Att överleva Vätternrundan

Att överleva Vätternrundan


Antingen är personen själv anmäld till årets lopp eller så var det hens farfars kusins bror som sen 1982 kört loppet 15 gånger. Sen första rundan, 1966, som förresten gick åt andra hållet, har totalt 608 730 startande cyklat de 30+ milen runt Vättern. En ganska imponerande siffra för vad som nu är ett av världens absolut största motionslopp på cykel. Skulle man använda sig av helt normal slutledningsförmåga och en inte alls tendentiös tolkning av denna siffra kan inte slutsatsen bli annan än att Sverige är ett land befolkat av cyklister, en cykelnation som slår så gott som alla andra på fingrarna. Men nja, det är ju tyvärr en bit från sanningen.

Min motfråga till dessa vätternister brukar vara något i stil med att ”Jaha, men då cyklar du en del då?” och den kan ibland följas av svaret ”Asså, nej, jag kör lite spinning och tänkte låna mammas Monark den 18 juni”. Eller så är det tvärtom, den medelålders mannen som köpt det finaste som går att finna i cykelväg och som tränat som en gnu hela våren för att köra sub 9 – men som efter rundan inte cyklar en centimeter medan Pinarellon förtvinar i sin ensamhet på garageväggen.

Men det finns en gyllene mellanväg mellan cykelutbränd och sadelsönderskavd, en som de flesta faktiskt hittar. Sufferfest och Shut up legs i alla ära, men först och främst är cykling något att njuta av. Ska man cykla 30+ mil i ett sträck görs det bäst någorlunda väl förberedd och med utrustning anpassad för ändamålet (det finns en anledning till att inuiter inte är kända för sitt bikinimode). Går du å andra sidan ut för hårt och fastnar i ett mer mekaniskt förhållningsätt till din cykel finns risken att du ledsnar. Det går faktiskt att cykla Vättern och fortsätta vara cyklist. Vem vet, kanske vi en dag kan vara ett land med 608 730 personer som kallar sig cyklister?

PS: Självklart är det helt ok att köra Vättern eller klassikern bara för att!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Nya banrekord på Tjejvättern och Halvvättern

Det blev nya banrekord på både Tjejvättern och Halvvättern när Cykelveckan i Motala kunde dra...

Läs mer

Av detta knark blir man stark

Ledare: Det har gått några veckor och jag får skylla på allmän tidsbrist, men cykeln...

Läs mer

Ett blygsamt förslag, del 57: Vägrenen

Bilarna är gigantiska, en normalstor svensk SUV framstår närmast som en leksaksbil i sammanhanget, dessutom...

Läs mer

På spaning efter den tid som flytt

Ledare: På Värmdöleden, Gullbergsmotet och för att inte tala om Essingeleden. I tusental står de...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Din inre van der Poel

Ledare: Två hjul, en ram, ett styre, pedaler och något vettigt att sitta på. Alla...

Läs mer
Hjälten vi alla behöver

Det här är inte sant, ändå har det hänt. Jag minns den som gul. Jag var tre och vi bodde...

Läs mer
Gruset blev till guld

Ledare: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor har man i dag fri...

Läs mer