Multifunktionella cykelbanor
Blogg

Multifunktionella cykelbanor


Så här ser man till att räddningstjänsten och ambulansen har bra förutsättningar att ta sig fram för att utföra sina viktiga uppdrag. När de hindras av biltrafiken kan de istället välja cykelbana. Vilket ytterligare betonar vikten av att bygga tillräckligt breda cykelbanor – så att både cykeltrafiken och räddningstjänsten har säker framkomlighet. Och det visar på vikten av funktionella och framkomliga lösningar vid vägarbeten på cykelbanorna – det handlar om liv.


Bergslagsvägen i Stockholm – se hur föraren tackar för gott samarbete. Foto: David Sandgren Thelin


Bergslagsvägen i Stockholm. Foto: Jon Jogensjö

Saltsjöbadsleden i Nacka. Foto: Jon Jogensjö

Brandgatan i Huddinge. Fotograf: Fredrik Falk

Det är att använda våra gemensamma investeringar på ett bra sätt.


Nya Slussen – så blir cykelbron
Blogg

Nya Slussen – så blir cykelbron


Oj vilken tid det tagit och som jag har väntat! Över 5 år från beslutet om att cykelbron mellan Södermalmstorg och Gamla Stan ska breddas till svaret hur cykelbron ska breddas. Samt hur korsningen mellan cykelbron och rampen ska göras mer funktionell och säker.

Jag har ju skrivit om detta många gånger tidigare, bland annat här, här och här. Men nu har vi alltså svaret på hur det blir – jag har fått material från Slussenprojektet. Så här följer en liten genomgång.

Översiktsbild på den nya cykelbron och rampen mellan Södermalmstorg och Gamla Stan

Gång- och cykelbron mellan Södermalmstorg och Gamla Stan kommer att breddas från 7,5 meter till 8,5 meter. Gångbanan blir nu 3 meter bredd i stället för som tidigare 2,5 meter. Cykeldelen på bron variera lite beroende på var någonstans på bron man befinner sig men så här kommer det att se ut mitt på sträckan:

Sektion över cykelbron

En stor utmaning ligger i korsningspunkterna. Korsningen mellan cykelbron och den ramp som leder till/från Mälarkajen har ändrats och är nu mer av en T-korsning. En viss förbättring mot tidigare Y-korsning, men med de flöden som förväntas på platsen kommer det tidvis vara mycket svårt att interagera och ta sig fram för gående och cyklande. Att ta sig upp för rampen och sedan svänga vänster kommer vara mycket besvärligt, särskilt i rusningstrafiken.

Anslutning mellan cykelbron och rampen från Mälarkajen

Ännu en märklig detalj är när man cyklar uppför rampen och ska vidare norrut på bron. Först så är det en tvär vänstersväng, sedan väjningsplikt och därefter en tvär högersväng. Varför göra så? Varför inte göra mer som ett rakare accelerationsfält? Då blir det mindre svängfest och lättare när du ska väva ihop med norrgående cykeltrafik på bron. Detta får också till följd att de som ska norrut från rampen inte stör de som ska svänga söderut från rampen – det blir alltså ett effektivare magasin och en korsning med bättre kapacitet . Yta för ett sådant accelerationsfält finns ju i denna punkt och kan enkelt göras bredare än 1,25 meter:

Ett accelerationsfält (röda pilen) vore lämpligt när du kommer från den branta rampen för att underlätta vävning med cykeltrafiken på bron.

Vad som ytterligare komplicerar hela korsningen är att gående ska korsa cykelbanan. Det är tänkt att ske på denna gångpassage. Som gående norrut ska du alltså ha koll på cykeltrafik som kommer bakifrån och ska svänga höger, cykeltrafik som svänger vänster från bron och ner på rampen samt på cykeltrafik på väg uppför rampen. Som cyklande ska du utöver att ha koll på övrig cykeltrafik även ha koll på gående. Och det är inga små volymer av trafikanter vi talar om. Vi begär väldigt mycket av trafikanterna på denna plats:

På denna gångpassage ska tusentals gående varje dygn korsa cykelbanan

Det brukliga när man arbetar fram sådana här korsningar för biltrafiken är att man genomför så kallade trafiksimuleringar. Man matar in utformningen, prognostiserade trafikflöden och tänkta trafikregleringar i ett simuleringsprogram. Sen kan man studera hur trafiken i korsningen kommer att fungera – i lågtrafik, i högtrafik och så vidare. Inget i materialet från Slussenprojektet tyder på att en trafiksimulering har genomförts för denna korsning. Prognosen för cykeltrafiken säger att det kommer vara närmare 19 000 cyklister/dygn på bron år 2030. På rampen väntas närmare 5 000 cyklister/dygn. Till detta kommer tusentals gående i korsningen. Att inte göra en trafiksimulering på en så hårt belastad korsning är närmast ett tjänstefel – hur vet vi då hur korsningen kommer att fungera?

Radien när du cyklar höger från cykelbron till rampen ner mot Mälarkajen är endast 5 meter. En sådan tvär kurva är minst sagt besvärlig att ta sig runt – samtidigt som man ska interagera med många andra trafikanter. Observera också att de svängfält som anordnas för svängande trafik är smala, endast 1,25 meter. Det blir inte helt enkelt att framföra en cykel, än mindre en lastcykel, i denna utformning.

Det normala för den riktiga trafiken är ju annars att man ökar på bredden i korsningspunkter – för att underlätta såväl framkomligheten som kapaciteten. Det skulle ju även vara bra för cykeltrafiken att göra så då hastigheten sjunker och vingelmånen behöver ökas till följd av detta – men här görs exakt tvärtom. Med trehjulig lastcykel blir det mycket svårt att hålla sig inom dessa svängfält.

Korsningen där bron ansluter till Gamla Stan och Munkbron är tänkt att utformas så här:

 

En märklig sak i bilden ovan. När man summerar måttkedjan (inringad med rött) på bron så blir den 7,5 meter. Smalnar bron av ner mot Gamla Stan eller är det bara en felskrivning? För den ska ju vara 8,5 meter bred. Väntar på svar från Slussenprojektet.

En annan utmaning på bron är gångbanan. En gångbana på 3 meter i centrala Stockholm – på en plats staden vill omvandla till en mötesplats – kommer inte kunna hantera de strömmar av gående som det kommer att bli på bron. Och var kommer man gå när man inte får plats?

Rampen från Mälarkajen upp till cykelbron kommer inte att breddas – den förblir 7,5 meter bred. Så om två gående i bredd får möte med en annan gående måste antingen en kliva ut i cykelbanan eller så får de gå på led. Detta på stadens ny ”mötesplats”. Det är också olyckligt ur cykelsynpunkt att ingen breddning av rampen sker. Den kraftiga lutningen på rampen, över 8 procent, innebär att det kommer vara stor hastighetsspridning mellan de som cyklar uppför. Detta innebär att bra och säkra omcyklingsmöjligheter måste finnas.

Vidare gör den kraftiga lutningen att många kommer vingla en hel del när de cyklar uppför – alltså är det av vikt att tillräcklig vingelmån finns. Men rampen breddas som sagt inte. Och vad värre är, projektet förslår en indelning av fälten för cykeltrafik där fältet uppför är smalare än fältet nerför – när man borde göra precis tvärtom: Rampen från Mälarkajen upp till cykelbron. Rampen breddas inte och fältet uppför är smalare än fältet nerför – inte bra.

Då projektet nu omprövat och valt en annan konstruktion på rampen kommer lutningen nu att bli cirka 8 procent mot tidigare 10 procent. Det är fortfarande en brant lutning att cykla i. En detalj som förvärrar detta är att där rampen ansluter Mälarkajen väljer projektet att göra en tvär radie för cykeltrafiken som ska uppför rampen:

Varför sådan liten radie när man ska uppför rampen? Gör en större radie så de som cyklar på kajen kan få med sig lite fart uppför den branta rampen

Detta innebär att cyklande inte kommer ha med sig någon fart upp i backen. Istället tvingas de att bromsa in kraftigt innan rampen till låg hastighet och sedan försöka få upp lite fart för att ta sig upp för den branta backen. En lite korkad utformning tycker jag – bättre att försöka göra som den röda pilen jag ritat in. Känslan för cykeltrafikens villkor och anspråk är väl kanske inte toppklass kan man säga.

Sen får vi verkligen hoppas att både bron och rampen förses med markvärme. Broar över vatten är mycket känsliga för frost och ishalka.

