Kommer vi komma fram i vinter? Del 3


 

NyTeknik och Cykelsmart tar upp några idéer angående vinterväghållning. Det handlar om att lagra solvärme och att utnyttja geotermisk energi. Genom att utnyttja värmelagring och slingor i marken skulle risken för blixt- och frosthalka minska. Liknande system används på Arlanda flygplats och på Riksväg 40 vid Jönköping där restvärme från värmevärket leds ut i slingor under vägen. Om jag inte minns fel har Västerås en del cykelbanor som värms upp av fjärrvärmeledningar. Har svårt att se att dessa system kommer att kunna tas i drift i stor skala inom en snar framtid men det är så här det bör gå till, nya försök, ny kunskap och ett hopp om att alla studier och resurser inte läggs på vägtrafiken…

Grafik: Jonas Askergren, NyTeknik

Kommer vi komma fram i vinter del 1, del 2


Springtime


 

Så var denna säsongs första cykeltur i ishalka avklarad, fler kommer det säkert bli. Några ögonblick lät jag koncentrationen sväva iväg under cykelfärden och drömde mig bort, bort till våren och sommaren och underbara cykelutflykter.

 Och tänk då att ha en sådan här utrustning:

Bilder och mer info på Bloondesign

Tack Martin för tipset!


Kommer vi komma fram i vinter? Del 2


 

Fick några intressanta bilder från Hans Lindberg, tidigare cykelansvarig i Linköping, ang. min tidigare blogg om snöröjning av cykelbanor. Bilderna visar Linköpings vinterväghållning av cykelbanor genom borstning och spridning av saltlösning.

Här är en sträcka som snöröjs på traditionellt sätt, dvs. med en mindre maskin/traktor försedd med plog. I och med att man ju självklart går och cyklar på sträckan innan snöröjningen påbörjas samt att det är en mindre maskin som utför röjningen blir det ofta snömodd kvar på cykelbanan. Detta är för oss som vintercyklar en alltför vanlig syn…

Och så här ser det ut på andra sidan gatan! Samma dag, samma klockslag. Där använder man metoden med borstning och saltlösning. Jag vet ju vilken sida jag föredrar och skulle välja…

Så här ser maskinen ut som åstadkommer detta resultat.

Här finner ni en kartbild över de cykelvägar som Linköping använder sig av borstning och spridning av saltlösning. Det är ca 9 mil. Självklart har denna metod sina brister också. Vid kraftig nederbörd kan det vara nödvändigt att först ploga för att få bort stora mängder snö för att sedan kunna borsta, precis den metod som man använder på flygplatser. Sedan finns det alltid invändningen mot att använda salt. Här handlar det om saltlösning, dvs. en utspädd lösning med salt och där det går åt ca 10 procent salt jämfört med motsvarande kvadratmeter som går åt på körbanor. Använder man sedan dysor vid spridningen av saltlösningen så för man en jämnare spridning över ytan, bättre effekt och ännu lägre saltförbrukning. Så är det minskad saltförbrukning man vill ha är det ju användningen på våra gator man ska fokusera på, det är ju där volymen finns… 

Vill man åstadkomma ökad och säker vintercykling är det absolut nödvändigt att utveckla vinterväghållningen av cykelvägar och cykelbanor. Bland gående och cyklister är just halkolyckor vintertid stora till antalet och det finns stora vinster att göra både vad gäller trafiksäkerhet, framkomlighet och samhällsekonomi. Linköping har tagit ett stort ansvar, utvecklat en metod och funnit en väg framåt. 

Så här skriver regeringen om vinterväghållning av cykelvägar i förslaget till ny infrastrukturproposition Investeringar för ett starkt och hållbart transportsystem: ”En utmaning när det gäller cykling är därför att öka säkerheten för cyklisterna och deras medtrafikanter. En ökad fokusering på oskyddade trafikanter behövs för att minska dödade och skadade i trafiken. Singelolyckorna utgör en stor andel av cykelolyckorna och behöver därför särskilt uppmärksammas. Ytterligare kunskap bl.a. när det gäller underhåll och vinterväghållning behövs för att kunna vidta effektiva åtgärder för att förbättra säkerheten.”

Här skulle man önska att Trafikverket tog ett nationellt ansvar för frågan och lever upp till regeringens skrivning i propositionen genom att exempelvis ge VTI med Anna Niska i spetsen ett omfattande forskningsuppdrag för att utveckla kriterier, utbildning, metod och teknik för modern och effektiv vinterväghållning av cykelvägar, cykelbanor och cykelfält.

Tänk om det fanns 9 mil borstade och saltade cykelbanor i min stad, det skulle vara en julklapp som heter duga! I min stad är det mer vanligt att det ser ut så här:

Här är det stora antalet cyklister som själva fixar en farbar liten ränna att cykla i. Gäller att hålla sig i den och inte få möte! Och detta är stadens mest trafikerade cykelstråk, i en stad som säger sig vara i världsklass och på väg att konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam. Det är en lång, mycket lång och slirig väg dit… Här kan ni se hur man hanterar snöröjning av cykelbanor i Köpenhamn

Sen brukar ju invändningen komma att det inte är rimligt att göra omfattande satsningar på vinterväghållning för cyklister för att det är så få som cyklar. Ja det tror fan att det är färre som cyklar när det många gånger ser ut som det gör på dessa bilder. Tänk er liknande förhållande på gator och vägar, skulle inte det leda till att färre tog bilen? Och dom som kommer med dessa invändningar verkar ju inte ägna en sekunds tanke åt att det också finns gående och att de många gånger delar ytan med cyklister, men vi kanske inte ska gå heller… Och återigen, antalet skadade gående och cyklister pga. halkolyckor, är mångfalt fler än bland bilister. Så vad bör ett effektivt och målinriktat trafiksäkerhetsarbete fokusera på? Vad bör vi fokusera på om vi vill ha ett mer hållbart transportsystem i våra städer?


Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 1


Då är det dags att dra igång denna bloggserie och jag hoppas ni är lika engagerade som i den förra serien och sänder in bilder till mig på vad ni tycker är cykelinfrastruktur i världsklass, stort som smått! krister.isaksson@kadens.se

Om man ska ta upp världsklass när det gäller cykel och trafik- och samhällsplanering är det lika bra att börja med landet nr 1, Holland. Är man som jag en aning passionerad och hängiven i att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik är detta landet att bege sig till. Här har man arbetat i decennier, över stora delar av landet, med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik. Det handlar om allt från extraordinär infrastruktur till omsorg för detaljer.

Den stad som kanske har kommit längst i Holland, ja i hela världen, är nog Groningen. Staden ligger i norra delen av Holland, har närmare 200 000 invånare och är en stor studentstad. Här har man sedan början av 70-talet arbetat långsiktigt med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik, detta bl.a. genom en kompakt stadsplanering, begränsningar av biltrafiken i centrala delarna av staden samt en helt bilfri stadskärna och självklart en väl utvecklad och utbyggd cykelinfrastruktur. Närmare 40 procent av alla resor i staden sker med cykel. Tänkte börja med några bilder som jag tycker med all tydlighet visar hur högt man prioritera cykeltrafik och vilka investeringar man är beredd att göra.

Det handlar om Gerrit Krol bron, eller man kanske ska säga broarna för det är tre stycken. Det är Groningen mest cykeltrafikerade bro med över 14 000 cyklister per dygn. Ursprungligen fanns en bro som delades av cyklister och bilister. Bron går över en hårt trafikerad kanal och varje gång en pråm passerar krävs broöppning vilket ledde till stora cykelköer och fördröjningar för cyklister. Så ställd inför detta problem beslutades det om att bygga två nya broar för cyklister (och gående) på var sida om den befintliga bron och i varje färdriktning och med segelfri höjd. Tyvärr fanns det vissa begränsningar vad gäller åtkomst av mark och befintliga fastigheter så ramperna är inte cyklingsbara utan man får leda cykeln.

Som om detta inte var nog, på den ursprungliga bron som ju utgör huvudförbindelsen har bilister väjningsplikt för cyklister innan överfart kan ske. Detta visar med all tydlighet viken trafikhierarki som råder i staden. Nu innebär ju inte en eller två broar hit eller dit att det är en bra cykelstad och att det cyklas mycket utan grunden för cyklandet i Groningen utgörs av ett mycket väl utbyggt och väl fungerande cykelinfrastruktur.

Här är de tre broarna. Den ursprungliga i mitten och vill du inte bli stående vid broöppning kan du välja broarna på sidan, en i varje färdriktning. Observera också att bilister har väjningsplikt mot cyklister som kommer från cykelbanan och ska cykla över någon av broarna.

Dubbla skenor att leda cykeln i för att åstadkomma bra kapacitet.

Här ser man alltså cykelköer och brister i cyklisters framkomlighet som ett problem och att det måste lösas. Och man är beredd att göra omfattande investeringar för att åstadkomma detta. När kommer vi se liknande lösningar i Sverige?

Jag återkommer med fler exempel från Groningen i kommande delar av serien.


Jag är oduglig!


 

Kommer ni ihåg blogginlägget Gräsrotsrevolt? Det handlade ju om hur någon skrivit kantjävel på en av alla dessa kantstenar som dräller omkring på landets cykelbanor.

Innan åtgärd

Nu verkar det som om inlägget eller någon annas initiativ haft effekt. Någon, troligtvis kommunen, har jämnat ut kanten genom en liten så kallad asfaltslimpa! Imponerande snabbt! Det hjälper att agera, hurra! Men…

Jag har uppenbarligen inte varit tydlig nog, gett tillräckliga och detaljerade instruktioner, för kanten på andra sidan överfarten har inte fått en asfaltslimpa. Jag är oduglig…

Efter åtgärd

Inget skump i rumpan eller smäll i framhjulet här inte!

På andra sidan blev det ingen asfaltslimpa så här är det fortfarande skump i rumpan och smäll i framhjulet!

Erik, tack för bilderna, håll i styret och skaffa heldämpat!


Värt ett toalettbesök!


 

Vilken början, vilket välkomnande! Det första man ser när man landat på Schipohl är härliga cykelmotiv på toalettdörrarna! Har varit i Holland ett antal gånger och kommer alltid hem upprymd och glad (och nej, det beror inte på några svampar!). När man cyklat runt i detta land förstår man varför detta är cykellandet nr 1! Jag kommer inom kort ta upp mer om det enastående cykellandet Holland i min nya bloggserie: Cykelinfrastruktur i världsklass!

Någon som ser vem bilden föreställer?


Vill du parkera här?


 

Sitter och läser Stockholms stads förslag till budget för 2013. Många varma ord om cykeln och dess betydelse i stadens trafiksystem, kul och lovande!

När jag sen går in i detalj i budgeten så läser jag att en större cykelparkering ska anläggas i Järnvägsparken. Vet inte om ni vet var Järnvägsparken ligger i Stockholm, vet någon det? Och uppfattar någon den som en park kan man fråga sig? Den ligger i varje fall ca 150 meter söder om huvudentrén till Centralstationen, isolerad och omgiven av ett antal större gator och trafikleder. En plats som staden glömde…

Järnvägsparken Bild: stinsenforum.se

Här vill alltså alliansen anlägga en större cykelparkering. Är det bra? Behovet av bra och funktionella cykelparkeringar med kapacitet är stort vid Centralstationen och det har varit en följetång under flera decennier att förverkliga detta. Den enda målpunkten för en parkering i Järnvägsparken är rimligen Centralstationen och om vi då studerar några grundläggande kriterier för denna typ av cykelparkering så visar studier att den absolut viktigaste faktorn för en framgångsrik och väl använd cykelparkering är dess lokalisering, dvs. nära till målpunkten och dess entréer. En annan faktor av betydelse är lokalisering i förhållande till huvudsaklig angöringsriktning, dvs. ligger den på din färdväg eller måste du cykla och gå en omväg för att komma dit och därifrån. Och inte minst viktigt, särskilt på denna plats, upplevd trygghet när det är mörkt (rädsla för överfall). Detta finns sammanställt i en litteraturstudie genomförd av Cycity/WSP, Parkering i storstad, Litteraturstudie om cykelparkering 2011.

