MEST LÄSTA
    En epok går i graven
    Blogg

    En epok går i graven


    För 20 år sedan startades cykeltidningen Kadens, för 10 år sedan bytte vi namn till Bicycling men nummer 7 2022 blir den sista numret av svenska Bicycling.

    Efter ett par riktigt tuffa år är det med stor sorg vi tyvärr tvingas lägga ner tidningen Bicycling. Produktions- och distributionskostnaderna har blivit alldeles för höga i relation till intäkterna, vilket både är ett resultat av de effekter som pandemin förde med sig och den nuvarande ekonomiska situationen i vår omvärld, säger Hans Lodin på Springtime Förlag

    Du som prenumererar kommer eller har fått mejl om kompensation för uteblivna nummer i din prenumeration.

    Enormt stort tack alla ni som stöttat oss och prenumererat genom åren, det hart varit en fin resa där vi kunnat lyfta svensk cykling på flera plan. Något vi nu hoppas kunna växla upp, fast i ett digitalt format. För helt över är det inte än. Även om inget är helt klart just i skrivande stund så jobbar vi för fullt för att Bicycling/Kadens ska kunna leva vidare som en renodlad och vassare digital produkt.

    -Chefredaktör Daniel Breece



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Vinterdistansens djävulskomponenter
    Blogg

    Vinterdistansens djävulskomponenter


    Att allt i livet inte kan vara kul fick en lära sig redan som spädgris. Och visst finns ett antal ofrånkomliga moment även för oss cyklister som vi måste ta oss igenom för att bli bättre – eller åtminstone pannbens-tjockare. Distanspass på vintern är ett av dem. En aktivitet som just på cykel (kontra till exempel löpning) inkluderar faktorer som gör träningen extra plågsam. Låt mig påminna er om vad som nu väntar.

    Köldekvationen Ju snabbare cyklist desto blåare fötter, brukar det heta. Med vinden som fiende kan köldeffekten enklast beräknas genom att multiplicera innevarande temperatur med minst sju. Dra därefter bort fem grader till för att kompensera iskalla slask-stänk, om du är för cool för stänkskärmar. Samt ytterligare tio om du är landsvägscyklist och därmed prioriterar the looks framför en rimlig mängd kläder (se nedan). Välkommen till Arktis!

    Korvkostymen I mtb-cyklistens vintergarderob finns utrymme för såväl dubbla sockor, ullfrotté och ändamålsenlig jacka. Till detta kan en ryggsäck med extraplagg adderas utan risk för lynchning. Du som är asfaltsnötare däremot, och även vintertid lever efter den 100 budord långa klädkoden, får hålla tillgodo med en luftigare setup. Allt för att på ett så snyggt sätt som möjligt passera nålsögat för vad som accepteras i en riktig cyklists Instagram-flöde. Glöm förstärkande shorts, fodrade vinterskor eller ombyte efter fikat. Glöm fikat också förresten.

    Isglassen Känner du dig som ett smart-ass när du toppar flaskan med kokande vatten innan avfärd? Kanske tror du på allvar att den dyra termo-flaskan ska rädda dig? Glöm det. Timme nummer fyra finns ingenting– nada, niente, nichts som behåller din vätska i drickvänlig temperatur. Förhoppningsvis har du smaksatt vattnet med saft eller sportdryck, vilket kan resultera i trivsam Snow Slush. Har du riktig tur lirkar du ut en läskande isglass ur flaskan. 


    Förnedrings-toa Trots att den stoppade korven ovan fått i sig begränsade mängder vätska uppstår ofta en kissnödighet (eller än värre ) i ett kritiskt skede av turen. Det bästa du kan göra är förstås att ignorera detta tills du kommer hem. Det sämsta är att vika ner dig för känslan. Du riskerar då höjden av förnedring när du huttrandes och med stela fingrar skalar av dig sexton lager kläder. Dessutom i kiss-position med din vinterbleka bakdel placerad aningen för nära vägkanten, då ditt omdöme sjunkit i exponentiell takt med kroppstemperaturen. 



    Bensinmacksstoppet Infaller ofta i skärningspunkten mellan isglass-problemet och insikten om att du i modern tid inte lär få tillbaka känseln i fingrarna efter toastoppet. Det är här 50 procent av distanspassen avbryts före utsatt tid. Den resterande halvan svänger in på närmaste bensinmack, för att med imma på glasögonen stappla in i värmen. Räddningen. Här inhandlas med fördel varm dryck och valfri lättuggad produkt innehållandes snabba kolhydrater eller koffein. Helst båda. När tårna tinat till rörlig konsistens och personalen börjar snegla åt ditt håll är det dags att lämna V75-hörnan innan värdigheten lämnat dig.

    Mecka i minus Oavsett om du råkar ut för punktering i tio minus, om vajern till dina mekaniska skivbromsar fryser eller om växelföraren blockerats av ett isberg, har du egentligen två val vid utrustningshaveri vintertid. Att gå hem eller ta en taxi. Du väljer.



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Tre effektiva och bra vinterpass!
    Blogg

    Tre effektiva och bra vinterpass!


    Skippa långa och lugna rundor som bara får dig att frysa satsa istället på korta, intensiva och effektiva träningspass i vinter. Här är våra bästa tips.

    Det finns mycket att älska med vintern. Men de flesta av oss drar ner på cykelträningen när dagarna är mörka och korta, när temperaturen sjunker och motivationen avtar. Vilket är fullt begripligt.

    Om du vill bygga en bra bas för vårens formtopp förespråkar konventionell träningslära långa lugna distanspass. Den sanningen kommer fortsatt att gälla, men det betyder inte att högintensiv träning är förbjudet under vintern. Och med tanke på att vädret är en tuff utmaning för svenska cyklister kan korta pass ibland vara ett måste.

    Kör ett av passen per vecka, och varva med ett annat pass veckan därpå så att du får variation. Har du tid med tre hårda pass i veckan kör du allihop men ta en vilodag emellan. Många cykelpass är baserade på intervaller-alltså korta högintensiva insatser som kan vara allt från några sekunder till flera minuter långa.

    Den här typen av träning förbättrar din uthållighet, kraft och snabbhet genom att bygga muskler och träna kroppen att använda syret mer effektivt. Många intervaller använder en måttlig ansträngning som utgångspunkt, där du upplever ansträngningen som 7 på en skala från 1 till 10 (1 är när du tar en tupplur på soffan, och 10 är din maximala kapacitet).

    Tröskeln är den ansträngning som du mäktar med att hålla i ungefär 30 minuter, och här är vanligtvis den upplevda känslan 8,5 eller 9 på samma skala. Ditt VO2-max är den nivå där kroppen går på max intensitet. De flesta cyklister kan hålla sitt VO2-max i högst ett par minuter som mest; och på upplevelseskalan är känslan 9,5-10.

    VÄRM UPP I VINTER
    Att trampa lätt i 15-20 minuter är den vanliga rekommendationen för uppvärmning innan ett hårt pass. Men det finns ett effektivare sätt. Genom att fokusera på ett fåtal korta intervaller höjer du intensiteten i lagom takt och förbereder musklerna utan att stressa dem.

    Vintern kylan kan göra det svårt att väcka systemet, så testa istället det här uppvärmningsprogrammet.

    GÖR SÅ HÄR:
    Trampa lätt i 5 minuter följt av två block om 60-sekunder där du ökar din kadens gradvis var 20:e sekund. Trampa lätt i en minut mellan varje block. De sista 20 sekunderna bör du hålla så hög kadensen du kan utan att studsa i Sadeln.

    Gör ytterligare två stycken 60-sekundersblock, med 1 minuts vila mellan varje. Den här gången ökar du också motståndet genom att växla till en tyngre växel var 20:e sekund.

    I de sista två blocken ökar du din fart var 20:e sekund, och avslutar med en kort spurt i din toppfart. Trampa sedan lätt i 2-3 minuter innan du kör igång med ditt vanliga pass.


    Antal kommentarer: 1

    Sven Englesson

    Jag tycker det låter bra ska pröva detta i vinter.



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Sponsrat inlägg
    Rätt inställningar – nyckeln till en roligare höst och vinter på stigen!
    Blogg

    Rätt inställningar – nyckeln till en roligare höst och vinter på stigen!


    Vad ska man tänka på när man cyklar på hösten och vintern? Här är en samling väl valda tips för att du och din cykel ska få så roligt det går på dina lokala stigar oavsett väder.

    I samarbete med TREK

    Under hösten och vinter är det många som förpassar sin cykel till förrådet, men bara för att det är blött och lite kyligt behöver man inte sluta cykla. Med rätt grejer och rätt teknik kommer man långt, när väl våren sen är här kommer du dessutom vara snäppet vassare och stigarna ännu mer inbjudande.

    Våta stenar och rötter kan ge en rejäl utmaning även för de mest erfarna cyklisten och en av nycklarna här är rätt inställningar.

    Däck

    När det är vått (och till viss del även kallt) är det lätt att tappa fästet. Men det finns saker du kan göra för att få bättre grepp. Däcken är bryggan mellan marken och din cykeln, och har därför störst effekt på hur mycket fäste du kan få. Därför är val av däck + inställningar kanske den bästa startpunkten.


    Däcktryck

    Innan du tar fram däckavtagare och att byta till köttigare gummi, börja med att justera däcktrycket, det är ju både enkelt och gratis. Ju lägre tryck, desto bättre kan däcket anpassa sig till ytan i terrängen. Lite förenklat betyder lägre däcktryck en större kontaktyta och mer grepp. Men att hitta rätt däcktryck är samtidigt en kompromiss mellan grepp (och då ska man inte glömma kurvor), rullmotstånd och punkteringsmotstånd.

    Pumpa lagom

    När man har för lågt däcktryck, som under 20 PSI ökar rullmotståndet avsevärt och det ökar även risken för att vassa stenar slår i fälgen, orsakar punkteringar eller andra skador. Prova att justera däcktrycket, klura på förändringarna och resultaten det ger och försökt hitta ett tryck som passar din körstil och det komponenter du använder.

    Tubeless

    En nyckel till att köra med lägre tryck är att köra tubless, lågt tryck med slang leder som regel till genomslagspunkteringar. Det finns flera fördelar med att köra tubeless. Du sparar vikt genom att du kan strunta i just slangen och tätningsmedlet lagar och tätar automatiskt mindre punkteringar. För en slanglös konvertering behöver du fälgar och däck som är tubelesskompatibla, tubeless ventiler och tätningsmedel. Treks slanglösa Bontrager-produkter är märkta med ”TLR”.

    Färdig att skippa slangarna? Kolla in Treks guide till tubeless

    Däckval

    Om ändringar i däcktryck eller övergång till tubless hjälper dig en bit på vägen men inte hela vägen till önskat resultat, då kan det vara en idé att byta till knubbigare däck under höstmånaderna. Mer lera kräver fetare sulor, det är sen gammalt.

    Det är skillnad på däck och däck

    Detsamma gäller för gummiblandningen. Däck har olika hårt gummi och när man vill ha bättre grepp är lösningen mjukare varianter. Om du mest kört hårda däck innan kan mjuka däck kännas som en mindre revolution. Men mjuka däck slits snabbare så det så även här gäller det att hitta det däck som passar din åkstil, plånbok och den terräng du brukar köra i. För hjälp med att välja rätt däck, Kolla in Treks däckguide

    Skydda fälgarna

    Just det, på tal om däck och slanglöst, då måste vi även nämna inlägg. Beroende på modell kan inlägg i däcken ge ett märkbart punkteringsmotstånd och skydd för fälgen. Med hjälp av däckinlägg kan däcktrycket sänkas avsevärt vilket leder till bättre grepp. Skulle all luft pysa ut har du ändå viss stabilitet genom inläggen och dessa ser även till att däcket inte kränger av fälgen när du trycker ner hjulen hårt i svängarna.


    Dämparinställning

    Näst efter däcken är det dags för nästa stora puck: korrekt dämparinställning. Några av egenskaperna hos en väl fungerande fjädring är bland annat minimerad friktion i alla rörliga delar (här snackar vi underhåll) rätt lufttryck i dämparna och rätt ”sag” utifrån din vikt, korrekt inställd kompressionen som ska ge stöd men inte vara för hård och slutligen precis rätt mängd rebound-dämpning som ger kontroll och gör cykeln en livlig och poppig känsla.

    Rätt tryck, även i dämparen såklart

    Dämpare behöver regelbunden service, så om du vill ha topp-prestanda här ska du inte slarva med serviceintervallet. Förutsatt att servicerutan är ikryssad, är de där små justeringarna näst på tur. Men det där är närmast en vetenskap i sig och här hittar du några nycklar till bättre inställningar: Treks dämparkalkylator

    Temperaturen är något att vara medveten om när man funderar på dämpningsjusteringar. Kalla temperaturer ökar viskositeten på dämparoljan, vilket gör den tjockare, vilket i sin tur gör dämparen styvare. För att motverka detta kan du göra returen lite snabbare genom att öppna upp med 1-3 klick, beroende på vilken gaffel eller dämpare det gäller Läs mer om dämparinställningar här

    Det gäller föresten även till viss del för trycket i dina däck. Har du 22 grader hemma där cykeln står och det bara är runt -5 ute, då kommer detta märkas i dina däck.

    Mer tips från våra vänner på Trek



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *

    Velodrömmen lever vidare
    Blogg

    Velodrömmen lever vidare


    Senast vi besökte Velodromen i Falun var 2010. Då var arenan nyöppnad och den första av sitt slag i Sverige. Det är den fortfarande – men hur mår den? Och hur kul är det egentligen att bara cykla runt i cirklar?

    Cykla i cirklar? Hur kul är det? Frågan kommer från en vän dagen innan jag äntligen ska få testa på det här med att cykla velodrom. Närmaste jag tidigare varit upplevelsen var under spektaklet sexdagars på Kuipkevelodromen i Gent, där tusentals fans hejade, och ölade, fram Iljo Keisse och Elia Viviani till seger. Till skillnad från den anrika Kuipkevelodromen har dock velodromen i Falun ingen läktare alls men om de har en sak gemensamt så är det längden, eller ja att de är av de kortare slaget. Men trots att velodromen i Falun är känd för att vara kort är den med sina 190,1 meter faktiskt längre än just 166,6 meter långa Kuipkevelodromen. Å andra sidan huserar Gent även en fullängdsvelodrom (250 meter långa Vlaams Wielercentrum Eddy Merckx).

    Velodromen i Falun stod klar i februari 2010 och fick först namnet YA Arena. Bygget var en frukt av Björn Stenbergs drömmar om att skapa Sveriges första inomhusvelodrom. En bedrift som vi hyllade genom att ge Björn priset som årets cykelhjälte 2010. Utan att gå in på detaljer, som vi dessutom inte är helt insatta i, stod dessvärre inte allt rätt till och blott ett år efter öppnandet gick velodromen i konkurs, Björns drömmar hade byggts på sand. Men Sveriges första och enda inomhusvelodrom skulle inte ge sig så lätt och i dag lever den vidare som en del av Hagströmska gymnasiet

    Chefsinstruktören Johan Carelle

    Velodromen ligger i det som tidigare var Scanias fabrikshallar i utkanten av Falun och fyller nästan hela den gamla hallen på millimetern. Med en lutning på 50 grader är den en av världens brantaste, skräckinjagande för somliga, lockande för andra. Den som har som huvuduppgift att göra den just så lockande som möjligt är chefsinstruktören Johan Carelle, som även är min ciceron för dagen när jag ska få gå en introduktionskurs i miniatyr.

    Med en lutning på 50 grader är den en av världens brantaste, skräckinjagande för somliga, lockande för andra.

    Vi börjar med att prata om banans anatomi, färgerna och linjerna. Delar av det som gör bancykling till den kanske vackraste delen av cykelsporten. Det avskalade, enkla. En bana i trä. Vi fortsätter till cyklarna, lika avskalat och vackert. Även om lånecyklarna från Fuji kanske inte längre helt platsar in på det senare, blir en cykel inte enklare än så här. En ram med sadel och styre, två hjul, två drev, vevarmar, en kedja och pedaler. Inga bromsar, inga växlar. Befriande och fasaväckande på samma gång.

    Läraren Peter Vingstedt med några av eleverna från Hagströmska Gymnasiet.

    Sveriges historia med velodromer har varit sparsmakad, vilket kan vara lite svårt att greppa, för om det är något land som med sina långa vintrar hade haft nytta av fler möjligheter till att cykla inne är det väl ändå vi. Men förutom en kortlivad velodrom i Lund som stod klar 1892 och Hornsbergsvelodromen i Stockholm (1923–1931) finns det i dag bara en lite halvsjasig utomhusvelodrom i Trelleborg, som härstammar från ett av 70-talets skolbyggen.

    – Det är trögt att få cykelsverige att fatta grejen, fler tävlingscyklister borde ju förstå nyttan av att cykla och tävla här säger Johan och drar en koppling mellan de danska velodromerna och danskarnas förmåga att på närmast löpande band spotta ut sig cyklister i världsklass.

    I Falun är velodromen en del av skolverksamheten och oavsett vilken gren eleverna går har de pass på banan, även de som kör enduro.

    – Oavsett vad man cyklar är det ett bra komplement, man får puls, koordination, cykelvana, rundtramp och flera andra tekniska moment med sig på köpet, säger Johan.

    Vi börjar så försiktigt rulla runt på banans platta innerplan, jag ska vänja mig vid cykeln och känslan. Nog för att det är vinter ute och att Falun bara några dagar tidigare hade en blackout, men det är långt från varmt i hallen och här har vi lite av pudelns kärna kring problemet med velodromer.

    – Det faller sällan på själva byggandet utan det är driften som kostar, det är en stor lokal som måste värmas upp och underhållas och det betalar sig inte med bara en handfull cyklister.

    På de flesta andra håll är velodromer en del i en multiarena, bästa exemplet är att man har en friidrottsplan i mitten, eller en expoarena som kontinuerligt används kommersiellt. I Falun utgörs mittenarenan av ett stort luftigt gym och verksamheten bärs upp av skolan som helhet. Vi skojar lite om att det kanske hade varit smart att bygga Sveriges första padelvelodrom (på temat ger jag därför bort namnet Padelodrom, till första hugade spekulant).

    Jag får på mig en extra tröja och börja veva upp värmen. Johan är noggrann med att vänja in mig vid cykeln. Jag känner mig lite otålig, vill bara upp på banan, upp på väggen, det känns som om den attraherar mig snarare än skrämmer mig.

    Vi tar steget upp till den ljusblåa breda linjen, Cote de Azur. I tävlingssammanhang hade denna yta varit off limits men ska man vänja sig vid en velodrom bjuder den på snälllare lutning än resten av banan, man kan alltså här hålla lite fart och både värma upp och varva ner. Två varv senare går vi upp i banan, vi ligger i linje, Johan håller takten. In i första kurvan, upp på väggen, magi. Det gäller att ha fart, annars trillar man ner. Svänga behöver man inte tänka på, cykeln följer den doserade banan av sig själv. Jag längtar redan till nästa kurva. En av de första nycklarna är att inte sluta trampa, utan att ha ett jämnt fint driv på pedalerna. Ju högre fart desto mer känner man g-kraften i kurvorna, men det kräver även en högre dos av koncentration.

    Vi ökar farten, kör några varv. Hade jag gått en mer regelrätt kurs hade vi här gått över till mer tekniska moment, som att växla och köra lagtempointervaller. Hos mig väcks en lust efter att hitta det där djupa meditativa fokuset man kan få i cyklingen, tänker att en velodrom kanske är den bästa platsen för just det. Men det får bli ett senare kapitel i min cykelkarriär, för det här med att cykla
    i cirklar var vansinnigt kul och vi kommer garanterat tillbaka. Om nu ingen lite mer söderöver lyckas sätta cirkulära drömmar i rörelse innan dess.

    VELODROMEN I FALUN
    Längd 190.1 meter
    Lutning 50 grader
    Byggd i rysk björkplywood
    Kostnad för en fyra timmars introkurs: 1 150 kronor Kurserna äger rum lördagar jämna veckor

    velodromen.se



    Lämna kommentar

    Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

    *

    *