Jag hatar cyklar!!!

Jag hatar cyklar!!!


Låt mig börja med ekonomin. Cyklar har i många fall fullkomligt ruinerat mig. Inte nog med att vettiga mountainbikes, stiliga cykelcrosshojar och lätta racers i min begreppssfär kostar som om nån vill döda dig så kan jag tillägga att det kanske ändå är uppgraderingarna som är det sjukaste i sammanhanget. Vet ni vad riktigt fina hjul kostar när man köper dem separat? Bra, då fattar ni varför jag hatar cyklar.

Jag hatar även barncyklar lite så där svepande med hela handen. Detta eftersom de fortfarande i skrivande stund 2019 är uppdelade så att flickcyklar ska vara rosa eller lila med blommor och hjärtan medan pojkcyklar ska vara gröna, blå eller svarta med blixtar och dödskallar. Ungefär. Dessutom väger barncyklar på grund av tillverkarnas girighet ofta nästan dubbelt så mycket som en bra racer. Detta är fullkomligt orimligt.

Jag ogillar även exempelvis fatbikes, liggcyklar och de flesta standardcyklar. Fatbikes eftersom de bara var en modefluga där tillverkarna ville få oss att köpa ännu en cykel och denna gång en cykel som var oduglig i de allra flesta sammanhang. Liggcyklar är jag bara lite allmänt rädd för och de flesta standardcyklar jag kommer i kontakt med är fullkomligt avogt inställda till cykling. Min frus damcykel till exempel. Den väger som en Volvo kombi med vinterdäck på stålfälg. Efter bara fem år är den i princip färdig för skroten fast den inte gått mer än några kilometer då och då mellan hemmet och affären. Den har fått samma, i och för sig sparsamma, omvårdnad som en annan damcykel i familjen. Denna den senare damcykeln rullar dock fortfarande glatt. Tilläggas kan att den damcykeln som fortfarande rullar är från 1938, så det borde inte vara omöjligt att tillverka kvalitetsdamcyklar i dag.

Generellt ogillar jag cyklar även för att de är så sjukt motsträviga. Inte bara är de omöjliga att ställa mot något fast, så som en vägg eller stolpe, utan att de så snart man vänder ryggen till smiter i väg och ramlar mot något dyrt, hårt, vasst eller ömtåligt. Cyklar är dessutom stört smutsattraherande. Tittar du bort ett ögonblick från din tvåhjuling letar hon blixtsnabbt upp någon pöl med blålera blandat med rysk lastbilsväxellådsolja och tvåkomponentslim som tar två veckor att tvätta bort. Även när det gäller transport så är cyklar svårt motvalls. Tvåhjulingar med styre, styrhandtag, sadel och pedaler är lika lätta att bära eller leda runt som stupfulla schimpanser med bandymålvaktshandskar – de fastnar i allt man kan fastna i.

Cyklar är också ömtåliga. De rostar. Växlar går sönder. Hjul blir skeva. Och vanligaste krånglet är givetvis punkteringar. Är det inte genomslag är det glassplitter eller stålradialfragment från däck. Cyklar gör också ont. Alla som trasslat in sig i sin egen eller någon annans cykel i en krasch vet att det finns ungefär 93 saker på en cykel som kan lemlästa och skada dig relativt allvarligt. Jag har åtminstone ett tiotal men för livet på grund av cyklar som puttat, stuckit eller knuffat mig med både vasst och trubbigt våld.

Jag hatar också konstiga cyklar. Alltså cyklar som är krångligt designade, långsökt konstruerade eller bara fula.

Och hur, tänker du kanske nu, ska den där dåren knyta ihop denna hatkrönika?

Enkelt. Jag hatar alltså cyklar. Men det finns ju som bekant något som är större än hat. Och det är kärlek. Jag älskar givetvis cyklar och cykling mer än dessa små bagatellartade irritationsmoment. Det är därför jag ägnar all denna energi, tid och ekonomi åt att trampa. Jag älskar givetvis cykling oändligt mycket mer än jag hatar. Men det är som ni förstår en helt annan krönika.

Niclas Sjögren äger när denna krönika publiceras, lite beroende på hur man räknar, nio cyklar. Av dessa är fyra välskötta sportcyklar och resterande tvåhjulingar i olika nivåer av förfall.


Cykelstjärnor vi minns: Gino Bartali

Cykelstjärnor vi minns: Gino Bartali


Gino Bartali föddes i ett mindre samhälle utanför Florens, krigsutbrottsåret 1914. Familjen drev ett litet jordbruk och sina första egna pengar tjänade han genom att tillverka bastomslag till vinflaskor åt lokala producenter. Första cykeln kunde han köpa tack vare systerns generösa hemgift, och snart började han också arbeta för en cykelhandlare i trakten. Vid 13 års ålder hade Gino Bartali deltagit i sin första tävling, och vid 21 års ålder blev han proffs. Redan året därpå var han italiensk mästare.

 En ung Gino Bartali

Storhetsperioden för Gino Bartali inföll före andra världskrigets utbrott. Med segrar i både Giro d’Italia, 1936 och 1937, samt Tour de France 1938 var han otvivelaktigt en av dåtidens största cyklister. Och när Gino Bartali även trampade in som segrare i 1948 års upplaga av Tour de France, satte han ett fantastiskt rekord som knappast kommer att bli slaget. Segern innebar nämligen att Bartali blev den cyklist med längst tid, tio år, mellan två segrar i loppet.

Men det var inte alla italienare som charmades av landsmannens framgångar. Mest skeptiska till landsortsbon Bartali var invånarna i de norditalienska industristäderna. Deras hjälte hette istället Fausto Coppi, som i mångas ögon representerade det moderna och världsvana.

Landsbygden ställdes mot staden. Gino Bartali var en konservativ man, tillika djupt religiös, vilket retade gallfeber på de sekulariserade stadsborna. Istället fick han sitt stöd från lantbrukarna i södra Italien.

”Den gudfruktige” var avogt inställd till lagkamrater som svor, och han var också noga med att be före varje måltid. Gissa om Gino Bartali blev stolt när självaste påven bad honom om tips för att bli en bättre cyklist. Men allt var knappast frid och fröjd i cyklistens liv. Till sinnet ska han ha varit djupt pessimistisk, och kanske än värre om man ser till hans profession, en kedjerökare.

Fausto Coppi passar vidare vattenflaskan till Gino Bartali

Som cyklist var en bidragande förklaring till Bartalis framgångar hans styrka i bergen. Men hans cykelstil var tämligen speciell. Uppför var det ovanligt att han stod upp och trampade. När attacker gjordes och de andra cyklisterna ställde sig upp satt Bartali lugnt kvar och växlade istället.

Kurir åt motståndsrörelsen

Gino Bartali dog i en hjärtattack år 2000, och hans bortgång rönte stor uppmärksamhet även utanför cykelkretsar. Europakommissionens ordförande, Romano Prodi, kallade honom för ”en symbol för det mest förnäma sportsmannaskapet.”

Men historien om en av världens mest framstående cyklister skulle inte ta slut med detta. År 2003 tryckte en italiensk tidning en artikel som avslöjade att stjärncyklisten under andra världskriget arbetat som kurir åt motståndsrörelsen. Med hjälp av sin cykel transporterade han sig mellan olika nunnekloster med papper som användes att skapa falska identitetshandlingar. Denna insats gjorde att 800 judars liv kunde räddas.

Men Gino Bartalis arbete var långt ifrån riskfritt. Vid ett tillfälle ska han ha blivit kallad till en villa i Florens. Den fruktade byggnaden användes som ett tortyrcenter och samtalet med fascisterna, som krävde att verksamheten skulle upphöra omgående, skulle ha skrämt även den mest hårdhudade. Men inte Bartali. Efter att ha gömt undan fru och barn på ett säkert ställe fortsatte han oförtrutet.

I koncentrationslägret Dachau år 1943 fick florentinaren Antonio Davitti en till synes märklig fråga från vakten. ”Känner du Bartali?”, undrade vakten. Davitti, som av en händelse hade ett idolporträtt på cyklisten, visade helt sonika upp detta. Genast beordrade lägervakten Davitti att samla ihop 20 personer som han ville rädda undan gaskammaren. Dessa män fick istället börja arbeta i fabriken.


Test: PRO Discover-väskor

Test: PRO Discover-väskor


Alla väskor kommer i en storlek och är i samma material – kraftig och mycket stryktålig nylon. Det är relativt vattentätt och har en vattenpelare på 5000 millimeter (vanlig Gore-Tex har en vattenpelare på cirka 20 000). Alla remmar är av hög kvalitet och har en gummerad yta som fäster mycket bra mot ramen.

Sadelväska
En robust historia med rejält med material i botten för extra styvhet. Bottensidan har även en uttagbar plastplatta, fungerar både som stöd och vattenskydd. För att få till ett stabilare fäste i ramen har väskan två skumklossar som fixeras separat mot sadelstolpen, något vi upplever minskar det sedvanliga svajandet i väskor som dessa. Väskan har elastiska snören med dragsko på ovansidan för att sätta fast övriga prylar och kläder. Det enda vi saknar är en något mer vattentät förslutning. Men vill man slippa ta av och på denna väska kan man i stället packa allt i en vattentät rullsäck som man knökar ner i väskan. 

Vikt: 500 gram.

Pris: 650 kronor.

 

Ramväska
Här får man plats med 5,5 liter. Vänster sida är ett smalare fack för mobil eller annat platt och till höger finns ett större utrymme med avdelare. Väskan har öppning för sladd längs fram om man vill gömma ett batteripack i väskan eller kanske ha en sladd till en dynamo eller solcellsladdare. Flärparna som skyddar dragkedjan från regn kunde haft en liten bit kardborre som hade hjälp till att hålla ner flikarna mot väskan, för nu kan de lätt hamna i vägen för knäna. 

Vikt: 200 gram.

Pris: 550 kronor.

Styrväska
Åtta liters förvaring i separerad väska och hållare. Man sätter alltså först fast själva hållaren i styret och runt styrröret och precis som på sadelväskan finns här skumklossar mot styret för att hålla allt på plats. Själva väskan som är mer som ett stort kuvert med kardborre och rullstängning. Med både kardborre och remmar fixeras den sen fast i själva hållaren. Ganska smidigt ställe för de värdefullare prylarna som man kanske inte vill lämna på cykeln för länge, men samtidigt vill slippa hålla på med att ta av och på allt från styret.

Vikt: 350 gram.

Pris: 650 kronor.

Alla väskor är bra, robusta och stryktåliga men efter att ha kört väskorna på även lite leriga turer så märkte vi att det sträva och lite grova materialet lätt drar åt sig smuts och tyvärr kan va lite svåra att sen får rent. 


Svenska Cykelförbundet lanserar första SWE Cupen i e-sport

Svenska Cykelförbundet lanserar första SWE Cupen i e-sport


Cupen är en frukt av ett samarbete mellan Svenska cykelförbundet (SCF) Guided Heroes, Wahoo och Swedish Zwift Riders.

“Det här samarbetet ger en fantastisk möjlighet för våra medlemmar att utmanas och hålla cyklingen igång i vinter. Vi hoppas även att motionärer och nya cyklister som idag tränar på Zwift blir nyfikna på oss som förbund och cykelsporten i stort”, säger Peo Johansson på SCF.

Det här blir den officiella SWE Cupen i e-sport för svenska cyklister och kommer hållas på plattformen Zwift. För att tävla i cupen behöver cyklisten en licens från SCF eller bli gratis medlem i Swe Cycling Club. Det blir en cup med fem tävlingar under vintern, första deltävlingen hålls 9:e januari och sedan varannan vecka. Det blir en klass för damer och en för herrar och de fem första i varje klass får pris.

På Svenska Cykelmässan 22 mars hålls ett extra uppvisningslopp med inbjudna toppcyklister. ”Vi har många adepter som uppskattar att få köra strukturerade pass och tävlingar mot och med andra cyklister”, säger Conny Björnehall som är ansvarig för e-sport på Guided Heroes. Tillsammans med SCF hjälper vi människor att träna effektivt på alla plattformar. Vi arrangerar social rides och ett pre race varannan vecka för att förbereda dig inför nästa SCF SWE Cup-lopp”, avslutar Björnehall.

Swedish Zwift Riders har följt och sett vad som händer på den internationella scenen och är mycket glada över att Svenska Cykelförbundet är en av de första nationella förbunden som har omfamnat inomhuscykling och e-sport.


Hur mycket påverkar kylan däcktrycket?

Hur mycket påverkar kylan däcktrycket?


– När du tar ut cykeln i kylan sjunker trycket i däcken. Fem graders skillnad ger en ungefärlig tryckminskning på två procent i däcket, säger Josh Poertner, som jobbar hos pumpmakaren Silca. För ett landsvägsdäck betyder det ungefär en tiondels bar, vilket inte är tillräckligt för att du ska råka ut för genomslagspunktering. Men kliver du ut från hallen i huset till vinterkylan med cykeln blir skillnaden desto större. När du väl är igång med trampandet kommer friktionen från underlaget att värma upp luften i däcket någon tiondels bar igen. Är du ute i smällkyla med stenhårt pumpade däck och sen går in i värmen, kan däcket, om det vill sig riktigt illa, faktiskt smälla. 


Test: Bontrager XXX med WaveCell

Test: Bontrager XXX med WaveCell


Wavecell ska enligt Trek vara upp till 48 gånger mer effektivt än standardfrigolit för att förhindra hjärnskakning vid vanliga cykelolyckor. En vanlig frigolithjälm skyddar nämligen främst vid linjära stötar. WaveCel har en ytterligare skyddseffekt genom att konstruktionen tar hänsyn till vridning, rotation och vinklade slag, något som är högst sannolikt vid de flesta cykelolyckor. Det neonfärgade materialet är sammansatt i en form som mest för tankarna till något vaxkakeliknande. Det är betydligt hårdare än vad vi trodde det skulle vara utifrån de bilder vi först såg. Så länge det passar ens huvud skulle vi nog säga att det bättrar på passformen jämfört med en vanlig hjälm, helt enkelt för att materialet sitter inne i hela hjälmen och därför omsluter hela huvudet.

Skulle man krascha rör sig WaveCell-lagren oberoende av varandra. De flexar tills cellväggarna deformeras för att därefter glida. Rotationsenergier absorberas och avleds på så vis bort från huvudet, något som avsevärt ska minska risken för hjärnskakning. Föga förvånande har vi inte tillgång till ett labb för att testa hjälmen ordentligt, och vi hade ingen frivillig mänsklig testdocka på redaktionen. Men utifrån ett enkelt trycktest så upplever vi ändå att materialet har just de egenskaper Trek och Bontrager skyltar med. Vi misstänker att det krävs ett ganska hårt slag för att aktivera skyddet, å andra sidan är det just ordentliga krafter som huvudet kommer utsättas för vid en krasch. 

Materialet gör att hjälmen lägger på sig en del i vikt och vår hjälm i storlek medium väger in på drygt 354 gram. Svettbandet kommer i ett utbytbart stycke vilket vi tycker är ett plus. Av naturliga skäl så saknar dock hjälmen bra hål för placering av glasögon, vilket blir ett minus.

Många har undrat hur väl hjälmen ventilerar och vår upplevelse är att den under normala omständigheter får en annorlunda och kanske även bättre ventilation då kanalerna i WaveCell-materialet för luften ner mot huvudet. Dock uppfattade vi den som åt det lite varmare hållet under långa klättringar i varmt klimat. Under höga hastigheter – på över 60 km/h – tyckte vi dock det bildades mer turbulens kring hjälmen än hos ett liknande dito utan WaveCell. Kanalerna i materialet fångade och bromsade då helt enkelt upp mycket av vinden i ens färdväg. Skulle man råka krascha i de hastigheterna är dock en säkrare hjälm som denna nog exakt vad man vill ha på huvudet.

Pris: 2 700 kronor.

 

 

 

 

 


Rösta fram årets Postcyklist 2019!

Rösta fram årets Postcyklist 2019!


Blir det någon av Svenska Cykelförbundets framgångsrika landslagscyklister i paracykel, en balanssäker trialcyklist eller rent av ett team endurocyklister som får ta emot den hedervärda statyetten och Postnords stipendium på 25 000 kronor vid Sveriges Cykelgala i Kalmar den 25 januari?

Mellan den 6 december- fram till julafton 24 december, har ni möjlighet att rösta på den cyklist som ni tycker gjort den bästa prestationen i landslagssammanhang under året.

I år har åtta herrar, varav ett lag, samt sex damer från sju av grenarna som representeras av Svenska Cykelförbundet, nominerats till Årets Postcyklist 2019.

Årets Postcyklist är en utmärkelse som delas ut av Svenska Cykelförbundets huvudsponsor för framstående prestationer och internationella framgångar

Följande cyklister/lag är nominerade till Årets Postcyklist 2019

Tobias Ludvigsson, CK HVR 16, Landsväg
Svensk mästare i tempo för tredje året i rad och en hjälpryttare på World Tour-nivå av yttersta världsklass.

Emilia Fahlin, Örebrocyklisterna, Landsväg
Emilia Fahlin gjorde en kanonsäsong 2018 och förväntningarna inför 2019 var skyhöga. 

Anna Beck, Skoghall CK, Paracykel
Anna Beck har själv skapat utrymme och möjligheter att satsa helhjärtat på Paracykel inför Tokyo 2020.

Henrik Marvig, Jönköping CK, Paracykel
Henrik Marvig är en fantastiskt bra förebild och ambassadör för hela Cykelsverige. 

Nadine Kåmark, Partille TK, Trial
Nadine Kåmark tillhör den absoluta världseliten i trial och är rankad femma i världen.

Joacim Nymann, Partille TK, Trial
Joacim Nymann har överträffat alla förväntningar den här säsongen. 

Zakarias Johansen, Alexander Kangas, Robin Wallner Mountainbike Enduro
Den här trion tog en silvermedalj på VM i Enduro med högsta möjliga konkurrens i startfältet. 

Jenny Rissveds Falu CK, Mountainbike (XCO)
Jenny har visat att hon är tillbaka med besked. 

Frida Knutsson, Team Ormsalva AC, Bancykel
Under året har Frida gjort bra resultat på ett flertal internationella tävlingar. 

Gustav Johansson, Team Ormsalva AC, Bancykel
Gustav har etablerat sig i den internationella bancyklingen med ett flertal fina placeringar i tävlingar mot världseliten i bancykling.

Ida Erngren, Upsala CK, Cykelcross (XC)
Den här säsongen har Ida åter visat att hon är Sveriges bästa cyclocrosscyklist genom att krossa allt motstånd på damsidan. 

David Eriksson, Art-V Cycling, Cykelcross (XC)
Eriksson knep guldet på de svenska mästerskapen och belönades med en VM-plats.

Priset, som till en början hette Årets Postryttare, instiftades 1983 av Postgirot Bank för att delas ut till svenska landsvägscyklister (dam och herr). 1997 delades utmärkelsen ut även till bästa dam- respektive herrcyklist i mountainbike. I takt med utvecklingen inom svensk cykel har priset idag breddats till att gälla samtliga grenar. Inom varje gren nomineras ett antal seniorcyklister av en arbetsgrupp bestående av representanter från Svenska Cykelförbundet och Postnord. Den jury som tidigare utsåg Årets Postryttare har idag ersatts av webbomröstning där hela Sverige kan vara med och rösta fram två cyklister varje höst.

Fullständiga motiveringar och röstlänken hittar ni här:

 https://scf.se/forbundet/rosta-fram-arets-postcyklist-2019/


Cykelcross – så funkar det!

Cykelcross – så funkar det!


Vintersporten cykelcross har sitt hjärta i Vlaanderen i västra Belgien. Men cykelcross utövas friskt även i Frankrike, Italien, Tjeckien och Tyskland och har vuxit stort i USA. På ”nederlands” heter sporten veldrijden, vilket översatt till svenska blir fältåkning och som beskriver rätt bra vad det hela handlar om.

Cykelcross introducerades på allvar i Sverige under hösten 2006, när den första Sverigecupen i disciplinen kördes. Tidpunkten för tävlingarna under året, sen höst och vinter, gör cykelcross till ett utmärkt träningskomplement för de flesta cyklister.

Mathieu van der Poel, cykelcrossens största gigant, alla kategorier

CX höjer också kvalitén på träningen under en period som för många annars består av sporadisk träning och dålig motivation. På grund av sportens intensiva karaktär och många tekniska moment som attackeras i hög fart, måste man ligga nära den fysiska och mentala gränsen i princip från start till mål.

Ovan en CX-cyklist som hamnat lite snett i spåren. Bansektioner av uppkörd lervälling tillhör stapelvaran på kontinenten.

Detta bidrar till att åkare helt plötsligt stumnar och går in i väggen. Och vurpar. Det hela är alltså särdeles publikvänligt! Tävlingstiden ligger på omkring en timme med något kortare åktider för damer och juniorer. Banorna går ofta på en gräsbevuxen varvbana på ett par kilometer. Ofta en utregnad och vattensjuk bana, som efter några åkares passering omvandlats till vansklig och svårforcerad lervälling. Och som ofta, till publikens stora förtjusning, sätter stopp för fullt attackerande cyklister och skickar dem huvudstupa rätt ned i lergröten. 

En cykelcrossbana består alltid av ett antal hinder som skall forceras. Det kan vara sandfållor, sektioner av lervälling och vatten eller som här ovan en brant trappa.

Släng in massor av kurvor, olika typer av hinder som sandbunkrar, branta backar uppför och nerför samt partier som helt enkelt måste tas med cykeln på axeln, exempelvis trappor och handbyggda plank.

Banan ska också innehålla en depå som passeras två gånger per varv. Där kan man växla cykel till en som är ren och därmed går lite lättare, eller byta ut en cykel som fått en defekt. På den internationella crosscenen byter cyklisterna nästan alltid cykel ett par gånger per lopp. Är det lerigt byter de nästan så ofta de kan, vilket är två gånger per varv. Detta gör att toppåkarna alltid kör loppen med upp till fyra i princip identiska cyklar.

Träningen

FTP (Functional Threshold Power, det finns ingen ”officiell” svensk översättning) definieras som den högsta effektutveckling du kan producera på din cykel under en timme – till exempel under ett 60 minuter långt tempolopp. FTP är alltså mer eller mindre samma sak som prestationsförmågan vid mjölksyratröskeln.

Det är alltså det mått eller test som bäst beskriver en persons prestationsförmåga inom nästan alla cykeldiscipliner. FTP ska inte förväxlas med puls vid mjölksyratröskel utan är hur mycket effekt man producerar vid tröskeln. I och med att ett CX-lopp mer eller mindre genomförs i ett maximalt tempo och påverkas lite av taktiska moment, är de fysiologiska kraven rätt snarlika de för ett 60 minuter långt tempolopp.

Skillnaden är att du under ett tempolopp ligger och jobbar precis på din FTP genom hela loppet. Men inom cykelcross kommer du att utföra arbete strax över och under FTP under loppet. Högre prestationsförmåga (FTP) vid mjölksyratröskel är därför den viktigaste träningsanpassningen. Så det är kring din tröskel man bör lägga mycket av sin träning som cykelcrossåkare.

Ett exempel på ett klassiskt träningspass för cykelcross:

• 15 minuter uppvärmning, gärna med några inslag av teknikträning

• 2–5 intensiva”starter” på ca 1–3 minuter med ca 2–5 minuter aktiv vila mellan

• 20–30 minuter kontinuerlig cykling runt tävlingsfart

• 15 minuter nedvarvning

Försök också att träna på en bana som liknar en typisk cykelcrossbana, där du möter hinder som tvingar dig att hoppa av och på cykeln.

Kommer du crossa i höst och vinter? Har du en cykelcross-hoj? Kommentera nedan!


Bicycling skickar första svenska damelitlaget till Cape Epic

Bicycling skickar första svenska damelitlaget till Cape Epic


Det sydafrikanska etapploppet Cape Epic är något av mountainbikens svar på Tour de France, och välkänt för sin tuffa banprofil – 8 dagar, 647 kilometer och 15 550 höjdmeter. Nästan lika känd är tävlingen för sin popularitet och attraktionskraft i världseliten, och från tidigare startlistor hittar man toppnamn från dameliten som Annika Langvad, Kate Courtney, Jennie Rissveds och Jennie Stenerhag.

Hanna Näslund och Ingrid Kjellström har tilldelats en wild card-plats med anledning av sina tidigare meriter från BIKE Transalp och Offroad Finnmark, och för sitt engagemang för att inspirera fler kvinnor att tävla och träna mountainbike. 2019 var knappt 10% av de 1300 deltagarna kvinnor, något som arrangören vill ändra på.

”The Untamed African MTB race” går av stapeln 15-22 mars 2020 i provinsen Western Cape. Hanna och Ingrid genomför tävlingen i samarbete med Bicycling, och du kan följa resan här; 

Länk till Hanna och Ingrids blogg


Vinnaren av Thule VeloCompact 3 utsedd

Vinnaren av Thule VeloCompact 3 utsedd


 Thule VeloCompact 3 är en robust, tålig och cykelhållare för dragkrok som är enkel att använda. 

  • Den stabila dragkrokskopplingen gör det enkelt att montera och justera cykelhållaren innan den låses fast med spännhandtaget.
  • Lastkapaciteten kan utökas till fyra cyklar med hjälp av en adapter för en fjärde cykel
  • Enkel lastning av cyklar tack vare de löstagbara cykelarmarna med låsbara vred
  • Enkelt utdragbara hjulhållare gör det möjligt att transportera cyklar med lång hjulbas
  • Den smarta fotmanövrerade tiltfunktionen gör bagageutrymmet lättåtkomligt
  • Enkelt att fästa hjulen tack vare långa spännband med pumpspännen
  • Enkel att fälla ihop och förvara – får plats i de flesta bagageutrymmen
  • Cyklarna kan låsas fast i cykelhållaren som i sin tur kan låsas fast i dragkroken (lås ingår)
  • Förmonterad – inga verktyg behövs

Gjord för tre cyklar, men kan byggas ut för att få plats med fyra, med en total maxvikt på 60 kilo.

 

[form code= 87]

Lycka till!