Stolpskotten i Haninge

Stolpskotten i Haninge


För 6 år sedan skrev jag ett inlägg om det nya området som planerades i Haninge kommun – Vega. Kommun slog sig för bröstet och sa:

I Vega ska boendemiljön anpassas efter den nya tidens behov. En stadsdel där hållbar utveckling står i centrum.”

”I Vega ska det vara möjligt att vara både klimatsmart och ekonomisk på samma gång. I planerna för stadsdelen Vega har man exempelvis gett gång- och cykelvägar samt kollektivtrafik prioritet.”

Nu börjar området bli färdigt. Och då kan vi se förhållanden som dessa:

 

Observera vinkelparkeringen för bilar. Var tror ni fronten på bilarna hamnar?

 

 

Foton: Lucas Grönborg

Så här ”prioriterar” alltså kommunen cykeltrafik i Vega – man ställer stolpar i för smala cykelbanor. Inte en stolpe, inte två stolpar utan man ställer massor av stolpar i cykelbanorna. Här finns inga skyddsremsor och eller skyddsavstånd. Gångbanorna ser ju inte heller så väldimensionerade ut, och då vet vi ju vad det kommer innebära – man går i de smala cykelbanorna.

När detta sedan felanmäls till kommunen blir svaret från kommunen detta:

”Det är olyckligt att cykelvägen i området inte prioriterats och vi lär oss av detta och tar med oss för framtida planering.

”Då området planerades och projekterades hade inte cykeln samma självklara funktion som den har i dag.”

Ett minst sagt märkligt svar från kommunen sett till hur kommunen själv beskriver transportsystemet för området. I nästan 10 år har kommunen slagit sig för bröstet och påtalat att cykel minsann är prioriterad i Vega. Tittar vi på kommunens hemsida angående stadsdelen Vega kan vi läsa:

”Här görs särskilda satsningar på gång- och cykelvägar”

När kommunen beskriver trafiksystemet i Vega så låter det så här:

”I Vega kommer det att finnas gott om cykelvägar och du kommer med enkelhet att kunna ta dig till och från ditt hem på cykel.”

I Ekologiskt Hållbarhetsprogrammet för Vega som kommunen tagit fram och beslutat om 2011 kan vi läsa:

”Gång- och cykelvägar ska vara prioriterade i transportsystemet och därigenom vara gena, lättillgängliga och trygga.”

Men idag är alltså svaret från kommunen något helt annat: inte prioriterats

Jag undrar vad som hände på vägen? Vi får nu veta att alla dessa fina ord och till och med politiska beslut att cykeltrafiken ska prioriteras är inte vatten värda när det väl kommer till kritan.

Och då är det uppenbarligen helt ok att bygga dålig och farlig cykelinfrastruktur – att bygga för smala cykelbanor och sedan gödsla dem med stolpar. Men hej, kommunen tycker det är olyckligt och de lovar att de ska lära sig av detta till framtida planering. För vi menade ju inte riktigt vad vi sa och vad vi skrev i alla dessa politiskt beslutade dokument – det var liksom inte på riktigt, vi hade bara lite lekstuga. Men nästa gång, då lovar vi!

Nu hjälper ju inte detta förhållandena i Vega – att man så att säga lovar lära till nästa gång. Det är det som är fascinerande med att planera och bygga transportinfrastruktur – man får bara en chans. När det sen är byggt är det kört, för inte kommer man omgående starta en ombyggnad av det man precis färdigställt. Utan dessa förhållanden i Vega får vi leva med – i decennier. Så i Vega väljer vi bilen – för det står inga stolpar i körbanorna, och gatorna är tillräckligt breda för säkra möten.

När ska allt detta få ett slut undrar jag? För det är något särskilt, något alldeles speciellt med alla dessa nybyggandsområden – det växer upp massor av stolpar i cykelbanorna! Vi ser det i Solna, i Hammarby sjöstad, i Väsjön i Sollentuna och flera andra ställen.

 

Och detta sker i tider när cykel påstås vara prioriterad. Hur hade det sett ut om cykel inte varit ”prioriterad” undrar jag. Men hej, det vet vi ju!

På 70- och 80-talet hade vi antagligen en enorm tur. För vi ser inte många stolpar i cykelbanorna från den tiden. En epok då cykel inte var prioriterad. Men nu, när vi påstår att vi prioriterar cykeltrafiken, då minsann dyker stolpar upp i cykelbanorna som svampar ur jorden.

Verkar som folk i branschen har väldigt svårt för begreppet prioritera och cykeltrafik. Det är ett sådant uselt hantverk detta. Men ingen känner skuld, ingen tar ansvar – det bara fortsätter. Det är uppenbarligen en bransch full av stolpskott. Pinsamt är bara förnamnet.

 

Relaterade inlägg:


Cykelns dag

Cykelns dag


Kanelbullens dag, pizzans dag, internationella pannkaksdagen, chokladbollens dag, golfens dag, internationella mensdagen, nationella dagen för strävhårig foxterrier, tangons dag, raggmunkens dag, kaninköttets dag, husbilens dag, potatisens dag, internationella kyssdagen, raggsockans dag, surkålens dag… Snart kanske det inte finns ett ledigt datum för en till temadag!

Och den 3 juni är det dags för ännu en dag – Cykelns dag

Jag märker att jag får svårare och svårare för denna dag. Kanske beror det på att jag redan för 20 år sedan arrangerade sådana här dagar under ett antal år i Stockholm. Det är lite jippo, lite tävlingar, några flashiga annonser och kanske någon hemsida – under en dag.


Börjar Cykelns dag bli som en urtvättad t-shirt?

Sen är allt mer eller mindre som vanligt – den särskilda dagen klingar ut och övriga 364 dagar domineras av ett annat trafikslag. Jag vet inte om detta är ett bra och effektivt sätt att arbeta på för att lyfta cykelns roll i transportsystemet. Om det bidrar till att förbättra och öka cykelns status. Jag tror inte det, jag blir mer och mer tveksam till dessa former av insatser. De känns inte så kreativa, inte så konstruktiva – detta att upprepa samma sak år efter år.

Eller finns det studier och utvärderingar som visar på dessa dagars genomslagskraft och framgång? Att de faktiskt påverkar och förändrar? Att vi så att säga behöver lite jippon då och då som kontrast till vardagens tröskande.

 

Relaterade inlägg:


Spana in liggcyklar

Spana in liggcyklar


Vill du se och kanske känna på riktigt häftiga och annorlunda cyklar? Passa då på söndagen 31 maj. Då samlas ett gäng liggcyklister med sina fina cyklar på Medborgarplatsen i Stockholm. Från klockan 10 kan du se dessa härliga fordon på torget.


Foto: Krister Spolander


Foto: Per Cronholm

Och du, tänk på att hålla avstånd!


Led cykeln

Led cykeln


Den enkla lösningen. Den billiga lösningen. En lösning som inte har något med trafiksäkerhet att göra. En lösning som inte fungerar. En lösning som nonchalerar cykeltrafikens existens. En lösning som har fått fotfäste och sprids mer och mer.

Detta är vad entreprenörer och väghållare förmår åstadkomma vid vägarbeten år 2020. När massor av kommuner, ja till och med regeringen, säger sig arbeta för ökat och säkert cyklande, säger sig prioritera cykeltrafiken. Då möts vi av:


Foto: Per Ankersjö


Foto: @Gottgoke


Foto: Oscar Husmark


Foto: Timo Pohto


Foto: Trafik i stan

Sen kan det se ut hur som helst på arbetsområdet – ansvaret har ju lagts över på dig – du ska leda cykeln. Skyll dig själv annars. Som detta exemplet från Lidingövägen i Stockholm. Mitt på en raksträcka. På ett av staden prioriterat pendlingsstråk:


Foto: Malin Gibrand

Grop i gångbanan. Lösning: kliva av och led cykeln. Och det på en sträcka på 4 – 5 meter. Så på grund av ett mindre arbete på gångbanan ska alla bli gående. Tror ni detta kommer att fungera? Man kunde ha utformat skylten på ett annat sätt:

”Sänk farten, ytan delas med gående förbi arbetsområdet. Visa varandra hänsyn.”

Och då självklart placerat skylten, med större text, innan arbetsområdet och inte exakt vid arbetsområdet – ni vet, för att förvarna trafikanterna. Och från bägge håll – för cykelbanan är ju dubbelriktad som vi tydligt ser på bilden. Men entreprenören valde att bara skylta från ett håll. Jag får en känsla att det är liksom inte så noga det här med cykeltrafik. Om man nu ska kommunicera med trafikanterna och förväntas få någon reaktion och efterlevnad kan man ju tänka igenom hur detta görs på bästa sättet. Det här ger ju mer en bild av att hjärndöden slagit till.

Vill man skapa en egen yta för gående hade det ju inte heller varit några problem på denna plats. Det är rakt, god sikt och tillräckligt brett. Bara att ta ett fält från cykeltrafiken och reglera kvarvarande fält för cykeltrafiken på detta sätt:

 

Men istället får vi – led cykeln. För det är ju så enkelt. Det kräver ingen tankemöda hos varken entreprenörer eller väghållare. Inga byggtekniska lösningar krävs, ingen omledning, ingenting – endast en skylt. Det är också väldigt billigt – endast skyltkostnad, och sett till att dessa skyltar dyker upp mer och mer så är det ju uppenbart att de återanvänds – om och om igen. Och lägger allt ansvar för en säker framkomlighet hos de som cyklar.

Detta går alltså landets väghållare med på – de stämplar ok på trafikanordningsplanerna när ansökningarna kommer in. Väghållarna som har ansvar och skyldighet att se till att det är framkomligt och säkert för trafikanterna.

Cyklister och gående är de mest olycksdrabbade trafikslagen vid vägarbeten. Väg- och transportforskningsinstitutet och Trafikverket har studerat detta. Inga av de åtgärder som de föreslår för att förbättra förhållandena för cykeltrafiken handlar om att de som cyklar ska leda cykeln – tvärtom. Åtgärderna handlar om att arbetsområdet måste anpassas efter cykeltrafikens förutsättningar – då blir det säkrare och framkomligt. Precis som man anpassar arbetsområdet efter biltrafikens förutsättningar. Först när cykel behandlas som det fordon det är kommer vi få en förbättrad trafiksäkerhet.

Precis som det står på skylten i bilden högst upp: ”Lär er att planera istället”

 

Relaterade inlägg:

 


”Aldrig fått så många och så positiva reaktioner på ett cykelprojekt – otroligt roligt”

”Aldrig fått så många och så positiva reaktioner på ett cykelprojekt – otroligt roligt”


För nästan exakt fem år sedan skrev jag ett inlägg om ett av Stockholms absolut värsta cykelstråk och att förbättringar var nödvändiga – nu verkar det som jag blivit bönhörd. Cykelstråket är ett avsnitt på Riddarholmskajen och Munkbron i Gamla Stan. 15 000 cyklister om dygnet trängs på en cykelbana som är cirka 2,2 meter bred. En cykelbana som omges av ett spetsigt räcke och fundament som sticker rätt ut i cykelbanan. Cykeltrafiken har fått det som blivit över – en gammal kaj från 1800-talet.


15 000 cyklister per dygn. På 2,2 meter smal dubbelriktad cykelbana. Köer, incidenter och olyckor. Foto: Joakim von Scheele

Oj! Där dök det upp en liten mur. Mitt i cykelbanan!

Men nu är det slut på allt detta, staden har lyssnat på mannen på cykelbanan!

I onsdags kom beskedet att staden nu fattar beslut om att denna eländiga och olycksdrabbade sträcka ska breddas upp och göras funktionell och säker för dagens cykeltrafik:

Detta kommer att ske genom en så kallad konsollösning, där man helt enkelt lägger på en ny och bredare cykelbana ovanpå den gamla. Och detta utan att det görs ingrepp i vattnet. Även det gamla brofundamentet som sticker ut mitt i cykelbanan kommer att tas bort:


Breddning av cykelbanan med konsol, bild från tjänsteutlåtande

Cykelbanan kommer att bli 4,5 meter bred. Det blir en cykelbana som kommer att likna cykelbanan på Norr Mälarstrand i Stockholm, en cykelbana som också var runt 2,2 meter bred och som breddades till 4,5 meter:


Norr Mälarstrand – breddad från cirka 2,2 meter till 4,5. För bättre säkerhet, framkomlighet och komfort – för alla cyklister

Och när man en gång i framtiden gräver ner eller gör om Centralbron och flyttar cykeltrafiken kan man enkelt återställa till ursprungliga förhållanden om man så önskar.

Jag frågade trafikborgarrådet Daniel Helldén om reaktionerna på beslutet om denna förbättring:

”Aldrig fått så många och så positiva reaktioner på ett cykelprojekt – otroligt roligt”

Här kan ni läsa tjänsteutlåtandet om beslutet att bredda cykelbanan på Riddarholmskajen.

 

Relaterade inlägg:


Cykelkansliet – var är samordningen?

Cykelkansliet – var är samordningen?


Trafikförvaltningen på region Stockholm har gått ut med en upphandling angående åtgärder när Skarpnäcksgrenen i tunnelbanan ska renoveras. Tunnelbanan kommer då att stängas av. Upphandlingen handlar om att utreda och föreslå en ändamålsenlig ersättningstrafik när tunnelbanan stängs av. Och det är en ersättningstrafik som enligt regionens upphandlingen enbart handlar om busstrafik. Cykel nämns överhuvudtaget inte. Att cykel skulle kunna vara ett alternativ och komplement till busstrafiken lyser helt med sin frånvaro.

Jag finner detta mycket märkligt. För ett antal år sedan inrättade region Stockholm ett regionalt cykelkansli. För att arbeta med att förverkliga den regionala cykelplanen – ökat och säkert cyklande i regionen. Detta ska enligt uppdraget för kansliet främst ske genom: samordning. Kansliet har på senare tid permanentats och förstärkts – det är nu tre personer som arbetar med ökad och säker cykling.

Men inom en och samma region verkar det som det inte existera någon samordning. Samordningen kansliet ägnar sig åt verkar främst vara riktad mot regionens kommuner, och i bästa fall kanske också Trafikverket. Inom den egna organisationen verkar det inte existera någon samordning.

Detta vore ju annars ett gyllene tillfälle – ett så kallat öppet mål – att genomföra ett projekt riktat mot alla som vanligtvis tar tunnelbanan:

Tunnelbanan avstängd – bussar ersätter. Men vill du ha större flexibilitet, frihet och lite mer space runt omkring dig – pröva att cykla!

Sen kan regionen göra för- och efterstudier. Kanske till och med analysera olika scenarios angående antalet som kommer cykla och hur mycket mindre ersättningsbussar som då kommer att krävas – det vill säga det kanske finns pengar att spara här. Vidare kan regionen sen räkna på hälsoeffekterna av att x-antal cyklar i stället för åker buss. Folkhälsa är ju nämligen också ett område som faller under regionens ansvar.

Men i den stuprörsvärld vi lever in – där samordning mest verkar existera på pappret – så handlar alternativet till tunnelbana bara om buss enligt regionen.


Cykel och tunnelbana. Foto: Holger Ellgaard

 

Relaterade inlägg:


Att prioritera cykel

Att prioritera cykel


Vad innebär att prioritera cykeltrafiken? Fler och fler kommuner tar fram olika former av trafikstrategier, framkomlighetsstrategier, cykelstrategier och cykelplaner. Många av dessa dokument är mycket tydliga – cykeltrafiken ska prioriteras i transportsystemet. Det hävdas att det är av stor betydelse både för samhället och individen.

Sen blir det lite cykelbanor  – eller snarare gång- och cykelbanor, lite cykelparkeringar, en del gör försök med sopsaltning, en del avslutar försök med sopsaltning – det blev för dyrt menar de. Ofta finns där också olika typer av kortvariga kampanjer – vintercyklister, testcyklister, bästa cykelarbetsplatsen och så vidare.

Väldigt lite av detta är att prioritera cykeltrafiken – i min värld. Det är möjligtvis att göra lite mer än vad man gjorde tidigare vad gäller cykel. Men alla dessa strategier som kommunerna tagit fram säger inte det – göra lite mer. Strategierna säger: prioritera cykel (och ofta gång) högst i transportsystemet. Som till exempel Stockholms framkomlighetsstrategi.

Jag menar att vi snarast är mycket långt från att prioritera cykeltrafiken, såväl mentalt som i den fysiska trafikmiljön. Se bara alla exempel jag har visat när det gäller nybyggnationer och exploateringar – där är ju cykeltrafiken närmast satt på undantag.

Det är uppenbarligen en lång resa vi måste göra för att vi ska förstå vad det innebär att faktiskt prioritera cykel i transportsystemet. Och den största utmaningen i det arbetet ligger på det mentala planet. När det väl har löst sig är det fysisk, det trafiktekniska, en tämligen enkel match.

Ska försöka exemplifiera vad jag menar med att prioritera cykeltrafiken i transportsystemet. Jag gör det genom ett exempel från Nederländerna – ett exempel med över 30 år på nacken.

Gerrit Krolbron i Groningen Nederländerna


Två broar med segelfri höjd – för de som går och cyklar. Vägbron har inte segelfri höjd och öppnas därmed frekvent.


Vägbron är öppnad – biltrafiken står still. De som cyklar och går fortsätter över kanalen.

Det är i slutet av 80-talet. Det fanns en befintlig bro över kanalen. En bro där gående, cyklister och bilförare delade yta för att ta sig över. Bron är en svängbro och öppnas regelbundet då godstrafiken på floden är frekvent. Då blev det stopp för trafiken. Och i en stad som beslutat sig för att prioritera cykeltrafiken ansåg man att det var inte bra att de som cyklar fick dessa frekventa fördröjningar och stopp. Så man började planera. Man kom fram till att bygga en bro, nej inte en bro utan två broar, med segelfrihöjd för gående och cyklister. Två broar bredvid den befintliga bron. Så att de som cyklar inte råkar ut för någon mer broöppning utan hela tiden kan ta sig över kanalen. Biltrafiken däremot får stå kvar när det är broöppning vid den gamla bron.

Allt detta skedde i slutet av 1980-talet och bron stod sedan klar 1993 – det är 27 år sedan.

Detta är att prioritera cykel (och gång) i transportsystemet. Alla trafikslag tar sig över kanalen. Men de trafikslag som prioriteras gör det snabbare och hela tiden. Genom en sådan här åtgärd – och många fler – gör man cykeln attraktiv och framförallt konkurrenskraftig. Man visar också väldigt tydligt för omvärlden vilka trafikslag som är prioriterade – en viktig pedagogisk signal.

Man har också kommit till  den nödvändiga insikten att om man menar allvar med att prioritera så kommer det att kosta. Man får inte en förändring utan att man satsar – ordentligt. I Sverige har vi mer inställningen att denna så kallade prioritering av cykel, att uppnå ett ökat och säkert cyklande ska ske av sig självt – det ska i varje fall inte innebära några ökade kostnader eller större omprioriteringar i budgetar.

Jag upplever att inte särskilt många har gjort denna mentala resa, än så länge är vi fast i styrdokumenten och de fina löftesrika orden i dem. Därför ser vi få exempel i landet på att man tydligt har prioriterat cykeltrafiken. Men vi fortsätter att se och uppleva massor av exempel där cykeltrafiken fortfarande är satt på undantag.

 

Relaterade inlägg:


Detaljer

Detaljer


Hur detaljer är utformade och utförda i cykelinfrastrukturen avslöjar hur kunniga och ambitiösa konsulter och väghållare är. Det är enkelt att tala sig varm när det gäller cykel. Att skriva fina strategier och planer. Men till sist avgörs nästan allt av hur systemet fungerar, hur det ser ut och kan användas – i detalj.

Detaljerna i cykelinfrastrukturen är av stor betydelse. Det handlar om grundläggande funktioner så som framkomlighet, säkerhet och komfort. Dåligt utformade detaljer leder också många gånger till dåligt och oförutsägbart beteende hos trafikanterna – inte bra.

Så låt oss ge oss ut på en cykeltur i mitt närområde – hur ser det ut med detaljerna?

