99 procent är uselt


 

Jag skrev ju nyligen ett inlägg om den nya regionala cykelplanen i Stockholms län och den samhällsekonomiska bedömning som gjorts av planen. Utfallet är minst sagt häpnadsväckande. Men det är kanske inte så konstigt om vi dyker in i planen och studerar hur det ser ut i dag, hur är så att säga utgångsläget. Inventeringen av de utpekade regionala cykelstråken visar att det är många stråk som helt saknas i det regionala cykelvägnätet och många som går i blandtrafik, se bild nedan:


Rött är saknade länkar och cykling i blandtrafik, heldragna svarta linjer är befintliga regionala cykelstråk där 1 procent uppnår grundläggande standard. Bild: Regional cykelplan för Stockholms län

Inventeringen visar också att en mycket liten del av cykelvägarna uppfyller en grundläggande standard vad gäller utformningsprinciper av cykelvägar som ingår i ett huvudnät. En procent av det inventerade nätet uppfyller utformningsprinciperna med avseende på bl.a. bredd, separationsform, beläggning och belysning. Det är 72 stråk och 825 km. 1 procent uppnår en grundläggande standard…

När man ser detta resultat är det kanske inte så konstigt att det är tämligen få som arbetspendlar med cykel i Stockholms län. Mycket saknas och det mesta som finns är väl för att sammanfatta det med ett ord: uselt. Så då är det ju heller inte så konstigt att utfallet av den samhällsekonomiska bedömningen blir så positivt, vi går ju från ett läge där det mesta är dåligt till ett läge där förhållandena är ok.

Vad som ytterligare förvärrar förhållandena på dessa stråk är att det är stora brister vad gäller cyklisters framkomlighet och säkerhet. På stråken återkommer ständigt olika hinder i form av bommar, betongsuggor, stolpar, busshållplatser och räcken som placerats i cykelbanan. Dessa hinder utgör allvarliga trafiksäkerhetsproblem då det finns risk att cyklister kolliderar med dem. Platser med begränsad sikt på grund av tvära kurvor, murar, tunnlar, topografi eller växtlighet är också vanligt förekommande och medför problem för såväl framkomlighet, trafiksäkerhet som trygghet. Cyklister på de regionala cykelstråken möter i genomsnitt 4,9 passager per kilometer som inte utformats enligt de föreslagna utformningsprinciperna och 3,6 andra framkomlighetsproblem per kilometer. Detta betyder att det i snitt finns något som påverkar framkomligheten var 118:e meter! Tänk er motsvarande förhållanden i väg- och kollektivtrafiksystemet. Medelresan för en Stockholmspendlare på cykel är ca 9 km enkel resa. Det ska ställas mot att varje stopp som en cyklist tvingas till motsvarar en förlängning av den upplevda resvägen med 100 meter om cyklisten färdas i 20 km/h (Why cyclists won’t stop). Vägvisningen är också ofta ofullständig och utan lokalkännedom kan det vara svårt att hitta rätt väg.

Utöver dessa stora brister visar inventeringen stora problem för cyklister vid vägarbeten. Till exempel lämnas ofta arbetsfordon eller byggmaterial på ytor som är avsedda för cykeltrafiken. Omledning av cykeltrafiken saknas ofta och det är inte ovanligt att cyklisten tvingas till sidbyten i blandtrafik för att undvika att cykla mot färdriktningen. Sidbyten som inte alltid är markerade hur de ska göras.

Inventeringen visar tydligt det arv som Martin Emanuel tar upp i sin avhandling Trafikslag på undantag. Hur cykeln sedan efterkrigstiden har hanteras som lekredskap och ett redskap för främst korta resor. Och där man många gånger helt struntat i att skapa en infrastruktur för cykeltrafik och den som har skapats är vanligtvis av mycket låg standard.

Så det är bara att hålla tummarna att planen antas efter remissrundan och att planerande och genomförande myndigheter och politiker skyndsamt ser till att detta blir av. Och helst innan 2030, den tidshorisonten är ju en evighet och med tanke på hur eländiga förhållandena är för cyklister i dagsläget borde ju detta vara mycket högt upp på prioriteringslistan. Varken väg- eller kollektivtrafiksystemet är ju så dåligt som det övergripande cykelvägnätet – som ju till stora delar inte ens finns! Dessa system ger ju heller inte samma nytta för samhället som investeringar i cykelvägnätet. Det handlar ju bara om 2,2 miljarder för hela länet och då har vi ett helt nytt trafiksystem.

