20 blåsiga mil i Roslagen.
Igår körde jag och 50 andra Täbys 20-milare. Vädret var klart men kallt. När jag åt frukost var det -4 grader och tempen hade nog precis släpat sig över till plussidan när vi startade. Men vilken dag vi fick! Strålande sol och alldeles myggfritt. Och några pustar vind förstås.
Med tanke på att det var 51 startande på ett brevetlopp i början på april så kan man nog säga att randonné kommer bli stort igen. Nästa år lär det explodera. Då kommer alla som har tröttnat på triathlon vilja cykla långt och äta mumiebullar istället. Nytt för den här gången var att vi hade en uttalad Audaxgrupp. Daniel Säfström tog befälet över den. Av det jag hörde så var det mycket uppskattat.
Cykliingen då, jo det gick alldeles prima. Vi var en stor klunga som hängde ihop i medvinden till Rimbo. Jag hamnade långt fram först men efter ett tag gick jag bak för att leta efter Matte, Johan och Magnus som jag tänkte spendera dagen med. Matte och Johan var ursnygga i sina KBCK-jackor, jag med. Vi susade på i 40 km/h och levde livets glada dagar. Solsken, klar luft, härliga cykelkompisar och en hel dags cykling framför oss. Jo jag tackar jag. Såna minnen ska man plocka fram när man tycker att livet känns trist.
I Rimbo stannade vi på en stackars mack för att stämpla. Eftersom vi var 30-40 pers där så blev kön enorm. Ett snabbgäng pep iväg ganska tidigt. Sen lämnade grupp efter grupp. På nåt sätt hade Johan och Magnus lyckats hamna sist i kön så när vi stack var det mer eller mindre tomt på macken. Men det gjorde ingenting, vi skulle ju bara ta det piano runt och njuta av solen. Ett tag senare kom vi ifatt en grupp som vi hängde på. Vid nästa kontroll, Hallstavik, hände samma fenomen. Vi fikade bort den stora gruppen och fick cykla själva igen. Men som tidigare kom vi ifatt dem.
Efter Hallstavik vände vi upp mot vinden. Kantvind med inslag av motvind. Vägen mellan Hallstavik och Uppsala är ordentligt själadödande, men på något perverst sätt läcker ändå. I år slapp vi den sista allra mest själadödande biten in till Uppsala tack vare Vägverket som har byggt om den till 2+1 väg. Istället vek vi av till vänster vid en kyrka och bjöds på prima propagandacykling. Den nya vägen var riktigt fin. Och efter den belönades vi med en mumiefika på OKQ8. Jag åt en ljummen tjockkorv med möglig senap och ketchup. Jag kunde bara äta hälften trots att jag egentligen var ganska hungrig. Vilken dynga. Sen stack vi iväg igen med sällskap av Bengt Sandborgh och Anders H.
Den sista biten till Täby blev ungefär som biten innan, motvind och sol. En sak som är bra med sol är att man kisar med ögonen. Och när man kisar så ler man. Så vi log hela vägen till Täby där vi stämplade på shell och mötte snabbgänget som hade kommit in tjugo minuter tidigare. Äntligen är den riktiga randonnésäsongen på gång. I mitt huvud är det redan PBP som gäller.
Tack alla som var med och gjorde det här till en av vårens blåsigaste dagar.
/Johan
Antal kommentarer: 1
Johan A
Ja vilken runda vi fick.