersom det inte finns någon kompetens inom infrastruktur för cykel. Eller någon vilja.
Man skulle ju i och för sig kunna bygga någon trevlig utsmyckning som lättar upp miljön. Kanske en stor, ljussatt snöboll?
Krister Isaksson
Arne B, hahahahahahaha, underbart!
Kristofer Eriksson
Ja det är skillnad på att se möjligheter och se problem.
Stefan
Nu har jag bara tittat på bilderna.
Skulle inte servicevägen kunna bli enbart för gående och befintlig gc reserveras för cykel?
Krister Isaksson
Stefan, jo det är möjligt – i teorin. I praktiken tror jag inte at det skulle fungera särskilt väl. Beroende på var man kommer ifrån och vart man ska innebär den ena sidan en kortare väg och den andra en längre väg. Och sett till hur vi ofta strävar efter den kortaste vägen kommer många gå resp cykla på bägge sidor av bron.
Jonas Helin
Liten bit till mot Årstaberg och det finns redan anslutande väg till denna, en u-sväng upp mot bron det är fotat ifrån. Allt handlar om (i alla fall på denna sida av bron) att flytta lite staket.