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 9

Fredrik

Mkt bra skrivet. Nedslående.
Frågan är hur man hittar rätt publik. Visom läser Kadens är redan frälsta. DN Debatt?


Krister Isaksson

Fredrik, Tack! Nedslående men jag väljer att se möjligheterna och att dessa ska prioriteras hårt! Visst kan det vara så att en annan arena kan vara lämplig för att nå en bredare publik men underskatta inte bloggen här på Bicycling! Jag får ta mig en funderare…


Henrik

Jag började pendla med cykel får 6-7 år sedan, påverkad av min närmaste omgivning, av återkommande artiklar/inslag i media, av mtrl från kommun och trafikverket mm. Som nybörjare kändes det ovant och lite läskigt men jag höll ut och blev mer och mer van och säker. Det som dock aldrig har gått över är känslan att hela tiden vara det trafikslag som är satt på undantag, att aldrig riktigt få sin plats och utrymme. När jag då läser din blogg så faller en hel del på plats. Cykeltrafik är uppenbarligen något som man under decennier aldrig tagit på allvar, 1 PROCENT UPPNÅR EN GRUNDLÄGGANDE STANDARD! Det är ju ett skämt och ett hån mot alla oss som väljer cykeln. Ännu kraftigare blir hånet att vi ska behöva vänta till år 2030 innan det är acceptabel standard (om det nu överhuvudtaget blir av!). Att min lilla färdväg bitvis är dålig är väl en sak men att i stort sett inget är bra är ju ett underbetyg som heter duga åt alla dem som genom åren sysslat med samhälls- och trafikplanering. Och om jag förstår andra blogginlägg av dig så fotsätter man skapa denna understandard, bl a i anslutning till Förbifarten och Norra länken. Känns tryggt och förtroendeingivande att vi år 2013 har ett så kompetent, framsynt och modernt Trafikverk…


Thomas

Henrik, lägger vi sedan till drift och underhållet av dessa cykelvägar blir det ännu tydligare vilket förhärskande synsätt som råder. Vi ser ju det tydligt på Kristers bloggserie: Titta en cykelbana… och serien om snöröjning. Det är förhållanden som ALDRIG skulle råda i bil- eller kollektivtrafiken. Visst det är ju bra att det är en ny regional cykelplan på gång, men vad säger att mer kommer hända nu än med den tidigare planen? Det är ju ett på många sätt ett ohyggligt arv vi har att göra upp med, nåt som sitter djupt rotade i många av oss, och det kommer ta tid innan vi kommer att uppleva större förbättringar tror jag.
1 PROCENT säger det mesta tycker jag…


Krister Isaksson

Henrik o Thomas, förstår er frustration och misstro till förändring, ibland tvivlar jag oxå… Det kommer inte bli lätt, det kommer ta tid, det kommer möta kraftigt motstånd MEN jag har arbetat med dessa frågor i snart 20 år och aldrig under denna tidsperiod har det varit ett sånt tryck och medvind i cykelfrågor som nu. Då är det mycket upp till oss att fortsätta ställa krav, inte ta mer skit, visa på det ohållbara att fortsätta som vi gjort tidigare, ta fram ännu mer kunskap och fakta.



SHOW ME THE MONEY!


 

Nu är den regionala cykelplanen för Stockholms Län ute på remiss. Ni finner den här. Trafikverket, Tillväxt, miljö och regionplanering och Trafikförvaltningen inom landstinget, samt Länsstyrelsen i Stockholms län har med hjälp av konsultföretaget Sweco tagit fram en regional cykelplan för Stockholms län. Arbetet har bedrivits tillsammans med länets kommuner och intresseorganisationer. Den regionala cykelplanen för Stockholms län beskriver ett sammanhängande nät av regionala cykelstråk för arbetspendling, totalt 72 stråk med en sammanlagd längd av 825 km, samt utformningskriterier för dessa. Planen beskriver också hur kombinationsresande mellan kollektivtrafik och cykel kan förbättras. Vidare lyfter planen varje ansvarig aktörs roll och hur planen ska genomföras.

Det övergripande målet är att öka cykeltrafiken i Stockholms län till 2030 genom en utbyggnad av de regionala cykelstråken. Förutom en konkret utbyggnad av stråken behövs också förbättringar av drift och underhåll samt vägvisnings- och parkeringsåtgärder.

Jag kommer att återkomma med fler inlägg om planen framöver men inledningsvis är det en sak som särskilt upptar mina tankar: Den samhällsekonomiska bedömningen av den regionala cykelplanen.

Anders Borg, Trafikverksdirektörer, Landshövdingen, Sten Nordin, andra kommunalråd i Stockholms län m.fl. borde alla ställa sig upp och skrika:

Bedömningen görs med två olika scenarion, ett lågt och ett högt. Resultaten är i det närmaste häpnadsväckande för dessa siffror är helt otroliga. Självklart måste de tas med en nypa salt men det måste de också göras vid andra beräkningar av infrastrukturåtgärder inom transportsektorn och inga, jag säger INGA, uppvisare en motsvarande lönsamhet. De kommer inte ens i närheten, inte ens i det försiktiga scenariot, där nettovinsten för samhället beräknas till 13 kr per satsad krona. Jag upprepar 13 kr per satsad krona! I alternativet hög är lönsamheten hela 22 kr per satsad krona.

Investeringskostnaderna för åtgärdsförslagen i den regionala cykelplanen är uppskattade till 2,2 miljarder. För det får man alltså ett mer eller mindre heltäckande och sammanhängande cykelvägnät i regionen. Ett helt nytt system kan man säga, något unikt. Denna investeringskostnad och samhällsnytta ska då ställas mot andra investeringar inom transportsektorn i regionen. Ingen av dessa investeringar skapar ett helt nytt system utan är mer av kompletteringar och tillägg till ett existerande system. Ingen av dessa investeringar kan heller inte uppvisa någon särskild större samhällsnytta. Det kanske är dags för stora omtag och stora omprioriteringar vad gäller åtgärder och investeringar i länets framtida transportsystem.

För att citera Patrik Kronqvists krönika i Expressen: ”I en tid av klimathot, bilköer och överfull kollektivtrafik är det absurt att vi fortfarande främst diskuterar cyklister som ett trafikproblem. I själva verket är de lösningen.”

Vad väntar vi på?

Antal kommentarer: 32

Magnus

Skaplig avkastning på den investeringen. För att citera Pomperipossa:
”Så många procent finns ju inte!”
🙂


Krister Isaksson

Magnus, en enorm avkastning minst sagt! Och även om ”sanningen” skulle ligga någonstans mitt emellan 0 och 13 kr så är den avsevärt större än andra trafikinvesteringar som ju sällan visar plus.


Björn Petersson

I Amsterdam har man fattat galoppen men det visste ni ju redan.
Även om man f.n. hare stora problem med cykelparkering så investerar man EUR 120 miljoner i bara cykelparkering till 2020 eftersom ingen annan investering i transporter ger samma samhällsekonomiska lönsamhet.
http://www.bikeradar.com/road/news/article/too-many-bikes-in-amsterdam-36837/


Johannes Westlund

Jag vet vad man väntar på. Att motorvägsmaffian ska få sin så kallade *förbifart* (dvs utglesningstunnel) som enbart uppvisar lönsamhet för att antagandena som gjordes vid beräkningarna är helt absurda, såsom att bensinpriset skulle vara fixt 12 kr i typ två decennier…


Björn Petersson

Nja förbifart Stockholm behövs definitivt och på lång sikt är det nog positivt för att utveckla cykeltrafiken i centrala Stockholm och även pendlingen med cykel.
Sedan är det en annan sak om man slåss om samma pengar till bilväg och cykel investeringar.



Det blir som man planerar…


 

Varje cykelresa börjar och slutar med en parkerad cykel, en självklarhet kan man tycka men så hanteras det inte alltid i planeringen och utbyggnaden av städer och transportsystemet. Det verkar mer som slumpen regerar, att det beror på vilka individer som är involverade i processen. Det blir som det blir utan någon särskild kvalitetssäkring. Många gånger innebär det tämligen obehagliga överraskningar. Det är funktioner som uteblir, funktioner som förhindras, ett förfulande av städer och ett direkt motverkande i målsättningen att öka cyklandet. Här är två aktuella exempel från staden jag lever i. Det första handlar om en stor omdaning av en av stadens större kollektivtrafikknutpunkter, Liljeholmen, och där en stor exploatering av bostäder, handel och kontor genomfördes samtidigt. Platsen är tämligen central i staden och på ett mycket attraktivt cykelavstånd. Vad var det då som gick snett? Det finns nästan inga cykelparkeringar! Även tillgängligheten till området för cykeltrafik har sina brister.

Liljeholmstorget. Cyklar i långa rader! Det blir ofta så att cyklistern själva försöker ordna till och parkera så det blir ett minimum av störningar och hinder. De tar det ansvar som stadens skulle ha tagit.

Överallt cyklar, ack så få ordnade platser…

Finns det inga cykelparkeringsplatser löser vi det själva! Blir inte alltid bra för cyklister, gående, synskadade, renhållning, stadsbilden…

Att parkera cyklar runt byggnaden som är entré till bilgaraget är kanske en lämplig cykelparkering! Om inte annat är det ju en härlig paradox…

Trädskydd är ju bra att låsa fast cykeln i! Oj så många parkeringsplatser för bilar det var här! Kanske på sin plats att omvandla några till cykelparkering?

Här har alltså boende som cyklar, de som cyklar till arbetsplatserna i området, de som cyklar till affären och de som cyklar till kollektivtrafiken inga vettiga förutsättningar att ställa ifrån sig cykeln. Det är som att cykeltrafik inte finns, cyklister och deras behov existerar inte. I varje fall är det inget stadsplanerare, arkitekter, landskapsarkitekter och trafikplanerare tagit hänsyn till och sett till att skapa goda förutsättningar för. Självklart finns det gator och bilparkeringar i så väl garage som på gatan. Vi kan tydligt se att den frusna ideologin råder här och att infrastrukturen tydligt förmedlar vad som prioriteras här.

Sen har vi det andra exemplet, Hammarby Sjöstad – miljöstadsdelen. Är det inte märkligt att det utmed Hammarby Allé, Lugnets Allé och Båtbyggargatan inte finns en enda cykelparkeringsplats? Det är en sträcka på över 1,5 km, den stora pulsådern i och genom området, fullt med start- och målpunkter på stora delar av sträckan men inte en enda cykelparkeringsplats. I en stadsdel med uttalad miljöprofil! Självklart finns det fullt med parkeringsplatser för bilar på denna sträcka. Skulle vi inventera parkerade cyklar utmed dessa gator skulle antalet cyklar med all sannolikhet vara större än antalet parkerade bilar. Det finns ett miljöinfocenter, Glashusett, i området och där saknas också cykelparkeringar men det finns självklart bilparkering rätt utanför huset – vilken paradox! De cykelparkeringsplatserna som finns i området är på gårdarna och i cykelrum i fastigheter och fyller ju då endast funktion som boendeparkering. Men övrig cykelparkering, hur ska den ske i detta miljöprofilsområde? Hur tänkte staden här?

Man cyklar i Hammarby Sjöstad! I bakgrunden ser vi hur man parkerar och låser fast cyklar i träddskydden.

Ingen cykelparkering så långt ögat når…

Trädskydd och räcken blir lämpliga cykelparkeringar när planeringen brister och grundläggande funktioner glöms bort. Foto: Google Maps

Detta är två exempel bland flera på hur, medvetet eller omedvetet, planerare bortser från behovet och nödvändigheten att skapa funktionella och attraktiva cykelparkeringar. Redan i stadens Cykelplan från 1998 kunde vi läsa: ”Cykelparkering – en bristvara”. Detta kontraproduktiva beteende hos planerare innebär ju många gånger att grönytor och platser förfulas då cyklisterna tvingas lösa behovet själva och vad är då lämpligare än att låsa fast cykeln i trädgaller, träd, staket vid grönytor, belysningsstolpar, soffor osv. Det innebär också att när vi går, när vi utför varuleveranser, när staden ska renhållas/snöröjas osv. så hindras detta ibland av parkerade cyklar. Det vore ju mer produktivt och konstruktivt om planerare bidrog med sin kompetens och deltog i skapandet av moderna, attraktiva och funktionella cykelparkeringar som både löser funktionen och passar in eller tom är ett bidrag till stadsbilden, se exempel här. Kan vi öka cyklandet och samtidigt minska användandet av bilen kan det ju tom innebära en omvandling till mer grönytor och platser att utveckla och gestalta i städerna! Se exempel på detta här.

