Johan Mölleborn

Johan Mölleborn

bigmollo@hotmail.com

Blogg

100 mil över trädgränsen. Randonné från Köping.


I fredags gick Köpings 100-milare. Jag hade tänkt köra den tidigare men den blev då inställd pga dödspandemin. Peter mailade mig några dagar innan och jag behövde ungefär 10 minuter på mig att bestämma mig. Den skulle bli den perfekta formkollen inför Sverigetempot. Om jag inte skulle fixa det här så skulle jag definitivt inte fixa dubbla distansen. Kika på filmen så får ni se hur det gick. Jag kan väl avslöja att det gick bra.

Jag får se om jag gör ett vanligt blogginlägg också. Det kommer nog i så fall bli mer tankar och planering utifrån de sista rundorna jag gjort. Nu är det bara tre veckor kvar till start. Jag är lika taggad som nervös.


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vad gör man inte för en öl i Åre?
Blogg

Vad gör man inte för en öl i Åre?


Sedan jag cyklade downhill i Åre första gången för 20 år sen har jag haft en idé om att cykla upp dit och ta en öl på Broken. Det har av olika anledningar inte blivit av, förrän nu.

Jag är mitt i uppladdningen för Sverigetempot och håller på att trimma långcyklarbenen och testar utrustningen och planeringen för loppet. Om ni har läst bloggen eller sett mina tramsiga youtubefilmer tidigare så har ni sett att jag har testat köket och tältet och all utrustning på olika rundor. Den här rundan skulle bli 60-65 mil.

Den här helgen var det dags att sy ihop alla delarna. Bikepackväskorna, övernattning i tält, koka mat på köket och cykla långt. Skulle det funka att få med allt på cyklarna eller skulle det bli kaos av allt? Skulle vi spränga köken och somna gråtande till knastret av våra nedbrunna tält?

Eftersom alla brevetloppen är inställda i Stockholmsområdet får man hitta sina egna utmaningar. Nu var det äntligen dags att plocka fram den där gamla idén om ölen i Åre. Calle och Jocke nappade direkt. Tyvärr fick Jocke förhinder så det slutade med att det blev jag och Calle som körde.

Då Calle bor i Bålsta så bestämde vi att vi skulle starta därifrån. Det var två fördelar med det. Det är snäppet närmare och man kommer snabbt ut på fina vägar. Planen var att cykla 40 mil första dagen så vi skulle ha max 25 mil dag två. Vi bestämde att vi skulle starta 05:00 för att inte behöva cykla hela natten. Sagt och gjort. 03:20 ringde väckarklockan och någon minut efter 05 rullade vi från Bålsta. Mot äventyret!

 

Cyklarna kände riktigt bra trots att de vägde 20 kilo med all packning. Det var såklart både tyngre och långsammare men så länge man inte försökte spurta eller sprätta i någon backe så märktes det inte så mycket.

 

Jag hade lagt upp spåret i Komoot. Som vanligt hade jag inte dubbelkollat vägarna utan räknade med några överraskningar på vägen. Jag hade däremot kollat hur det låg till med butiker eller bensinmackar utmed vägen. Man blir lätt bortskämd när man cyklar omkring i Mälardalen eller söderut. Här finns det alltid någon nattöppen mack att handla på. Däruppe, norr om muren, finns ingenting. Bara vildlingar och järv.

Milen rullade på riktigt bra. Vi hade fint väder så vi kunde köra kort-kort. Komoot drog oss på supermulliga vägar och vi var på gång mot äventyret. I Gävle guidades vi helt suveränt genom stan. Det hade varit svårt att fixa själv utan lokalkännedom. Just här älskade jag Komoot. Den tog oss på småvägar genom byar som säkert inte hade sett folk på flera år. Byar där tiden stod still. Där man fortfarande mjölkade korna för hand och barnen sprang i träskor till folkskolan. Tänk Emil i Lönneberga.

Min rosaskimrande Komoot-kärlek fick sig en törn när den drog ut oss på E4:an mot Tönnebro. Där stod vi snopna och undrade hur fasen vi skulle komma runt det. Att cykla på E4:an var en säker död och att försöka runda det skulle ta halva dagen. Då kom det en snäll man i en bil och tipsade om en grusväg från Axmar bruk någon mil bort som skulle ta oss dit vi skulle. Det var en jäkla fin grusväg och vädret var fortfarande bra så det var inget att hänga läpp för. Stort tack till dig bilgubbe. Du räddade oss från en rejäl omväg.

 

Ljusdal passerades. I Bollnäs åt vi en tunnbrödsrulle och kände oss nöjda. Ronny och Ragge med bikepackingcyklar liksom. Det var stora fina vägar att sträcka ut på. Såna där vägar som man skulle vilja ha en riktigt bra ljudbok i öronen. Några mil till rullade på. Strax var vi i Järvsö.

 

Tack vare butikskollen så visste vi att det sista stället för att fylla vatten och mat var i Järvsö. Om vi hade missat det så hade vi inte hittat något förrän i Åsarna klockan 09 dagen efter. Då hade vi med all säkerhet blivit järvmat innan solen gick upp. Vi fyllde lite extra vatten och drog på oss kvällskläderna. Sen iväg mot de okända vidderna.

 

Vid tiotiden började det bli lagom att leta efter ett nattställe. Det hade just börjat regna också så det skyndade på det beslutet. Istället för att ta natt efter 40 mil så stannade vi vid 37 mil. Vi hittade en undanskymd plats vid en grusväg som verkade vara ett populärt toalettstopp. Skogen var full av små vita pappertussar. Vi tog seden dit vi kom och pinkade mot varsitt träd innan vi slog upp våra tält och kokade mat. Sen somnade vi snabbt i duggregnet.

 

 

 

03:00 tickade mitt randonnéhjärta igång igen. Upp och hoppa alla bagarbarn, det blir randofest hela dan! Vi kokade lite frukost och rullade ihop våra tält och sovsäckar och rullade vidare mot den första öppna butiken i Åsarna. Dit var det ca tre timmar. Nu följde vi inlandsvägen. Även den en sån där ljudboksväg.

 

 

Tre timmar senare staplade vi in på Tempo i Åsarna. Nu såg vi så där härligt härjade ut. Påsiga ögon och fiskmås-uttryck i ansiktet. Efter frukosten i Åsarna kände vi oss genast på bättre humör. Nu var det bara 16 mil kvar. 16 mil i motvind skulle det visa sig.

Jag vet inte riktigt vad som hände men vi stannade inte något mer innan vi kom till Åre. Med tanke på det så var det inte så konstigt att vi höll på att svimma av utmattning och hunger de sista dryga milen innan Åre. Motvinden var som klister. Tungan var som sandpapper och magen knorrade som en snarkande ölgubbe.

 

Strax innan 16 kom vi äntligen fram till Åre torg. Broken höll just på att öppna. Vi ställde cyklarna mot staketet och beställde varsin öl och en hamburger-tallrik. Sen slank det ner en öl till innan vi cyklade ner till hotellet.

 

 

Jäklar vilken resa det blev. Riktigt läckra vägar som inte ber om ursäkt för sig. Här kan man bonka sig till stenåldern om man slarvar eller inte är förberedd. Vi fick med oss en massa lärdomar till Sverigetempot. Att packa med tält och grejer gav en ny dimension på långcyklingen och att sova på en improviserad grusvägstoalett gav det ännu en dimension till.

Fem veckor kvar till Sverigetempot nu..

Snart kör vi!

/Johan


Antal kommentarer: 2

Eva Mölleborn

Bra jobbat mina söner! Jättekul att ni är ute och ”leker” tillsammans! Kramar från Mamma ❤️


Pär Sköld

Lyssna på mamma pojkar, hon verkar klok!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kort/kort-premiär!!
Blogg

Kort/kort-premiär!!


Wohoo FTW! Halvdag i onsdags och strålande väder. Faktiskt första dagen på flera år (ja faktiskt, den här vintern var flera år lång) som det var varmt nog för att köra kort/kort. Strax efter jag avslutat dagens sista Teams-möte och skickat de sista offerterna så drog jag på mig cykelkläderna och rullade ut i värmen. Eftersom det var så fint väder och att jag hade fått hela kvällen fri så bestämde jag mig för att köra min vanliga runda runt Mälaren.

Jag fyllde två flaskor, en med vatten och en med sportdricka, några gel och en dubbelsnickers och rullade mot friheten. Det blåste rätt duktigt så jag valde vilken sida av Mälaren jag ville få motvinden respektive medvinden. Alltså antingen få motvinden på södra sidan hem från Strängnäs eller på 55:an från Strängnäs. Jag valde motvinden på södra sidan. Då fick jag medvind nästan hela vägen till Enköping vilket var väldigt trevligt. Den vägen kan vara magiskt dryg med motvind.

På 55:an mellan Enköping och Strängnäs fick jag kraftig kantvind som tillsammans med rätt kraftig trafik gjorde den riktigt läskig. När jag kom från till Strängnäs hade händerna nästan domnat av att jag hållit så hårt i styret. En lastbil åkte så nära att jag skickades ut i gruset på vägkanten. Där var det nära att jag fick byta cykelbyxor pga lastbilsinducerad tarmtömning.

I Strängnäs kom den utlovade motvinden, och jösses vilken motvind det var. Det var som att få en konstant stekpanna i ansiktet hela vägen hem. Jag tänkte på vinden som ett SMS-lån. Jag hade lånat till medvind den första biten och satt just nu och betalade räntan för det på vägen hem. Men vafan. Lev i nuet. Embrace the suck. En vacker dag kommer man sitta på hemmet och tänka tillbaka på de där dagarna i motvind och undra varför man inte gjorde mer.

Efter lite mer än sju timmar och 20 mil var jag tillbaks till färjeläget i Slagsta och missade precis färjan så jag fick vänta en halvtimme på nästa men det gjorde verkligen ingenting. Det var fortfarande varmt och kroppen kändes pigg så jag tog det med ro. Jag var extra nöjd med att jag hade klarat mig runt utan att fylla på vatten någonstans på vägen. Jag hade klarat mig på två flaskor, två gel och halva dubbelsnickersen. Äntligen! Jag känner nog att en liten långcyklarform kommer smygandes. Det här kan bli en bra sommar.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ny Youtubefilm! Solo runt Mälaren.

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Coronavänlig långrunda.
Blogg

Coronavänlig långrunda.


Nu är det mindre än två månader kvar till Sverigetempot. Det känns väldigt spännande men också ganska frustrerande. Just nu är alla brevetlopp inställda och det officiella Sverigetempot hänger på en skör tråd på grund av det där jäkla viruset. Visst, vi ska göra vad vi kan för att minska smittspridning men jag har svårt att se hur ett 50-tal cyklister utspridda på 200 mil skulle sprida smittan mer än någon annan vardaglig aktivitet som är helt ok att göra, tex handla Ica, trängas i kommunaltrafiken eller samla tusentals ungar i skolorna varje dag. Tyvärr är det de små guldkornen som gör livet värt att leva som får ta smällen när regeringen ska visa på handlingskraft.

Som sagt, vi måste alla hjälpa till att hålla avstånd för att minska spridningen. Därför gjorde jag slag i saken och cyklade ett varv runt Mälaren ensam. Helt jäkla ensam med en ljudbok i öronen. Ha! Där fick du ditt jäkla pandemivirus.

När jag gick upp vi sextiden var det bara en ynka plusgrad ute. SMHI hade dock lovat att det skulle bli soligt den största delen av dagen så jag visste att solen skulle hjälpa till med värmen. Det kändes faktiskt varmare än vad termometern sa. Jag styrde cykeln mot Jungfrusundsfärjan och rullade ombord precis innan 07:00 då den åkte. Om jag hade missat båten så hade jag varit tvungen att cykla några mil extra för att komma runt. Det hade såklart inte gjort något men det hade känts fånigt.

Jag hade hela dagen till förfogande så jag lyxade till med att ta några extrasvängar för att få en finare runda. Bland annat körde jag på norra sidan av Bornsjön förbi Sturehofs slott. Efter Södertälje tog jag svängen förbi Ekeby och Tuna. När jag kom till Taxinge-skylten så svängde jag in där för att se hur det såg ut. Det blev som sagt några små avstickare från den vanliga rundan. Det var riktigt fina vägar och kul med lite omväxling. Nånstans mellan Mariefred och Stallarholmen såg jag en vildsvinsfamilj på en åker. Suggan och galten var grymt (pun intended) stora. Jag stannade för att filma men de blev misstänksamma när jag fipplade med kameran så de sprang in i skogen.

 

Benen kändes bra och eftersom man själv bestämmer hastigheten så behöver man  inte gå på rött heller. När man cyklar så är det minst lika viktigt att huvudet är på plats också och det var det idag. Jag var avslappnad och ville vara ute och cykla så länge som möjligt. Det är tre saker som måste vara på plats för att få en bra runda. Ben, huvud och gubbe. Idag hade jag alla tre. För en gångs skull jag hade jag en riktigt bra bok i öronen också. Jag lyssnade faktiskt på den hela rundan. Jag brukar oftast tröttna efter några timmar men den här ville jag lyssna vidare på. Det blev ändå 8 timmar nonstop rando-lyssnande på boken. Tror det är ett personligt rekord faktiskt.

 

Första halvan hade jag kämpat mot vinden men efter Strängnäs var det dags att casha in medvinden. Nu fick jag medvind på 55:an. Det kan betyda liv eller död. Psykisk död alltså. 55:an kan vara så fruktansvärt plågsam mot psyket om det är motvind. Nu susade jag fram i bra fart och lyssnade på hur de sprättade upp folk till höger och vänster på ljudboken. Det är livet på en pinne. Cykla i medvind och lyssna på brutala mord.

 

Strax efter Enköping började energin ta slut. Jag hade tänkt att jag skulle klara mig utan att fylla på någonstans så jag hade sparat på vattnet. Jag hade bara druckit en liten flaska (500 cl) och ätit en snickers på hela dagen. När jag kom till macken i Skolsta så unnade jag mig en Cola och en chokladbit och fyllde på vattenflaskan med sportdricka. Det var nog med energi för att ta mig hem. Strax efter Skolsta började det regna. Temperaturen sjönk snabbt och himlen blev kolsvart. Regnet kom och gick de följande milen. Som kallast var det 3,7 grader samtidigt som det regnade. En fördel med att det var så kallt när jag startade var att jag hade med kläder så jag klarade mig. Det hade inte varit superskoj om jag inte hade skoöverdrag eller regnjacka med. Då hade den här bloggen med all säkerhet varit lite gnälligare.

Efter 9 timmar och 23 mil var jag hemma igen. På det hela hade det varit en riktigt härlig dag. Benen, huvudet och gubben hade fungera som de skulle. De mörka molnen släppte samtidigt som jag kom hem så en stund senare kunde jag sitta på trappen och njuta i solskenet med ett glas rosé och njuta av det som var kvar av dagen.

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*