MEST LÄSTA
Varför cyklar jag?
Blogg

Varför cyklar jag?


I grunden handlar det om att jag tycker det är roligt – jag njuter och mår bra av att cykla. Men i vardagen och allt vad det innebär med familj, arbete och fritidsaktiviteter – det i en storstad – så handlar det egentligen om något helt annat. Det handlar om förutsägbarhet och tillförlitlighet.

Att veta hur lång tid mina resor tar, och att jag kommer fram. I mitt cyklande finns det inte köer, trafikolyckor och annat som gör att jag blir kraftigt försenad – om det för ovanlighetens skull är stopp kan jag bara cykla förbi eller vända och ta en annan väg. Det finns heller inga inställda bussar, tunnelbanor eller spårspring. Man kan säga att det bara rullar på – hela tiden:

 

Visst, vissa vinterdagar kan vara lite mer utmanande men det är inte många på ett år. Konsekvenserna av dessa oväder på vintern blir alltid värre för bil- och busstrafiken än för cykeltrafiken. För många gånger kommer de inte fram överhuvudtaget – det gör jag.

Det värsta jag råkat ut för under 30 års vardagscyklande och pendling var när polisen var tvungen att stänga av Västerbron för en person tänkte hoppa från bron. Då fick jag vända om och istället cykla via Gröndalsbron på Essingeleden – det försenade mig med tio minuter. Bil- och busstrafiken blev kraftigt påverkade i stora delar av innerstaden samt på Essingeleden på grund av denna avstängning. Ringarna på vattnet är påtagliga vid olika typer av händelser i en storstads trafiksystem. Försök att vända bilen och hitta en annan väg när du sitter fast i en stillastående kö…


Foto: Gabrielle Gjerswold

Det som förvånar mig mest i allt detta är varför inte fler upptäckt cyklingens alla fördelar. Och det handlar inte om att alla kan inte cykla…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Åsa Eriksson
Film Bikes vs Cars: Joy Zomborszki

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Signalen lyser… svart!
Blogg

Signalen lyser… svart!


Häromdagen skrev jag ett inlägg om hur illa trafiksignalen fungerar för cykeltrafiken på den nya cykelbanan utmed Örbyleden – ett klockrent recept för hur man får många att cykla mot rött. Det var långtifrån det värsta – för nu blir det rena skräckhistorien.

Här är några bilder tagna för några veckor sedan. Om ni studerar några av cykel- respektive gånglyktorna ser ni att de är plastade med svarta plastsäckar. Man brukar göra så med trafiksignaler, vägmärken och dylikt innan anläggningen öppnas och de tas i drift.


Lyktorna för gång- respektive cykeltrafiken är säckade. Så är inte korsningens övriga lyktor

Om ni sedan studerar trafiksignalerna för biltrafiken så ser ni att dessa är i drift.

Och kom man från andra hållet var plasten borta från cykellyktorna, men inte från gånglyktorna:


Plasten borta från cykellyktorna medans gånglyktorna fortfarande är plastade

Så här har vi alltså en signalreglerad korsning där vissa förbindelser är signalreglerade, andra inte. Och ja, cykelbanan hade öppnat den var inte avstängd på något sätt.

Detta är självklart allvarligt och farligt, jag felanmälde detta omgående. Men det tog ändå flera dagar innan det åtgärdades. Och jag har ingen aning om hur länge gång- och cykellyktorna varit plastade medans cykelbanan och övriga signalanläggningen varit i drift.

Kanske är det dags att börja se trafiksignaler mer som rekommendationer när man cyklar, det är ju uppenbarligen inte så noga och viktigt när det kommer omkring…

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Receptet för massor av rödljuscykling
Blogg

Receptet för massor av rödljuscykling


Vill du att många ska cykla (och gå) mot rött? Då ska du göra så här:

Bygg en ny cykelbana. Dra cykelbanan på sådant sätt att den måste passera över en in- och utfart till en parkering som måste signalregleras. Låt sedan signalen för cykeltrafiken alltid lysa rött – endast genom att trycka på knappen blir det grönt. Så är det på den nya cykelbanan utmed Örbyleden i Stockholm som jag skrivit om tidigare:

Här har du skapat det perfekta receptet för massor av rödljuscykling. Den medlöpande biltrafiken har grönt. Trafiken in och ut från parkeringsplatsen är liten, sikten är bra och signalen lyser röd. Studier visar att sådana här platser ofta har hög andel rödljuscykling.

Det är dock lite märkligt att det blivit så här. För när vi läser tjänsteutlåtandet inför beslutet att bygga denna cykelbana kan vi läsa detta:

”Genom en dragning utmed Örbyleden så kommer pendlingscykelstråket att behöva passera infarten till parkeringen i en trafiksignalreglerad passage. Denna trafiksignal kommer att vara i första hand grön för gående och cyklister,”

”Parkeringen kommer att vara lägre prioriterad än Örbyleden och cykelpendlingsstråket, vilket gör att kontoret bedömer att det inte kommer hindra framkomligheten för cyklister nämnvärt.”

 Så:

”…i första hand grön för gående och cyklister,”

och

”…inte kommer hindra framkomligheten för cyklister nämnvärt.”

Vet inte riktigt om jag håller med om den beskrivningen. Här är alltså en trafiksignal för cykeltrafiken som ständigt står i rött – du måste stanna och trycka på knappen för att få grönt. Och kommer du sent i omloppet så får du inte grönt när du trycker utan får vänta till nästa omlopp. Det finns ingen överanmälan – det vill säga att cykelsignalen blir automatiskt grön när medlöpande signal för biltrafiken blir grön. Det finns heller ingen detektering av cykeltrafiken i cykelbanan.

Bara ett antal hundra meter bort på detta stråk har vi i stort sett en identisk situation – där cykelbanan passerar en in- och utfart från en parkering. Och där kan vi se och uppleva en helt annan lösning av trafiksignalen för cykeltrafiken – en lösning som erbjuder avsevärt mycket mer grönt för cykeltrafiken – utan att man behöver stanna och trycka på knappen. Det finns en så kallad överanmälan. Så här kan det se ut när man kommer cyklande:

Inga onödiga stopp för att trycka på en knapp för att få grönt – när biltrafiken får grönt får även cykeltrafiken grönt. Det har varit så här i många, många år på denna plats. Men när staden bygger nytt väljer man alltså en lösning som ger massor av onödigt rött då man först drar cykelbanan via en signalreglerad in- och utfart. Sedan ser man till att denna signal fungerar på sämsta möjliga sätt för cykeltrafiken – med onödiga stopp, fördröjningar och sämre framkomlighet.

De fina orden i tjänsteutlåtandet klingar verkligen tomma:

”Denna trafiksignal kommer att vara i första hand grön för gående och cyklister,”

Det riktigt märkliga och högst anmärkningsvärda i denna historia är detta. Staden har tidigare genomfört en framkomlighetsstudie för cykeltrafiken. En omfattande inventering och analys av cykelvägnätet för att identifiera problem och ta fram förbättringsåtgärder – så här ska det bli bättre. I rapporten Cykelframkomlighet i Stockholm kan vi läsa:

De dominerande problemen för framkomlighet är trafiksignaler”

 

I stadens egen handbok Cykeltrafik och trafiksignaler kan vi sedan läsa:

” En bra och fungerande anmälan av grönbehov för cykeltrafik är viktig, såväl när cyklister färdas på körbana som på cykelbana. Strävan bör vara att det ska bli grönt så enkelt som möjligt. Genom att signalen alltid går grön i varje omlopp, genom överanmälan från parallella trafikströmmar eller genom slingdetektering. Slingor i körbanan SKA reagera på cykel och slingor ska användas på cykelbana där det går. Tryckknappar ska endast finnas som en sista reserv.

 En gång till:

”Tryckknappar ska endast finnas som en sista reserv.”

 

Men vem läser sina egna rapporter och handböcker, och sedan omsätter dem i praktiken? Bättre att varje liten projektledare kan köra sitt eget race och hitta på egna små lösningar i de enskilda projekten. Inte för att det blir bättre för cykeltrafiken, men hej man kan ju inte få allt här i världen. Som till exempel väl fungerande trafiksignaler för cykeltrafiken och liten andel rödljuscykling – trots att det finns fina och pedagogiska handböcker som tydligt talar om hur man ska göra…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 3

Sten

Har trafikkontoret kontaktats? Detta måste ju bara vara ett huvudlöst nybörjarmisstag, som lätt kan rättas till? Eller?


Krister Isaksson

Sten, ja Trafikkontoret är informerade om detta. Och det är mycket enkelt att åtgärda, om man vill.


Patric de Boussard

Och har något hänt, nu 1 månad senare?
Är helt inne på Stens teori.
Programmerar själv andra saker ofta efter felaktiga och undermåliga beskrivningar, då konsulterna brustit i sitt underlag.
Kan ju förvisso titta nästa gång jag åker förbi🙄



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bryt mot trafikreglerna eller cykla i snö och is
Blogg

Bryt mot trafikreglerna eller cykla i snö och is


”Ett påbudsmärke innehåller en uppmaning som du är skyldig att följa”

Detta kan vi läsa på Transportstyrelsens hemsida. Du är alltså skyldig att följa påbudsmärken. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg angående historien bakom en cykelbana, en cykelbanan som höll på att bli ett sportfält. Men som till slut blev en ok cykelbana.

Men… häromdagen blev jag uppmärksammad på en liten tilläggstavla, en tavla som i kombination med ett påbudsmärke får en minst sagt lustig konsekvens:

de som cyklar tvingas att använda en del av cykelbanan som inte snöröjas

De tvingas att cykla i snö, is och halka. Nu kommer nog få följa detta påbud och därmed bryta mot trafikregeln som ju säger att man har skyldighet att följa påbudsmärken.


Påbudsmärket säger att du ska cykla till höger om trädet


Under samma påbudsmärke finns en liten tilläggstavla som informera dig om att denna del av cykelbanan snö- och halkbekämpas inte. Men du måste cykla där – bara att bita ihop!


Sen är det också heldragen linje ända från korsningen. Och inte får du korsa heldragen linje. Det börjar bli riktigt tokigt nu…

Detta kan ju staden omgående åtgärda om de vill – så att de som cyklar faktiskt inte bryter mot regelverket. Ett sätt är ju att ta ner påbudsmärket och fräsa bort delar av den heldragna linjen. Ett annat sätt, och ett sätt som kanske ligger mer i linje med att stadens faktiskt säger sig prioritera cykeltrafiken – staden skulle faktiskt kunna ta ner tilläggstavlan och snöröja även denna del av cykelbanan – den mest smakfulla lösningen. Särskilt på ett stråk som detta – ett så kallat pendlingsstråk som ska ha högsta prioritet vad gäller utformning, framkomlighet samt drift och underhåll.

Bara för att en väg eller gata delar sig sätter ju inte staden upp en skylt att ena körbanan inte snöröjs utan man röjer ju självklart bägge körbanorna. Men för cykeltrafiken är det enklare att då sätta upp en skylt att denna del av cykelbanan inte snö- och halkbekämpas. Detta utan att uppenbarligen förstå att genom sin skyltning och målning tvingar de cyklande att cykla på den i framtiden icke snöröjda cykelbanan.

Det verkar inte vara så noga när allt kommer omkring. Varken att cykelbanor är farbara vintertid eller att skylta på ett ändamålsenligt sätt – så cyklande inte tvingas bryta mot trafikregler.

 

Relaterade länkar:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hallå, vet du var du ska gå?
Blogg

Hallå, vet du var du ska gå?


Trafikförordningen 7 kapitlet 1 §:

”Gående som använder… …en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.”

Så lyder den regel som infördes 15 oktober 2018. Gjorde ett blogginlägg 2019 om den nya regeln för att se hur det går, har det hänt något – hur går och cyklar man på de gemensamma gång- och cykelbanorna efter införandet av regeln? Min genomgång visade att ingenting hade hänt.

Nu börjar det dock dyka upp skyltar som ska informera trafikanterna om denna regel och hur det är tänkt att den ska efterlevas, som till exempel här i Nacka:


Gå längst till vänster i färdriktningen, cykla i mitten. Foto: Thomas Ekström

Inte så stora skyltar, inte helt enkelt att se vad figurerna visar och innebär. Om man inte väljer att stanna helt och hållet vid skylten. Och det kanske man inte är så intresserad av när man går och cyklar – att stanna för att förstå vad ett vägmärke innebär. Detta är heller inget officiellt vägmärke som finns i vägmärkesförordningen – det är så att säga ett eget hittepå – vilket ju inte är helt ovanligt när det gäller väghållare och cykeltrafik.

Men det är alltså så här lagstiftaren vill att vi ska gå och cykla på våra gemensamma gång- och cykelbanor. På den överväldigande majoriteten av dessa gemensamma gång- och cykelbanor är det överhuvudtaget inte möjligt att göra det. Av den enkla anledningen att de är för smala för trygga och funktionella möten:

 

 

 

 

Så det blir istället att ägna sig åt slalom och att bromsa och gasa för att ta sig fram – kanske även ett litet pling från ringklockan då o då. Och som gående ska jag alltså ha koll på detta och hoppa lite hit o dit beroende på var jag kommer från och var jag ska. Och framförallt: gå inte i bredd! För då omkullkastas ju lagstiftarens grundtanke helt och hållet.

Detta är alltså vad Näringsdepartementet och regeringen kallar för regelanpassningar för cykel, och som är en del av den nationella cykelstrategin. Som har som mål: ökad och säker cykling.

Ibland har jag verkligen svårt att förstå vad regeringen håller på med när det handlar om åtgärder för ökad och säker cykling. Jag tycker Anders Noréns kommentar från mitt inlägg 2019 summerar det väldigt bra:

”Den nya regeln är ett fåfängt försök att åtgärda en konflikt som beror på att man tror att ”gång- och cykeltrafik” är ett homogent trafikslag och att konflikter inom trafikslaget ”gång- och cykeltrafik” beror på att det inte finns klara regler för hur ”gång- och cykeltrafikanter” ska mötas.

Givetvis är det ett stort feltänk: gångtrafik och cykeltrafik är två helt olika trafikslag och konflikter mellan gångtrafik och cykeltrafik beror på att väghållarna väljer att klämma in dem på gemensamma smala ytor, ytor som inte är breda nog att klara trygga möten mellan trafikanterna. Lösningen är enkel: ge trafikslagen separata ytor eller, om det i värsta fall inte går, en tillräckligt bred gemensam yta för att klara trygga möten.

Frågan handlar i första hand inte om cykeltrafikens framkomlighet utan om trygghet för de svagaste gångtrafikanterna: barn och personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Men hos kommunerna och Trafikverket är oförståelsen total – trygga och tillräckligt breda gångytor ses som en obegriplig lyx, ungefär som att man skulle föreslå separata körfält för vita respektive röda bilar.”

 

Relaterade inlägg:

Toppbild: Thomas Ekström

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 1

Sigvard Persson

Cykla på höger,gå på vänster sida=självklart.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*