Här ser vi då vad brister i planering leder till. Det är knappast i linje med att arbeta för ökat  cyklande eller att göra cykeln till ett attraktivt och konkurrenskraftigt transportmedel vilket ju varit stadens målsättning i över ett decennium. Det är ju inte heller i linje med att skapa ett hållbart transportsystem som ju såväl regering, riksdag och många av landets kommuner säger sig sträva efter. Behovet att parkera sin cykel finns ju där, det ökar hela tiden och måste hanteras på ett professionellt sätt. Väljer städer att inte göra det så kommer ju cyklisterna själva att lösa sina behov. Och det blir sällan särskilt bra för kollektivet när varje individ löser det på egen hand…

Här har ju kommunerna ett mycket starkt maktmedel, att använda sig av en cykelparkeringsnorm. Att skriva in den i exploateringsavtal, i detaljplaner och sedan följa upp detta i byggloven. Det är tyvärr ovanligt att kommuner använder sig av denna möjlighet. Inte ens i sina egna projekt där de har full rådighet. Däremot är det mycket vanligt att kommuner har och flitigt använder sig av en parkeringsnorm för biltrafik…

Jag kan inte låta bli och tänka på uppfinnaren i Lorry: ”Tänkte inte på det…”

Antal kommentarer: 23

Nils Calmsund

Huvudet på spiken som vanligt Krister!
Dock så finns det en cykelresa som inte nödvändigtvis börjar eller slutar med en parkerad cykel och det är den med en Brompton. Och det kanske är så kommunaltjänstemännen tänker när de planerar för cykeltrafik? Eller, nä, förmodligen inte 😉


Krister Isaksson

Nils, där fick du mig! Har ju själv en Brompton tjänstecykel och hade även en då jag var kommunaltjänsteman! Det är cykeln som gör planeraren! 😉


Christian

Vilket sammanträffande, jag föreslog precis Stockholms Stad att de skulle anlägga en parkering här:
http://imgur.com/IouptfN
Då når man kunder både till Lidl och Konsum (och snart Systembolaget) och hjälper till på köpet Posten som klagar på att cyklisterna låser fast hojjarna i brevlådorna – i brist på annat.
Men jag fick bara svaret ”Vilken smart idé”. Inte så mycket mer.


Dmitri F

Ja, re: Christian, jag undrar egentligen hur man kan gå tillväga för att faktiskt få igenom en cykelparkering.
Det finns ju en hel del ställen där cykelparkering saknas men där det finns både plats och behov… Vem ska man maila, eller klaga till? Kan det finnas hopp om att ens förslag faktiskt tas på allvar?
Det jag känner är man som individ verkar inte ha någon möjlighet att påverka. Det verkar krävas CAD-ritningar och 50-sidor långa dokument för att anlägga en parkbänk… Och som Christian fick uppleva, mailar man in eller hör av sig på twitter får man ju bara ett kort svar som inte betyder något…
Vi kan ju inte förlita oss på att stadsplanerare bygger in grejerna i nybyggen, så det får bli att man hör av sig i efterhand…


Krister Isaksson

Christian, man kunde ju önska att det förekom lite ”smart planering” från de som är satta att planera staden och dess funktioner istället för att lekmän ska behöva tala om vad som är nödvändigt…



2+1 – cyklister efterlyses!


 

En journalist vill veta mer om 2+1-vägar och dess konsekvenser för cyklister. Han behöver därför komma i kontakt och prata med cyklister som har erfarenhet av att cykla på dessa typer av vägar. Både innan och efter de blev ombyggda. Och gärna personer som bor i närheten av vägar som har byggts om. Så alla ni där ute som har erfarenheter och vill dela med er, hör av er till mig via mail så vidarebefordrar jag detta till reportern. Sänd mail till: krister.isaksson@bicycling.se

2+1-väg i Skara, foto: Joel Torsson

EDIT 22/3: Se detta tidigare inlägg om 2+1-vägar: En genomgång gjord av Trafikverket (Vardagscyklisters förutsättningar för säker cykling längs 2+1 och 2+2 vägar, 2010) visar att av drygt 2 400 km 2+1 och 2+2-vägar så har endast:

  • 2 procent av totalsträcka cykelinfrastruktur av hög standard.
  • 63 procent av totalsträckan har vägren där cykling ej är tänkt att ske (men det är inte förbjudet att cykla där)
  • 26 procent av totalsträckan har smala belagda vägrenar tänkt för viss cykling (gillar orden viss cykling, vad är det?)

Potentialen för cyklingen utmed dessa sträckor uppgår dock till över 55 procent enligt samma rapport!

Det är alltså så här Trafikverket arbetar för ökat och säkert cyklande. Det blir ju i varje fall säkert då många tvingas sluta cykla på dessa vägar. Men det är tråkigt att se hur Trafikverket misshandlar den stora cykelpotential som de själva identifierar och inte skapar vettig cykelinfrastruktur i samband med att de bygger om dessa vägar. Är detta vägen mot det hållbara transportsystemet?

Antal kommentarer: 17

Emil

Misstänker att det kan bli svårt att hitta någon, just pga vansinnet i att ge sig ut på en 2+1 väg på cykel.
De är helt enkelt för farliga för cyklister om de inte har en rejäl väggren.


Krister Isaksson

Emil, det är ju också intressant att prata med dem som känner att de tvingats sluta cykla iom ombyggnaden av dessa vägtyper.


Erik

Det är inte ofta jag tycker att man ska tipsa journalister om happymtb, men tråden som nu skapades angående din efterlysning kan vara intressant för denne att läsa http://happymtb.org/forum/read.php/1/2085288/


Sven-Erik

Visst är de farliga, men olika farliga. Några har kvar något av en vägren. Andra har rentav fått en cykelväg. Det finns en annan olat som Trafikverket tagit till för att gynna bilisternas överlevnad på bekostnad av andras väl och ve. Det är att det görs hål i vägen för att varna eller kanske skall det vara väcka sovande bilister. Ett sådant indirekt stöd till somnabulister är i ett evolutionärt perspektiv helt förkastligt. Skall det finnas bilister skall de väl åtminstone vara vakna. 😛


Krister Isaksson

Erik, tack! Jag såg också den och har tipsat om den.



Dödsgruset – ett minne blott?


 

Kan det vara så att dödsgrusets dagar på våra cykelbanor är räknade? Studerar man effekterna av sopsaltaren här i Stockholm så säger jag att så kan vara fallet. Nedan två bilder från Farstavägen i Stockholms södra delar. Det är cykelbanor på bägge sidor av vägen, på ena sidan sker traditionell snöröjning och halkbekämpning med grus, på andra sidan far sopsaltaren fram.


Farstavägen i början av mars, traditionell snöröjning och halkbekämpning med grus


Farstavägen, andra sidan, i början av mars. Sopsaltaren har varit här! Hur många andra cykelbanor ser ut så här i början av mars?

Här ser vi då ytterligare en positiv effekt av att använda metoden sopsaltning på cykelbanor, gruset som ofta blir liggande i månader under våren på cykelbanorna existerar inte längre.

Gruset har påtagliga konsekvenser, både vad gäller cyklisters säkerhet och restid. Bara i april månad så kan närmare 20 procent av cyklisters singelolyckor härledas till grus. Under månaderna mars respektive maj är siffran 10 procent (Niska 2011). Gruset påverkar också cyklisters restid negativt då hastigheten måste sänkas avsevärt, särskilt i kurvor och nedförsbackar, för att det ska var säkert att cykla. Sen har vi ju också den påtagliga punkteringsrisken som gruset utgör.

En studie från Danmark menar att saltlakelösning för halkbekämpning av cykelbanor är 60 procent billigare jämfört med grus (Mikkelsen, L. and Prahl, K.B. 1998). Under vintersäsongen 2009-2010 använde Stockholms stad ca 90 000 ton grus för halkbekämpning.

Vad föredrar ni?

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 23

Andreas

Gillar också sopsaltaren från så många perspektiv men tyvärr så förefaller det som om Staden har glömt de delar där den inte far fram. Men en positiv förändring är det naturligtvis.
Min stora missmodighet just nu är all den glansis som ansamlas på cykelbanorna – i synnerhet när de fina bilvägarna bredvid är torra som fnöske (kanske inte i morse men under större delen av mars). Orsaken är naturligtvis att det töar från de stora snövallar, som alla cykelbanor nu har i anslutning till lederna, på dagarna och fryser till på nätterna. På mina 10 km har jag 7-10 ställen som är ren blåis eftersom den grus som faktisk ligger där av naturliga skäl lägger sig på botten av det då smälta vattnet.
Grundorsaken är naturligtvis att de inte tar bort snön i anslutning till cykelbanorna så detta kommer vi att få leva med in i april. Man kan ju tycka att om vintern under vissa tillfälligheter tog stora resurser av snöröjningen så borde de ju ha all tid i världen nu att frakta bort snön men av detta ser man intet.
Att de också skulle jobba med dräneringen av cykelbanorna nu under sommaren är säkert också endast en from förhoppning.


Erik Johansson

Appropå nattens snöfall, det var verkligen snor halt i stan under natten, jag cyklade hem vid tolvslaget och det låg ett puderlager över den hala marken, härligt men lite farligt. Det var länge sedan jag hade så kul på cykeln, man borde verkligen cykla mer för skojs skull när det är så där halt.


Krister Isaksson

Andreas, jag håller till stora delar med dig, försöker i detta fall med sopsaltaren se det positiva, se möjligheterna och lyfta dessa. Har då en förhoppning om att denna metod utökas, och det kraftigt, till nästa år. Men vi får väl se…


Krister Isaksson

Erik, nog var det halt och det såg ut som en snökanon när jag for fram i pundersnön i morse. Och under lagret med pudersnö var det som du säger många gånger blankis, här går även sopsaltaren på en nit då det var för kallt för att saltlösningen ska kunna verka på ett effektivt sätt.


Jocke von Scheele

Jag har också upplevt problem med fläckvis glansis på cyeklbanorna. Jag tror i och för sig att årets väder, med kall luft sent på säsongen, då solen hunnit bli stark och förmår smälta snön på dagarna, är en ovanlig kombination, men man måste nog ändå försöka dränera cykelbanorna mer effektivt. På vissa ställen är det så klantigt gjort att jodvallar på bägge sidor om cykelbanan innesluter allt vatten, såväl smält- som regnvatten.
Vad gäller rullgruset så är jag lycklig som ett barn när jag cyklar på de sträckor som sopsaltaren farit fram på. Rullgrus på cykelbanorna är, tillsammans med folk som slänger skräp i min cykelkorg och rökare som står i porten, de mest irriterande saker jag vet.



Trafikinformation – nu också för cyklister!


 

I januari skrev jag ett inlägg om att den trafikinformation som medierna sänder aldrig innehåller någon information om och för cyklister och undrade om detta är förenligt med Sveriges Radios public serviceuppdrag. En kort tid efter inlägget blev jag inbjuden till ett möte av Åke Brulin, arbetsledare på trafikredaktionen på SR, för att diskutera trafikinformation för cyklister. Gjorde ett inlägg om detta möte som ni kan läsa här.

Nu har jag precis fått besked från Åke Brulin att inom kort kommer SR att börja med trafikinformation för cyklister. Information om vägarbeten och -omläggningar som berör cykelvägar och publicera den på redaktionens webbsida: www.sverigesradio.se/trafik 

Även i etern kommer vi framöver få höra trafikinformation riktad till cyklister. Här är ju tiden och utrymmet begränsat samt konkurrensen med annnan information påtaglig så vi kaske inte ska räkna med cykelinformation i parti och minut men det kommer vara skillnad mot tidigare.

Även SRs väderprognoser kommer att anpassas för att ge bättre information till cyklister, det handlar då främst om risken för nederbörd, vindriktning och vindstyrka. 

Vill du vara cykelrapportör och rapportera in störningar för cykeltrafiken är det bara att ringa tipsnumret 020-999 444  

Imponerande lyhört och snabbt agerat av SR måste jag säga och själv känner jag mig lite stolt över att det går att påverka och förändra, något som jag ju skrev om i inlägget Cykelbloggare – ni gör nytta och förändrar!

Trafikinformation om ett vägarbete tvärs över hela cykelbanan på Söder Mälarstrand är aldrig fel att få!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 13

Bruse

Bra jobbat!


Krister Isaksson

Bruse, stort tack!


Andreas

Gott Krister!


Pelle

Bra jobbatlobbat!


Krister Isaksson

Andreas o Pelle, tack!