En sträcka som inte har allt för många år på nacken. En sträcka på drygt 200 meter. En cykelbana som byggdes i samband med en bostadsexploatering. Ett så kallat pendlingsstråk – det bästa av det bästa. Hur blev det med detaljerna?

Det börjar inte så bra. Den så kallade sänkningen och nollningen av kantstenen vid början/slutet av cykelbanan är mycket slarvigt utförd. Den går inte längs hela cykelbanans bred. Och därmed utgör den en säkerhetsrisk och innebär dålig komfort.


Så slarvigt. Och nonchalant. 

Så här skriver Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) i rapport nr 779 vad gäller cyklisters singelolyckor:

”Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kantstenar”

Om vi sen fortsätter att studera sträckan så ser vi att det är skyltat separerad gång- och cykelbana. Men det saknas någon form av separation, till exempel en målad linje. Den linjen dyker dock upp efter nästa korsning, 200 meter bort…


Vägmärke visar separerad gång- och cykelbana. Men separationen på asfalten lyser med sin frånvaro…

Men så dyker då linjen upp efter nästa korsning. Och samma vägmärke som tidigare:

 

På sträckan finns också en busshållplats. Här går resenärerna till/från hållplatsen samt uppehåller sig vid hållplatsen. Vi vet att detta leder till incidenter. Sådana incidenter beror bland annat på att det är dålig sikt i anslutning till väderskydden. Det har genomförts konfliktstudier vid hållplatser som sedan lett till typritningar i stadens tidigare handbok Cykeln i staden. Typritningar för att underlätta och göra interaktionerna säkrare. En viktig detalj i dessa typritningar är räcke på var sida om väderskyddet. Räcket gör att gående inte kan kliva ut rätt i cykelbanan vid väderskyddet där sikten är som sämst – en enkel, billig och effektiv säkerhetsåtgärd. Även GCM-Handboken tar upp vikten av räcke i anslutning till väderskydd:

”Ett räcke 7 meter närmast före och 5 meter direkt efter väderskyddet i gatans längsriktning hindrar passagerare att skymmas av väderskyddet när de ska korsa cykelbanan.”

Som vi ser på bilden finns här inget räcke:

 

Typritningen i handboken visar dock räcke vid hållplatser:

När vi sedan cyklat några hundra meter på denna sträcka och kommer till nästa korsning så ser vi att inte heller här gick det så bra med höjdsättningen och kantstenen i början/slutet av cykelbanan. Det sket sig i stället riktigt ordentligt och här ligger nu en rejäl asfaltsramp för att ta upp höjdskillnaden.

 

Så summa summarum:

  • Dålig höjdsättning och utförande av kantsten – vid bägge korsningarna
  • Ingen separationslinje – det som är skyltat separerad gång- och cykelbana är en gemensam cykelbana.
  • Bristfällig utformning av busshållplatsen

Allt detta på en sträcka av 200 meter.

Det kostar sällan mer att vara noga med detaljerna och bygga bättre. Det är till och med som så att det kan bli billigare. Studerar vi stadens tidigare handbok för cykelinfrastruktur Cykeln i staden så ser vi på typritningarna att det inte ska vara någon kantsten alls i början/slutet av cykelbanor. Det ska vara asfalt – för bättre komfort och säkerhet:


Att det svarta strecket upphör vid cykelpassagen innebär ingen kantsten – det ska en projektör veta

Så om man följt handboken hade man dels sparat pengar, dels fått en bättre och säkrare funktion. Kantstenar i granit är tämligen kostnadsdrivande. Dels i inköp men framförallt är det en tidsödande arbetsprocess då dessa sätts i betong – och tid är pengar. Men någon tyckte uppenbarligen det var bättre att göra på detta sätt. Jag tror att de som cyklar är av en annan uppfattning. VTI är det i varje fall…


Ja det kan man i bland fråga sig… Foto: David Backman

 

Relaterade inlägg:

 


Nu blir det vänstertrafik!

Nu blir det vänstertrafik!


Trodde jag sett det mesta i min ”cykelplanerarkarriär”. Men det visar sig inte stämma. Det dök upp en bild från Nyköping på Facebook. En bild som föreställer… ja jag vet inte riktigt vad den föreställer. Kanske kan vi kalla det för en kreativ utformning av en dubbelriktad gång- och cykelväg. Så här har man gjort i Nyköping:


Foto: Tim Lundström

Det är inte helt enkelt att ta sig fram på cykel måste jag säga – vi möter alla möjliga lösningar och utformningar på våra cykelturer runt om i landet. Sällan jag upplever sådan här ”kreativitet” när jag kör bil. Där är det, vad ska jag säga… lite mer ordning och reda.

Sällan är det: häpp – nu blir det lite vänstertrafik!

Vad har ni sett för andra tokigheter runt om i landet när det gäller cykelinfrastruktur? Maila mig om ni har några exempel: krister.isaksson@bicycling.se

Relaterade inlägg:


Cyklar olagligt

Cyklar olagligt


Ja det visar sig att jag gör det. Och har gjort så i flera år. Eller jag ska kanske förtydliga: jag har sett till att mina barn cyklar på olagliga cyklar. Cyklar med en sadelhöjd på mellan 435 och 635 millimeter ska ha fotbroms. Så står det i Transportstyrelsens författningssamling TSFS 2009:31:

Någon fotbroms har inte mina barns cyklar. Inga av deras cyklar har haft fotbroms. De har i stället handbromsar för fram- och bakhjulet. Handbromsar vars handtag och utformning är anpassade efter barns händer och styrka.

Men detta är alltså inte tillåtet – fotbroms ska det vara. Jo förresten, det är enligt Transportstyrelsen tillåtet om du enbart cyklar inom inhägnat område, men inte om du cyklar i trafiken.

Så vad grundar sig detta med fotbroms på undrar jag. Jag ställde frågan till Transportstyrelsen:

”…det här kravet infördes utifrån önskemål från Konsumentverket.”

Så då kontaktar jag Konsumentverket. Verkets svar:

”Det stämmer att det här var en fråga som Konsumentverket drev för ganska många år sedan”

Jag blir lite fundersam när jag läser: ”…för ganska många år sedan.”

Bifogat svaret fick jag också en PM från Konsumentverket till Jordbruksverket. Verkets resonemang och motiv i pm:en grundar sig till stora delar på två rapporter från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) – bromshandtagen är för stora för barns händer och barn har inte tillräcklig kraft för att bromsa enbart med händerna. I vissa situationer kan även själva handtaget utgöra fara, till exempel vid en omkullcyckling. Det förs också ett resonemang om barns cykelolyckor men det går inte att härleda dem till ett specifikt bromssystem.

VTI:s rapporter som Konsumentverket grundar sitt resonemang på är daterade 1978.
Här är cykelmodellerna som testades:


En så kallad ”Rodeocykel”

En standardcykel med ”rodeosadel”

En standardcykel

Viktigt att observera är att inga av VTI:s studier testade en cykel med handbroms för fram- och bakhjulet. Det var enbart cyklar med handbroms på framhjulet och fotbroms på bakhjulet.

Varken cyklarna som testades eller handbromssystemet påminner om de cyklar som mina barn använder. Jag tänker: kanske har det hänt något med teknik, design, utrustning, material och så vidare? 42 år senare…

Men nu finns regeln där. Det är lite av ständigt samma tröttsamma visa – en omoderna och illa anpassad trafiklagstiftning när det gäller cykel. Kanske borde man städa upp bland alla cykelregler och ta bort gammalt skräp? Regler som bygger på gammal teknik, otillräcklig eller icke uppdaterad kunskap, ja kanske till och med på fördomar. Det verkar ju lite korkat om vi nu enligt regeringen ska arbeta för ökad och säker cykling och sen grunda regler på dåtid i stället för nutid.

En sådan översyn, rensning och revidering av regelverket borde ju även ligga i cykelbranschens intresse – det säljs ju många sådana här olagliga cyklar varje år, och jag misstänker att de inte enbart används inom inhägnat område…

Under tiden som jag drömmer om en modern och cykelanpassad trafiklagstiftning så fortsätter jag och barnen att cykla olagligt. Och håller tummarna för att vi inte stöter på de cyklande poliserna!

 

Relaterade inlägg: