MEST LÄSTA
Detaljerna, de så viktiga detaljerna. Eller: varför bry sig…
Blogg

Detaljerna, de så viktiga detaljerna. Eller: varför bry sig…


Utformning av detaljer i cykelinfrastrukturen är av stor betydelse. Det handlar om att uppnå grundläggande faktorer så som säkerhet, trygghet, framkomlighet och förutsägbarhet. Helt avgörande om det ska vara enkelt, bekvämt och attraktivt att cykla. Jag har tidigare skrivit om hur noga man är med detaljer i Nederländerna och i ett annat inlägg hur tokigt det blir när man slarvar med detaljerna.

Här har vi en nyupprustad  separerad gång- och cykelbana i södra Stockholm. Tidigare var det en gemensam gång- och cykelbana. Den har nu breddats och gående och cyklande separeras genom en linje. Det är även en mittlinje på cykelbanan mellan cykelriktningarna.

 

En helt ok upprustning tycker jag, en anständig cykelbana med rimliga mått både på cykel- respektive gångdelen. Kanske behöver den byggas ut ytterligare när stora delar av Årstafältet är färdigexploaterat och trycket ökar på sträckan. Men i dagsläget tycker jag den är ok. Ingen lyx, inget överdrivet men löser grundläggande funktioner.

Sen händer något. När vi tittar på detaljerna – de så viktiga detaljerna. De som avslöjar kunskaps- och ambitionsnivån – som visar om man vet vad man sysslar med.

 

 

På sträcka finner vi alltså två sittbänkar – placerade utmed cykelbanan. Och ja, sittbänkar behövs, det finns de som inte klarar av att gå längre sträckor utan dem. Och många av oss andra uppskattar även vi att då och då använda dem. Men varför i hela världen placera dem utefter cykelbanan då det är främst gående som använder dem? Det finns ju hur mycket plats som helst att placera bänkarna på andra sidan längs gångdelen.

Är det meningen att man ska sitta och dingla med benen ut i cykelbanan? Att man ska parkera barnvagnen eller rullatorn i cykelbanan när man bänkar sig? För vem av de som trafikerar denna sträcka är det bra med bänkar placerade utmed cykelbanan? Inte för gående och inte för cyklande. Så för vem undrar jag?

Och jag kan avslöja – bänkarna fanns där redan innan breddningen och separeringen. När det var en gemensam gång- och cykelbana:

 

Men projektet valde alltså att inte flytta bänkarna till andra sidan när man placerade cykelbanan på samma sida, i stället lät man bänkarna stå kvar. Att man inte valde att lägga cykeldelen på andra sidan har säkert sin förklaring i att då hade man behövt bygga om en signalkorsning och göra om gång- och cykelbanan vid Årstabergs station – ett avsevärt större och mer kostsamt projekt (vilket iofs behövs då det är en minst sagt usel lösning för gående och cyklande vid stationen). Men nu var projektet begränsat till denna sträcka.

Detta är väldigt vanligt. Det enkla – att projektera och rita upp en bredare gång- och cykelbana och måla ut lite linjer fixar de flesta. Men sen när det kommer till finliret – detaljerna – då händer något. Då avslöjas omgående ambitions- och kunskapsnivån. Man placerar inte sittbänkar utmed cykelbanan – man flyttar dem till andra sidan. För trafikanternas bäst – så att det är tryggt och enkelt att gå och cykla. För det är väl för dem vi utformar och bygger dessa anläggningar, eller?

I sådana här projekt är det en hel del olika yrkeskategorier inblandade. Först har kommunen en projekt-/beställargrupp som består av ett antal personer – projektledare, trafikplanerare, landskapsarkitekt, anläggningsingenjör, belysningsingenjör m.fl. Sen projekteras detta, och det görs av ett konsultföretag som också de har en projektgrupp bestående att flera personer med olika kompetenser – man kan säga att det ofta är en spegling av kommunens projektgrupp.

Handlingar och ritningar tas fram och bägge parter har till uppgift att granska och godkänna handlingarna innan upphandling och byggnation startar. Under byggnationen har sedan staden oftast anlitat en byggledare som övervakar arbetet, att det byggs som handlingarna anger samt fattar beslut om olika avsteg från handlingarna ska ske. Och ur denna stora grupp, med mängder av kompetens och erfarenhet, så kommer det ut – sittbänkar utmed cykelbanan. Ingen av inblandade upptäckte uppenbarligen detta, eller kanske värre – det upptäcktes men man tyckte det var ok, att det duger.

Det slutar tyvärr inte här vad gäller att placera saker – ni vet detaljerna. Belysningsstolparna, stolpar för vägmärke och elskåp längs sträckan är placerade på tok för nära cykelbanans kant – det går knappast att få dem närmare utan att ställa dem i cykelbanan:

 

 

Och det är samma som med bänkarna – stolparna stod där innan breddning och separering av gång- och cykelbanan – och man lätt dem stå kvar, man flyttade inte på dem. Finns inte en handbok i världen som säger att detta mått är ok. Så här kan vi läsa i stadens egen handbok Cykeln i staden om avstånd till fasta hinder:

Handböckerna VGU, GCM-Handboken och denna talar också om varför man inte placerar stolpar så här nära – det handlar om säkerhet. Och om att faktiskt kunna utnyttja hela cykelbanans bredd. Annars är ju breddningen av cykelbanan minst sagt bortkastad – man slösar så att säga med investeringsmedlen.

Jag tog kontakt med en förare av snöröjningsmaskiner för att få input vad detta kommer få för konsekvens för snöröjningen. Snöröjningen kommer inte kunna utföras på ett effektivt sätt – de måste ta ut marginaler till stolparna – och därmed uppnås inte ett bra resultat. De kommer inte kunna röja hela cykelbanans bredd. Det kommer samlas snö runt skåp och stolpar och till slut försvinner cirka halva ytan av cykelbanan.

Får känslan av att diskussionen gått så här:

”Vi breddar cykelbanan men det får inte bli för brett, för bra och för dyrt så vi låter stolparna stå riktigt nära cykelbanan! Sen kryddar vi det hela med sittbänkar – utmed cykelbanan.”

Varför gör man så här? För vem är det bra? Räckte inte pengarna till att flytta bänkar och stolpar?

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 4

Peder Andersen

” Räckte inte pengarna till att flytta bänkar och stolpar?” Skriver Krister Isaksson.
En annan fråga är varför räcker inte pengarna?
Och det är nog en mer intressant fråga. Det är ju ingen ”rocket science” att få rätt avstånd på stolpar bänkar när det finns handböcker som berättar vilka min måtten är.
Normalt är det dyrt att flytta belysningsstolpar över en lång sträcka. Missar man det i början i beställningen kan det p.g.a. av mer än pengar vara kört då det kan addera tid. Mer än vad man tror. Omprojektering och nya tillstånd.
I processbeskrivningen av projekt finns inte politiker eller anslagsförfarandet med. Dvs ansvariga och processen för tilldelning pengar. Satsar 100% att grundfelet med placering av stolpar börjar där.


Magnus

Hade det inte varit slugare om man bytt plats på cykel och gångbanan? Då hade ivf bänkarna hamnat på rätt sida.


Stefan Borg

Varför går ett inte sådant projekt på remiss till cykelfrämjandet innan byggstart?


Henrick Sundbom

Bra skrivet! Det sägs förresten att staden har planer på att bygga om cykellösningen vid tvärbanestationen och ta bort ”shared space”-lösningen som finns där idag. Men vi får väl se hur länge det dröjer



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

En planka förändrar allt
Blogg

En planka förändrar allt


En planka. Så enkelt är det. Vips så är det en helt annan säkerhet och framkomlighet för cyklande och gående. Sen skadar det ju inte att gång- och cykelbanan breddades – en nödvändighet för att skapa en anständig gång- och cykelbana. Men plankan var helt avgörande.

Så här såg det ofta ut på platsen under måååånga år – innan plankan kom på plats:

 

Bilförare som parkerade sina fordon långt in på cykelbanan. Den smala dubbelriktade cykelbanan blev helt blockerad. Så det cyklades på den smala gångbanan. En dåligt situation för alla.

Jag felanmälde sträckan flera gånger under många år:

 

 

Nu ser det ut så här på platsen – vi kan säga att staden och dess trafikborgarråd lyssnade på mannen på cykelbanan:

 

 

 

Så väldigt mycket bättre – för gående och cyklande. Men även för bilförare – de behöver inte fundera över eller oroa sig för att parkera delar av sina fordon över cykelbanan. Det blev helt enkelt bättre för alla!

Det är ju inget ovanligt inslag detta med plankor, räcken, avskiljare etc. för att få ordning på många av oss bilförare både när vi kör och när vi parkerar – sådana lösningar finns överallt i trafiksystemet. Samhället har ju till exempel investerat 100-tals miljarder i så kallade varjerräcken runt om på landets vägar – på grund av vår oförmåga att framföra våra fordon på ett tryggt och säkert sätt.

Så tack Stockholms stad för att nu även denna korta lilla sträcka har blivit så mycket bättre för trafikanterna – det var med ett leende på läpparna jag cyklade förbi platsen.

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 4

Anders Norén

Men jag undrar lite över hur de resonerade när de valde att lägga (dyrare) plattor på refugen men (billigare) asfalt på gångbanan.


Jan Soddu

Plattor är inte ett bra underlag för transport (gå. cykla mm.)


Anders Norén

Plattor är ett underlag som signalerar gångbana medan asfalt signalerar bana för fordonstrafik. Det är direkt och indirekt undersökt flera gånger, dels i form av enkätstudier där de tillfrågade får se bilder på olika ytor och sedan bedöma vilken typ av yta det är och dels i form av observationsstudier av faktiskt trafikantbeteende. Sedan är jag förstås medveten om att det finns personer som menar att ur ett rent drifts-, underhålls- och trafiksäkerhetsperspektiv så bör asfalt användas på alla ytor.


Rip

Snyggt 🙂 . Med tanke på gruset på gammla cykelbanan ser det ut som om det blir en snövall där på vintern. Det bör man ju slippa nu.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vi klipper gräset, inte grenar och sly som växer in i cykelbanorna
Blogg

Vi klipper gräset, inte grenar och sly som växer in i cykelbanorna


Detta fascinerar mig. Staden har upphandlat att gräset utmed gång- och cykelbanorna ska klippas. Klippningen görs regelbundet under hela sommarhalvåret. Staden har ingen motsvarande upphandling att regelbundet röja bland träd och buskar som växer in i gång- och cykelbanorna. Dessa grenar och sly utgör ju såväl en säkerhetsrisk som att det får till följd att gång- och cykelbanan – som redan är smal – blir smalare. Vilket innebär ytterligare försämringar för gående och cyklande – de får nu ännu mindre yta att dela och interagera på.


Gräset närmast gång- och cykelbanans kant är klippt – en smal remsa på cirka 2 decimeter. Föraren måste sen sluta klipp – för att det växer ut grenar och sly – i gång- och cykelbanan

Vill man som trafikant ha en tryggare och säkrare färd och bli av med grenar och sly på sin färdväg får man i stället felanmäla – och sedan hoppas på det bästa. Ibland röjs det, ibland inte – det blir som det blir – ett lotteri. Det är helt ad hoc och ingen systematik, och framför allt – inget säkerhetstänk överhuvudtaget.


Gräset närmast gång- och cykelbanan klippt. Buskarna växer fritt – i gång- och cykelbana

En märklig prioritering kan jag tycka. Studerar vi cykelolyckor så finns där tydligt registrerat att grenar och sly i cykelbanan är ett trafiksäkerhetsproblem – behöver ju inte vara Einstein för att förstå detta – är ju inte helt lätt att se alla dessa grenar och sly i mörker till exempel. Gräs däremot är svårt att hitta i olycksdatan – möjligtvis då det handlar om gräsklippsrester – cykelbanan.

Jag kan förstå att det inte finns obegränsat med driftspengar. Men är driften genomtänkt och optimerad frågar jag mig – görs rätt saker, och på rätt sätt? Vad skulle hända om en eller två av dessa gräsklippningsomgångar utgick och i stället lades dessa pengar på en regelbunden gren- och slyröjning? Det är ju avsevärt kortare sträckor där det växer sly och grenar utmed cykelbanorna än det är grässträckor som ska klippas – så kanske pengarna skulle räcka och vi fick mer nytta för pengarna?


Gräset klipps regelbundet. Grenar och sly i gång- och cykelbanan får växa som de vill

Jag har lite svårt att förstå värdet för trafikanterna med denna frekventa gräsklippning, och samtidigt låta träd och buskar växa fritt in i gång- och cykelbanorna. Handlar det om estetik – att det ska se snyggt ut? Många av dessa stråk går genom områden som enligt detaljplanerna är parkmark – finns det då skötselplaner som säger att detta ska ske? Men det är en skötselplan som i så fall inte är utifrån ett trafiksäkerhets- och framkomlighetsperspektiv utan något annat. Gynnas inte den biologiska mångfalden om gräset får växa lite mer? Visst, om gräset blir för långt kommer det ju lägga sig ner på cykelbanan – inte bra – men genom att bara stå över en eller två klippomgångar kommer ju detta inte hinna ske.

Det är ju också som så att när kommuner, fastighetsbolag med flera genomför så kallade trygghetsvandringar eller motsvarande så är ett ständigt återkommande önskemål: buskröjning. Människor har ett behov av att se, att kunna förutse. Många av oss gillar inte att få obehagliga överraskningar helt enkelt.

Och gäller det enbart pengar så kan det ju inte vara helt gratis att ha det som det är idag – ett helt ad hoc system där grenar och sly tas bort baserat på felanmälningar från trafikanterna. Vad kostar inte det att sticka ut lite här och där, lite då och då, med röjsåg och sekatör i stället för en systematisk och regelbunden drift? Tänk att skrota detta ad hoc-system och införa ett systematiskt arbete istället. Kanske är ett sådant upplägg ett nollsummespel, eller till och med billigare än dagens system. Och en lösning och system som skulle vara mer för trafikanternas bästa i form av framkomlighet, trygghet och säkerhet.

Här höjer då en del handen och ropar – Cykeljouren! Ja den finns, ett antal cyklande ”tillsynsmän/-kvinnor” som cyklar runt på stadens cykelbanor och gör mindre insatser samt felanmäler saker som kräver större insatser. Förstå mig rätt, jag tycker de gör ett mycket bra arbete men de har inte kapaciteten och möjligheten att utföra regelbunden slyröjning utmed stadens cykelbanor. För detta krävs helt andra resurser än vad cykeljouren förfogar över. Vidare är det så att jouren främst cyklar och inspekterar de större cykelvägarna. De mindre cykelvägarna, de som ligger under stadsdelarnas ansvar, får ingen eller mycket begränsad tillsyn – och där är det störst problem är min erfarenhet.


Cykeljouren – gör en strålande insats. Men är inte avsedd för att utföra regelbunden sly- och grenröjning längs stadens cykelvägar

Tänk om gräsklippningen skulle baseras på felanmälningar från allmänheten. Och förarna körde kors och tvärs, lite här och där, när som helst och klippte lite hur som helst – utifrån felanmälningar – jag tror inte det…

Det här är lite av baksidan med en förvaltning – en förvaltande organisation – det är inte alltid det är inbyggt i den att den ska utveckla och förbättra för trafikanterna. Det är ibland mer en tradition att förvalta det som görs än att fundera över om man gör rätt saker, på rätt sätt. Sen har vi utmaningen med ett entreprenadsystem. Ett system som inte stimulerar och ger särskilt goda förutsättningar för initiativ, nytänk och förbättringar – det ingår så att säga inte i upphandlingen. Vad som ytterligare förvärrar situationen är att väghållarskapet för stadens cykelvägar är uppdelat på 14 olika organisationer – Trafikkontoret och 13 stadsdelar. Alla med lite olika uppfattningar och förutsättningar hur saker och ting ska göras. Försök att förbättra och utveckla verksamheten med dessa förutsättningar!

Då blir det viktigare att gräset är klippt än att farliga grenar och sly i cykelbanan röjs bort. En märklig prioritering tycker jag.

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Hans Lindberg


Antal kommentarer: 1

Anders Olofsson

Så här har vi alltid gjort, basta!
Håller med i allt, men vill gå ett steg längre. Varför inte anlägga mer ängsmark i stället? Behöver bara slås en gång om året och ger dessutom trevlig blomsterprakt som dessutom gynnar bin och fjärilar.
Så har man bl a gjort i Danmark.

Den tid som frigörs kan lämpligen läggas på att hålla grenar och häckar i styr. Win / win ned andra ord.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kablar och slangar på cykelbanan trollas bort!
Blogg

Kablar och slangar på cykelbanan trollas bort!


Dra kabeln över cykelbanan – inte lägga kabeln på cykelbanan. Så enkelt är det att fixa så att kabeln kommer över cykelbana och inte på. Då utgöra kabeln ingen fara eller problem för de som cyklar, går, kör permobil m.fl. Inte påverkas heller framkomligheten – bara att rulla på. Entreprenören använder sig av standardutrustning som finns i överflöd – behöver inte utveckla och ta fram särskild utrustning som kan vara kostsam. En utrustning som kan återanvändas hur många gånger som helst. Är det kraftigare kablar eller slangar dimensioneras bara utrustningen upp för att hantera dessa.

 

Observera också utmärkningen av betonggrisarna – marken vid sidan av cykelbanan är för ojämn för att flytta betonggrisaren längre åt sidan. Och man är då medveten om att de kommer lite för nära cykelbanan – då sätter man ut skärmar för att varna trafikanterna om detta:

 

Så enkelt, så bra – ändå så sällsynt. Det absurda i allt är att jag blir imponerad, och tacksam – detta borde ju vara standard, en självklarhet – något man inte ens lägger märke till. Men det är nog dessvärre lång väg kvar innan det ser ut så här på majoriteten av platser med kablar/slangar över cykelbanor. Det är synd, för vägarbeten på och kring cykelbanor leder till många olyckor visar forskning och studier från bland annat VTI och Trafikverket. Så här skriver VTI:

”Nio av tio cykelolyckor som vid vägarbeten har inträffat i tätort och de vanligaste orsakerna är: att cyklisten cyklat omkull på kablar, slangar, rör etc. på cykelvägen; löst grus, stenar eller smuts från vägarbetet; höga och/eller omarkerade kanter; större gropar, hål, diken eller andra ojämnheter.

Cyklisternas framkomlighet påverkas negativt av alla typer av hinder som ett vägarbete utgör, framförallt av om- och förbiledningar. Cyklisternas komfort påverkas negativt av ojämnheter och smuts som ofta förekommer i samband med vägarbeten.”

En gång till: ”…cyklat omkull på kablar, slangar, rör etc. på cykelvägen”. Så genom att lösa det som på bilderna ovan så skulle vi omgående eliminera ett stort antal olyckor där människor skadar sig. Rasande mer effektivt trafiksäkerhetsarbete än dessa förslag: ”se dig för och anpassa farten”, ”har inte cyklisterna något eget ansvar?”. Detta är ju inga trafiksäkerhetsåtgärder, det begriper ju en normalbegåvad. Detta är bara ryggmärgsbetingat bröl – ett bröl som inte kommer minska antalet olyckor överhuvudtaget.

VTI:s forskning om vägarbeten på cykelvägar var finansierad av Trafikverket. Rapporten kom 2014. Åtta år senare kan vi konstatera att Trafikverket inte följt eller implementerat någon av VTI:s rekommendationer för att minska antalet olyckor – verket kör på som vanligt. Är inte det lite märkligt? Och ett resursslöseri – varför genomföra studier och forskning om man ändå inte har avsikten att förändra och förbättra sitt arbete?

Ni kanske minns den farliga cykeltunneln som Trafikverket bygger i Burlöv där mängder av människor skadats – där hanterar verket slangar och kablar så här på cykelbanan – de sätter upp en skylt:


”…slangar på cykelbanan” – inte lämpligt enligt VTI. I bakgrunden den farliga cykeltunneln i Burlöv som Trafikverket byggt. Så fälls inte cyklande av den idiotiska utformningen av tunneln och cykelbanan, så ser Trafikverket till att det finns ytterligare en farlig fälla för de som cyklar: slangar på cykelbanan. Foto: Joakim Fors

Från Trafikverket får vi veta detta:

”Vi tar alltid med oss erfarenheter från tidigare projekt…”

Ja så kanske det är, frågan är ju vad dessa erfarenheter omfattar, och vilka trafikslag. Och hur länge vi ska behöva vänta innan dessa ”erfarenheter” implementeras i nästa, eller nästa eller kanske nästa projekt, eller kanske inte alls…? 25 år efter Nollvisionens antagande. Det är ju i vilket fall som helst tydligt att Trafikverket inte tar med sig sin egen handbok, forskning och kunskaper som rör cykelinfrastruktur, vägarbeten och cykelolyckor – vare sig det är tillfälliga eller permanenta lösningar – i sina projekt. Eller anser sig verket ha färskare och bättre kunskap och fakta än till exempel VTI/Cykelcentrum? I så fall vilken?

År 2022, det här är Nollvisionen för cykeltrafik modell Trafikverket – en skylt, slangar på cykelbanan och en farlig tunnel. Det är alltså i grunden väldigt lätt att göra rätt – finns till och med handböcker och mängder av forskningsrapporter som hjälper en på vägen. Men för Trafikverket – myndigheten som ska leda arbetet med Nollvisionen – är det för svårt att göra rätt. Vi får i stället höra de innehållslösa orden från projektledaren på Trafikverket: ”Vår högsta prioritet är säkerheten”.

Om verket inte tar till sig och omsätter VTI:s och andras forskningsresultat i insatser och åtgärder – kan man då hävda: ”Vår högsta prioritet är säkerheten”? Jag får inte riktigt ihop det. Trafikverkets fokus – och enda fokus – när det gäller cykeltrafik och trafiksäkerhet verkar vara: lag på cykelhjälm för alla som cyklar

Vi kan också konstatera att det är en avgrundsdjup skillnad mot hur Trafikverket arbetar med biltrafiken. Läxan som Claes Tingvall – tidigare trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket – sa att Trafikverket hade att göra för över 10 år sedan när det gäller oskyddade trafikanter har verket uppenbarligen inte gjort. Och ingen verkar heller få bakläxa eller kvarsittning. Allt rullar på som vanligt. Medans cyklande färgar asfalten mörkröd med sitt blod.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 2

Anders Olofsson

Förmodligen råder sträng intern sekretess kring cykelsäkerhet på Trafikverket. Och nåde den som trots allt agerar efter dessa rön – vilka ju inte får spridas inom organisationen. Åtminstone om de medför kostnader…


Olov Carlsson

Jag har anmält till Trafikverket om grus och skräp på cykelbanan mellan väg 210 och Tåbyvägen i Söderköping. När man sopat där tar man inte bort sand och skräp som ligger under vägräckena som skiljer cykelbanan och vägbanan åt. Detta gör att cykelbanan är full av grus och skräp igen efter bara några dagar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Trafikverket ber om ursäkt
Blogg

Trafikverket ber om ursäkt


Så kom då en reaktion från Trafikverket vad gäller den farliga lösningen som de byggt i cykeltunneln i Burlöv och där många på kort tid har skadat sig, på twitter skrev verket:

Svar på twitter den 29 juni

Svar på twitter den 30 juni

 

Det är väl det närmaste en ursäkt vi kan komma. Jag hoppas alla det som skadat sig till följd av den bristfälliga och farliga utformningen blir fullt återställda och slipper framtida men. En offentlig ursäkt till dem från Trafikverket, och ersättning för sveda och värk, vore ju på sin plats. Det kan ju också vara läge för de drabbade att stämma Trafikverket – verket ”erkänner” ju svart på vitt: vi gjorde bort oss, vår högsta prioritet var inte säkerhet

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 1

Anders Olofsson

Hm, de skriver att de tar med sig lärdomar till kommande projekt. Såvitt jag vet, har man byggt ett flertal mycket olyckliga g/c-tunnlar utan att utvärdera och korrigera. Kan det i detta fall vara den stora medieuppmärksamheten som pressat dem? I så fall jehövs mycket mer av den varan, även till de politiker som ansvarar för vår infrastruktur. Thomas Eneroth t ex.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*