Trafikverkets snabbcykelväg


Här kan ni se en animering av Trafikverkets förslag till snabbcykelväg längs E4:an i Stockholm, mellan Norrtull och Silverdal i Sollentuna.

Bitvis ser det lovande ut. Andra avsnitt skulle behövas arbetas lite mer med. Men ett stort steg framåt. Om det förverkligas.

Relaterade inlägg:


Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 4


Detaljerna, de så viktiga detaljerna.

De där små detaljerna. De som visar om man tänker på cykeltrafiken och förstår dess behov. Om man anstränger sig. Om man vill utveckla, förbättra och underlätta för cyklister. Som visar att man förstår och respekterar trafikslaget. Inte särskilt märkvärdigt i grunden men ack så svårt att få till i vårt land.

En mycket stor skillnad med cykelinfrastrukturen i Nederländerna jämfört med Sverige är den tankemödan som läggs ner på att skapa ett enkelt, funktionellt och bekvämt cykelsystem. Man lägger ner mycket tid och kraft på att underlätta och prioritera cykeltrafiken – i alla dess delar.

Radier

Inga 90-graders kurvor här inte. Mjuka och cykelvänliga radier som gör att det är enkelt att ta kurvan med cykel. Du behöver inte ta ut svängen eller ut i mötande fält för att komma runt kurvan. Och du behöver inte bromsa ned så mycket utan kan lättare behålla en del av farten. Observera också hur målningen på cykelbanan gör det tydligt vad som gäller och vägleder dig.

När cykelbanan byter sida

Då är det inte genom att utforma två 90-graders svängar på cykelbanan. Utan då vrider man till både gatan och cykelbanan! För att på så sätt få mjukare svängar där du kan behålla farten bättre. Och svängen på gatan får ner hastigheten på biltrafiken, och biltrafik har väjningsplikt mot cykeltrafiken. Så här rullar du bara på när cykelbanan byter sida. Inget stopp, det är enkelt, bekvämt och lätt – cykeltrafiken är prioriterad, det är cykelflow!

Brunnar och betäckningar


Foto: Bicycle Dutch

Det är sällsynt med dagvattenbrunnar och andra former av betäckningar i cykelbanorna. När det gäller dagvattenbrunnar används i stället så kallade ”brevlådebrunnar” eller andra typer av brunnar som placeras på sidan av cykelbana, ofta som en del av kantstenen. Varför gör man då så här? Det handlar om komfort och säkerhet för cykeltrafiken. Här visar ju VTI:s studier angående cykelolyckor att påfallande många olyckor beror på dessa brunnar – så vi kanske skulle sluta placera dem i cykelbanan?

Hinder i cykelbanan

Hinder i cykelbanan markeras tydligt. Precis så som vi många gånger hanterar trafikelement på gator och vägar. Vi hjälper biltrafikanterna. Och likadant gör man i Nederländerna – de hjälper cykeltrafiken. De förtydligar, förenklar, hjälper och stödjer. Allt för att skapa ett enkelt, tryggt, säkert och funktionellt system.

Cykla mot enkelriktat

Överallt i städerna finner man denna skyltning. Där cykeltrafiken undantas från enkelriktningen på gatan. Det är mycket sällsynt att man enkelriktar en gata på grund av cykeltrafiken, det gör man ju uteslutande för att reglera biltrafiken. Då ska ju inte cykeltrafiken drabbas av denna reglering är utgångsläget, och därför undantas den. Detaljer. För att göra det enkelt, lätt och bekvämt – för att prioritera.

Farthinder (för moped- och cykeltrafik)

Det är inte så vanligt men det förekommer. Ofta då man uttömt andra lösningar. Det handlar till exempel om platser med dålig sikt, begränsat utrymme och fastigheter som inte går att flytta. Och för att få bort otillåten mopedtrafik från cykelbanorna. Låter lite som här i Sverige, men när vi kommer till åtgärderna är det ljusår mellan dem. Där vi slänger ut stenar, betonggrisar, bommar och allt möjligt, där väljer man i Nederländerna en annan väg. En väg som är säker, funktionell och till ringa problem för majoriteten av cykeltrafiken.

Skräpkorgar

Är självklart anpassade efter cykeltrafikens förutsättningar. Utformade på sådant sätt att du kan slänga skräpet i farten, ingen inbromsning eller stopp – bara att rulla på.

Cykel och trappor

En lång och brant förbindelse mellan två cykelstråk. För att underlätta för de som inte kan eller vill cykla uppför backen har en liten ramp anlagts i ytterkanten av trappan för att underlätta om du vill gå och leda cykeln uppför trapporna.

I centrala delarna av Nijmegen finns ett cykelgarage. Entrén är via trappor. Nedför finns det borstar i skenan där man leder cykeln. Detta för att bromsa så cykeln inte rullar för fort och blir svår att hantera (man har tunga cyklar i Nederländerna!). Uppför är det ett litet rullband i skenan som hjälper dig att få upp cykeln. Det handlar om detaljerna – detaljerna som underlättar, som gör det attraktivare, som gör det säkrare.

Hål i huset!

Ingen detalj är för liten eller för stor! Som när man ska dra fram cykelbron Snelbinder utmed järnvägen och över floden Waal. Stora problem att komma runt en byggnad som står utmed järnvägen. Vad gör man då? Tar upp ett hål i byggnaden och låter cykelbanan passera genom huset!

                                                                                                                            

När man sedan lägger samman alla dessa detaljer (och fler jag inte nämnt) så framträder ett funktionellt system – ett anpassat system. Ett system som gör det lätt, enkelt och bekvämt att använda sig av cykeln. Och det är vad det handlar om man vill få fler att använda cykeln.

Det ska vara enkelt att använda cykeln.

 

På cykel i världens bästa cykelland, del 1
På cykel i världens bästa cykelland, del 2
På cykel i världens bästa cykelland, del 3

 

Relaterade inlägg:


På väg mot cykelhjälmslag?


Så här ser Trafikverkets huvudnummer ut i nysatsningen av Nollvisionen 2.0 och cykelsäkerhetsstrategin:

Cykelhjälmen är huvudnumret. Verket kör på i samma gamla hjulspår som tidigare. Utan koppling till annan forskning om cykelolyckor och deras bakgrund eller till andra mål än trafiksäkerhet. Och eftersom hjälmanvändandet inte ökar på frivillig väg och målet med 70 procents hjälmanvändning år 2020 inte kommer att nås så står vi inför – en hjälmlag. Tror ni alla aspekter av ett förbud mot att cykla utan hjälm blir rättvist belysta? Ser jag på programmet ovan så verkar det inte vara så.

Tyvärr finns det inget Trafikverket 2.0 för Nollvisionen 2.0.

Trafikverket skulle kunna prioritera sin verksamhet och bygga framtidens cykelväg – en snabbcykelväg. Som skulle demonstrera hur säker och framkomlig cykelinfrastruktur ska utformas och byggas. I stället begår verket en jätteblunder, de kalkylerar ”fel” och säger sig tvingade att skrota den säkra snabbcykelvägen. I stället ska de göra som de brukar – bygga undermålig och farlig cykelinfrastruktur.

Ett verk som skulle kunna ta initiativet och leda utvecklingen mot en bättre och säkerhetshöjande vinterväghållning för cykeltrafik. I stället väljer detta verk att ”följa utvecklingen” – inte leda den.

Trafikverket skulle även kunna ta fram nya råd, riktlinjer och utbildningar vad gäller arbete på väg. Trafikverket har själva genom studier och forskning konstaterat att just cyklister är den trafikantgrupp som drabbas mest vid vägarbeten. Men inte heller här ser vi några initiativ eller något agerande från verkets sida – det är bra som det är. Vilket kommer innebära att vi även framöver kommer få se livsfarliga spjut utmed cykelbanan vid Trafikverkets arbetsplatser.

Vi ser heller inga ansträngningar och initiativ vad gäller tunga fordon och den bristande sikten från förarplatsen. En hjälm hjälper ju föga när människor blir krossade under en lastbil till följd av den dödande vinkeln.

Inga förslag om Intelligent stöd för anpassning av hastighet (ISA) vilket skulle ge stora effekter för cyklisters säkerhet. Inga förslag om en systematik vad gäller åtgärder i infrastrukturen. Här skulle Trafikverket kunna ta initiativ till en standardisering vad gäller bilhinder på cykelvägar. Så som Trafikverket i Nederländerna arbetar. Så vi slipper alla dessa stenar, betonggrisar och annat skit som slängs ut på cykelvägarna. Och som leder till att människor dödas och skadas. Men så arbetar inte Trafikverket.

Verket använder i stället sin samordnande roll till att arbeta för en hjälmlag med oklara effekter.

Relaterade länkar:


I stället för cykelöverfart


Så kan vi använda ett för många trafikanter välkänt vägmärke – väjningsplikt:

Ett märke som finns över stora delar av världen och med i stort sett samma innebörd. Inga konstigheter eller otydligheter – enkelt att kommunicerar till trafikanterna vad som gäller. Finns heller inga villkor att cyklister ska ”ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos fordonen som närmar sig överfarten.” Och när vi använder vägmärket väjningsplikt kan det se ut så här:

Relaterade inlägg:


Kanten är borta, hurra!


Det tog bara 4 år. Men nu är den äntligen borta, den förhatliga kantstenen som ”tvingade” mig att cykla på gångbanan. Inte bara kanten är borta, ett stannaförbud är uppsatt så att bilförare inte parkerar framför början/slutet på cykelvägen – och det fungerar mycket bra!


Så enkelt, så härligt! Kantstenen är sänkt till noll. Bara att svänga upp från gatan på cykelvägen. 


Ett kort stannaförbud så att ingen förare parkerar framför början/slutet av cykelvägen. Och det fungerar!

Och här en film som visar hur enkelt det nu är att komma upp på cykelvägen!


Tack Trafikkontoret för att ni lyssnade och till slut ordnade till detta elände som Exploateringskontoret skapade. Min vardag har blivit lite lättare – och det är vad det handlar om om man vill öka cyklandet:

  • Det ska vara lätt att välja cykeln
  • Det ska vara lätt att cykla
  • Det ska vara lätt att cykla rätt

Här har Exploateringskontoret en del att lära…

Relaterade inlägg:


Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 3

Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 3


Att ta sig över gatan

Det ska vara enkelt. Det ska vara lätt. Det ska vara tydligt. Det ska vara säkert. Det ska gå att förklara och att förstå. Det ska kommuniceras till trafikanterna – oavsett ålder, trafikutbildning och var någonstans man befinner sig i trafiksystemet.

Här tycker jag man har lyckats i Nederländerna.

Antingen har du väjningsplikt när du korsar gatan med cykel – och det talas om på ett tydligt sätt:


Väjningsskylt och väjningslinje, en linje som upprepas vid varje körfält. Observera också att cykelbanans röda beläggning upphör.

Eller så har korsande fordonstrafik väjningsplikt för dig när du cyklar över gatan – och det talas också om på ett tydligt sätt:


Väjningsskylt och väjningsmålning för fordonstrafik som korsar cykelbanan. Observera också att i dessa fall fortsätter cykelbanans röda beläggning över körbanorna.


Klart och tydligt vad som gäller. Genom att använd en skylt och regel som finns i stora delar av världen. Och resultatet? Det fungera mycket väl med en god respekt och efterlevnad från trafiken som korsar cykelbanan


”Röda mattan” är utrullad och trafik som korsar cykelbanan har väjningsplikt.

Hela cykelsystemet genomsyras av detta – det tydliga, det enkla. Även mindre anslutande cykelvägar har väjningsplikt mot cykeltrafiken på de större cykelvägarna:

De är tydliga med vad som gäller – överallt. Ingen gissningslek, inga otydligheter. De hanterar cykeltrafiken på samma sätt som biltrafiken – det är ingen lekstuga, det finns inga leksakstrafikanter. Det finns trafikanter och de behöver råd, stöd och vägledning för att hela trafiksystemet ska fungera.

De hittar inte heller på några särskilda skyltar eller regler för att det är just cykeltrafik. De använder i stället väl etablerade skyltar och regler – för att det ska vara enkelt, tydligt och begripligt för alla trafikanter. Det är ett helt annat förhållningssätt än det som råder med våra cykelpassager och cykelöverfarter.

På cykel i världens bästa cykelland, del 1
På cykel i världens bästa cykelland, del 2

Relaterade inlägg:


Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 2


Barn, överallt barn. På cykel.

Det som verkligen slår mig när jag cyklar runt i olika städer och orter i Nederländerna är barn. Överallt barn och ungdomar. Som cyklar. Såväl inne i staden, som i förorterna och på landsbygden. De cyklar med stort självförtroende. De rör sig säkert och självklart i trafiken – de tar sin plats. De är många gånger tekniskt skickliga på cykeln, de cyklar enkelt och utan besvär nära varandra, de hanterar cykeln mycket väl i låga farter, de har uppsikt och kontroll, de vet var de befinner sig – och att det finns andra trafikanter som de behöver samspela med.

Hur kan det då komma sig att det ser ut så här? Att det är fullt med cyklande barn och ungdomar.

Det enkla och korta svaret är att transportsystemet är anpassat, byggt och utformat på sådant sätt att barn självständigt kan förflytta sig på cykel. Det handlar många gånger om att cykeln är prioriterad i transportsystemet. Att det är låga hastigheter på biltrafiken och att det är en väl utformad, funktionell och sammanhängande cykelinfrastruktur.

En annan avgörande förutsättning för att det fungerar så bra är respekten många bilförare visar de som cyklar och deras förmåga att interagera med cyklister. Det är ju inte så konstigt, med så höga cykelandelar som 30, 40 och 50 procent i många städer, så innebär ju det att många som kör bil även frekvent cyklar.

Allt detta backas sedan upp av en ändamålsenlig trafiklagstiftning. Och att det varit så här under många, många år. Detta är normen här – man får det man planerar och ger förutsättningar för. Så som vi har en annan norm, en annan planeringsfilosofi och därmed ett annat transportsystem – där cykeln är mer på undantag – och därmed är också barns cyklande på undantag.


Dom tar sin plats. Med självförtroende och självklarhet.


Barn på cykel mitt inne i staden. En självklarhet och en vanlig syn. Ett system utformat för att man ska göra det – där man uppmuntras att göra det.


Cyklandes tillsammans. Nära varandra och med full kontroll.


Relaxed riding!


Relaxed riding!

Skolorna är överfyllda med parkerade cyklar – för här cyklar man till skolan. Det är en stor kontrast till många skolor i Sverige. Där vi har problem med alla bilskjutsande föräldrar och deras framfart. Här är problemet att hitta utrymme för alla cyklar när de ska parkeras. Jag vet vilket problem jag som trafikplanerare skulle vilja ha!

På cykel i världens bästa cykelland, del 1

Relaterade inlägg:


Är det verkligen detta vi behöver 2017?


”Tjänsten som projektledare innebär att du ska leda utvecklingsinsatsen, som handlar om att främja ett ökat och säkert cyklande. I ditt uppdrag ingår att samla, lyfta och sprida goda exempel på beteendepåverkande insatser som genomförts i kommuner och som bidragit till ett ökat och säkert cyklande. På sikt tror SKL att det bidrar till att fler kommuner på ett effektivt sätt kan utveckla sitt eget arbete med att främja ökad och säker cykling.” 

Detta är alltså en del av den Nationella Cykelstrategin. Fler sammanställningar om cyklandets alla fördelar och hur vi ska prata ut människor på något som inte riktigt finns. Vet vi inte det 100 gånger om redan? Är vi helt historielösa och har så liten omvärldskoll att vi inte vet vad andra länder som är framgångsrika har gjort?

Ska vi nu ta få fram bättre och ännu fler ord som gör att vi kan cykla på 2+1-vägar? Roligare och färggladare affischer så att alla singelolyckor plötsligt upphör. Kanske ytterligare en hjälmkampanj som gör att massorna väller ut på de obefintliga cykelbanorna.


15 års lovord till cykeln. Behöver vi fler? Foto: Krister Spolander

Vi vet ju att vi måste göra detta om vi vill få fler att cykla:

  • Att separera cyklister och fotgängare
  • Att separera cyklister och bilister
  • Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar
  • Att bygga breda och framkomliga cykelbanor
  • Att bygga gena cykelbanor
  • Att cykelanpassa alla dessa trafiksignaler
  • Att sopsalta, renhålla och sköta om cykelbanorna
  • Att belysa cykelbanorna
  • Att skyndsamt bygga bort felande länkar – framkomligt från A till B – ett cykelvägnät över stor geografisk yta
  • Att ge cykeltrafiken den plats som den behöver i våra städer
  • Att förbättra vid vägarbeten
  • Funktionella och säkra cykelparkeringar

Attitydpåverkan är mer eller mindre bortkastade pengar och förlorad tid. För det handlar om att det vi försöker sälja, det vi vill ska öka, måste ha en grundläggande och förväntad kvalitet – det vill säga möta basbehoven. Det gör inga roliga och färgglada kampanjer. Men det är ju avsevärt billigare än att bygga och ställa om transportsystemet. Inte så mycket konflikter heller, behöver så att säga inte ta strid för något, eller prioritera. Och så kan vi ju fortsätta måla upp kulisser att vi faktiskt gör något, sen att människor inte förstår är ju deras eget fel, liksom, typ…

Tänk, när det gäller biltrafiken gör vi precis tvärtom. Vi säger att det vore bra om vi körde lite mindre bil. Och så bygger vi fler och fler vägar. För miljarder, många miljarder. Om och om igen…

Relaterade inlägg:


Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 1


I början av sommaren var jag i Nederländerna, i städerna Nijmegen och Arnhem. Tänker nu i en serie inlägg beskriva mina erfarenheter och upplevelser från denna cykelresa – så häng med på resan till världens bästa cykelland!

Det börjar på planet, man förstår snabbt vad som väntar!

Efter landning på flygplatsen och vid promenaden från gaten dyker detta upp:

Det fortsätter vid biljettautomaten för tåget:

När vi sen ska stiga på tåget så ser vi detta:

Så innan vi kommit till världens bästa cykelland påminns vi om att något är på gång. Omgående när vi landat välkomnas vi av en cykelmiljö och ett transportsystem som tänker cykel – på en flygplats!

Snart kommer del 2 i serien på cykel i världens bästa cykelland!

 

Relaterade inlägg: