Ryggsäcken


Då och då får jag frågan hur jag gör när jag vill få med mig packning på min cykelpendling. Jag pendlar cirka 25 kilometer varje dag och cyklar nästan uteslutande på cyklar utan pakethållare. Jag har inte något större behov att transportera massor av saker. Mina behov består främst av att kunna få med mig ombyteskläder, handduk och så vidare. Samt då och då dator och annat arbetsmaterial. Min lösning för att frakta dessa saker har därför blivit en ryggsäck.

En ryggsäck som jag valt för denna uppgift heter Osprey Radial. Den är på cirka 26 liter.

Ryggsäcken har massor av olika fack vilket jag verkligen uppskattar, för jag vill inte ha en enda stor säck att förvara allt i. Det är ett särskilt fack för datorn, även ett för paddan, ett för mobilen, ett för plånboken, ett för nycklar och ett huvudfack där jag har ombyteskläderna och dylikt. Det finns även en skopåse. Så det är mycket lätt att organisera och hitta utrymme för de olika sakerna jag vill transportera. Och därmed blir det enkelt att få fram de olika sakerna när jag behöver dem vid olika tillfällen.

En annan sak jag uppskattar och nästan kräver av en ryggsäck är ett ljust material i säcken. Vet inte hur många gånger som jag i mörker grävt runt efter saker i en mörk ryggsäck – inget mer grävande nu.


Massor av olika fack och ljust material inuti säcken

En annan detalj som jag gillar är utformningen i botten av säcken. Den gör att säcken står upp när man sätter ner den. Inga flera ryggsäckar som faller omkull lite hur som helst och blir smutsig lite här och där!


Står stadigt!

Sen har ju ryggsäckar den nackdelen att det kan bli varmt på ryggen. Ryggsäcken har därför en ventilerad spalt mellan säck och rygg för att minska det problemet. Även axelremmarna är ventilerade för att minimera värme. Det fungera ofta bra, förutom på varma sommardagar. Men eftersom jag duschar och byter om efter min pendling så är detta ingen stor sak för mig.


Spalt mellan rygg och säck samt ventilerade axelremmar

Sen har säcken självklart detaljer som gör det möjligheten att hänga fast hjälmen eller att hänga på en lampa. Det finns även ett integrerat regnskydd i ryggsäcken som dras fram vid behov. Ryggsäcken är även försedd med midjebälte men det är något jag aldrig använder när jag cyklar.

Negativt då? Den är lite stor vid de tillfällen jag cyklar med ryggsäcken tom eller med lite packning. I den bästa av världar skulle jag vilja ha en ryggsäck som krympte och växte efter de packningsbehov jag har för dagen.


Så skapas en anständig cykelbana

Så skapas en anständig cykelbana


Se så enkelt det är att skapa en anständig cykelbana. Det som krävs är vilja, kunskap och envishet. För annars blir det som så många gånger förr – den enkla vägen och den usla cykelbanan. Se förvandlingen av cykelbanan utmed Ulvsundavägen i Stockholm. Den tidigare cykelbanan var en skapelse då trafikplanerare och trafikingenjörer ansåg att det var lämpligt att utforma cykelbanor lite hur som helst och ställa vad som helst i cykelbanan – något de aldrig skulle göra med en gata. Men hej, de som cyklar ska väl tåla lite och så har de ju styre.

Här är lite bilder före och efter på cykelbanan som kollegorna och jag fick i uppdrag att göra en anständig cykelbana av:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här en liten film från en cykeltur längs delar av den nya cykelbanan. Med inklippta bilder hur det var innan:

https://youtu.be/MC9GyqK3DDE

Så hur åstadkommer man då denna förändring?

  • Man smalnar av för breda körfält
  • Man tar bort körfält som inte behövs
  • Man tar bort busshållplatser som inte används
  • Man parallellförflyttar hela vägen så att en breddning av cykelbanan får plats
  • Man skär bort berg så cykelbanan får plats
  • Man tar ner träd som inte mår så bra
  • Man tar bort övergångsställen som inte används

Man gör helt enkelt allt det där som man gör när man bygger en gata eller väg – men som vi sällan gör när vi bygger en cykelbana. När då en stolpe eller räcke hamnar i cykelbanan används med förkärlek lösningar som så kallade ”lokal avsmalningar” och målarfärg – så som på nybyggda Stadsgårdsleden.

Skapandet av en anständig cykelbanan får också en annan och påtaglig positiv konsekvens – det går att utföra en funktionell renhållning och snöröjning. Ni kan ju fundera på hur kvalitén blev med alla dessa träd, stolpar och avsmalningar som fanns i cykelbanan. Så här säger en av förarna av sopsaltningsmaskin efter ombyggnationen:

”Ja det är MYCKET enklare att köra, innan höll man på att ramla ur maskinen pga alla gupp och ojämnheter.”

Jon, stort tack för de fina bilderna och för filmen!

Relaterade inlägg:


Trafikverket – Welcome To The Jungle

Trafikverket – Welcome To The Jungle


Först låter Trafikverket växtligheten ta över cykelvägen. Sen – efter mängder av felanmälningar och påstötningar från de som cyklar – låter man röja bort slyet. Och lämnar kvar mängder av sly och skräp på cykelvägen. Så här arbetar Trafikverket i verkligheten med Nollvisionen och med regeringsuppdraget ”ökad och säker cykling”.


Väg 681 mellan Västerås och Skultuna. Foton: Lars Erikson

 

Relaterade inlägg:


Cykelvänligt i Norra Djurgårdsstaden?


Så var det äntligen dags för en ny gästbloggare! Denna gång är det Jonas Lindberg, boende i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Så här beskriver Jonas sig själv:

”Elcyklist som föredrar komfort framför flås. Ofta med fripassagerare i cykelkorgen (hund). Bor i Norra Djurgårdsstaden och designar sportredskap till vardags.”

Jonas inlägg är en reflektion över cykelförhållandena i den nya stadsdelen – en stadsdel med en uttalad miljöprofil och som säger sig ha en tydlig prioritet för cykel. Läs Jonas inlägg så får vi se hur staden lyckats med att prioritera cykeltrafiken i den nya stadsdelen.

Cykelvänligt i Norra Djurgårdsstaden?

Sju år efter de första inflyttningarna är det fortfarande drygt ett decennium kvar tills det klimatmässiga flaggskeppet Norra Djurgårdsstaden beräknas stå klart (tidigast 2030), från Husarvikens strand i nordväst till Loudden i sydost.

Norra Djurgårdsstaden, ”NDS”, utgör ett av Europas mest omfattande stadsutvecklingsområden, med ambitionen att vara ett nationellt och internationellt föredöme för hållbar stadsutveckling. Redan 2015 belönades projektet med priset C40 Awards i kategorin hållbar stadsdel på FN:s klimatkonferens i Paris.

Alla genomtänkta detaljer och system för en klimatvänlig stadsdel gör det mycket intressant att följa utvecklingen. I konceptet ingår förstås hållbara transportsätt som en av hörnpelarna, men där är det inte lika lätt att imponeras utifrån lösningarna så här långt. Åtminstone inte för cykel.


Stadsdelens profil framgår tydligt i marknadsföringen

I avsnittet Tillgängligt och nära i styrdokumentet Program för Hållbar Stadsutveckling finns lovande läsning:

”I området tillämpas en tydlig trafikhierarki som prioriterar gång och cykel, följt av kollektivtrafik och i sista hand bilar”

”Gångbanor och cykelvägar ska ges funktionella och generösa mått”

”Strukturen i området ska vara tydlig och orienterbar, med stadsrum som gestaltas med utgångspunkt från gående och cyklister.”

”Skapa goda kopplingar samt gena och attraktiva vägar för gående och cyklister”


Trafikhierarkin

Glasklart alltså: Här ska det vara lätt att cykla!

I jakt på de cykelvänliga avspeglingarna i de färdiga områdena finner man dock en stadsdel som blandar och ger ganska friskt. Här finns ett par lovande cykelsträckor in och ut ur NDS, och bitvis längs det genomgående huvudstråket Bobergsgatan. Söderut mot stan byggs en bredare bro över Värtabanan och en gång- och cykelbro öppnades nyligen längst ut i Husarviken. Den lär bli välanvänd från de kommande områdena i öster och från Lidingö.

När man rullar in i NDS söderifrån längs Bobergsgatan så blir det tyvärr rörigt direkt. Cykelbanan leds över från vänstra till högra sidan gatan innan den stora korsningen mot Jaktgatan/Lövängsgatan. För den som ska vänster in på Jaktgatan (efter busshållplatsen i bild) blir det att korsa huvudgatan två gånger inom loppet av ett femtiotal meter.


Bobergsgatan från sydväst


Korsande av Bobergsgatan

Därmed splittras cykelstråket när en del cyklister följer cykelbanan över vägen medan andra fortsätter på vänstra sidan. En tredje grupp väljer gatan för att slippa övergången innan busshållplatsen. Det blir cyklister på alla håll framme vid korsningen. Det eftersträvade konceptet om tydlighet och orienterbarhet tappas helt. Vi kan också konstatera att det är en cykelpassage över gatan vilket innebär att cykeltrafiken har väjningsplikt. Är inte det märkligt om cykel ska vara prioriterat?

Det är dock när man avviker från Bobergsgatan och tar sig in bland kvarteren som man står inför en mer påfrestande färd, präglad av nivåskillnader, gatsten och kanter. Endast vid korsande av Bobergsgatan från Jaktgatan eller Lövängsgatan behöver fyra rader kantsten passeras, två på vardera sidan.


Från Jaktgatan mot Lövängsgatan, över Bobergsgatan

För en sväng runt ett vanligt gathörn stannar det vid ett par kanter…


Jaktgatan med Husarviksgatan till höger

När gatorna börjar och slutar med ny yta och nivåskillnad, och inte sällan kompletterat med kanter på mitten, så blir det en ryckig färd i området om man inte har grova däck och stötdämpare. Särskilt om man tänker frakta prylar eller matkassar på cykeln. Eller om man har med sig barn eller hund.

Förutom att dämpa farten så är syftet med kanterna att bilister ska uppmärksammas på att de kör in på gator som delas med cyklister och gående. När vägarna delas upp i flertalet sektioner, ytor och nivåer blir också skillnaden mellan vägar och trottoarer mer diffus. Steget till trottoarcykling och promenad i gatan blir kortare.

Kanske kan man se det positivt att närheten mellan trafikslagen i sina bästa stunder ger ett ganska långsamt tempo, där man tvingas ”vänta in” varandra och ha ögonkontakt. Lite småstadskänsla. Men metoden att styra trafikmönstret med hjälp av skarpa kanter rimmar illa med den beslutade trafikhierarkin. Cyklisters framkomlighet har knappast prioriterats. Inte heller cyklisters komfort eller säkerhet har beaktats. Kanter utgör en tydlig olycks- och skaderisk enligt studier från VTI och MSB.


Osköna kanter 

För att ge en något mjukare färd längs gatstensgatorna har cyklarnas plats på vägen belagts med slätare gatsten på Jaktgatan och Lövängsgatan. Det är en stilig lösning. I praktiken blir det dock på de grövre stenarna mitt i gatan man bör cykla om man vill undvika bildörrsolycka, då cykelytan så gott som helt ligger inom de parkerade bilarnas dörrzon. Snopet.

Om cykel ska vara prioriterat i området är detta något av en grundkunskap som planerarna borde känna till. Den så kallade skyddszonen/skyddsremsan återkommer i handböcker för utformning av funktionell och säker cykelinfrastruktur.


Yta för cyklister på Jaktgatan – se upp för dörrarna!

Ett stort plus med Norra Djurgårdsstaden är förstås närheten till Norra Djurgården. Vid cykling nordväst från NDS mot Universitetet, Solna, Danderyd, Kista eller Sollentuna är Norra Fiskartorpsvägen genom nationalstadsparken ett givet val för många. Här är det bara att njuta av en idylliskt lantlig färdsträcka kantad av ängar, fält och vatten.


Ett myller av fina och i stort sett bilfria vägar i nationalstadsparken


Norra Fiskartorpsvägen

Sorgligt nog är det inte alldeles smidigt att ta sig till parken i norr från de färdiga delarna av NDS. När den gamla gång- och cykelvägen längs Husarvikens södra strand efter byggandet blev gångväg så bröts den nära kontakten med viken för cykel. Därmed faller även den populära Fisksjöbron bort.


Boende längs viken som ska cykla norrut styrs ut från viken, in i området.


Husarstigen


Gång- och cykelvägen som blev gångväg

Istället för Husarstigen så är planen att man cyklar Bobergsgatan eller skumpar fram längs kvartersgatorna för att nå Björnnäsbron i väster eller den nya bron längst ut i viken i nordost. Den senare innebär en rejäl omväg från de färdiga områdena.

I brist på tydliga cykelstråk så får man saxa sig fram till Björnnäsbron på bästa möjliga sätt…


Några vägalternativ mot Björnnäsbron

Det som på kartan kan det se ut som en nätt liten omväg via Björnnäsbron innebär att man antingen behöver passera korsningen Jaktgatan-Fågelhundsgatan, med trafiktäta Bobergsgatan precis intill, eller korsningen Jaktgatan-Fågelhundsgatan-Älgpassgatan-Högviltsgatan (förstorad vid kartan ovan).

Den senare används inte sällan som vändplan för cirkulerande bilar. På Högviltsgatan och Jaktgatan står bilar parkerade i båda riktningarna, och vid garageutfarterna på Högviltsgatan kan det bli plötsliga manövrar. Cykelvänligt kan man inte påstå att det är. Än mindre lämpligt för cyklande barn. 


Högviltsgatan från Jaktgatan


Från Fågelhundsgatan mot Bobergsgatan


Jaktgatan

Längst västerut i området når man så den smala grusväg (gång- och cykelväg) som fungerar som cykelutfart mot Norra Djurgården. Vägen fortsätter in bakom ett skymmande plank och leder vidare mot Björnnäsbron. Känslan av lågprioriterad cykellösning förstärks av att den första biten ut mot planket emellanåt har glömts bort i snöröjningen.


Liknar mer en bakväg från ett villakvarter någonstans?


Bakom planket, i riktning mot Björnnäsbron


Vackra Björnnäsbron mot parken

Det uppenbara tecknet på att det här sättet att runda viken via Björnnäsbron inte fått något större genomslag är att det fortfarande trampas på för fullt längs Husarstigen och över Fisksjöbron. Allt fler förbudsskyltar har inte rått bot på genandet, vilket skapar irritation.

Anledningen till vägvalet beskrivs kanske enklast utifrån stadens cykelplan: ”De viktigaste aspekterna för val av cykelväg är hur trafiksäkra vägarna är och hur snabb förbindelse de utgör”. Ganska självklart egentligen. Efter att Husarstigen prioriterades bort för cykel erbjuds nu istället en sträcka som är: Längre, otydligare, obekvämare och mindre säker. Kanske är det därför som en del till och med föredrar att leda cykeln in och ut ur stadsdelen längs Husarstigen än att ta den tänkta vägen.


Nedfart från Fågelhundsgatan mot Husarstigen och Fisksjöbron


Första intrycket av NDS norrifrån…

Hindren som syns på bilderna är följden av ett antal allvarliga cykelolyckor på bron förra sommaren. Mellanrummen mellan plankorna är för breda och bron väntar sedan dess på att åtgärdas.


Husarstigen från väster

Den mycket ambitiösa hållbarhetsprofilen gör att Norra Djurgårdsstaden inte är som vilken stadsdel som helst. Frågan är vilka förväntningar man kan ha? Här har det funnits tydligt cykelvänliga visioner, och möjligheten att skapa en helt ny stadsdel från grunden. Höga förväntningar bör man då kunna ha.

Då intresset för NDS sedan länge är stort från stadsutvecklare från hela världen (enligt uppgift från 2015 har mer än 4000 deltagare från 43 olika länder kommit hit på studiebesök), så får vi hoppas att cykellösningarna landar mer i fas med trafikvisionerna under återstående utbyggnad fram till 2030.

Håller tummarna och önskar lycka till.

 

Info om planerna och målen med Norra Djurgårdsstaden finns här: https://vaxer.stockholm/omraden/norra-djurgardsstaden/

 

Gästbloggar:

Relaterade inlägg:


Trafikverket och cykel – en katastrof


En bild säger så mycket. Bilden visar en så kallad cykelbana. Trafikverkets cykelbana. Där väljer verket att ställa en stolpe – i cykelbanan. Verket väljer också att asfaltera om körbanorna – men inte cykelbanan. Istället placeras asfaltsskarven mitt i cykelbanan. Där den dels utgör fara vid påcykling, dels släpper skarven ständigt från sig massor av stenar som blir liggande i cykelbanan. Och ovanpå allt detta så har verket gett sin entreprenör i uppdrag att slyröja slänten – och lämna skiten kvar i cykelbanan.


Väg 260 – Gudöbroleden. Foto: David Lindberg

Trafikverket har ett regeringsuppdrag sedan flera år tillbaka – uppdraget Ökad och säker cykling. Detta är alltså Trafikverkets syn och förhållningssätt till cykeltrafik – du kan placera och lämna vilket skit som helst i cykelbanan. Det är så här verket arbetar med regeringsuppdraget – så här ser verkligheten ut för de som väljer cykeln som transportmedel – det är långt från alla de fina orden i olika strategier och dokument. Trafikverket är i verkligheten mycket tydliga med att Nollvisionen gäller inte cykeltrafiken. Och inte är detta något enskilt litet undantag – det är satt i system. Klicka gärna på länkarna här nedan så blir systemfelet ännu tydligare.

Uppdaterad 2019-08-12
Fick ytterligare bilder från Gudöbroleden av några läsare. Självklart har inget hänt. Sly, sten, jord och annat skit ligger kvar på cykelbanan. Vi ser även tydligt gränsen mellan de olika beläggningarna, det är som att cykla på ett ständigt oljegrus. En trafikmiljö för ökad och säker cykling signerad Trafikverket år 2019.


Sly som täcker halva cykelbanan. Foto: David Lindberg


Var ska vi ställa stolpen? I cykelbanan så klart! Studerar kvalitén på beläggningen – minst sagt usel. Foto: Mathias Haas


Detta är skarven mellan de olika beläggningarna – mitt i cykelbanan. Foto: Mathias Haas


En skarv och beläggning som ständigt släpper sten från sig. Sten som blir liggande på cykelbanan. Foto: Mathias Haas


När man kör med röjningsmaskinen i dikeskanten dras allt möjligt upp på cykelbanan. Som här – en stor sten. Och den är ju lätt att se under alla förhållanden? Som tur är var fotografen en ansvarskännande person och flyttade på stenen – ett nollvisionsarbete utfört av en brukare. Foto: Mathias Haas

Relaterade länkar:


Hur många farliga stolpar är det Trafikverket?


Efter jag skrivit inlägget om Trafikverkets stolpe mitt i cykelvägen börjar det dyka upp fler och fler läsarbilder på stolpar i Trafikverkets cykelvägar. Det verkar vara ett standardrecept att placera stolpar mitt i färdvägen för cyklister. Grundläggande riktlinjer för säker framkomlighet är som bortblåsta – lite smällar ska väl de som cyklar tåla verkar Trafikverkets inställning vara. Jag undrar hur verket ”tolkar” regeringsuppdraget ”Ökad och säker cykling”…


Foto: Olof Essle


Foto: Henrik Axelsson


Foto: Henrik Axelsson


Foto: Olof Essle


Foto: Mats Ohlson


Foto: Pär Båge

Som sagt, det börjar bli många exempel på stolpar mitt i vägen på Trafikverkets vägar nu. Nog borde väl Nollvisionen gälla även på dessa vägar? Fasta hinder är ju en vanlig orsak till skada. Verket som ju leder arbetet med Nollvisionen borde rimligtvis skyndsamt ta initiativet och inventera sitt cykelvägnät för att upptäcka och dokumentera farliga hinder. Detta bör sedan snabbt följas av ett åtgärdsprogram. Och tydliga direktiv till verkets olika avdelningar och enheter att inte placera ut nya och farliga hinder – mitt i cykelvägen.

Relaterade inlägg:


Drömhuset – är detta Sveriges bästa arbetsplats?


Jag har ju skrivit en del på bloggen om hur viktigt det är med vettiga och funktionella lösningar för cykeln på sin arbetsplats och vid sin bostad. Att det fungerar på en arbetsplats är i många fall helt avgörande för om man ska välja cykeln framför bilen. Det handlar trots allt om fem dagar i veckan, året runt. Frågan är om jag inte i dagarna har besökt drömhuset för en cykelpendlare – Shimano Nordic i Uppsala.

Huvudentrén till Shimanos nya byggnad i Uppsala – en kontorsbyggnad på 1 800 kvadratmeter och med 32 anställda. Kommer du med cykel till jobbet är det dock inte denna entré som gäller. Då väljer du istället denna dörr, en dörr som leder till en cykelpendlares himmelrike.

Innanför dörren ligger cykelparkeringen, självklart med laddstationer. Vidare finns där en fullutrustad servicestation samt en tvättplats värdig en kung.

När du sedan parkerat din cykel är det bara några steg till omklädningsrummet där du kan förvara dina ombyteskläder och tillbehör. Behöver du duscha finns självklart denna möjlighet.


I denna avdelning finns även ett personalgym. Och har du fått någon form av belastningsskada eller värk från ditt cyklande, gymmande eller arbete så kommer en kiropraktor en gång i veckan och tar hand om dig och ditt välmående.




Varje onsdag samlas de som vill på friskvårdstimmen i gymmet eller i cykelsadeln – efteråt bjuder företaget på lunch!

Har du tagit en tur med mountainbiken i skogen och lerat ner dig, eller kanske blivit nedstänkt av en ouppmärksamma bilist – inga problem för här finns både tvättmaskiner och torkskåp.

Behöver du lätta på trycket finns självklart den möjligheten – enligt japansk specifikation! Styrd med fjärrkontroll och med mängder av valmöjligheter. Jag misstänker dock att de mer normala toaletterna i byggnaden har en något högre nyttjandegrad.

Sen när du trampat till jobbet, utfört dina arbetsuppgifter och vill relaxa lite. Då strålar ni samman på uteplatsen och kanske grillar något gott.

Njuter av livet och att arbeta hos en arbetsgivare som förstår värdet av en fysiskt aktiv och välmående personal. Och som skapar bra förutsättningar för detta. Då får man också som arbetsgivare en sjukfrånvaro som närmare sig noll. Det blir så att säga en vinn-vinn-situation för alla.

Hoppas jag får se massor av sådana här arbetsplatser framöver. Och på mitt studiebesök på Shimano fick jag även frågan: vad kan vi mer göra för att underlätta för de som cykelpendlar?

De har alltså precis skapat dessa fantastiska förutsättningar. Men i tankarna vill de redan vidare, de vill utveckla, de vill förbättra. Leendet på mina läppar satt kvar länge efter mitt besök i ”drömhuset”.

Relaterade inlägg:


Chef på Trafikverket: ”så här ska det inte se ut”


Med anledning av mitt senaste inlägg att Trafikverket ställt en stolpe mitt i cykelvägen ställde Cyklistbloggen en fråga på twitter till Trafikverket och till Rami Yones, chef på Trafikverket r Nationell Samhällsplanering samt ordförande för det Nationella cykelrådet.

Rami Yones svar på Cyklistbloggens frågor var:

Klart och tydligt – verket och dess personal följer inte sitt eget regelverk (VGU). Det är inte bra alls. Så här ska Trafikverket inte bygga och så här ska det inte se ut. 

Då får vi väl hoppas att detta tydliga besked sipprar ner i Trafikverkets organisation. Så att vi slipper flera sådan här fadäser och farligheter för cykeltrafiken i framtiden. Vågar vi även hoppas på att cykelvägen med stolpen i skyndsamt byggs om efter konstens alla regler?

Relaterade inlägg:


Stolpar mitt i cykelvägen låg säkerhetsrisk enligt Trafikverket


Blev uppmärksammad av en läsare på en märkligt utformad cykelpassage. En cykelpassage på en regional cykelväg i Stockholms län. En sådan regional cykelväg som ska vara den bästa av de bästa. Bra framkomlighet och bra säkerhet är ledstjärnor för dessa cykelvägar. Enligt den regionala cykelplanen. En plan som Trafikverket med flera tagit fram.


En stolpe mitt i cykelvägen och en cykelpassage som är för smal för att kunna cykla dubbelriktat på. Foto: Nils Bryntesson

Men hur kunde det bli så här? Korsningen byggdes ju om för bara några år sedan – kapaciteten, framkomligheten och säkerheten skulle förbättras – för biltrafiken. 

Jag frågade Trafikverket om det ska vara en stolpe mitt i cykelvägen och en smal cykelpassage som det inte går att mötas på. Man hade ju så att säga möjligheten att utforma och bygga något bra nu när man byggde om. Så som man gjorde för biltrafiken – en bra utformning. Svaret från Trafikverket blev:

”Vid byggnationen av övergångsstället så blev det en miss i kommunikationen, vilket resulterade i att stolparna blev felaktigt placerade. Under besiktningen ansåg vi dock att det är en låg säkerhetsrisk så därför bestämde vi då att inte justera placeringen.”

Det blev fel – kanske en sådan där CAD-miss som är så vanlig när det gäller projektering av cykellösningar. Det är också tydligt att hon eller han, eller de, som anser att säkerhetsrisken är låg att det står en stolpe mitt i cykelvägen saknar grundläggande kunskap om cykelolyckor och deras bakgrund. För det är exakt det som VTI och MSB pekat ut som en stor källa till cykelolyckor – dåligt utformad cykelinfrastruktur – till exempel en stolpe mitt i cykelvägen som kan sluta med ett brutet kindben.

Trafikverket tidigare ”missade” och ställde stolpar i cykelvägen plockades dessa snabbt bort. Motivet: ”stolparna äventyrar cyklisternas framkomlighet och trafiksäkerhet.” 

Så på den regionala cykelvägen – där framkomlighet och säkerhet är ledstjärnor (enligt Trafikverket själva) – på den cykelvägen är det inte så noga med funktioner så som säkerhet och framkomlighet när ”missar” begås. Beslutet att inte ändra ”missen i kommunikationen” har inte sin grund i kunskap om cykelolyckor, inte sin grund i vad VGU, GCM-Handboken eller den regionala cykelplanen säger om cykelinfrastruktur och hur den ska utformas, inte sin grund i att skapa en bra och funktionell framkomlighet. Beslutet har enbart sin grund i att det var billigare att strunta i att bygga om när det blev fel. Och därmed lägger Trafikverket över allt ansvar på att det ska fungera på de som cyklar och går.

Det är sällan (aldrig?) vi ser en signalstolpe mitt i körbanan. Och att körfälten är så smala så bilister måste låna yta av andra trafikslag för att kunna mötas. Skulle mot förmodan en sådan ”miss” uppstå är jag övertygad om att den skulle rättas till och byggas om – omgående. Jag är övertygad om att Trafikverket och dess personal inte skulle anse att det var en ”låg säkerhetsrisk” med en stolpe mitt i körfältet. Men som vanligt när verket och dess personal planerar och bygger är det skillnad på trafikslagen. Ett trafikslag hanteras professionellt, ett annat trafikslag har man lekstuga med. Stick i stäv med Nollvisionen, med regeringsuppdraget Ökad och säker cykling, stick i stäv med krav och riktlinjer i VGU och GCM-Handboken, stick i stäv med den regionala cykelplanen. Men dessa styrdokument behöver Trafikverket uppenbarligen inte följa när det kommer till kritan. Då går det bra att göra lite som man vill – ”missa” lite hur som helst – utan att behöva ta ansvar för eller korrigera ”missarna”. Utsätta de som cyklar och går för vilka märkliga och farliga miljöer som helst. Ingen i någon form av ledande position i Trafikverket kommer ta dessa människor i örat och säga: ”Detta är inte ok, fixa till det och gör inte om det”

När det sedan gäller att cykelpassagen är för smal för säkra och funktionella möten fick jag ett mycket märkligt svar från Trafikverket. Cykelpassagen är för smal för att:

”…vi har här gjort en avvägning för att täcka in olika behov för olika användare av övergångsstället.”

Verket menar här att människor med rörelsenedsättning och synnedsättning har olika anspråk som ska tillgodoses – då blir det som det blir – cykelpassagen måste bli för smal. Låt mig först klargöra: det är mycket bra att verket anstränger sig och så långt som möjligt anpassar den fysiska miljön för människor med funktionsvariationer. Men måste det innebära att det blir dåligt för andra trafikslag? Nej verkligen inte. Lösningen visar ju bara på en häpnadsväckande oförmåga att lösa uppgiften – för alla trafikslag. Om vägutformaren och projektören bara stannat upp för en sekund och tänkt efter lite så hade han upptäckt att han hade kunnat utformat och löst det bra för alla. Hur då? Genom att bredda upp passagen cirka 1,5 meter. hade allt fått plats.

Genom att dra isär mittrefugerna och bredda upp anslutningarna på var sida så hade vi fått en funktionell och väl utformad cykelpassage – för alla. Nu blev det i stället dåligt – för alla. För Trafikverket menar att vid möte ska man cykla på själva övergångsstället och då väja för gående:

”De vita linjerna som vi har breddat till höger innebär väjningsplikt för cyklister men man får cykla där, men man behöver visa hänsyn till dem som går eller är rullstolsbundna. Får cyklister cykla på ett övergångställe? Inte om trafikljusen är släckta men om trafikljuset lyser grönt, är det trafikljuset som gäller och man får cykla på hela bredden avsedd för cykelbana under förutsättning att man visar hänsyn enligt ovan”

Så i sin iver att anpassa och ”täcka in olika behov för olika användare” så väljer verket vägen att göra passagensmal att de som cyklar tvingas utnyttja övergångsstället. För vilka av dessa olika trafikantgrupper är det bra? Jag kan bara komma på en som detta är bra för – Trafikverket och deras budget.

Detta är ett sådant uselt hantverk. Så pinsamt – Trafikverket och dess personal blottar en ovilja och en stor okunskap. Har man ingen yrkesstolthet? Eller sträcker sig en sådan yrkesstolthet endast till biltrafiken? Och jag vågar lova att inget kommer att göras om på platsen. Det kommer att förbli som det är. Och vi kommer att fortsätta att få dessa ”idiotbyggen” från Trafikverket när det gäller cykel – det är så att säga deras signum när det kommer till cykel. Det finns ingen ambition eller vilja till förändring hos verket. Och ingen i ledande position kräver heller en förändring och förbättring.

Relaterade inlägg:

 


Cykelstaden Stockholm


Ett ständigt flöde av människor som cyklar. Så är det på många sträckor och platser nu för tiden i Stockholm. Det kunde jag aldrig tro när jag började arbeta med cykelplanering för över 20 år sedan. Vilken härlig utveckling. En utveckling som tydligt visar – satsar man och skapar förutsättningar för att cykla så kommer människor att börja cykla.

Så följ med till Västerbron i Stockholm. En morgonrusning med ett ständigt flöde av människor som tar sig över bron. På cykel. Kanske är det dags att omfördela ytan på bron. Så att de som går och cyklar får lite mer yta att ta sig fram på. För detta är bara början, snart blir de ännu fler! Foto: Jonas Pannagel

Relaterade inlägg: