Svensk cykelinfrastruktur år 2022
Blogg

Svensk cykelinfrastruktur år 2022


Ny fin beläggning på cykelbanan, jämn och fin – härligt att trampa sig fram på. Och som lite extra krydda på moset: en bom

Foto: Ulf Karlsson

En bom som sträcker sig över stora delar av cykelbanan. En bom som är svår att urskilja – när du färdas in och ut från en tunnel ändras ljusförhållandena och ögat har svårt att hänga med alla gånger. När sen asfalten bleknat och inte längre är svart så kommer den ha ungefär samma färg som bommen och betongen vid tunneln – kamouflage kan vi kalla det.

Vidare så är det svårt att passera bommen. Har du lastcykel eller cykelkärra kommer du knappast förbi. Möten kan du glömma. Så det som kommer att ske på platsen – förutom det faktum att någon/några kommer skada sig på bommen – är att en hel del kommer att cykla på gångbanan. Och var nu tanken att hindra bilförare att köra sina bilar här så kommer ju även de som vill fram här med bilen kör sin bil – på gångbanan.

Foto: Ulf Karlsson

Men så här utformas svensk cykelinfrastruktur år 2022. I ett land som säger sig arbeta för ökad och säker cykling. I städer och kommuner som säger sig arbeta för ökad och säker cykling. I ett land med en nollvision. En nollvision som vi gång på gång får bevis för omfattar inte cykeltrafiken.

För när det gäller cykeltrafik är det mest lekstuga. En lekstuga som handlar om att aktivt arbeta för att göra det svårt och besvärligt att cykla och att skada och göra illa de som cyklar.

 

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Erik Larsson


Idiotin vet inga gränser
Blogg

Idiotin vet inga gränser


Man är medveten om att pollaren inte är bra – att den utgör en fara för trafikanterna. Redan där har det så att säga gått helt fel. Varför göra en åtgärd som utgör en väldokumenterad fara för trafikanterna?

 

Men nu har man alltså gjort det.

Då i sin förvirring och totala okunskap försöker man göra något åt faran pollaren utgör. Genom att införa ytterligare faror! Aktivt försöker man alltså se till att det blir fler – inte färre – olyckor. Onekligen en ny tolkning av nollvisionen.

 

Detta är alltså utfört av så kallade ”yrkesmän”. Det är ju minst sagt häpnadsväckande.

Vanligaste cykelolyckan? En singelolycka. Ofta på grund av usel och farligt utformad cykelinfrastruktur visar studier från VTI. Vem kunde tro det…

 

Foton: Anders Norén

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Så tvättar jag mina cyklar
Blogg

Så tvättar jag mina cyklar


Vår, värme och rensopade cykelbanor i Stockholm. Nu är det dags att ge cyklarna lite extra omsorg och kärlek. I min familj har vi många cyklar så det tar en stund att tvätta dem. Jag tänkte dela med mig hur jag gör när jag ”stortvättar” familjens cyklar.

Ett generellt tips vid cykeltvätt: undvik att tvätta i starkt solsken om du kan. Medlen du använder torkar in snabbt i solen och det kan bli besvärligt att få bort dem eller att det blir fula torkfläckar på cykeln. Kan du inte undvika solen försök då att vara lite snabbare samt spola cykeln med vatten oftare.

1, Jag använder en högtryckstvätt när jag tvättar cyklarna. I vissa cykelkretsar är det tabu att använda en högtryckstvätt vid cykeltvätt – det förstör cykeln menar en del. Jag har gjort det i över 30 år nu och aldrig haft några problem. Kanske beror det på hur man använder högtrycket tänker jag? Jag kan förstå att det kan bli problem – om man har högsta trycket, står nära och riktar en smal och stark vattenstråle mot vevlager, nav och så vidare.

 

Nu använder jag inte högtrycket på det sättet. Jag har en högtryckstvätt där jag kan reglera trycket – trycket ställer jag då ner vid cykeltvätt. Vidare har jag ett pistolhandtag som jag kan ha olika munstycken på, och vid cykeltvätt har jag ett munstycke som har en stor spridning på vattenstrålen. Sen håller jag aldrig vattenstrålen stilla eller nära cykeln, jag låter den hela tiden svepa över cykeln. Rengöringseffekten är så mycket bättre än med en vanlig trädgårdsslang. Och det går åt mindre mängd vatten.

2, Jag använder en mängd olika redskap och medel vid stortvättarna. Det är avfettning, tvättmedel/schampo, penslar och borstar, tvätthandskar, microfiberdukar med mera. Ett tips är att inte blanda redskapen du använder för ramen/hjulen respektive drivlinan – drivlinan är ofta smutsigare och du vill inte sprida smutsen vidare till ram och hjulen. Har du fälgbromsar kan det även då vara fördel att ha särskilda redskap till fälgarna då de ofta är smutsigare.

 

3, Cykeln placerar jag i ett mekställ och är det snabbkoppling på hjulen så tar jag alltid bort hjulen. Det blir så mycket enklare att rengöra cykeln och hjulen om de är borta från ramen. Sitter hjulen med muttrar så tar jag bara bort dem om cykeln är väldigt smutsig, annars får de sitta kvar. Jag använder en kedjehållare att spänna upp kedjan med så den inte ligger och skrapar på ramen. Hållaren gör också att jag enkelt kan snurra på vevarmarna och rengöra bättre.

 

4, Vid stortvätt börjar jag alltid med avfettning på de ställen som behöver det. Jag föredrar att använda medlet på torr cykel, alltså inte spola av cykeln innan. Tycker medlet tar bättre på torr cykel. Endast om cykeln är lerig och grisig börjar jag med en avspolning. När avfettningen verkat i några minuter spolar jag av cykeln och hjulen.

5, Sen är det dags att schamponera cykeln och hjulen. Jag börjar med att spraya på tvättmedlet och sedan har jag en hink med varmt vatten och tvättmedel. Här använder jag en tvätthandske i microfiber för att shamponera in cykeln och hjulen. Handsken är som en fingervante vilket gör att det är enkelt att forma handen efter cykeln och hjulen och att komma åt. Vid finliret använder jag penslar för att komma åt överallt och få bort smutsen. Ett tips är att använda en gummisnodd för att snabbt och enkelt göra borsten på penseln styvare när så behövs.

 

 

6, Sen spolar jag av cykeln med högtrycket. Därefter torkar jag cykeln med en mjuk och fluffig microfiberduk. Ibland har jag tillgång till tryckluft och det är suveränt att blåsa av cykeln och dess delar med.

7, Nu är det dags att ta hand om kedjan och andra rörliga delar. Sedan fler år tillbaka använder jag kedjevax eller så kallad dry lube till kedja och komponenter. Dessa drar åt sig ett minimum av skit och underlättar därmed renhållningen mycket. Baksidan är att man får smörja lite oftare.

8, Nu kommer det riktigt roliga i tvättprocessen: Bike Shine! Ett medel som jag lägger på ramen för att göra den blank och fin. Medlet gör även att smutsen inte fastnar så lätt, och den smuts som fastnar lossnar lättare vid nästa tvätt. Har man som jag också cyklar med matt lack rekommenderar jag inte detta medel, då försvinner lite av effekten med den matta lacken. Men är man då en tvättnörd som jag så har man självklart letat upp ett motsvarande medel för matta lacker – utan att göra dem blanka!

 

Och gör nu inte som jag gjorde första gången jag använde dessa medel: spraya direkt på cykeln! Du vill inte få detta medel på ytor där du behöver friktion, till exempel styret, bromshandtagen, fälgarna (om fälgbromsar), sadeln och så vidare. Det blir nämligen väldigt halt! Det är bättre att spraya medlet i en microfiberduk och sedan lägga på medlet där du vill ha det – då eliminerar du risken för överspray. Och det går åt mindre mängd medel.

Nu är mina cyklar klara att rulla ut i solskenet och den härliga vårvärmen. Hoppas ni har solglasögon på er om vi möts – för här blänker och skiner det!

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 

 


Led cykeln – hur gör du?
Blogg

Led cykeln – hur gör du?


Det blir mer och mer vanligt att vi som cyklar möts av skyltar där vi uppmanas kliva av och leda cykeln vid vägarbeten. Som en löpeld sprids detta bland entreprenörer och väghållare landet runt. Åtgärden har inget som helst stöd i forskning och studier av cykelolyckor vid vägarbeten. Men ändå gödslas det med dessa skyltar.


Brett, bra sikt, jämt och fint underlag – kliv av och led cykeln. Om man vill få respekt och efterlevnad så är nog detta inte ett lysande exempel på hur man ska göra… Fota: Christian Delén


Cykelbanan är lite smal – vilket ju är mycket vanligt även på cykelbanor där inget arbete pågår. Men här ska man då kliva av och leda cykeln – varför då? Foto: Ulf Eriksson

 

Så jag blev nyfiken på hur vi som cyklar agerar när vi kommer till dessa skyltar. Jag vet hur jag gör – men hur gör andra? Det är mycket ovanligt att jag kliver av och leder cykeln. Det jag gör är att jag sänker hastigheten, är mer observant och visar extra hänsyn till min omgivning.

Sett till de svar jag fick på Twitter och Instagram när jag ställde frågan hur andra gör vid dessa skyltar så verkar det vara mycket ovanligt att man kliver av och leder cykeln. De flesta svarade att de cyklar förbi platsen, med lägre hastighet och större försiktighet:

”Cyklar med anpassad fart i första hand, undviker stället i andra hand, men att jag leder cykeln känns sällan som den lämpligaste lösningen – jag tar bara upp mer plats då.”

”Jag cyklar, tar det lite lugnare för att det kan vara lite stökigt. Den enda gången jag leder cykeln är när underlaget är för dåligt för att cykla.”

”Cyklar på, med extra uppmärksamhet”

”Cyklar. Tänker att jag tar mer plats om jag går bredvid cykeln så om det är trångt är det mer praktiskt att cykla.”

”Klart att jag anpassar farten efter omständigheterna, dvs. saktar ner. Men kliver av det gör jag inte.”

”Cyklar förbi den, anpassar farten om det är en massa fotgängare, alternativt cyklar jag ut på bilvägbanan.”

”Felanmäler till kommunen. Cyklar på.”

”Jag cyklar precis som vanligt. Alltså lugnt och visar hänsyn.”

”Cyklar vidare enligt omständigheterna, långsamt om så behövs, och skulle det vara tjockt med folk hoppar jag väl av, men det är det sällan där jag sett såna här. Går det väljer jag körbanan istället om sådan finns och det verkar bättre.”

”Rullar långsamt förbi. Min tanke är ex att man ju får cykla lugnt på gågator samt att det inte är skyltat gångväg.”

”Styr ut i, den nästan alltid öppna och hinderfria, körbanan bredvid och cyklar förbi.”

 

Nu är ju detta ingen vetenskaplig studie, mycket långt ifrån att ens kalla det studie, så svaren får ju tas med en nypa salt. Men ändå intressant att se att väldigt få svarade att de kliver av cykeln.

Ett svar stack ut och Björn slår huvudet på spiken vad detta egentligen handlar om: allas rätt att komma fram på ett funktionellt och säkert sätt. Detta verkar entreprenörer och väghållare ”glömma” bort många gånger. De kör istället den enkla och billiga lösningen – för dem.

 

Så hur gör du när du cyklar och kommer i kontakt med dessa skyltar och uppmaningar? Skriv gärna en kommentar nedan och berätta.

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Jon Jogensjö


Trafikverket har lekstuga med cykelvägen
Blogg

Trafikverket har lekstuga med cykelvägen


Det byggs en ny Skurubro i Stockholm. Den gamla Skurubron som blir kvar ska då rustas upp. Den regionala cykelvägen som går på den gamla bron ska bli bättre. Och mitt uppe på bron vill arkitekterna skapa en  ”social infrastruktur” – ”ett vardagsrum för Nackaborna” – på cykelvägen.

Det cyklar uppenbarligen inga andra än Nackabor på bron enligt Trafikverket. Fast det gör det ju men detta visar med all tydlighet hur Trafikverket ser på cykling – det är en lokal företeelse, där det är helt ok att ha inslag av lekstuga. Restid, framkomlighet, trygghet, förutsägbarhet, säkerhet och ett bekvämt resande är underordnat då – man lullar ju bara omkring på sin korta lilla cykeltur.

I det sammanhanget kan det ju vara värt att påminna om att detta är en regional cykelväg, utpekad i den regionala cykelplanen. Alltså inte vilken liten förbindelse och bro som helst, utan det är den enda vägen till/från Stockholm för de som bor på den östra sidan, det vill säga Nacka, Värmdö, Gustavsberg, Ingarö. Eller för dem som kommer västerifrån och vill ut till skärgårdskommunerna. Det är alltså inte någon liten flanörcykelväg vi talar om.

När detta vardagsrum ska skapas så händer det något med cykelvägen – det blir svängfest. Och inte bara en svängfest, cykelvägens bred halveras på sträckan med ”social infrastruktur” – från 4,2 meter till cirka halva den bredden – fyra fält för cykling blir helt plötsligt två. På ett prioriterat regionalt cykelstråk. På krönet av bron. Där hastighetskillnaderna mellan cyklisterna är som störst och så även behovet av att kunna cykla om varandra på ett säkert och tryggt sätt. Men där blir det nu i stället ett ”vardagsrum”.


Oj! Ett ”vardagsrum” ska skapas – fyra körfält för cykel blir helt plötsligt två, med svängfest som följd.


Fyra fält för cykel blir helt plötsligt två på krönet av bron – där vardagsrummet skapas på bekostnad av cykelvägen. Ett vardagsrum med cykelparkering. En parkering som du når från det enda kvarvarande cykelfältet – så de bakom dig får snällt vänta in:

Någon ”social infrastruktur” har inte genomförts på körbanorna. Där är det rakt, tryggt, framkomligt, säkert, funktionellt och förutsägbart – ingen svängfest eller kraftiga avsmalningar i sikte. Så att det ska vara bekvämt, enkelt, tryggt och attraktivt – att köra bil. Det är fascinerande detta – körbanorna är heliga, dessa får arkitekterna inte röra. Vi ser ju inte exempel på motsvarande lösningar för biltrafiken vid Trafikverkets rastplatser – att fyra körfält helt plötsligt bara blir två eller att två körfält kraftigt smalnas av. Tvärtom så är det ju som så att det vanligtvis blir fler körfält vid dessa platser – detta i form av av- och påfarter till rastplatserna. Allt för att inte störa den genomgående trafiken – det ska flyta på, det ska vara god framkomlighet, tryggt och säkert. Men inte här, här ska du i stället stanna i det enda kvarvarande fältet och därifrån ta dig till cykelparkeringen.

När det gäller cykelvägar så är det mer eller mindre fritt fram för arkitekterna att ha lekstuga – det ska ju skapas ”social infrastruktur”. Ett ”vardagsrum” – mitt på en vindpinad bro och i allra högsta grad en kraftigt bullerstörd miljö. Och det fanns uppenbarligen inget annat för sätt för inblandade att åstadkomma detta ”vardagsrum” på – annat än att förstöra cykelvägen. Denna avsmalning av cykelvägen blir ännu märkligare när vi läser Trafikverkets egna ord från Gestaltningsprogrammet:

”Den breda cykelvägen ger säkrare trafikmiljö för gång- och cykeltrafikanter vilket behövs på grund av den branta backen och det ökande antalet cyklar.”

Säker trafikmiljö och plats för ökat antal cyklande får alltså stå tillbaka för ”social infrastruktur”. Trots att verket självt säger att bredden på cykelvägen behövs.

Är jag då motståndare till ”social infrastruktur”? Nej självklart inte. Jag anser dock att den kan utföras med bättre fingertoppskänsla vad gäller konsekvenserna för cykeltrafiken. Men för att åstadkomma detta krävs ju att man bemannar projekten med rätt kompetens. Och respekterar trafikslaget cykel och dess roll i trafiksystemet.

Avslutningsvis så får vi hoppas att man klarar av att vinterväghålla gång- och cykelvägen på den nyupprustade bron. Det brukar nämligen vara lite si o så med den saken. Vanligtvis läggas snö från körbanorna på gång- och cykelvägen – och sen blir snömassorna liggande där i massor av dagar. Samordning är nämligen en mycket svår sak för en del väghållare. Om man sen klarar av att snöröja det framtida vardagsrummet, dess sittplatser och cykelparkeringen är ju också en intressant fråga. Kanske kommer man bara besöka platsen på sommarhalvåret…


Skurubrons snödepå. Varje vinter samma sak – snömassorna från körbanorna vräks upp på gång- och cykelbanan. Och blir sen liggande där. Undra hur det blir med ”vardagsrummet”?

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Så låser jag mina cyklar
Blogg

Så låser jag mina cyklar


För ett tag sedan kunde vi läsa i Mitti Stockholm att det finns en pandemieffekt vad gäller cykelstölder. Bara på Kungsholmen i Stockholm fördubblades nästan antalet cykelstölder:

 

Då och då får jag frågan hur jag låser mina cyklar. Så nu tänkte jag att jag skulle dela med mig av mina tips på hur jag låser mina cyklar. Det är självklart ingen garanti för skydd mot cykelstöld men som tur är har jag inte blivit av med någon cykel på bra många år nu. Så kanske spelar det en liten roll hur man agerar och låser sin cykel. Så här följer några tips:

1, låset

Jag använder mig av ett så kallat vikbart lås som är SSF-godkänt. Ett lås som kan vikas ihop och fällas ut. På så sätt tar det liten plats när det inte används. Och låset kan formas lite olika beroende på typ av cykel och vad som jag låser fast cykeln i. Föredrar ett sådant här lås framför exempelvis ett bygellås som jag inte tycker är lika flexibelt.

 

Låset består av ett antal härdade stållänkar, 6 millimeter tjocka, och dessa har en gummibeläggning på sidan för att skydda cykelramen. Helt utvecklat är låset cirka 90 centimeter långt. Just gummiskyddet gillar jag skarpt då jag är lite nojig med finishen på några av mina cyklar.

Till låset följer ett fäste där låset kan förvaras i. Fästet kan monteras på ramen, till exempel i fästena för flaskstället. Det följer även med andra fästanordningar om man vill placera det på annan plats. Själv har jag detta fäste löst då jag använder låset på olika cyklar och vill enkelt kunna ta med mig det i till exempel ryggsäcken.

 

Som åretruntcyklist uppskattar jag mycket en liten detalj på låset: det finns en liten lucka som kan stänga för låscylindern. På så sätt slipper jag få snö och is i låset, och slipper svära över att inte kunna låsa upp det.

 

2, lås fast cykeln i något

Att låsa fast cykeln – ram och bakhjul –  i cykelstället, en stolpe eller något annat som är väl förankrat i marken är viktigt. Annars är det ju bara för tjuven att lyfta cykeln och gå i väg. Det gäller att göra det kämpigt för dem som inte kan hålla sina fingrar i styr. När man kommer till de mer eller mindre värdelösa framhjulsställen får man vara lite kreativ och placera cykeln så det går att låsa fast ramen – till exempel på baksidan av stället:

 

3, platsen

Jag försöker alltid parkera på platser där det rör sig mycket människor, platser som är väl upplysta och med liv och rörelse. Undviker mörka och ödsliga platser om möjligt.

4, extra lås

Använder jag en cykel med snabbkoppling för hjulen har jag ofta ett extra lås, kedja eller vajer. På så sätt kan jag låsa fast även framhjulet i antingen ramen eller något annat fast föremål. Det går ju också att lossa framhjulet och låsa ihop det med bakhjul och ram – men det tycker jag är för bökigt framför att ha ett extra lås. Använder jag lastcykeln har jag ofta tre lås – ett lås att förankra cykeln i något, två lås för att låsa fast hjulen i ramen.

 

 

Relaterade länkar:


När tänker du?
Blogg

När tänker du?


Tid att tänka efter, en stund för sig själv. Det gör jag framförallt när jag cyklar. Det är många gånger stunder då jag är helt själv och har tid. Tid för vad jag vill. Och då kommer tankarna. Där på sadeln jag kan bearbeta allt möjligt. Eller bara låta bli och fokusera på cyklingen. Det är jag som väljer. Och det är ytterligare en sak som gör cyklingen så härlig.

När tänker du?

 

Tack Sara B för inspiration!


Grus på cykelbanor ökar olyckorna
Blogg

Grus på cykelbanor ökar olyckorna


Bland det första som händer i mars månad på gården där jag bor är att barnen sopar bort gruset. För att de ska kunna cykla tryggt och säkert. Gruset är ingen bra metod för halkbekämpning av snö och is. Och ännu värre är det när gruset bara ligger där på den bara asfalten – i flera månader. Forskarna på Väg- och transportforskningsinstitutet har till och med konstaterat: grus på cykelbanorna snarare ökar än minskar olyckorna 

 

Vi tar det en gång till:

Grus på cykelbanorna snarare ökar än minskar olyckorna

Och detta har ju barnen på min gård redan fattat – de sopar genast bort gruset. Landets väghållare verkar inte ha nått samma kunskap och insikt. De håller fortfarande på med den ineffektiva metoden plogning och grusning. Och sen låter de gruset ligga kvar till mitten av maj. Till absolut ingen nytta, tvärtom så innebär ju gruset en väl dokumenterad fara och orsakar många olyckor.

 

Relaterade länkar:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 


En cykelpendlares räddning!
Blogg

En cykelpendlares räddning!


Nästan två års pandemi med hemmaarbete sätter sina spår hos en cykelpendlare. Från att ha cyklat cirka 25 – 40 kilometer varje dag fem dagar i veckan blev det under pandemin nästan noll kilometer i cykelpendling. Visst, det blev träningsrundor då och då, och som den fiskecyklist jag är så fanns ju också den cyklingen. Men den vardagliga cyklingen lös mer eller mindre med sin frånvaro under pandemin.

Så eftersom jag verkligen gillar att cykla, och mår bra av det, var jag tvungen att hitta en lösning. Lösningen blev denna:

 

En Elite-trainer. En trainer som ger en mycket bra ”cykelkänsla”. Och som är enkel att använda – ta bort bakhjulet från cykeln och sätt fast cykeln på trainern – klart. Det finns ju en rad virtuella träningsappar som man kan koppla upp sig mot men jag håller det mycket enkelt och trampar på i min lilla värld. Jag brukar kolla på cykel- eller fiskefilmer på youtube när jag trampar på. Sen loggar jag träningstillfällena i Eliteappen:

Jag har även gjort ett antal spellistor i Spotify för att komma i rätt stämning på cykeln. Mycket bra när man vill öka tempot!

Så på detta sätt har jag suttit och trampat flera gånger i veckan. Det har blivit en rolig och trevlig del av vardagsrutinen. Man blir svettig och lår och vader värker!

 

Och det finns massor av andra fördelar:

  • Tillgängligheten och enkelheten – den finns alltid där och i omedelbar närhet
  • Regnar aldrig
  • Aldrig snö och is
  • Aldrig halt eller fullt med grus på vägbanan
  • Inga betonggrisar eller andra idiothinder
  • Ingen motvind! (iofs ingen medvind heller…)
  • Minimalt med kläder behövs, vintercykling är annars en påfrestande akt i på- och avklädning!
  • Cykeln blir aldrig smutsig och behöver minimalt med underhåll
  • Mycket svårt att vurpa
  • Än så länge har jag aldrig råkat ut för tutande och prejande bilförare!

Vi får väl se om livet så sakta återgår till hur det var innan pandemin. Jag har i varje fall funnit ytterligare ett trevligt sätt att cykla på och som jag kommer fortsätta med oavsett hur det nu blir framöver.

Nu ska jag bara byta upp mig till ett par luftiga inomhusskor (det blir varmt i landsvägsskorna). Och skor med SPD-klossar samt SPD-pedaler. Att träna med barn hemma innebär ständiga avbrott. Att då springa omkring i trapporna med landsvägsskor är minst sagt en utmanande balansakt!

