Läskigt att svänga på snö?

Läskigt att svänga på snö?


Innan man funderar på att svänga måste man, oavsett grepp och underlag, anpassa farten. För att känna sig trygg i halkan krävs det också att man tränar och blir av med de reflexmässiga beteenden som är anpassade till torrt väglag. Passa på att träna innan dina nya kunskaper verkligen behövs.

När det är bra fäste doserar man bromskraften så att frambromsen får mest kraft. Men när det är sämre väglag måste man anpassa bromsandet efter förhållandena. Ju halare det är desto mer ökar man bakbromsens kraft och minskar frambromsens.

Bromsar man för hårt med framhjulet slutar det ofta med att framdäcket tappar greppet och en påföljande vurpa. När bakdäcket tappar greppet leder det oftast bara till en bakhjulssladd, som rentuta kan ge bättre kontroll. Träna därför på att sladda med bakhjulet så att du vet hur cykeln uppför sig när när däcken börjar glida.

Och apropå glida så är det bra att ha provat på att få sladd med framhjulet, terigen så att du är förberedd p åhur din cykel känns och beter sig när friktionen mellan däck och underlag försvinner. Men undvik att träna på det i svängar. Allt blir förstås lättare med dubbdäck för vinterväglag, men det ska framhållas att dubbar inte är någon garanti för att få bra fäste.

Följ vår beskrivning steg för steg och dra ut och träna. Och minns du bara tre råd så kom ihåg dessa: Tänk på att hålla tyngdpunkten låg, bromsa aldrig med frambromsen och håll alltid blicken långt fram!

1. Sluta bromsa här. Se till att ha lagom med fart när du släpper bromsarna. Hellre för långsamt än för snabbt. Det är pinsammare att lägga sig ner än att behöva trampa sig ut ur kurvan. Det gör också mer ont att ramla. Titta igenom kurvan och tänk dig din linje. Är det väldigt halt – var beredd på att sätta ner innerfoten. Klicka eventuellt ur den foten ur pedalen redan nu.

2. Håll samma svängradie genom hela kurvan. Det ska vara en så stor svängradie som möjligt. Titta mot den punkt där du ska vara på väg ut ur kurvan. Försök att hålla cykeln så upprätt som möjligt i förhållande till underlaget. Rör inte bromsarna (men om du måste så använd den bakre – rör inte frambromsen)!

3. Håll samma radie. Fortsätt att hålla den stora svängradie som du planerade på väg in i kurvan. Luta dig inte inåt. Titta långt fram längs den linje du vill följa efter svängen. Rör inte bromsarna här heller!

4. Börja trampa. Här ska du börja trampa. Sittandes eller ståendes beroende på fästet. Är det väldigt halt är det klokt att sitta och trampa försiktigt. Som alltid när man cyklar så är det viktigt att hålla blicken långt fram.

Om du tappar greppet!

När man börjar tappa greppet går det ofta att rädda situationen genom olika motmanövrar. Lättast är att klicka ur innerfoten och ta stöd med den. Är det framdäcket som tappat greppet kan man stabilisera cykeln genom att bromsa med bakbromsen och sätta ned innerfoten. En sista utväg är att försöka sluta svänga, genom att räta upp cykeln och köra rakt fram. Vissa släpp kan också pareras genom att man ”gasar” – trampa till och styr emot. Öva på olika manövrar så gör du kanske rätt när det gäller!


Milen på 90 minuter – ett grundkrav

Milen på 90 minuter – ett grundkrav


Cykelpendlandet är något som inte bara berör de som själva upptäckt alla fördelar. Även de som inte väljer cykeln berörs allt oftare av cyklisterna, ibland och tyvärr i negativ mening. Raljerandet över vardagscyklisterna på väg till och från jobbet i överdrivna kläder, på svindyra cyklar och som gör ”Tour de France tecken” till varandra duggar tätt. Jag kan förstå om lycra och kolfiber uppfattas som onödigt seriöst för ändamålet. Men anledningen är inte konstigare än att vi som gärna sportpendlar passar på att utnyttja resan till och från jobbet som lite skön träning – och då i uppmuntrande utrustning.

Men raljerandet från ickecyklister är hanterbart – till och med lite underhållande ibland, ungefär som att betrakta bilpendlare som upplever att de är ”drabbade av köer”. De är inte alls drabbade av köer – de är en del av köerna. Och där magsyran från de kilometerlånga leden av ångest ibland spiller över på cyklisterna där vi anses försvåra bilåkandet ytterligare genom att vi ibland är i vägen. Det är då jag undrar om bilisterna skulle föredra att vi, dryga 150 000 cykelpendlare i Stockholm, istället borde välja bilen?

                         ”Your country needs you to ride a bike”
 

Andreas Danielsson – Chefredaktör

Förutom att motoristerna gärna hänger upp sig på attributen hos cyklister stör de sig också på dem som inte håller sig till trafikreglerna eller som cyklar för fort. Även här kan jag hålla med, trots att jag själv gärna unnar mig några kreativa förflyttningar för att hålla farten och flytet uppe. Att inte skrämmas eller utsätta medtrafikanter för fara är den oskrivna grundregeln till fripendling med ackuratess (om du frågar mig). Men även motorburna människor gör fel. Och om vi som cyklar hamnar i kläm kan det gå riktigt illa.

Förra året omkom 20 cyklister i Sverige där motorfordon av olika slag användes som tillhygge. 0 bilister omkom till följd av att de blivit nermejade av cyklister. Samtidigt kan man, lite indirekt och överdrivet, säga att de motorburna människorna faktiskt toppar dödsorsaksstatistiken i västvärlden. Förutom hög ålder och genetiska faktorer finns den direkt påverkbara faktorn ”fysisk ohälsa” med som stark orsak till hjärt- och kärl sjukdomar, som är den vanligaste vägen till Sankte Per.

En studie som tidskriften BMC Public Health publicerat, där man undersökt relationen mellan hur man pendlar till jobbet och hälsotillstånd, visar att de 21 000 tillfrågade som pendlade till jobb med bil- eller kollektivtrafik generellt upplevde mer stress, sämre sömn och tecken på utbrändhet än de som cyklade eller gick till jobbet. Det lär inte förbli den enda studien som visar det enkla sambandet…

Ibland brukar jag leka med tanken att det borde vara lika självklart att redogöra för sin fysiska status likaväl som det ekonomiska läget när man deklarerar. Arbetsföra människor som inte lider av sjukdom, skada eller andra funktionshinder ska kunna förflytta sig 10 kilometer till fots på 90 minuter. Klarar man inte det är man en hälsorisk för sig själv och indirekt en möjlig belastning för samhället. Då utgår en bestraffningsskatt som sorteras under ”allmänfysiologiska grundkrav på mänskligheten”. Överskottet går odelat till förbättrad hjälp åt människor som på riktigt behöver det – vars problem inte är orsakade av latmaskar, rökning eller något annat självvalt och ofördelaktigt beteende. 

Ok, det kanske är en utopi med smak av fascism. Och att genomföra ett rättvist fystest på en hel befolkning är inte rimligt. Men att se alla fördelar med cykelpendling borde inte vara en utopi eller särskilt orimligt. Det förvånar mig faktiskt att inte fler klarar av att se de logiska sambanden mellan cyklandet och allt positivt som hör därtill, oavsett om man klär sig i lycra eller jeans, kör på kol eller stål, långt och hårt eller kort och i mysigt tempo.

Trots att cykelpendlarna får utstå en del kritik från olika håll finns väldigt många ljuspunkter. Roligast är att antalet cyklister ökar vansinnigt mycket hela tiden. Därför är cykelpendling nu en fråga som frekvent diskuteras på regeringsnivå och där försiktiga framsteg (med betoning på försiktiga) görs i syfte att förbättra möjligheten till kvalitetspendling med cykeln. Däremot undrar jag över skattesubventioneringen för så kallade miljöbilar. Vadå miljöbil? ”Hälso-cigg”. Ge subventioner till alla som går och cyklar till jobbet istället. Utöver den högst konkreta handlingen för bättre miljö följer även den förbättrade folkhälsan med på köpet.

Jag kan räkna till ett tjugotal pressreleaser vi har fått till redaktionen från företag som bara vill berätta att ”nu satsar vi på cykel”. Det kan handla om ett säkert utrymme där personalen kan förvara sina cyklar utan att de stjäls, där det finns verktyg, reservdelar, tvättmöjligheter och dusch. Några företag har också börjat hjälpa sina anställda med subventionerade priser och delfinansiering av cyklar. Enkelt beskrivet, flera företag agerar nu på riktigt i syfte att förbättra miljön, ekonomin och hälsan hos sina anställda. Jag gillar er. Och jag gillar er som cyklar – ofta, sakta, snyggt eller snabbt.

Och jodå, jag gillar även bilar och åker gärna bil själv när det behövs.


Hur cyklar du bäst på snö?

Hur cyklar du bäst på snö?


Att cykla i nyfallen snö är en upplevelse som man aldrig glömmer. De familjära stigarna som över en natt är insvepta i ett fluffigt täcke av vita iskristaller. Så hårda och samtidigt sköra. Alla ljud som man är van att höra, förväntar sig att höra, ter sig avlägsna och dämpade. Till och med den dansande kedjan som vanligtvis trummar en ljudlig hoola-bandoola över kedjestagen, tar det adaggio.

Men att bara stormtrampa ut i snöhavet som du skulle gjort om det voro barmark ser dig snart hastighetshavererad. Halt vinterväglag i skog och mark kräver finess och elegans i tramp- och kroppsteknik för att du ska få till det där fina, forsande flytet över is och snö.

Följ dessa 5 råd för framgångsrik forcering av det vita vinter-Sverige! 

Tänk annorlunda: Att cykla på och genom snö är tyngre och svårare än motsvarande på barmark. Fokusera på själva upplevelsen av att vara ute i naturen istälelt för fart och hastiget. Tänk mer äventyr än effektiv intervall-träning.  

Byt pedaler: Till och med på ett idealiskt vinterpass så kommer du att hoppa av och på cykeln betydligt oftare än du vanligtvis skulle ha gjort. SPD-pedaler kommer snabbt att sluta fungera då de packas med snö och is. Byt istället ut dem mot vanliga platta pedaler och matcha dessa med vinterkängor. Inte bara kommer du att kunna gå och vandra mer effektivt och mer bekvämt. Du kommer inte att frysa lika lätt om fötterna heller. Vilket inte är att förringa.  

Släpp ut luften från däcken: Rätt däckstryck kan hjälpa eller stjälpa dig. Lite förenklat, ju mer snö du cyklar på desto mer luft bör du släppa ut för att få till det där goa flytet, flowet, över snön. 

Trampa fort – ha en hög kadens: En enkel regler säger att du bara kan vara så aggressiv som stigen tillåter. Är den torr så kan du attackera. Är den snö- och istäckt så ger det vid handen att du måste vara mer försiktig. Att stå upp och attack-trampa varje kulle, spurta och trycksladda kommer leda till en vurpa. Acceptera istället att förhållandena är annorlunda, växla till en så pass lätt växel att du kan hålla en hög kadens, sitt ner och veva dig fram på stigen. Kom ihåg: upplevelse inte aggro-träning.  

Var beredd på att vandra: Med ovanstående sagt, så är det sällan man upplever de där perfekta förhållandena där man bara flyter fram på stigen med sina däck med knappt några hekto luft i. Experimentera med hur du fördelar din vikt över cykeln. Är det skare, så vikta mer över framhjuelt för att undvika att gå igenom. Om snön är sörjig och eländig, låt bakhjulet ta mer av vikten för att du inte ska spinna och tappa fästet.  

Med andra ord, experimentera! Det är vad vintercykling handlar om. 


Undvik frysta vattenflaskor

Undvik frysta vattenflaskor


Hur ser man till att vattnet i vattenflaskor och vätskeryggsäck inte fryser till is? Skaffa en isolerad vattenflaska eller fyll din vanliga flaska med hett eller varmt vatten. Fryser din vätskeryggsäck också? Fyll den med med hett vatten. Eller bär den under ditt yttersta lager eller använd ett isolerande lager för både säck och slang. Kom också ihåg att blåsa tillbaka vattnet ned i reservoaren efter varje drickapaus så att inte vattnet fryser solitt stelt i slangen. 

Vilket var det barnförbjudna tipset? Häll i en skvätt whisky. Eller vodka. Eller cykla så fort och så skakigt att vattnet inte ges någon chans att frysa på.


Vilket är den bästa däckstypen för dig?

Vilket är den bästa däckstypen för dig?


Cykeldäck har, förutom den myriad av olika storlekar, bredder och TPI (Googla det), i stort sett alltid delats in i två olika kategorier. Kanttrådsdäck eller tubdäck. Sedan drygt tio år tillbaka har slanglösa däck (eller slanglösa lösningar om du är av den experimentella typen) också sällat sig till de två andra sorterna av däck. 

Har du precis funnit tjusningen i cykelsporten eller mest har cyklat mountainbike, så är måhända tubdäck en ny bekantskap. Bara sättet som man monterar de på bidrar en smula till mystiken. Man klistrar dem helt sonika på fälgen. Och det är av vikt att det görs rätt. Annars riskerar man att däcket korvar av fälgen när du tar en snäv kurva. 

Kanttrådsdäck   

Kanttrådsdäck är den vanligaste typen av däck. Den har en tråd av stål eller kevlar (i vikbara däck) som hakas i fälgens kant. När den lösa innerslangen fylls med luft håller den samtidigt däcket på plats. Innerslang kräver oftast ett fälgband som förhindrar att slangen kläms (och punkteras) mot fälgens ekerhål.

Fördelar

+ Enkelt och billigt att byta (eller laga) slang vid punktering.

+ Lätt att byta däck beroende på underlag och väderlek eller inför tävling.

+ Enkelt att underhålla.

+ Mycket stort urval av däck och slangar för träning, tävling, enduro, crosscountry, downhill eller enduro.

Nackdelar

– Något tyngre totalvikt än tubdäcksystem (medräknat fälgens vikt).

– Generellt något högre rullmotstånd jämfört med tubdäck i motsvarande kvalitet.

– Vid punktering finns risk att däcket lossnar från fälgen.

– Större risk för genomslagspunktering jämfört med tubdäck. Slangen kan lättare klämmas sönder mellan underlaget och fälgen om man kör ner i ett hål eller på en kant.

Tubdäck

Tubdäcket består av både ytterdäck och innerslang i en helt försluten enhet, som sedan limmas eller tejpas fast på en särskild tubdäcksfälg. Fälgar för kanttrådsdäck fungerar alltså inte. Vanligast för tävlingscykling på landsväg och cykelcross.

Det fanns enstaka tubdäck och fälgar för mountainbike för 20 år sedan, då utan att få något vidare fäste på marknaden. Men de senaste åren har en del elitcyklister på hög internationell nivå anammat tubdäck för MTB igen. Nino Schürter är ett exempel.  

Fördelar

+ Lättare totalvikt (inräknat fälgen) innebär en lägre roterande massa jämfört med kanttråd.

+ Mjukare gång och ofta något bättre rullmotståndsvärden än motsvarande kanttrådsdäck.

+ Vid punktering kan man cykla vidare (även om man riskerar att skada fälgen) i måttlig fart, vilket kan vara avgörande i en tävlingssituation.

+ Mindre risk för genomslagspunkteringar (se nackdelar kanttråd).

Nackdelar

– Dyra punkteringar då man ofta får byta hela däcket om punkalagningsprayen inte funkar.

– Krångligare att byta däck.

– Däcket kan lossna från fälgen vid snedbelastning i kurvor om de är dåligt monterade. Alltså limmade.

– Kräver mer underhåll då lim eller tejp torkar ut och försvagas över tid.

– Ett helt reservdäck bör tas med på träningspasset om man inte vill åka taxi hem.

Tubelessdäck

Tubeless är ett lufttätt kanttrådsdäck utan innerslang för montering på en särskild lufttätad kanttrådsfälg. Däck och fälg utgör därmed en lufttät enhet så att man inte behöver en innerslang. Populärt för mountainbike och börjar bli intressant även för landsväg och cykelcross.

Fördelar

+ Kan köras med lägre lufttryck för mer komfort och bättre grepp.

+ Lägre rullmotstånd i teorin då innerslang saknas.

+ Säkrare vid punkteringar då det sitter bättre på fälgen och inte lossnar lika lätt som vanliga kanttrådsdäck.

+ Kan monteras med innerslang vid behov.

Nackdelar

– Dåligt urval däck för landsväg och cykelcross än så länge.

– Kräver särskilda fälgar eller en särskild sorts tätningsvätska.

– Däcken kan vara svåra att kränga på och av fälgen.

Kör du slanglösa däck? Hur funkar det? Kommentera gärna nedan. 


Krönika: It`s a manlig world

Krönika: It`s a manlig world


Samhällets bild av cykelsporten är mycket maskulin. Oändligt många gånger har jag fått bemöta antagandet om att det skulle vara någon manlig bekant som liksom lurat in lilla oskyldiga mig i denna värld. Att jag skulle ha kommit på tanken att börja cykla alldeles själv är för de flesta nästan otänkbart. Tanken på att en man slentrianmässigt skulle få frågan om det är flickvännen som fått honom att börja cykla, blir nästan helt absurd.

Men hur ser könsfördelningen egentligen ut inom cyklingen? Nio procent av alla som svarade på vår senaste läsarundersökning är kvinnor, men gissningsvis är andelen kvinnliga cyklister betydligt större än så. Av mer än 100 000 starter i svenska motionslopp tillhör ungefär 6000 Tjejvättern. Det är ett massivt antal, men säger heller ingenting om totalsumman kvinnliga cyklister som tävlar, hobbycyklar eller ser cykel som en smart lösning för vardagsmotion och transport.

Kan det finnas något som skiljer tjej- och killcyklister åt? Kanske. Men jag är rätt säker på att de största skillnaderna ändå är individuella. Utmaningarna, känslan och verktygen är desamma och det går att identifiera sig med alla som har en cykelberättelse att dela med sig av. De flesta av oss har varit med om att få både tjej- och killstryk. Och det enda vi egentligen vet är att de kvinnliga cyklisterna är något färre, att killar har en annan anatomi samt att tjejer generellt genererar färre watt per kilo kroppsvikt. Det sistnämnda betyder att ribban för en stark damcyklist ligger på ett annat ställe än motsvarande på herrsidan. Man är helt enkelt ruggigt snabb utan att det går lika fort.

När jag funderar över tjejcykling som ett eget begrepp så handlar det om vänskap, hjälpsamhet och en känsla av samhörighet. Det kan vara en solidarisk triumfkänsla när en tjejkamrat lyckas köra om en manlig cyklist på väg uppför berget eller en euforisk lycka när man hittar en cykeltröja som sitter riktigt bra. Tjejcykling handlar också om stoltheten över våra svenska stjärnor. Emma, Alexandra, Jenny och Lisa inspirerar alla oss som hänfört följer deras karriärer.

Men tjejcykling handlar förstås också om en del problem. Jag tänker till exempel på en obehaglig känsla av att man på ett subtilt sätt blivit dumförklarad i en cykelbutik. Jag tänker också på en upplevelse av att inte bli tagen på allvar för att ens hastighet är lägre, trots att man kanske är den som kör allra hårdast. Tjejcykling kan även handla om en ständig brottningsmatch med självförtroendet och en överhängande rädsla för att bli sist. Kanske också en frustration över svårigheterna att hitta jämnstarka cykelkompisar med samma mål och förutsättningar, eller att uppnå en bra balans mellan vila, träning och matintag.

Och vilken tjej har inte blivit fly förbannad över att komponenter på cykeln sitter så hårt åtdragna att man måste gå och knacka på hos en granne för att få hjälp att skruva loss dem? Eller att det ska vara så förtvivlat svårt att hitta kläder och prylar som passar den egna kroppen i stort som smått.

Men hur tjejspecifika är dessa funderingar egentligen? Den kille som aldrig har drabbats av något av ovanstående problem under sin tid som cyklist kan ta ett kliv framåt…


Kosttillskott – en dunkel marknad

Kosttillskott – en dunkel marknad


Elitidrottarnas användning av kosttillskott har minskat avsevärt under de senaste åren. Rädslan för att få i sig dopingklassade preparat är säkert en anledning, men forskningen har också visat att den stora majoriteten idrottare inte ser någon positiv effekt av att komplettera kosten med tillskott.

Vanlig kost räcker gott för att man ska få i sig alla nödvändiga näringsämnen. Kosttillskott är en onödig och dyr vana som de flesta elitidrottare gjort sig av med. Denna kunskap är inte lika spridd i motionärskretsar.

I alla fall tyder de överfulla kosttillskotts-hyllorna i hälsobutikerna på det motsatta. Kosttillskott är fortfarande en storsäljare och utbudet ökar konstant. Med fler aktörer på marknaden och ett ökat utbud ökar också risken för oseriösa försäljare och preparat med otillåtna substanser, något som Läkemedelsverket har uppmärksammat på senare tid.

Förbjuden försäljning

Läkemedelsverket är den myndighet som bedömer om ett ämne ska klassas som läkemedel eller inte. I uppdraget ingår att motverka användandet av olagliga läkemedel. Inom träningskretsar är bruket av otillåtna läkemedel ganska utbrett.

Allt från att medvetet ta otillåtna preparat – doping med andra ord – till oavsiktligt intag av otillåtna ämnen via kosttillskott som inte är fullständigt deklarerade på förpackningen. En av undersökningarna som Läkemedelsverket baserade sin rapport på visade att en av fem kunde tänka sig att använda otillåtna preparat i träningssyfte, vilket tyder på att det här är ett vanligt fenomen.

För att få en bild av hur stort problemet med otillåtna ämnen i kosttillskott är, gjorde Läkemedelverket en undersökning av kosttillskott för träningsändamål. Man undersökte ett stort antal kosttillskott för att kontrollera om de innehöll något ämne som klassas som läkemedel och därmed är otillåtet för försäljning som kosttillskott.

I denna undersökning avgränsade sig kontrollanterna till de fyra största återförsäljarna i Sverige och tittade på innehållet i preparaten genom att gå igenom innehållsförteckningen och hålla utkik efter otillåtna ämnen.

Sammanlagt 600 olika preparat granskades varav 17 av dessa innehöll läkemedelsklassade substanser. Exempel på ämnen som hittades är gingko biloba, acetylcystein och glukosamin. Inga av dessa ämnen får säljas som kosttillskott och produkterna är därmed inte godkända för försäljning. Samtliga 17 kosttillskott som hittades har nu dragits in från marknaden eller så har man formulerat om tillskottet och tagit bort den otillåtna substansen.

Toppen av ett isberg?

17 av 600 låter kanske inte mycket, men att ett kosttillskott innehåller ämnen som anses som läkemedel är allvarligt eftersom dessa produkter inte på långa vägar genomgår samma kontroll och har den omfattande dokumentation som krävs för ett läkemedel. Risken finns att man får biverkningar som är svåra att fånga upp eftersom de inte rapporteras på samma sätt som för ett läkemedel, och att preparatet har effekter som man inte väntat sig.

En annan faktor är att man valde att rikta sig mot de fyra största återförsäljarna i Sverige vilket innebär att många av de mindre återförsäljare slapp undan granskning. Man kan ju misstänka att de riktigt fula fiskarna inte fastnade i nätet denna gång.

Förutom de fall där försäljaren har för avsikt att spetsa tillskottet med en otillåten substans för att få en ökad effekt, så är det säkert en hel del tillverkare som är ovetande om att en viss substans är klassad som läkemedel. Om ett ämne klassas som läkemedel eller inte är en bedömning som Läkemedelsverket gör, och denna bedömning är inte helt okomplicerad.

Definitionen på ett läkemedel är att det används för att bota, lindra eller förebygga sjukdom. Grundtanken är att om ämnet påverkar kroppens funktioner och vanligtvis används medicinskt, ska det klassas som läkemedel. Det finns alltså ingen tydlig lista att slå i, utan man gör en bedömning av helhetsbilden för preparatet. Bland annat bedöms vilka effekter försäljaren hävdar att preparatet har och vilken konsumentgrupp man riktar sig till. Det finns också olika indelningar beroende på om ämnet kommer från växtriket eller inte.

Baserat på denna klassificering tas ett beslut om det är tillåtet att sälja preparatet som livsmedel eller om det måste registreras som läkemedel alternativt naturläkemedel för att få säljas. Reglerna är olika för de olika grupperna och kraven på dokumentation är avsevärt högre för läkemedelsklassade substanser. Reglerna varierar också från land till land. 

Tänk på detta 

Vad ska man då tänka på om man använder kosttillskott och vill känna sig säker på att man inte får i sig någon otillåten substans?

1. Kontrollera innehållsförteckningen.

Första åtgärden är förstås att kontrollera innehållsförteckningen. Är det något ämne listat där som du inte känner igen – fråga! Seriös personal ska kunna svara på frågor om innehållet i preparaten de säljer. Kan de inte det så gå till en annan butik.

2. Undvik att köpa från internet.

Köp inte kosttillskott på nätet om du inte är säker på att det är tillåtna preparat du köper, och att återförsäljaren går att lita på. En seriös återförsäljare ska ha koll på vad preparaten som de säljer innehåller, och kunna rensa ut de som innehåller otillåtna ämnen. De flesta fall där man hittat läkemedel i kosttillskott har varit oseriösa nätförsäljare, och eftersom de otillåtna substanserna i de flesta fall inte ens står med i innehållsförteckningen är det omöjligt att veta vad de innehåller.

3. Köp svenskt.

Håll dig till svenska återförsäljare, eftersom lagarna ser olika ut i olika länder så är risken större vid inköp från andra länder. Ett kosttillskott som säljs som livsmedel i USA kan vara läkemedelsklassat i Sverige.

4. Skaffa kunskap.

Det finns mycket information att få, bland annat på Läkemedelsverkets hemsida, där du också kan läsa vilka de 17 preparaten är och vilka ämnen de innehåller. Man kan också kontakta Läkemedelsverket om man är osäker på klassificeringen av en viss substans.

5. Sluta piller-trilla

Det bästa och enklaste rådet är ändå att avstå helt från kosttillskott. All forskning i ämnet tyder på att man klarar sig minst lika bra på en väl sammansatt kost, så länge man får i sig tillräckligt mycket mat och är i energibalans. Då slipper du lusläsa innehållsdeklarationer och vara orolig för oväntade effekter eller smygdoping.

Plus att du sparar en hel del pengar på köpet.


Matthias Wengelin klar för SOKs elitprogram – 5 frågor med Matthias

Matthias Wengelin klar för SOKs elitprogram – 5 frågor med Matthias


Matthias ”Wengan” Wengelin har haft en särdeles framgångsrik säsong det gångna året. Den bästa hittills. I nummer tio av Bicycling som finns ute i handeln just nu, pryder Matthias omslaget. Likaså bakgrunden på denna sajt. Vi tar också en rejäl pratstund med den dubble svenske mästaren i crosscountry och crosscountry-eliminator.

Wengelin gick totalsegrande ur den svenska långloppscupen i mountainbike och är en av fyra cyklister som SCF satsar stort på inför de olympiska spelen i Rio. Mot denna bakgrund kommer det kanske inte som en blixt från klar himmel att ”Wengan” nu efter ett par intensiva dagar av fystester på Bosön tillsammans med cykelkollegerna Marcus Fåglum och Fredrik Ludvigsson, nu är uttagen till Svenska Olympiska Kommitténs elitsatsning kallad Topp- och Talangprogramet. 

Matthias Wengelin på sin blå-gula cykelcross. Bicyclings Åsa Eriksson plåtar i bakgrunden. 

Vad är det egentligen? SOK svarar:

– Topp- och talangprogrammet är ett skräddarsytt stöd för aktiva inom de olympiska idrotterna som bedöms ha potentialen att kunna nå medaljkapacitet på OS på tre till sex års sikt. SOK har drivit programmet har sedan 1998 och det finansieras till stor del av SOK:s sponsorer. 

–Stödet är skräddarsytt för varje aktiv och baserat på individuella utvecklingsplaner för vad som behövs för att inom tre till sex år finnas i världstoppen. Den aktive, dennes personlige tränare och OSF:s sportsliga ledning ska få möjlighet att göra det de drömmer om. 

Värt att uppmärksamma är denna rad: 

– De aktiva är föremål för regelbunden uppföljning och om inte utvecklingen pekar åt rätt håll efter två till fyra år får den aktive lämna programmet. Årligen utvärderas att den planerade satsningen och genomförandet håller hög internationell kvalitet.

1

Vi passade på att prata med Matthias och hur han ser på uttagningen och hans minst sagt framgångsrika säsong.

Hur känns det att ha tagit sig igenom nålsögat och blivit uttagen av SOK?

– Det känns riktigt bra! Att få SOK’s stöd kommer underlätta en hel del i säsongsplaneringen samtidigt som det motiverar mig till att bli ännu bättre!

Hur ser dina mål ut nästa år och i framtiden?

– Nästa år vill jag göra en till stabil säsong som i år och klättra ytterligare några placeringar på UCI-rankingen. Det stora målet kommer vara VM i Hafjell, jag trivdes väldigt bra på den banan i år och har bra minnen därifrån.

– Lite längre fram så är naturligtvis OS i Rio ett stort mål för mig, att bli uttagen dit och göra ett bra resultat där hade varit grymt!

Kommer du att förändra ditt träningsupplägg på något sätt?

– Det kommer inte bli några stora förändringar, upplägget jag kör nu fungerar bra. Fokus kommer mer ligga på att ”förfina” vissa delar.

26″, 27.5″ eller 29″-hjul? Vilken hjulstorlek passar dig bäst?

– Det är 29″ heldämpat som gäller för mig även 2014! Provade en 27,5″ i somras och det kändes precis som att cykla på en 26″, ingen direkt skillnad. 29″ passar min åkstil och den känns snabb överallt.

Nu när det bara är några dagar kvar av 2013 som varit ditt bästa år hittills, har du haft tid att reflektera över dina framgångar och vad du tror som bidrog till att du var så framgångsrik i år?

– 2013 har varit ett riktigt bra år för mig och jag har en hel hög med bra minnen från säsongen med mig in i vinterträningen! Det som inte riktigt har sjunkit in än är väl 6:e platsen på världscupfinalen i Hafjell, trodde inte att jag hade den farten i mig än…

– Såhär i efterhand är det jäkligt skönt att veta att om jag har en bra dag på cykeln så kan jag cykla ganska snabbt.

Att just den här säsongen har gått så bra beror nog på en hel del olika saker. Dels känns det som att allt slit börjar ge resultat, sen har även livet både på och av cykel varit riktigt bra och då blir det helt klart lättare att cykla snabbt!

Bicycling gratulerar Matthias till uttagningen av SOK och önskar honom ett stort lycka till! Med de premium-prestationer som Matthias visat prov på detta år, så ser framtiden minst sagt ljus ut. 

Läs mer på SOKs hemsida, Wengelins hemsida och på RedRabbitRacings hemsida där det finns en del bilder från själva fystesterna och uttagningarna på Bosön.


Bygg styrka och uthållighet – träna crosstraining

Bygg styrka och uthållighet – träna crosstraining


Cykelåkning i alla dess former är utan konkurrens den trevligaste träningen. Men ibland kan det vara rätt skönt att slippa järnhästen för dagens trä­ningsdos. Särskilt under vinterhalvåret när kyla, slask och mörker kan förvandla de magiska stunderna på hojen till ett rätt miserabelt sätt att spendera ett par timmar.

All träning som inte utförs i den huvudsakliga grenen brukar betecknas som alternativ träning eller cross­training. Att träna annat än bara cykling är en av de bästa metoderna för att (gud förbjude) ledsna på cykeln och att undvika att drabbas av något över­träningssyndrom. Det finns således mycket att vinna på att ägna sig åt andra träningsformer.

En tränad kropp är mer uthållig: Aerobt tränade muskler är bättre på att ta hand om slaggprodukter och kan i vissa fall omvandla dem tillbaka till äm­nen som de hårdast arbetande musklerna har nytta av. Därför gör en aerobt vältränad överkropp att du kan arbeta hårdare under längre tid med benen. Simning och rodd är exempel på bra idrotter som kan öka kapaci­teten i musklerna i överkroppen… liksom rullskidor.

Mer motorik!: Inom motoriskt lärande har man sedan länge känt till att ju fler rörelser man be­mästrar, desto lättare har man att lära in nya rörelser. De man redan bemästrar kan dessutom utföras på ett mer effektivt sätt om man har ett stort rörelsespann. Att lära sig nya rörelser eller att träna sin motorik och koordination inom andra idrotter kan alltså göra att du får ett effektivare rörelse­- och arbetsmönster på cykeln.

Rörelseekonomi: Rörelseekonomin, det vill säga hur mycket energi du gör av med vid en given rörelse, är en av få fakto­rer man kan förbättra genom hela livet. Alternativ träning kan också vara skade­förebyggande. Belastning på olika sätt gör att strukturella delar av kroppen anpassar sig, det vill säga att senor och ligament blir tåligare. Genom att vara vältränad i hela kroppen minskar risken för att man ska öka belastningen på mindre använda leder eller senor, när man är utmat­tad.

En stark kropp är en rak kropp: Utmattning i vissa muskler och ett förändrat rörelsemönster kan även påverka kraftöverföringen till pedalerna. Detta kan till exempel inverka negativt på prestatio­nen vid en spurt, när man ska ta sig över en kort brant backe eller om man måste stiga av och bära cykeln.

Undvik vurpor: Med ett större rörelsemönster och kroppslig räckvidd så innebär det att man har större chans att undvika en vurpa. Skulle man ändå åka omkull är risken ock­så mindre att det resulterar i en skada.

Öka långsamt: Det är väldigt lätt att dra på sig en överbelastningsskada om man är för snabb med att öka tränings­belastningen i den nya träningsformen. Det gäller därför att öka både intensiteten och längden på passen successivt.

Välj rätt

Det är särskilt viktigt att fokusera på cykelträningen under den tid på året som man vill vara bra, alltså sommarhalvåret. Alternativ träning gör sig därför bäst under vintern. Välj din alternativa träning med omsorg så att den ger mest ”pang för pengarna” träningsmässigt. 

Splittra dig inte för mycket: Välj maximalt tre olika motionsformer per säsong, utöver cyklingen. 

Skynda långsamt: Det är ett måste att börja lugnt och försiktigt vilket kan vara frustrerande om man är vältränad, men samtidigt måste ta det lugnt inn­an leder och senor hunnit anpassa sig för de nya belastningarna. Detta gäller inte minst om du har haft ett uppehåll p åmer än ett år i en given sport. Ledbrosket minskar och senor blir tunnare fort om man inte belastar dem.

Har vi sagt att du ska skynda långsamt?: De tio första passen bör gå ut på att succes­sivt öka längden på träningspassen tills de är så långa som du räknar med att vilja trä­na som längst. För löpning bör detta kan­ske vara runt en timme, medan för längd­skidor eller simning som sliter mindre kan det röra sig om upp till cirka två timmar.

Gasa på: När du nått upp till mållängden på de al­ternativa passen är det dags att börja växla upp och öka intensiteten och även det får ta tio pass. För det är ingen idé att köra långdistansträning i någon alternativ trä­ningsform som cyklist, utan det är bättre att satsa på högre intensitet under passen istället.

Dags att maxa: När du nu har ungefär 20 pass under bältet och kroppen börjar vänja sig vid den nya belastningen är det dags att utnyttja den alternativa träningens fördelar. Hjär­tat kan ju inte avgöra om pulsen är uppe i 95 procent av max på grund av att du cyk­lar, springer eller åker skidor.

Detta gör löpning och längdskidor till bra trä­ningsformer för att förbättra syreuppta­get. Inte minst eftersom de engagerar stor muskelmassa, vilket gör det lättare att köra så hårt att hjärtat blir den begränsan­de faktorn.

Fortsätt crossträna under säsongen: När du väl byggt upp en bra kapacitet i andra icke-cykelmuskler, kan du underhålla den kapaci­teten relativt väl med något pass i veckan. Fortsätt därför gärna att crosstraina också under cykel­säsongen.

Det finns massor av trevliga träningsformer som passar väldigt bra som komplement till cyklingen. Här är några av de vanligaste:

Skridskor eller inlines.

Simning.

Löpning som kan varieras på olika underlag. Kan tränas utomhus eller inomhus på löpband. Eller varför inte med stavar för lite stavgång uppför en slalombacke?

Kanot, rodd eller roddmaskin

Längdskidor eller rullskidor

Olika former av uthållighetsbetonad styrketräning: fria vikter, balansboll, cirkelträning, core eller redskapsgymnastik

Hur brukar du motionera under vinterhalvåret? Kommentera gärna nedan. 


Bicycling besöker legendariska DeRosa

Bicycling besöker legendariska DeRosa


Det var något innovativt men ändå konservativt som präglade efterkrigstiden i Milanoområdet. Cykelbyggartraditionen och fabrikerna fanns givetvis där och hade funnits där sedan, i detta sammanhang, urminnes tider – det vill säga sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. Men nu skulle utvecklingen ta ytterligare några järva språng. Konsten att bygga cyklar kom tack vare en handfull innovativa män i Milano att förändras för alltid. 1948 hade Cino Cinelli tävlat i 15 år och nu var det dags för honom att göra cyklar under eget namn (Cinelli). 1954 startade Ernesto Colnago sin tillverkning (Colnago). Lika exakt kan man inte bestämma starten för Ugo De Rosas legendariska cyklar.

Bygger med hj♥rtat

Ugo De Rosa började sin cykelbyggarkarriär i början av 1950-talet i och med att han öppnade cykelaffär och blev en betrodd mekaniker. Snart började han svetsa ramar och 1958 kom genombrottet som rambyggare då han fick möjligheten att snickra ihop Raphaël Géminianis cykel inför 1958 års Giro. Ja, ni vet gamle Raffe, le Grand Fusil eller Top Gun, han som med sin cykelpump slog ut fem tänder på en åskådare som försökte hindra honom på väg uppför en av bergsetapperna på Girot 1957. Ja, samma man som delade rum med Fausto Coppi i Guinea Bissau året efter, då båda fick malaria. Men det är givetvis en annan historia.

Ugo fick rykte om sig att vara en innovativ, noggrann och smart rambyggare. Från tidigt 60-tal befäste De Rosa sin ställning bland proffslagen. 1960 trampade Faemalaget på De Rosa-cyklar. 1964 Tbac. 1967 Max Majer. 1969 blev han tillfrågad av Gianni Motta om han vill bygga hans ramar och vara hans teammekaniker.

                     Ugo de Rosa med sin son Christiano.

Samtidigt började De Rosa bygga cyklar åt en lovande ung cyklist från Belgien. 1973 koncentrerade sig Ugo De Rosa på att enbart bygga cyklar och vara mekaniker för Moltenistallet. Och det gick ju ganska bra att cykla fort på De Rosas cyklar. Samarbetet med Eddy Merckx fortsatte faktiskt så länge som till 1981 då De Rosa, som teknisk konsult, hjälpte legendaren att dra igång cykeltillverkning under eget namn.

Under tiden hann också De Rosa med att bygga cyklar åt ingen mindre än Francesco Moser och Filotex-teamet. Det var under 80-talet som de största kommersiella framgångarna för De Rosa-cyklarna som konsumentprodukt kom. Efterfrågan steg och under 1990-talet befäste företaget sin ställning som ett av världens exklusivaste cykelmärken.

Man jobbade vidare med de stora proffslagen, bland annat Gewissteamet. Under 90- och 00-talet trampade namnkunniga cyklister som Casagrande, Pellizzotti, Savoldelli, Garzelli och Tonkov på De Rosa-cyklar. Idag huserar fabriken strax norr om Milano, i Cusano Milanino där man plockar ihop ungefär 7 500 cyklar per år.

Ugo närmar sig 80 och är still going strong när det gäller att lägga sig i hur vinklarna ska förhålla sig till varandra på ramarna. Men själva operativa företagsverksamheten har han dock lämnat över till sina tre söner: Cristiano är marknads- och försäljningschef medans Danilo och Doriano är ansvariga för själva produktionen.

Besök i hjärtat av De Rosa

De Rosa-högkarteret i Cusano Milanino, i norra förorterna till Milano ser inte mycket ut för världen. Det är low key, det är traditionellt. Mekaniker i välstrukna skjortor. Städad verkstad. Ordning och reda. Finkultur på något sätt. Det doftar olja och gummi. Nytt. Kanske lite lack.

En äldre farbror i silverfärgat hår och blå slipover hasar över åt mitt håll, hälsar och jag blir lite starstruck. Ugo De Rosa är en lågmäld man med ett distinkt men mjukt handslag som förmodligen gjort fler intervjuer med blyga journalister än jag cyklar mil per år. Han har dragit sig tillbaka från att fronta ett av de mest sägenomspunna varumärkena i cykelbranschen, men han är ändå kvar och tycker och tänker om produkterna.

Jag frågar direkt, på engelska, min första fråga och han svarar, liksom lite bandspelaraktigt fast på italienska. Cristiano tolkar och så lämnar Ugo oss och går in på kontoret. Frågan:

Vad är det som driver dig Ugo?

– Efter mer än 50 år i branschen är jag fortfarande övertygad om att det finns utrymme för innovationer. Cykeln är ett så fascinerande fordon. På samma gång så enkelt och så komplicerat. Jag vill bidra till den utvecklingen. Det är det som är hjärtat i vårt märke.

Cristiano är en effektiv värd. Först av allt, innan jag ens hunnit fråga en enda fråga sätts vi att prova ut de lånecyklar vi ska plåga oss på i Comoområdet de följande dagarna. Lite, lite pluspoäng blir det när vi halar fram våra medhavda pedaler. Och lite, lite plus i kanten för att vi direkt vet exakt vilken storlek vi har i Santini, det vill säga märket på De Rosas amatörlags teamkläder. Cristiano håller i «min» cykel när vi kollar storlek på ram och höjd på sadeln. Det är givetvis nästa års modeller och top di gamma (top of the line), en liten höjdpunkt i mitt cykel-CV.

 Christiano de Rosa pekar på proffslaget Gewiss-Ballan som DeRosa försedde med cyklar    under nittio- och nollnoll-tal. Artikelförfattaren Niclas Sjögren i djupt samförstånd med Christiano.

– Vi har också möjlighet att skräddarsy ramarna. På samma sätt som proffsen ska du kunna cykla på en ram som är specialbyggd för dig.

Vad är filosofin bakom ert sätt att bygga cyklar Cristiano?

– Först är det hjärnan. Sen är det hjärtat. Hjärnan, alltså material, komponenter och know how är grundläggande och ungefär desamma för de flesta märken i top di gamma- segmentet. Så kan alla göra. Men vi kanske kan lägga till passionen och en lång tradition som lärt oss om geometri och rambygge.

Vilket är det näst bästa cykelmärket i världen?

– (Skratt) Jag kan ju inte gå ut och säga att De Rosa är den bästa cykeln i världen. Det finns många andra bra. Jag kan bara säga att vi bygger väldigt sofistikerade maskiner. De flesta i det här segmentet jobbar givetvis på ungefär samma sätt och har samma förutsättningar även om volymerna varierar enormt. Vi gör bara cirka 7 500 cyklar per år, allt som allt, och det innebär att vi kan förhålla oss till tillverkningen på ett hantverksmässigt sätt. Vi har god överblick och insikt när det gäller alla våra cyklar. Ingen cykel kan liksom slinka igenom. 

Vad skiljer De Rosa från övriga cyklar?

– När det gäller ramtillverkning och komponenter har de flesta tillverkare bra koll på varandra. Vi jobbar såklart bara med det allra bästa materialet när det gäller modellerna i det översta segmentet, men det gör ju i princip alla exklusiva märken. På toppmodellerna går våra mekaniker manuellt igenom alla ramar. Vi modifierar allt för hand på de ramarna och allt monteras för hand.

– Jag skulle vilja säga att De Rosa fortfarande handlar om hantverksskicklighet och känsla. Passion. Hjärtat i loggan. Och geometrin. Ingen annan tillverkare gör det bättre i alla fall. Min far är fortfarande med och kollar vinklar. Det är geometrin som gett De Rosa ryktet om en speciell åkkänsla.

– Det har präglat De Rosa-cyklarna genom årtiondena. Från starten i slutet av 50-talet med italienska toppåkare via Merckx och Moser till dagens elit och finsmakare. Alltså: min fars känsla för att bygga riktigt bra ramar – det är i alla fall en del av hemligheten med De Rosas cyklar.

”Cykling kan göra dig till en bättre människa”

Christiano de Rosa

Är cykling viktigt?

– En cykel är ju inte bara en död maskin. En cykel symboliserar så mycket. Hela cykelsportens historia. Hjältarna. Myterna. Cykling är också så mycket mer än en sport. Det är det bästa sättet att bygga karaktär. I till exempel tennis, fotboll eller någon annan lagidrott är det så mycket annat som spelar in. Men i cykling… säg att du är sexton och du ger dig ut på en fem timmars cykeltur. Det skapar en hårdhet och en utveckling av dig själv som inget annat. För ödmjukheten finns inget bättre.

– Att upptäcka, att ta sig så långt geografiskt och så djupt in i sig själv… det finns nog inget bättre sätt att göra det än på en cykel. Det är bara du och cykeln och vägen. Dessutom kan man njuta och lära sig av cykling hela livet. Alla kan i princip cykla. Och ser man till cykelsporten och dess historia finns inget mer dramatiskt. Kampen mellan de stora mästarna. Coppi och Bartali. Och Magni såklart. Och många, många fler. – Cykling förändrar dig inombords och cykling kan göra dig till en bättre människa.

Vad betyder cykeln för cyklisten?

– För yrkescyklisten är det redskapet som ska möjliggöra dennes absolut optimala prestation. För motionscyklisten är det mer upplevelsen det handlar om. Visst korsar dessa syften varandra men i princip är det prestation och upplevelse det handlar om.

Rammaterial?

– Idag är det kolfiber, men jag tycker inte man ska glömma de andra materialen. Stål är ett fantastiskt material men ska man se till vikten så är det kolfiber som gäller. Aluminium är inte heller dåligt, det lämpar sig bra för vissa användningsområden. Titan blir ganska dyrt men är också ett härligt material.

Hur många cyklar har du själv?

– Jag har bara en. Vår chefsmekaniker förser mig med den och jag har den inne i huset. Jag blir glad när jag ser den så jag vill ha den framme. Det kanske inte är exakt det min fru vill men jag gillar min cykel så mycket att jag vill ha den inom räckhåll.

Av: Niclas Sjögren