Då var det äntligen dags! Det var länge sedan sist och vad jag har jagat en vinst… men på Ronde van Drenthe var det äntligen min tur!

Det nästan 200 kilometer långa loppet går runt regionen Drenthe i Holland, och första upplagen gick 1960. Det kallas för lilla Paris-Roubaix med sina många och långa kullerstenssträckor, men också på grund av den branta backen ”VAM” som skall passeras fem gånger.

Det var riktigt klassikerväder och Drenthe bjöd på kylslagna två grader, hård vind och regn. Jag kände mig riktigt trött i början av loppet och benen var tunga. Det tog säker 50-60 kilometer innan de snurrade på som jag ville, men därifrån blev det bara bättre och bättre.

Jag kände mig bra över kullerstenen även om klungan bara blev mindre och mindre. Efter cirka 120 kilometer körde vi ikapp dagens utbrytning och då var det dags. Jag attackerade och kom iväg med Kenny van Hummel från Vacansoleil DCM som har vunnit loppet tidigare. Vi körde ihop och ju längre tiden gick så fick vi sällskap av fler cyklister tills vår grupp utökats till tio man.

Vi hade redan då passerat backen fyra gånger och jag kände mig stark och kunde passera linjen på toppen först tre gånger, och vann därigenom bergspristävlingen. Det var ingen som ville köra riktigt hårt i gruppen, utan istället attackera. Jag väntade några gånger innan jag satte in en egen attack med drygt 30 kilometer kvar till mål.

Jag kom iväg själv och fick snabbt en lucka. Jag kände att det var väldigt långt kvar till mål för att försöka själv men eftersom jag kände mig bra på kullerstenssektionerna och över bergsprisen så gjorde jag ett tappert försök – bära eller brista. Jag eldade på för allt vad tygen höll för och byggde upp en lucka på maximalt 50 sekunder.

Jag passerade bergspriset en sista gång och kämpade på i motvinden på väg in mot mål. Det var långt och benen värkte men det måste gå, det ska vara min tur idag! Jag visste inte mycket av vad som hände bakom. Det var dåligt med tidsangivelser och jag kunde bara se små grupper som jagade mig.

Jag tog mig närmare målet och såg att det bara var två som jagade bakom nu. Detta måste gå! Med fyra kilometer kvar kunde jag känna målet men det var ändå så långt kvar… men jag lyckades! Jag passerade den röda flaggan med en kilometer kvar och strax därefter kunde jag korsa mållinjen som vinnare!

46 sekunder efter spurtade Marcus Eichler och direkt bakom Andreas Schillinger från mitt lag över linjen och slog två från Vacansoleil DCM. Det var en perfekt situation då de två kunde sitta på hjul eftersom jag var framför. Full pott för Team NetApp-Endura med tre man på pallen! Vilken dag!

Så skönt och jag är så glad över min seger, och över vår prestation i laget. Förra gången jag korsade linjen först var i RingeRike GP i Norge 2010… detta var verkligen något jag sett fram emot länge!

1	Alexander Wetterhall (Swe) Team NetApp-Endura	4:56:47
2	Markus Eichler (Ger) Team NetApp-Endura	0:00:46
3	Andreas Schillinger (Ger) Team NetApp-Endura
4	Wesley Kreder (Ned) Vacansoleil-DCM Pro Cycling Team
5	Danny van Poppel (Ned) Vacansoleil-DCM Pro Cycling Team	0:00:49
6	Elmar Reinders (Ned) Metec-TKH Continental Cyclingteam	0:01:03
7	Sonny Colbrelli (Ita) Bardiani Valvole-CSF Inox	0:01:21
8	Roy Sentjens (Bel) Cyclingteam De Rijke-Shanks
9	Maurits Lammertink (Ned) Vacansoleil-DCM Pro Cycling Team
10	Jonas Aaen Jörgensen (Den) Team Saxo-Tinkoff	0:01:24

www.wetterhall.se
www.netapp-endura.com

---