bicycling

bicycling

    MEST LÄSTA
    Cykelstjärnor vi minns: Francesco Moser

    Cykelstjärnor vi minns: Francesco Moser


    I Italien har det alltid funnits en törst efter nya cykelstjärnor att dyrka. Francesco Moser verkade vara klippt och skuren för rollen, men hans svaghet i bergen hindrade honom från att nå hela vägen

    När ”Sheriffen”, som Francesco Moser kom att kallas, slog igenom i mitten av 1970-talet visade han alla de kvaliteter som krävs för att bli italiensk cyklings nya poster-boy. Han var lång, muskulös och det vilade en air av kraftfullhet, men ändå aristokratisk förfining över honom. Dessutom visade han snabbt att han hade en vinnarskalle av sällan skådat slag.

    Genombrottssegern i Paris-Tours, 1974 och i Giro di Lombardia året därpå, bäddade för några framgångsrika år i slutet av 1970-talet och början av 80-talet. Moser vann bland annat favoritloppet Paris-Roubaix tre gånger i rad, mellan åren 1978 och 1980, och hans sju pallplatser i tävlingen totalt, slås endast av ”Mr Paris- Roubaix”, Roger De Vlaeminck. Till karriärens absoluta höjdpunkter måste segern i 1984 års Giro d’Italia, och världsmästartiteln från 1977 räknas.

    Den välbyggde Francesco Moser hade en stillsam elegans över sin perfekta cykelstil. Han var en imponerande syn i sadeln. Moser formligen forsade fram på vägarna. Den som över axeln såg honom närma sig bakifrån kände ofta paniken smyga sig på.

    Men den stora kroppshyddan gjorde att Francesco Moser inte var den mest lämpade för att bli en bergsspecialist. De lättare åkarna kunde sticka iväg uppför backarna medan Moser verkligen fick kämpa för varje kilometer.

    Nervkittlande rivalitet 
    Cykelhistorien innehåller många berömda rivaliteter. Som den mellan Alfredo Binda och Learco Guerra, eller mellan Fausto Coppi och Gino Bartali. Precis en sådan relation av inbördes kamp uppstod på 1970-talet i Italien, och Francesco Moser spelade en av huvudrollerna.

    Motståndaren och antagonisten var Giuseppe Saronni, och deras bittra kamp delade Europas cykelentusiaster. Vem var egentligen den vassaste? Saronni hade, precis som Moser, vissa problem på bergsetapper. Men då Saronni var en utsökt sprintspecialist, var det bäddat för bittra bataljer ända in på mållinjen.

    Tog cykelsporten in i framtiden
    Dessvärre kom de båda cyklisterna i viss mån att överskuggas av den samtide giganten, Bernard Hinault. Fransmannens utsökta allroundförmåga och segrar i hemlandets Tour, i Spanien runt och Italien runt, fick många andra storheters prestationer att blekna i jämförelse.

    Men Francesco Mosers namn är inte bara synonymt med fina segrar och rafflande bataljer. Hans kanske mest varaktiga bedrift kretsar kring användandet av aerodynamisk utrustning.

    Moser slog 1984 Eddy Merckx tolv år gamla timrekord på bana. Merckx notering på 49,431 kilometer, fick vika sig för Mosers 51,151 kilometer. Cykeln Moser färdades på hade bland annat diskhjul istället för konventionellt ekrade hjul, och en sluttande ram försedd med ett ”kohornsstyre”.

    Även om rekordet kom att ifrågasättas, just på grund av den speciella cykeln, var det delvis Francesco Mosers förtjänst att cykelsporten nu på allvar började utnyttja dessa aerodynamiskt förfinade produkter för att kapa sekunder i kampen mot klockan. Rekordet fick ännu ett moln över sig när Moser senare erkände att han hade använt sig av bloddopning för att slå Merckx rekord. Men metoden han använde sig av var inte olaglig när rekordet sattes.



    Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

    Cykelstjärnor vi minns: Gino Bartali

    Cykelstjärnor vi minns: Gino Bartali


    Gino Bartali föddes i ett mindre samhälle utanför Florens, krigsutbrottsåret 1914. Familjen drev ett litet jordbruk och sina första egna pengar tjänade han genom att tillverka bastomslag till vinflaskor åt lokala producenter. Första cykeln kunde han köpa tack vare systerns generösa hemgift, och snart började han också arbeta för en cykelhandlare i trakten. Vid 13 års ålder hade Gino Bartali deltagit i sin första tävling, och vid 21 års ålder blev han proffs. Redan året därpå var han italiensk mästare.

     En ung Gino Bartali

    Storhetsperioden för Gino Bartali inföll före andra världskrigets utbrott. Med segrar i både Giro d’Italia, 1936 och 1937, samt Tour de France 1938 var han otvivelaktigt en av dåtidens största cyklister. Och när Gino Bartali även trampade in som segrare i 1948 års upplaga av Tour de France, satte han ett fantastiskt rekord som knappast kommer att bli slaget. Segern innebar nämligen att Bartali blev den cyklist med längst tid, tio år, mellan två segrar i loppet.

    Men det var inte alla italienare som charmades av landsmannens framgångar. Mest skeptiska till landsortsbon Bartali var invånarna i de norditalienska industristäderna. Deras hjälte hette istället Fausto Coppi, som i mångas ögon representerade det moderna och världsvana.

    Landsbygden ställdes mot staden. Gino Bartali var en konservativ man, tillika djupt religiös, vilket retade gallfeber på de sekulariserade stadsborna. Istället fick han sitt stöd från lantbrukarna i södra Italien.

    ”Den gudfruktige” var avogt inställd till lagkamrater som svor, och han var också noga med att be före varje måltid. Gissa om Gino Bartali blev stolt när självaste påven bad honom om tips för att bli en bättre cyklist. Men allt var knappast frid och fröjd i cyklistens liv. Till sinnet ska han ha varit djupt pessimistisk, och kanske än värre om man ser till hans profession, en kedjerökare.

    Fausto Coppi passar vidare vattenflaskan till Gino Bartali

    Som cyklist var en bidragande förklaring till Bartalis framgångar hans styrka i bergen. Men hans cykelstil var tämligen speciell. Uppför var det ovanligt att han stod upp och trampade. När attacker gjordes och de andra cyklisterna ställde sig upp satt Bartali lugnt kvar och växlade istället.

    Kurir åt motståndsrörelsen

    Gino Bartali dog i en hjärtattack år 2000, och hans bortgång rönte stor uppmärksamhet även utanför cykelkretsar. Europakommissionens ordförande, Romano Prodi, kallade honom för ”en symbol för det mest förnäma sportsmannaskapet.”

    Men historien om en av världens mest framstående cyklister skulle inte ta slut med detta. År 2003 tryckte en italiensk tidning en artikel som avslöjade att stjärncyklisten under andra världskriget arbetat som kurir åt motståndsrörelsen. Med hjälp av sin cykel transporterade han sig mellan olika nunnekloster med papper som användes att skapa falska identitetshandlingar. Denna insats gjorde att 800 judars liv kunde räddas.

    Men Gino Bartalis arbete var långt ifrån riskfritt. Vid ett tillfälle ska han ha blivit kallad till en villa i Florens. Den fruktade byggnaden användes som ett tortyrcenter och samtalet med fascisterna, som krävde att verksamheten skulle upphöra omgående, skulle ha skrämt även den mest hårdhudade. Men inte Bartali. Efter att ha gömt undan fru och barn på ett säkert ställe fortsatte han oförtrutet.

    I koncentrationslägret Dachau år 1943 fick florentinaren Antonio Davitti en till synes märklig fråga från vakten. ”Känner du Bartali?”, undrade vakten. Davitti, som av en händelse hade ett idolporträtt på cyklisten, visade helt sonika upp detta. Genast beordrade lägervakten Davitti att samla ihop 20 personer som han ville rädda undan gaskammaren. Dessa män fick istället börja arbeta i fabriken.



    Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

    6 perfekta kombipass för höstens träning!

    6 perfekta kombipass för höstens träning!


    Att cykla är säkert ditt livselixir. Men även andra träningsformer kan ge dig en välbehövlig
    boost i träningen och gynna din cykling. Dessutom kan variation i sig framkalla glädje.

    AKTIVERA ÖVERKROPPEN
    En begränsning med cykelträning är att det nästan bara tränar benen. Visst, kör du hårt utför i stökig terräng på en mountainbike får överkroppen jobba, men ute på landsvägscykeln bygger du ingen vidare bålstabilitet, och inne på trainern går överkroppen helt i träda.

    Det är nästan alltid bra att träna överkroppen mer än vad cyklingen i sig gör. Hösten är den tid på året då du gärna kan lägga mest tid på träning av överkroppen. När man nämner träning för överkroppen tänker många cyklister reflexmässigt på styrketräning. Men överkroppsträning kan med fördel vara av uthålligare natur, som simning, stakning eller paddling.

    Annan uthållighetsträning där du använder benen kan också vara värdefull input för kroppen. Alla träningsformer belastar kroppen på sitt sätt, vilket leder till specifika anpassningar. Studier har visat skillnader i hur hjärtat anpassar sig till cykel, löpning, rodd, skridskor eller längdskidor. Alltså 50 nyanser av flås.

    I VILKEN ORDNING?
    Ett kombipass kan också innehålla styrketräning med vikter. Du kan till exempel styrketräna överkroppen och i samma pass ge benen vad de tål på cykeln. Mycket tyder på att det finns fördelar med att kombinera styrketräning för benen och cykling i samma pass. Är passets huvudfokus hjärta och lungor, bör cyklingen ligga först. I övrigt kan cyklingen överlag komma efter styrkan, eller att du växlar flera gånger mellan dessa.

    Att uthållighetsträna samma muskler du nyss styrketränat hämmar muskeltillväxten, vilket kan vara positivt om du vill undvika stora muskler. Att redan ha tröttat ut musklerna med styrketräning kan också göra att uthållighetsanpassningarna av den efterföljande cyklingen ökar något. Dessutom kan cykling direkt efter styrketräning med vikter förstärka överföringen av styrka till just tramprörelsen.

    6 PASS ATT TESTA

    1. Spinning plus
    En vanlig variant är att kombinera ett spinningpass med en annan gruppträningsaktivitet
    före eller efter, exempelvis core, boxning eller crossfit.

    2. Stavcykling
    Cykla till en backe där du kan göra stavgångsintervaller på ca 2-5 minuter. Pulsen ska vara hög. Backen får gärna ligga 30-90 minuter bort enkel väg. Cykla sedan hem igen. Ett pass som effektivt tränar syreupptag och uthållighet. 

    3. Gymfyran
    En timme gym-quadrathlon där du kör 15 minuter på fyra olika konditionsmaskiner. 5 minuter uppvärmning, 5 minuter så hårt du orkar, 5 minuter nedvarvning och sedan byte till nästa maskin. Lämpliga maskiner är exempelvis crosstrainer, löpband, roddmaskin,
    trappmaskin eller stakmaskin.

    Du kan även använda övningar som hopprep, jumping jacks eller någon annan lämplig styrkeövning som aktiverar stora delar av kroppen. Sista 15-minutersperioden ska dock vara på cykeln och du kan då förlänga nedvarvningen. Med ett sådant här pass kör du verkligen igenom hela kroppen.

    4. Trainerkombon
    Tränar du intervaller på cykel inomhus kan du använda vilan mellan intervaller att träna
    andra områden av kroppen. Övningarna kan gärna aktivera benen, men ska främst belasta andra delar av kroppen.

    Kör sex stycken 5 minuter långa intervaller på cykeln. Mellan varje cykelintervall tar du 5 minuter för att genomföra ett set med 1-3 styrkeövningar. Några få exempel på lämpliga övningar är armhävningar, enhandsryck med kettlebell, stående rodd med skivstång eller woodchoppers med viktskiva.

    5. Spurtfokus
    Forskning har visat att överföringen av tung styrketräning till spurtförmågan på cykeln kan öka om du växlar mellan att köra maxstyrka med vikter och sprinter på cykeln i samma pass. Kör ett set av 1-3 olika styrkeövningar, och direkt efteråt 1-3 ungefär 5-20 sekunder långa sprinter på cykeln, med 3-6 minuter vila mellan. Upprepa detta 2-4 gånger.

    Lämpliga styrkeövningar är exempelvis benpress, knäböj, marklyft, bencurl, vadpress och knäuppdrag i kabelmaskin.

    6. Mysfys
    Kombinerad träning behöver dock inte vara så tuff som de fem passen ovan, där du myser av den fysiska utmattningen först efteråt, så kallat fysmys. De kan naturligtvis också vara av karaktären mysfys – alltså genomföras i ett allmänt mysigt tempo. Ett behagligt pass kan vara att cykla till en fin plats du tycker mycket om och där träna yoga eller stretcha. Eller bara dricka kaffe, vilket ju också är en sport enligt vissa.



    Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

    7 bra grejer att veta om knäproblem

    7 bra grejer att veta om knäproblem


    • 42 procent av alla cyklister upplever någon gång att de får problem med knäna. De främsta orsakerna är överansträngning, främst genom långvaring nötning eller felaktiga inställningar på cykeln.
    • 60/40 är den idealiska kraftfördelningen mellan musklerna i framsida och baksida lår. Om musklerna på framsida lår blir för stora – vilket är vanligt bland cyklister – kan de påverka knäets rörelsemönster, säger Gloria Cohen, idrottsläkare och före detta läkare i Kanadas olympiska cykellag.
    • Om du upplever smärta som du inte riktigt kan sätta fingret på är det troligt bursit – alltså slemsäcksinflammation. De vätskefyllda slemsäckarna under knäskålen har som uppgift att hjälpa ditt knä att röra sig smidigt, och kan bli smärtsamt irriterade vid överansträngning eller exempelvis en krasch. Vila är rätt medicin.
    • Om ditt knä det knakar när du går upp för trappor, att det låter som när man trampar på ett gäng glasskärvor men du har samtidigt inte ont när du trampar kan det vara något som heter chondromalacia patella, eller också kallat femuropatellärt smärtsyndrom, vilket på svenska betyder att man har problem i brosket mellan femur, lårben och patella, knäskålen. Det kan uppkomma av olika orsaker, till exempel trauma, alltså slag mot knäskålen eller överbelastning. Detta försvagar brosket mellan lårben och knäskål vilket skapar en skrovlig yta, vilket i sin tur ger upphov till knastrandet, så kallade krepitationer. Om diagnosen är korrekt är behandlingen styrketräning av främre lårmuskeln. En bra övning är tunga knäböj. Det är en stabil och mjuk övning vilket brosk gillar. Det är även viktigt att stretcha lårmusklerna efter träning – dels för ökad återhämtning, men också för att en mer avslappnad muskel minskar trycket i knäleden vilket är bra för brosket. Är du rörlig kan det ibland vara svårt att få stretch i musklerna och då funkar foamroller eller hård massage bättre.
    • Håll värmen! Ledvätskan som hjälper till att smörja knäna är mindre effektiv när det är kallt ute. Att du inte känner att du fryser om knäna beror på att de har få nervändar – så på med knävärmarna!
    • ”Räta på ryggen och se dig ibland omkring. Variera tempo och belastning och se i första hand till att njuta av cyklingen. Cyklisterna som bara hamrar på statiskt är de som hamnar på min klinik.”, säger Doug Campbell, ortoped i Burlington, Vermont.
    • Något förenklat men ändå relativt generellt är ett knep vid knäproblem att cykla med högre kadens. Det är avsevärd skillnad i belastningen på knäna att ligga på 60 eller 90 i kadens (alltså tramptag per minut) Är man ovan kan det kännas som ett stort steg, men man behöver ju inte ta allt i ett steg, utan stegra i takt med att man lär sig cykla med högre kadens.  

        



    Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

    Hur fort ska man trampa?

    Hur fort ska man trampa?


    Vi erkänner villigt att den optimala kadensen är väldigt individuell. Men det finns vissa riktlinjer:

    1. Generellt är en lägre kadens, under 60 varv i minuten, mer ansträngande för de stora musklerna och en högre kadens, över 100 varv i minuten, placerar ansträngningen på hjärta och lungor.

    2. Kring 80-90 varv i minuten brukar man säga är en bra utgångspunkt där den fysiska belastningen delas mellan musklerna och hjärta/lungorna. ”Syrekostnaden” är i regel som lägst i detta spann. 

    3. Allra bäst är att experimentera sig fram till din egen kadens där du känner dig bekväm. Experimentera och kör längre perioder där du använder en högre alternativt lägre kadens ofta. Det kommer kännas ovant till en början.

    4. Försök att tidvis trampa både långsammare än vanligt och snabbare än vanligt när du tränar. Ju mer bekväm du blir vid att trampa utanför din ”komfortzon” på 80-90 rpm, desto mer effektiv kommer du bli som cyklist.



    Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in