Avslutningsvis så tycker jag inte att projektet har klarat av att lösa korsningspunkten mellan bron och rampen på ett bra sätt – och det finns inte grundläggande förutsättningar att göra detta. Redan från början hade denna förbindelse låg prioritet i projektet, nu har det gått för långt och det finns för många låsningar. Det nya förslaget är lite bättre än ursprungsförslaget. Men bättre innebär inte att det är bra. Jag tycker staden och Slussenprojektet ska ta sig en allvarlig fundering på vad de är på väg att skapa för något. Sedan ska de snegla på Köpenhamn och bron ”Cykelslangen”.

Cykelslangen i Köpenhamn – endast för cykeltrafik. Foton: Jennie Fasth

Vilket skulle innebära att bron och rampen då skulle bli en cykelbro – inte en gång- och cykelbro. För precis som det finns en alternativ väg för gående i Köpenhamn finns det även en alternativ väg för gående mellan Södermalmstorg och Gamla Stan. Men det är ju knappt man vågar skriva att bron enbart skulle vara en ”cykelbro” i det GC-träsk som vi lever i.

Nu ska ju alla dessa förändringar av bron också betalas. Jag misstänker att Trafikkontoret kommer få skjuta till pengar från cykelmiljarden för att dessa förändringar ska förverkligas. Exploateringskontoret och projektet Nya Slussen är ju inte kända som de som ”frivilligt” sätter cykeltrafiken högt upp på agendan. Har jag rätt så innebär ju detta att det blir mindre pengar till andra cykelprojekt i staden. Kanske är det en riktig prioritering i detta fall – detta är landets absoluta största cykelknutpunkt. Men det visar i så fall ännu en gång cykelns låga status när staden växer och bygger nytt.

 

Relaterade inlägg:


Det som blir över blir sällan bra
Blogg

Det som blir över blir sällan bra


Nybyggd cykelinfrastruktur i Lund – utsedd till årets cykelkommun av Cykelfrämjandet 2017. Spårvagn har byggts i staden. Då blev cykelbanan på detta sätt. Visst, det är en kamp om ytan och man måste kompromissa. Har man bestämt att det ska byggas spårvagn måste man ju ge spårvagnen vad spårvagnen behöver.

Nybyggd cykelbana, smalare än 90 centimeter. Gångbanan är endast 70 centimeter. Foto: Joakim Fors

Men konsekvenserna blev då detta – en minst sagt usel cykelbana som inte ens kan hantera en lastcykel eller cykelkärra. Cykelbanan är smalare än 90 centimeter. Och så som cykeln är placerad på bilden kan man inte cykla – man behöver vingelmån till kantstenen. Man kommer då att cykla på remsan med smågatsten eller mer sannolikt – man kommer cykla på en del av gångbanan. Det kommer också vara omöjligt att cykla om varandra på denna sträcka. Om man nu inte väljer att cykla på gångbanan.

Studera även gångbanan. Den är alltså 70 centimeter bred. Vad händer när gående möts? När man går med barnvagn? Eller bara en sådan självklar sak att man går bredvid varandra på sin promenad.

Dåliga lösningar för cykeltrafiken innebär många gånger att det blir dåligt för gående. Och vice versa. Vilket vi tydligt ser här. Vi ser det också på en annan plats i Lund – där kommunen gjorde plockepinn på gångbanan. För vem det ska vara bra för kan man fråga sig.


Massor av stolpar i gångbanan. Inte en utformning som är bra för gående, eller cyklande. Annat vara kanske viktigare… Foto: Rasmus Ljungberg

Det är uppenbart att önskan att få in spårvagn innebar att cyklande och gående kom väldigt långt ner på agendan. De fick som så många gånger förr det som blev över. Och det som blir över – smulorna – är sällan särskilt funktionellt och bra.

 

Relaterade inlägg:

 

 


Idiotin löper amok
Blogg

Idiotin löper amok


Studier från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) och Trafikverket visar att cyklande är de mest olycksdrabbade vid vägarbeten i tätorter. Tätt efter kommer gående vad gäller olyckor vid vägarbeten. Anledningen till att cykelolyckor dominerar är att vägarbetsplatserna är mycket dåligt utformade för att hantera cykeltrafik. VTI trycker på vikten av att inte slentrianmässigt hantera gående och cyklande som en homogen grupp. VTI betonar istället att skilja på dem då de har olika behov och förutsättningar.

Vad vi nu ser mer och mer vid vägarbeten är då istället detta:

Skyltar med uppmaningen att cykel ska ledas har nu fått fotfäste och sprider sig som en löpeld över landet. Foto: Jon Jogensjö

De som cyklar ska alltså bli gående. Det är högst oklart varför. Det är inte något råd vi finner i de studier VTI och Trafikverket genomfört – tvärtom. Trafiksäkerhetsvinsten av att göra cyklande till gående vid vägarbetsplatser är ju också nästan lika med noll så det kan ju inte vara anledningen.

Jag misstänker att anledningen till denna löpeld av skyltarna ”Cykel ska ledas” är att det är en mycket bekväm och i allra högsta grad billig åtgärd för entreprenörerna. Sen kan de luta sig tillbaka i byggbodarna – de har ju nu gjort åtgärder för cykeltrafiken. Allt ansvar för att det ska vara säkert och framkomligt vid vägarbetsplatserna läggs därmed på de som cyklar. Cyklar någon omkull kan entreprenör köra med ”skyll dig själv, vi varnade dig”.

Foto: Ulf Eriksson

Vad gör då väghållarna? De som ska godkänna dessa trafikanordningsplaner som ska finnas vid vägarbeten och som ska inspektera vägarbetsplatserna. Så att det är funktionellt och säkert för tredje man. Känner de inte till VTI:s och Trafikverkets studier? Saknar de grundläggande kunskap om hur en vägarbetsplats är säker och framkomlig för cyklande (och gående)?

Ja måste ju svaret bli. Sett till hur det många gånger ser ut för cyklande vid vägarbeten. Sett till utfallet vad gäller olyckor. Och att vi mycket sällan ser att de råd och riktlinjer VTI och Trafikverket ger i sina rapporter förverkligas så kan slutsatsen inte bli annan än:

Det är stora kunskapsbrister hos både entreprenörer och väghållare vad gäller att skapa säkra och funktionella miljöer för cyklande och gående vid vägarbeten

Foto: Ulf Eriksson

Ingenstans i dessa studier återfinns förslaget och rekommendationen att cykeln ska ledas – ingenstans. Det är ett grundlöst och godtyckligt hittepå, utan stöd i forskning om cykelolyckor vid vägarbeten. Och som av en ren tillfällighet är ”åtgärden” otroligt billig och enkel för entreprenören att genomföra. Och snabb och enkel för väghållaren att godkänna. Konsekvenserna för tredje man – de som cyklar och går på dessa platser – är uppenbarligen av mindre betydelse för dessa aktörer.

 

Relaterade inlägg:


Trafikkalendern är SÅ pedagogisk!
Blogg

Trafikkalendern är SÅ pedagogisk!


Yngsta dottern har trafikutbildning i skolan. Trafikplanerare som jag är blir jag väldigt nyfiken på vad det innebär. De har bland annat fått en trafikkalender i skolan. Kalendern innehåller, förutom årets månader och dagar, lite olika övningsuppgifter. Jag bläddrar nyfiket i kalendern och slås av hur väl illustratören har fångat verkligheten!

Cykelbanan är belamrad med väderskydd, belysningsstolpar, växtlighet, träd och diverse andra saker – precis som i verkligheten!

Ännu mera av samma vara i cykelbanan, nu även trafiksignalstolpe – precis som i verkligheten!


Så avslutar vi med den mycket vanliga lösningen – cykelbanan blir ett övergångsställe!

Så bra och pedagogiskt att barnen i tidig ålder får lära sig hur verkligheten är och ser ut. Kommer bli riktigt duktiga cyklister av dessa barn!

 

Relaterade inlägg:

 


”Du får inte cykla på övergångsställen”
Blogg

”Du får inte cykla på övergångsställen”


Vet inte hur många gånger jag genom åren fått höra: ”Du får inte cykla på övergångsställen”. Ett väldigt märkligt påstående tycker jag. Och ett helt felaktigt sådant också.

Detta är ett övergångsställe:

 

Det är alltså en trafikanordning – på körbanan. Hundratusentals fordon kör och cyklas på övergångsställen – varje dag. Det skulle bli väldigt besvärligt om vi inte fick framföra fordon på övergångsställena – närmast tvärstopp i stora delar av trafiksystemet.

Men ändå är det många som hävdar – om och om igen – att man inte får cykla på övergångsställen. Gärna då genom att krångla till det på så sätt att det handlar om vilken vinkel du har när du cyklar på övergångsstället. Tvärs övergångsstället – då är det ajabaja!

Vi som cyklar en del vet ju att det är inte särskilt ovanligt att en så kallad gemensam gång- och cykelbana blir ett övergångsställe när vi ska över gatan – ingen cykelpassage, ingen cykelöverfart – enbart ett övergångsställe. Och då menar vän av ordning att här ska de som cyklar kliva av och leda cykeln – tror inte det.

Gång- och cykelbanan övergår i ett övergångställe när gatan ska passeras. Och självklart är det tillåtet att cykla där.

Sen kan vi ju fundera lite vidare på detta och blanda in barn. Det är sedan några år tillbaka tillåtet för barn upp till om med 8 års ålder att cykla på gångbanan. Och då med vänavordninglogiken skulle det innebära att det är ok att cykla på gångbanan men när de sedan kommer fram till ett övergångstället och vill korsa gatan, då måste de kliva av och leda cykeln på övergångsstället! Fast de som brukar läxa upp mig om cykling på övergångsställen brukade även läxa upp mig när jag lät mina barn cykla på gångbanan – för även det är ju förbjudet enligt dessa självutnämnda experter på trafikregler.

Sen har vi lite intressanta specialfall. Se denna bild och vägmärket med tilläggstavlan. Fordonstrafik förbjuden men vissa fordonsslag är undantagna. Och hur tror ni bussen i linjetrafik tar sig upp här? Via övergångsstället. Man kan ju självklart ifrågasätta om detta är en lämplig lösning, men i vilket fall som helst är det inte förbjudet att köra på ett övergångsställe – oavsett riktning.

 

Det är inte heller särskilt ovanligt att det finns in-/utfarter på eller i direkt anslutning till övergångsställen – och då blir ju färden mer eller mindre tvärs över:

 

Så många som har åsikter och många som är övertygade om att de kan sin sak och har rätt. Som de inte heller tvekar att pådyvla mig. Och ger jag svar på tal så stämplas jag som kränkt eller får vet att det borde vara förbjudet. Aldrig en ursäkt eller självrannsakan.

Tur att Transportstyrelsen hjälper till att reda ut detta med att cykla på övergångsställen.

 

Relaterade inlägg:

 

 


En bra bilförare
Blogg

En bra bilförare


Körde en del bil i helgen. På fina och vackra landsvägar i Södermanland. Många människor som var ute och tränade på cykel, en del ensamma, andra i olika stora grupper. Verkade som de ville fånga det sista av sommaren.

Tycker det är lätt att interagera med de som cyklar på landsvägarna. Är det fri sikt, någorlunda rakt och inget möte är det bara att hålla ut ordentligt och köra om. Är det inte dessa förhållanden är det bara att anpassa hastigheten och vänta bakom de som cyklar tills de rätta förutsättningarna dyker upp – ungefär som att ligga bakom bonden i traktorn och köra om när det går.

Jag bryr mig inte om de som cyklar ligger på ett led eller om de cyklar bredvid varandra. Eller att de eventuellt inte cyklar åt sidan för att släppa förbi mig.

Jag fokuserar på mig själv och framförandet av mitt fordon. Att jag gör rätt efter de förutsättningar som råder, och att jag aldrig utsätter någon annan för fara – oavsett om någon annan gör ”rätt” eller ”fel”.

Så agerar en bra bilförare.

 

Relaterade inlägg:


Vart tog den lilla cykelbanan vägen?
Blogg

Vart tog den lilla cykelbanan vägen?


Det är det ingen som vet – allra minst de som är ansvariga för cykelbanan. Det var en gång en gång- och cykelbana. Ingen märkvärdig sådan men helt ok. Utpekad som ett så kallat pendlingsstråk av staden. Vilket innebär att cykelbanan är en viktig del i stadens och angränsande kommuners cykelvägnät. Här ska det vara god standard vad gäller framkomlighet och säkerhet – det ska vara attraktivt och lätt att cykla.

Sedan över ett år tillbaka ser denna gång- och cykelbana ut så här på en sträcka av 1,5 kilometer:

 

 

 

 

 

 

Någon har skurit och brutit upp delar av asfalten på en lång sträcka. Och sen lämnat allt vind för våg. Några sporadiskt utställda varningsskärmar är allt som upplyser om faran för de som går och cyklar. Men de varnar inte för allt som dyker upp – de är istället utslängda helt på måfå.

Det är nu så smalt på vissa ställen att det är besvärligt att mötas när man cyklar här:

 

 

Även stadens cykelräkningsstation har fått stryka på foten:

 

När de som cyklar här hör av sig till Trafikkontoret om dessa eländiga och farliga förhållande blir svaret detta:

”Hej XXXX,

Bra att du hör av dig!

Arbetet som har skett där har gjort utan giltigt schakttillstånd från staden. Olyckligt skedde detta på hösten och vintertid göra man inte permanenta återställningar var på det har dragit ut på tiden.

Just nu pågår en utredning från stadens sida vem som är skyldig att återställa.”

Utredning pågår – i över 1 år. Det var ju tryggt och lovande att höra. Ingen verkar dock känna något större ansvar att se till att det är acceptabla och säkra förhållanden på cykelbanan under tiden denna ”utredning” pågår. Så viktig verkar inte detta pendlingsstråk vara när det kommer till kritan. De som går och cyklar där får väl bita ihop och acceptera eländet verkar inställningen vara – för det går ju inte att identifiera några som helst åtgärder på platsen. Det som så att säga skulle ha betydelse för en säker framkomlighet. En ”utredning” har ju ingen som helst betydelse för de som går och cyklar denna sträcka.

Undra hur länge en viktig huvudgata skulle vara i detta tillstånd? Där upp mot 30 – 40 procent av gatan bara försvunnit. Utan att staden vet vem som skapat eländet. Och inte gjort några som helst åtgärder för att förbättra säkerheten och framkomligheten för trafikanterna.

Kontrasten kan inte bli större än mot den nybyggda gång- och cykelbanan som finns lite längre norrut längs denna väg. Som cyklist får man verkligen vara redo att möta i stort sett vilka som helst förhållanden på sin färd – jag upplever aldrig motsvarande variation när jag kör bil.

Samma väg. Körbanorna på denna väg har i stort sett samma standard längs hela vägen. Cykelbanan är mer av hej kom och hjälp mig på en längre sträcka. Men vi har tur vi som går och cyklar här för ”utredning pågår”!

 

Relaterade inlägg:


4 år
Blogg

4 år


4 år – så lång tid tog det att återställa en cykelbana som revs i samband med att en ny bollplan byggdes i södra Stockholm. Bollplanen byggdes snabbt, på mindre än ett år, och var klar 2016. Cykelbanan som revs och försvann blev klar i år – 2020. Alltså fyra år senare. 200 meter cykelbana. Under dessa år var man hänvisad till att cykla och gå i lera.

Från lera till asfalt – på en rekordtid av 4 år!

Inte så noga om du som går, cyklar, åker permobil, drar barnvagn, använder rullator, är synskadad, har svårt att gå och så vidare har drägliga förhållanden. Lite grus och lera i några år har aldrig någon dött av!

Så viktigt var det att återställa ett så kallat huvudstråk för cykeltrafiken – det av staden prioriterade trafikslaget. Hur länge tror ni det tagit att återställa en huvudgata? Om den nu överhuvudtaget skulle ha rivits.

Här kan ni läsa hur alla skyller på alla – Idrottsförvaltningen skyller på Fastighetskontoret som skyller på Exploateringskontoret. Och först när jag börjar rota och skriva om detta tar det lite fart. Hur lång tid hade det tagit annars innan vi återsett denna cykelbana undrar jag?

Relaterade inlägg:

 

 


Malmö bygger för småväxta cyklister
Blogg

Malmö bygger för småväxta cyklister


Se upp, ducka! Vilken tur, det gick bra denna gång. Vem hade kunnat tro att det skulle dyka upp grenar rätt över den nya cykelbanan. Bara en tanke, men borde inte ansvariga sett till att träden blev uppstammade så de som cyklar här slipper få grenar i ansiktet? Det borde ju inte vara okänt för dem att det passerar en cykelbanan i direkt anslutning till träden. Eller ska de som cyklar göra jobbet själva?

Foto: Christiaan Dirksen

 

Relaterade inlägg: