1894 – Tillbaka till framtiden


 

Så här i efterdyningarna till Cyklingsutredningen kan vi konstatera att reglerna för cykeltrafik i Stockholm blev ett debattämne redan år 1894. Överståthållareämbetet förordade den 21 april det året att alla cyklar i staden skulle ha ett väl synligt registreringsnummer. Orsaken var ”svårigheten för fotgängare att kunna upphinna och anhålla den velocipedåkare, som efter begången förseelse emot gällande trafikföreskrifter vill undkomma”. Dessutom vill ämbetet förbjuda cykling på vissa hårt trafikerade platser (något Stockholms Handelskammare fortfarande jobbar för!). För att få stöd för sitt beslut i Stadsfullmäktige skickade man in en serie handlingar till beredningsutskottet. Överståthållareämbetet hävdar här bland annat att åtgärderna beror på de faror och olägenheter som de senaste årens ökade cykeltrafik fört med sig, samt den ökade mängd klagomål från allmänheten som inkommit. Bland handlingarna finns även en PM med redogörelser för hur cykelreglerna var utformade i andra stora städer som Paris och Berlin.

Stockholms allmänna velocipedklubb var dock inte nöjd med förslagen på de nya reglerna. I Stadsfullmäktiges utlåtande om de föreslagna cykelföreskrifterna finns en skrivelse från velocipedklubbens styrelse infogad. Velocipedklubben fann sig i cykelregistreringen men var mycket missbelåten med förbudet att cykla på vissa platser. Detta grundade sig enligt dem på missuppfattningen att det var förenat med praktiska svårigheter att kontrollera en föreskriven maximihastighet. Velocipedklubben menade att det tvärtom var fullt möjligt att reglera farten på ungefär samma vis som lagen begränsade vagnars och droskors hastighet: ” Vanliga åkande äro nu inskränkta endast genom det i allmänna lagen förekommande förbudet att ej fara öfverdådigt fram, hvilket förbud å mera trafikerade platser här i staden tillämpas så, att de åkande endast få färdas i `sakta traf`. Det är klart, att begreppet `sakta traf`är ganska obestämdt, och att det i många fall är mycket svårt att bedöma, hurvida den åkande iakttagit denna bestämmelse eller icke. I fråga om velocipedåkning skulle man nu kunna bestämma, att denna å de mera trafikerade platserna, som förbudet omfattar, endast skulle ega rum i `långsam fart`, samt tillika fastslå, att med `långsam fart`skulle förstås en hastighet, som ej vore större, än att en fullväxt mansperson, som går med rask gång, kan följa med velocipeden.”

Beredningsutskottet tog viss hänsyn till velocipedklubbens förslag. Deras förslag på beslut kan du läsa sist i utlåtandet.

1894. Jag upprepar: 1894. Det är 118 år sedan men det känns ibland som i dag när man läser handlingarna och utlåtandet. Känns inte som Cyklingsutredningen tagit alltför många tramptag sedan 1894…

Tack till Dan och Björn!

Antal kommentarer: 4

John

Fantastiskt underhållande om det inte vore så tragiskt! Tänk så fort utvecklingen går.


Krister Isaksson

John, det verkar finnas grundläggande frågor som berör oss över lång tid. De verkar inte kopplade till företeelser utan till vårt mänskliga beteende, våra värderingar och våra attityder.


Leif Jönsson

Det är därför jag inte har deltagit i så många cykelkonferenser under åren. Allt sedan 70-talet har samma frågor och lösningar ältats på dessa konferenser.


Krister Isaksson

Leif, Hahaha, underbart! Jag har ju inte riktig så många år i branschen som du men delar helt din uppfattning. Tiden verkar ibland stå still…



Börjar dom bli för många?


 

Läser en artikel från AFP ang. hur cyklandet utvecklas i delar av Holland. Ökningen av antalet cyklister de senaste åren har i vissa städer börjat bli ett påtagligt problem vad gäller bl.a. trängsel, framkomlighet och parkering av cyklar. Hotar cykelframgången i Holland sig själv?