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Saker du möter på en cykelbana
Blogg

Saker du möter på en cykelbana


Att färdas med cykel på cykelbanan är att ständigt vara redo för att möta en rad olika överraskningar. Du möter så att säga mer än bara andra människor på cykel. Cykelbanor är verkligen multifunktionella och verkar vara till för lite allt möjligt. Tänk om vi hade samma liberala syn på våra körbanor – så mycket yta som då kunde användas till lite allt möjligt, istället för att bara prioritera biltrafikens framkomlighet och trafiksäkerhet. Varför har ingen tänkt på det tidigare?

Så följ med på en lite cykeltur på cykelbanan och se vad vi kan stöta på där!


Motormän, alltid motormän och deras bilar. På en plats de inte får köra eller parkera. Men ändå är de ofta där.


Stenbumlingar. Det är ett signum för svenska så kallade cykelbanor. Finns i alla möjliga storlekar och former.

Foto: Hans Andersson

Stenbumlingarna kan ibland anta formen av betonggrisar. Som en del tycker är lämpliga att placera ut på cykelbanan. Olycksdata säger något helt annat om dessa stenar och betonggrisar. Men för sjutton, vi kan ju inte begära säkra och funktionella cykelbanor – det vore ju helt galet!

 

 

Sen går det ju alltid att göra cykelbanan till blodgivningsmottagning. Kan ju vara bra att det finns tillräckligt med blod då det sker en del cykelolyckor till följd av plötsliga hinder…


Cykelbanan – utmärkt plats för att lämna blod, verkligen imponerande val av plats!
Foto: Öjvind Diderichsen

Sen har vi vägmärken och stolpar. De har en förunderlig förmåga att hitta cykelbanan och ställa sig där!

Vägmärken och skyltar. Tillfälliga och permanenta. Utmärkt att placera i cykelbanan tycker en del. Sannolikt tycker inte de som cyklar samma sak…

En stolpe? Två stolpar? Nix, hela den nybyggda stadsdelen är gödslad med mängder av stolpar – i cykelbanorna


Detta brukar förklaras som en ”kompromiss”. ”Kompromisser” jag aldrig möter som bilförare

Det är inte bara alla möjliga typer av stolpar som hittar cykelbanan. Även pelare från hus hittar cykelbanan och ställer sig där.

Ett genidrag! En arkitektonisk höjdpunkt. Kan aldrig bli för många och för stora pelare – i cykelbanan. Foto: Cyklistbloggen

Informationen om att vägen är avstängd var ju självklart tvungen att placeras i cykelbanan. Någon annan plats fanns ju överhuvudtaget inte…

 

Sen har vi vårt kära Trafikverk, ni vet myndigheten som har till uppgift att driva igenom den nationella cykelstrategin Ökad och säker cykling. Det gör verket genom att använda cykelbanorna till snöupplag. Snön på körbanorna plogas upp på cykelbanorna – och där blir den sen liggande ett tag. Det på något sätt ska leda till ökat och säkert cyklande, lite oklart hur men det vet säkert experterna på Trafikverket. Bra jobbat!

 

 

Sen har vi fastighetsägaren som tycker det är lämpligt att grinden till fastigheten öppnas ut över cykelbanan, och sen förbli öppen – i flera år. Och trots flera förelägganden om att ändra på detta väljer fastighetsägaren istället att gång på gång överklaga besluten. Vilket suveränt system vi skapat som gör det möjligt att hålla på så!

 

Lövhalka – ett väl dokumenterat trafiksäkerhetsproblem för cykeltrafiken. Vad gör då kommunen när löven fallit? Blåser ut löven på cykelbanan så klart! Det var väl en mycket lämplig plats för lövförvaring! Bra jobbat får man väl säga…

 

 

Detta var ett litet axplock över vad du kan möta på cykelbanan – ta en titt på länkarna nedan om du vill ha fler strålande exempel. Skönt att veta att regeringen, regionerna och många av landets kommuner arbetar hårt och intensivt för ett attraktivt, säkert och framkomligt cyklande. När jag cyklar omkring så ser jag det tydligt, hela tiden…

 

Toppbild: BigMollo

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram