Jag vill inte snegla på mina cyklar och sedan bestämma mig för att gå ut och springa eller åka och simma istället. Jag avskyr att jag numera känner lugn i simhallen men inte ute på vägen. När jag simmar kan jag fokusera på min träning, ett privilegium som bilisterna har tagit ifrån mig i trafiken. En del av mig vill montera en GoPro på hjälmen eller styret och dokumentera allt med stor nitiskhet, spara kommentarer, hot och namn från forum och facebook i ett stort arkiv som man kan leta i efter att jag eller någon annan någon blivit trängd, smädad eller påkörd. Bevis för att våldsmakaren redan innan hotat och visat låg respekt för liv och hälsa. En spalt i arkivet kunde innehålla bilmärke och registreringsnummer, tänker jag, samtidigt som en annan del av mig vet att sådana tankar bara förgiftar allt ännu mer och får mig att tänka på sådant här även när jag inte cyklar.

Jag avskyr att det alltid finns ett ”men”. Om någon råkat ut för en olycka, om någon blivit nedträngd i diket eller blivit påkörd av någon som ansett sig ha bättre rätt till vägen, då finns där alltid ett ”men” till svar eller försvar. Kanske vinglade cyklisten, kanske körde gruppen i bredd, kanske var cyklisten en av de där som alltid kör mot rött. Till och med i de allra värsta fallen, där någon dör, (och någon, det vet vi ju, är alltid cyklisten) så finns det ett ”men.”

I texter, i artiklar och framför allt i kommentarer. Människor som till vardags klarar av att arbeta och umgås med andra människor som cyklar, äta lunch med dem och jobba tillsammans på ett projekt, blir som förbytta bakom datorskärmen och struntar i att både faster Ulla och de egna barnen cyklar för att ta sig från A till B. De måste bara få presentera sin teori, sitt ”men” på ett sätt som aldrig skulle accepteras om det skedde i samband med andra olyckor eller brott.

Ibland lyfts möjliga sjukdomsfall fram som en långsökt förklaring till att någon blivit påkörd. Sjukdom hos cyklisten, bilföraren eller omvärlden undrar jag? Kanske är det en sjukdom att ständigt vara så stressad att man bara kan fokusera på vad man uppfattar som sina egna rättigheter, oavsett vad det kostar någon annan.

Jag drömmer om en kampanj där någon, (är det månne jag själv?) trycker upp en stor mängd väl synliga klistermärken med en cyklist och ett hjärta på, att sätta bakpå alla de bilar där det inte sitter en tidshetsande, cykelhatande person, och vid åsynen av det klistermärket kan den omkörda cyklisten släppa ner axlarna lite grann och veta att just den där omkörningen inte gjordes i affekt utan med respekt och kamratskap.

Det finns redan kampanjer med loggor, klistermärken och tryckta kläder, men de flesta är en uppmaning från cyklisterna till bilisterna; se oss, respektera oss. Jag skulle vilja komplettera dessa kampanjer med en utsträckt hand från alla oss som både är bilister och cyklister. Ett slags svar till cyklisterna, ni är sedda, ni är inte ensamma på vägarna.

Det räcker nu, det finns inga ”men”. En bil är inget vapen och en bilförare är ingen domare.
Det är faktiskt punkt där.

Regeringen räknar med att den nya elcykelpremien kommer ge en överflyttning av transporter från bil till elcykel och hoppas att fler elcyklar, elmopeder och elmotorcyklar kan förbättra förutsättningarna att pendla och transportera sig klimatvänligt och tillgängligt, också över lite större avstånd.

– Forskningen visar att elcyklar är ett substitut för bilar. Alla måste inte längre ha ett ton stål hemma på uppfarten för att kunna ta sig runt, säger miljöminister Karolina Skog.

Om fler använder lätta elfordon istället för bil kan den globala resursanvändningen och klimatutsläppen minska. De kan också bidra till en bättre folkhälsa.

Regeringen avsätter 350 miljoner kronor per år under perioden 2018–2020 för premien.

Förordningen om bidrag till privatpersoner för inköp av eldrivna cyklar, mopeder eller motorcyklar träder i kraft den 1 februari 2018. Naturvårdsverket kommer att ansvara för prövningar av ansökningar och av utbetalning av premien.

Detta gäller:

• Premien riktar sig till privatpersoner som har fyllt 18 år.
• Premien kan användas en gång per person.
• Premien gäller för den som köper en ny elcykel, elmoped eller elmotorcykel. Vissa fordon som är avsedda för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning omfattas av premien, exempelvis eldriven rullstol och handelcykel. Även elfordon som lastelcykel och elfordon som går på tre eller fyra hjul omfattas av premien.
• Premien omfattar inte exempelvis segway, eldriven sparkcykel eller hoverboard.
• Elfordonet ska kunna identifieras med ramnummer på kvittot eller en annan handling. Detta kan återförsäljaren av elfordonet hjälpa till med.
• Elcykel ska vara CE-märkt (eller ha motsvarande märkning).
• Elmoped eller elmotorcykel måste ha ett så kallat CoC, som är en typ av fordonsintyg.
• Premien motsvarar 25 procent av inköpspriset inklusive moms, maxbeloppet för bidraget är 10 000 kronor.
• Det går att ansöka om premien från och med den 1 februari 2018. För att kunna få bidraget måste man ansöka till Naturvårdsverket inom 6 månader efter köpet.
• Bidraget gäller retroaktivt från och med den 20 september 2017. Den som sedan dess har köpt ett elfordon som omfattas av premien har 6 månader på sig att skicka in kvittot från och med den 1 februari 2018.