Själv kan jag tycka att det är en positiv och utmanande utveckling. Uppenbarligen har alla dessa människor ett transportbehov. Ett behov som ställer stora krav på planering, prioriteringar och att göra kreativa lösningar. Man kan ju också fundera på vilka alternativa färdmedel som skulle hantera detta transportbehov. Kollektivtrafiken i Amsterdam kan knappast ta mot dessa volymer. Och bara tanken att 10 procent av dessa cyklister skulle använda bilen gör en mörkrädd, då kan vi börja prata om trafikkaos, miljöproblem, ökad ohälsa, olyckor, parkeringsproblem…

Man kan se en viss parallell med Stockholm, en stor ökning av antalet cyklister och många gånger en undermålig cykelinfrastruktur som inte klarar av att hantera antalet cyklister.

Så här kan det se ut vid Amsterdam Centralstation:







Många cyklar är det!

Tack för tipset Jonas


Mer om Cyklingsutredningen

Mer om Cyklingsutredningen


Så här skriver Håkan i en kommentar till mitt tidigare inlägg om Cyklingsutredningen:

”Jag såg i pressmeddelandet att man vill förtydliga cyklisters skyldighet att använda vägrenen. Varför vill man inte förtydliga Trafikverkets skyldighet att hålla vägrenen fri från lera, gödsel, snö och annat? Varför vill man inte förtydliga bilisters skyldighet att hålla ordentligt avstånd i sidled? Detta är ju anledningen till att jag på smala vägar håller mig långt från kanten; för att tvinga bilister att faktiskt göra en omkörning och inte bara snika förbi utmed armbågen.”

Intressanta och värdefulla iakttagelser. Om vi sedan tar detta ett steg längre så är det så att för många som cyklar ute i landet är den omfattande utbyggnaden av 2+1-vägar och 2+2-vägar med vajerräckan ett mycket påtagligt problem. Långa sträckor är nu inte längre möjliga att cykla på alternativt direkt farliga att cykla på. En genomgång gjord av Trafikverket (Vardagscyklisters förutsättningar för säker cykling längs 2+1 och 2+2 vägar, 2010) visar att av drygt 2 400 km 2+1 och 2+2-vägar så har endast:

  • 2 procent av totalsträcka cykelinfrastruktur av hög standard.
  • 63 procent av totalsträckan har vägren där cykling ej är tänkt att ske
  • 26 procent av totalsträckan har smala belagda vägrenar tänkt för viss cykling (vilken typ av cykling framgår inte)

När sen Trafikverket studerar cyklingsmöjligheterna vid sidan om 2+1 och 2+2-vägar så finns det endast parallella cykelbanor utmed 12 procent av totalsträckan. Potentialen för cyklingen utmed dessa sträckor uppgår dock till över 55 procent enligt samma rapport!

En annan stor brist som inte har inventerats men som påtalas i rapporten som betydande är cyklisters möjlighet att korsa dessa 2+1 och 2+2-vägar.

Så Trafikverkets trafiksäkerhetsfundamentalism vad gäller 2+1-vägar går stick i stäven mot uppdraget ökad och säker cykling. Trafikverket pekar själva ut stora brister och en oförmåga att hantera frågan. VTI har i ett tidigare yttrande till utredningen påtalat att hur cykling längs större vägar, och då särskilt 2+1-vägar, behöver klargöras. Och hur väljer då Cyklingsutredningen att hantera frågan om 2+1 och 2+2-vägar? Inte alls är svaret.

I sanningen ett arbete för ett ökat och säkert cyklande må jag säga!

Antal kommentarer: 9

Kenneth Medin

Har länge närt tanken att någon försigkommen bonde kunde ordna konvojkörning med traktor + rejält släp med grus (ifall någon sömnig långtradare kommer farande) utefter de här 2+1-sträckorna utan alternativvägar, gärna kombinerat med övernattningar på lantgård och lämplig catering. Då kan hela familjen tryggt ge sig ut på cykelsemester utefter E4 och bonden får ett välbehövligt tillskott till kassan.
Dom här vägarna är ju ofta breda med fin asfalt och inte så branta backar heller. Perfekta för cykel… Eller varför inte låta följefordonet dras av hästar? I fyrspann med tanke på allt gruset…
Problemet löst 🙂


Sven-Erik

Jag kan förstå att det sätts upp vajerräcken i mitten för att skydda bilisterna för varandra. Men detta med att bygga ”bilbana” med vajerräcken på båda sidor och ingen eller mindre än en halv meter vägren är rent ofog. Det är bara att hoppas på att metalltjuvarna ser potentialen …


Janne

Detta svar fick jag från Trafikverket på en direkt fråga om hur de verkar för ökad cykling. Som jag tolkar svaret handlar det inte om att öka cyklingen någon annanstans än i tätorter och den nedan beskrivna strategin har ju rakt motsatt effekt utanför stadskärnorna. Undrar om det också är regeringens direktiv? Och vem vill egentligen ha dagens GC-banor? Inte jag i alla fall!
Start Citat:————————-Ursäkta stavningen…..
På många vägsträckor finns knappt några boende då Sverige är glesbefolkat och dessutom finns det inga målpunkter inom rimliogt avstånd för cyklande. På många platser finns knappt några boende så GC-trafiken kan inte öka av den orsaken.
Ledningen för Trafikverket har valt den utformning som 2+1-vägarna har idag d v s något lägre standard än tidigare för att minska kostnaderna för utbyggnad och därmed fortare kunna bygga ut det vägnätet då det minskar de svåra olyckona vädigt mycket och därmed minska antalet omkomna. Man har då medvetet valt denna strategi. med att bl a minska bredden för körbanan från 3,75 m till 3,25 m och öka vägrenen från 0,25 m till 0,75 m för att spara pengar och få så låga ombyggnadkostnader som möjligt. Kostnaden för att bygga en högre standard för oskyddade trafikanter vägs inte upp av den något ökade nyttan då cyeltrafiken inte är så stor längs stora delar av vägnätet.. Vi skulle vilja bygga bättre standard men medelstilldelningen gör det omöjligt att ha en sådan standard över hela landet.
GC-vägar prio 1 är för skol- och arbetsresor i tätorter och mellan tätorter och med ett cyelavstånd mellan målpunkterna av max 5-6 km. Kostnaderna för utbyggnad av objekt ska vara låga varför det fordras relativt mycket cyklande för att lägga till en separat GC-väg. På längre sträckor än så är det få som cylklar till/från skolan eller arbetet. Fritidscykling och liknande tillhör inte de högst prioriterade.
I de flesta län ska numera kommunerna vara med och betala för GC-vägarna då det är de som ansvarar för lokaltrafiken.
Slut Citat———————————————————–


Krister Isaksson

Janne, det var ju ett utförligt och på många sätt ett tydligt svar på hur Trafikverket arbetar med att åstadkomma ett hållbart transportsystem. Verket verkar också ha uppenbara problem med att sprida fakta och kunskap inom den egna organisationen. Deras egen rapport som jag hänvisar till har ju kommit fram till att det utmed 55 procent av de 2 400 km finns potential för cykling, det är ju inte direkt i linje med det svar du fått! Det är uppenbart att Trafikverket är kvar i Vägverket och ännu inte moget att klara uppgiften att arbeta för ett ökat och säkert cyklande. Jag har skrivit en debattartikel om det på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/25/trafikverket-struntar-i-sitt-uppdrag-att-ka-cyklingen


Janne

Ja Krister, 2+1 vägarna har redan i stort sett omöjliggjort cykling i stora delar av Norrland. Det kanske ter sig konstigt för folk i söder men det finns byar längs E4 nära finska gränsen där man helt enkelt måste ha bil eller åka taxi för att kunna lämna hemmet.
Vissa 2+1 sträckor i närheten av Haparanda har ingen vägren alls och alternativa vägar saknas. Jag är sällan rädd när jag cyklar men att vara cykelturist i dessa trakter kräver starka nerver men eftersom alternativa vägar saknas kan man förstås inte förbjuda folk att cykla.
Jag tycker att det är lite synd att cykelorganisationer och media så ensidigt fokuserar på cykelbanor i centralorterna. Jag anser att cykeln mycket väl fungerar för längre avstånd än de ”heliga” 5 kilometer som alla pratar om men då fungerar inte de GC-banor som byggs idag eftersom deras syfte, som jag uppfattar det, bara är att få bort cyklisterna från vägarna.



Som kackerlackor dyker de upp!


 

I efterdyningarna av stormen Sandy så cyklas det som aldrig förr i New York. Då det råder stora problem i kollektivtrafiken och för biltrafiken är det många som upptäcker hur enkelt och tillförlitligt det är att cykla. Inget stoppar en cyklist och likt kackerlackor dyker de nu upp överallt! Här kan ni läsa lite mer i New York Times och på Streetsblog

Foto: Benjamin Norman for The New York Times

Queenboro Bridge. Foto: Clarence Eckerson Jr.

Allen Street. Foto: Elizabeth Press

The Brooklyn Bridge promenade. Foto: Elizabeth Press

Jay Street mot Manhattan Bridge. Photo: Elizabeth Press

Anslutning till Queensboro Bridge.  Foto: Clarence Eckerson

Mot Manhattan via Queensboro Bridge. Foto: Clarence Eckerson

 


Hatar att få rätt

Hatar att få rätt


Ibland avskyr jag när jag får rätt men cyklingsutredningen är dessvärre en stor besvikelse. Jag bloggade ju om utredningen i augusti, läs här.

Så nu är den här, den första SOU om cykel, utredningen som skulle föreslå regeländringar och åtgärder för ökad och säker cykling. Efter dryga två år har Kent Johansson överlämnat sin utredning till regeringen och infrastrukturministern. En stor del av utredningen är en genomgång av gällande planeringsprocesser, regler och lagar och där utredaren kommer fram till att inget i de befintliga regelverken egentligen diskriminerar cykeln, allt är möjligt och att det snarast brister i tillämpningen från planerande myndigheter och organ. Därmed är det inte nödvändigt att genomföra många och omfattande förändringar. Det sitter alltså i huvudet på människor, det måste till en beteende- och attitydförändring är vad utredaren menar. Och här delar jag till stor del hans slutsats men inte hans förslag till åtgärder, eller rättare sagt hans avsaknad av åtgärder. När det gäller trafikregler så menar utredaren att många av de problem som finns idag har inte sin grund i reglerna i sig utan handlar mer om brister i trafikmiljön.

Så om allt är och har varit möjligt och samtidigt har väldigt lite gjorts för cykeltrafiken, den så kallade ”cykelskulden” är stor som utredaren uttrycker, hur kan då slutsatsen bli att få åtgärder är nödvändiga?

En av få förändringar som föreslås och som skulle kunna få stor betydelse för cykeltrafiken är att förare ska få väjningsplikt mot bl.a. cyklande som färdas ut på eller just ska färdas ut på en cykelöverfart. Dock så kommer det ställas krav på den fysiska utformningen av dessa överfarten vilket i praktiken kommer att innebära att majoriteten av landets cykelöverfarter kommer att behöva byggas om då väghållaren vill tillämpa regeln. Och det är tiotusentals överfarter. Så denna regeländring riskerar att bli ett slag i luften.

Andra ändringar av trafikregler som föreslås är att cyklar med mer än två hjul eller med cykelkärra ska under vissa förutsättningar få föras på körbanan även om det finns cykelbana. Hurra vilken insats för ökat och säkert cyklande! Ut i körbanan med cykelkärran och två barn i den. Ett annat sätt att hantera denna problematik hade ju varit att ställa krav på att en cykelbana inte får vara under en viss bredd så även cykelkärror, trehjulinga cyklar osv kan färdas på dem. Det är uppenbarligen ett problem att en vältränad motionscyklist använder körbanan och cyklar i 30-40 km/t istället för cykelbanan men ok att sända ut ett brett ekipage i körbanan som färdas i 15 km/t.

Sen har vi förslaget om att barn ska, om cykelbana saknas, t.o.m. det år de fyller åtta få cykla på trottoaren. En tydlig och kraftfull åtgärd för ett ökat och säkert cyklande må jag säga!

Och så har vi också förslaget om en möjlighet att införa s.k. cykelfartsgator.

Är det här kraftfulla och omfattande åtgärder som leder till ett ökat och säker cyklande? Tillåt mig tvivla! Efter mer än två års arbete är detta resultatet. Vad som förvärrar det hela är att denna utredning lägger locket på för en bra tid framöver att komma med nya förslag till förändringar och åtgärder. När tror ni nästa SOU om cykel kommer att komma?

Utredningen lägger också kalla hand på viktiga och betydelsefulla förändringar och åtgärder så som möjligheten att få cykla mot enkelriktat genom att enbart skylta undantag för cykel. Vi kommer heller inte få svänga höger mot stoppskylt eller röd signal. Här hänvisar utredningen till Wienkonventionen vilket är en internationell överenskommelse upprättad på 60-talet. Det märkliga är att många av de framstående cykelländerna också har undertecknat denna konvention och de gör lösningar som utredningen menar inte är möjliga. Så antingen gör dessa länder en annan tolkning eller så har det kommit till insikten att en konvention från 60-talet (som till stora delar reglerar vägtrafik) inte är särskilt ändamålsenlig och användbar om man vill verka för ett ökat och säkert cyklande så de skiter in den!

Möjlighet att svänga höger vid rött för cyklister. Har varit möjligt sedan 1991 i Holland. Bild: BicycleDutch

Tillåtet att cykla mot enkelriktat genom att cykel undantas med tilläggstavla. Holland

Tillåtet att cykla mot enkelriktat genom att cykel undantas med tilläggstavla. Tyskland

Antal kommentarer: 15

Sven-Erik

Det är. tänker jag, inte fler regler som behövs. Inte heller fler skyltar. Nej. Däremot behöver tänket ändras. För det första så borde byggbranschens grepp över frågorna elimineras. Inga fler gupp, inga fler vägräcken och vajrar och inga fler särskilda cykelvägar. Tillbaka till vägar med vägrenar och se cykeln som ett fordon. Det behövs inga skyltar för att inför att det är tillåtet att cykla mot enkelriktat. Kanske inte ens en lagändring. Det räcker väl med att ändra i skyltförteckningen? (Vägtrafikförordningen eller vad den kan heta)
Inför dagsböter vid hastighetsöverträdelser med motorfordon vid hastighetsöverträdelser överstigande 20km/t och ge kommunerna rätt att utföra inte bara bevakning av stillastående (parkeringsbot) utan även av rörliga motorfordon.
När fler och fler städer ökar sina 30-zoner och sätter 40 som ribba för tätort, så är det dags att öppna för att det skall cyklas MITT i filen. Gubbar och gummor som tror att bilen har företrädesrätt kan då bötfällas för vårdslöshet i trafik när de försöker preja sig förbi och de kan få böter för miljöbrott när de tutar med avsikt att få cyklisten att flytta sig.


Pär

Trist att det inte blev mer. Men det verkar just nu vara en trend att göra lama utredningar som lämnar fältet öppet för politiska beslut. Sen är der nog tyvärr så att bil-lobbyn är mycket mer välfinansierad och -organiserad än cykeldito.


Niklas

Lysande kommentarer om en trist vändning, Krister!


Mattias

Jag tycker att det är mycket olyckligt att man föreslår väjningsplikt vid enbart vissa cykelöverfarter. Det riskerar bara att öka den redan rådande förvirringen bland cyklister och bilister över när väjningsplikt ska tillämpas eller inte.
Bättre i så fall att lagstifta om total väjningsplikt vid samtliga cykelöverfarter likt övergångsställ eller att lagstifta att bilisterna aldrig har väjningsplikt mot cyklister. Vi behöver enkla solklara regler att förhålla oss till i trafiken, inte krångliga regler med långa listor med undantag…


Krister Isaksson

Mattias, det blir inte väjningsplik vid enbart vissa cykelöverfarter. Antingen är det en cykelöverfart med skylt, vägmarkering och en fysisk utformning som säkerställer 30km/t på biltrafiken eller så är det ingen cykelöverfart och därmed ingen väjningsplikt. Det är som med övergångsställen.



Kommer vi komma fram i vinter? Del 3


 

NyTeknik och Cykelsmart tar upp några idéer angående vinterväghållning. Det handlar om att lagra solvärme och att utnyttja geotermisk energi. Genom att utnyttja värmelagring och slingor i marken skulle risken för blixt- och frosthalka minska. Liknande system används på Arlanda flygplats och på Riksväg 40 vid Jönköping där restvärme från värmevärket leds ut i slingor under vägen. Om jag inte minns fel har Västerås en del cykelbanor som värms upp av fjärrvärmeledningar. Har svårt att se att dessa system kommer att kunna tas i drift i stor skala inom en snar framtid men det är så här det bör gå till, nya försök, ny kunskap och ett hopp om att alla studier och resurser inte läggs på vägtrafiken…

Grafik: Jonas Askergren, NyTeknik

Kommer vi komma fram i vinter del 1, del 2

Antal kommentarer: 1

Torbjörn Albért

Linköping byggde uppvärmd cykelbana ca 1979. Karlstad har en uppvärmd cykelbro (som dock leder till nerförsbacke med sväng).