Trafikkontoret har inför byggandet av Citybanan genomfört en rad studier vad gäller cykelparkeringar i anslutning till Citybanans stationer, bl a studien ”Behov av cykelgarage –En studie bland cyklister som parkerar i cykelställen utanför pendeltågsstationerna Centralen, Karlberg och Södra Station 2007”. Resultaten av dessa studier visar även dem på vikten av lokalisering. Vidare visade studierna att vid Centralstation var det 60 procent som dagparkerar och 33 procent som nattparkerar. Och sedan börjar det bli ännu mer intressant, varifrån kommer cyklisterna som åker från stationen och var ska cyklister som kommer till stationen? Här dominerar stadsdelarna Vasastan, Kungsholmen, Östermalm och fjärrmålet Uppsala. Vad får detta för innebörd? Jo majoriteten av cyklisterna angör samt åker från Centralstationens norra delar (Vasaplan, Kungsbron samt även Centralplan), dvs. minst 350 meter från Järnvägsparken.

Centralplan, var är min cykel?

Centralplan

Vasaplan

Jag tycker det är bra att Per Ankersjö tar strid för cykeltrafiken i staden, att en politiker står upp för och påtalar cykelns betydelse för stadens trafiksystem. Och han gör det många gånger på ett klokt och förnuftigt sätt. Men är det klokt och väl använda pengar att göra en cykelparkering i Järnvägsparken? Det är ju tydligt att ingen annan vill vara där, varför då placera en cykelparkering där som uppenbarligen ligger helt fel sett ur cyklisters perspektiv. Stadens målar ju upp en bild att vara på väg mot en cykelstad i världsklass och att på sikt konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam. Där lägger man inga cykelparkeringar på platser där ingen vill parkera eller ens uppehålla sig på. Läs även Lars Epsteins krönika från 2010 om Järnvägsparken.  

Vad kan man då göra istället? Det finns flera tänkbara lösningar som är bättre ur ett brukarperspektiv. Arkitektbyrån Ahlqvist&Almqvist Arkitekter AB har tagit fram ett förslag på cykelgarage i två plan som placeras på en del av Centralplan med entré från såväl Vasagatan som Klarabergsviadukten

Man kan även ”hänga” en cykelparkering under Klarabergsviadukten, ovanför Centralplan. På Vasaplan kan cykelparkeringen utökas och föses med tvåvåningsställ. På Kungsbron kan en bryggkonstruktion skapas som hänger ut över spårområdet, en sådan finns redan vid Karlbergs station. En liknande lösning skulle kunna göras vid Klarabergsviadukten med angöring från Nils Ericsons plan och med direkt anslutning till pendeltågsterminalen. Dessa är platser som man parkerar på idag, efterfrågan är stor, större än antalet platser. Varför då hitta på en ny plats, långt från målpunkten, där ingen vill vara idag. Vill man riktigt spänna bågen så finns det ett stort och uttjänt skyddsrum under Centralplan som skulle kunna göras om till ett modernt och attraktivt cykelgarage med flera entréer. Vad som krävs för att nå framgång på några av dessa platser är att Jernhusen tar ett större ansvar eller att regeringen via regleringsbrev styr upp vad Jernhusen bör göra för att underlätta hela resan. Detta löser säkert regeringens pågående cykelutredning!

Jernhusen kan om de bara vill!

En gång i tiden så tog SJ ansvar för just hela resan på detta sätt:

Inte bara fanns det parkeringsmöjligheter ända in på plattformen, man fick också hjälp att hänga upp cykeln!

Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Det vi klarade av att lösa 1946 har blivit väldigt svårt 2012! Utveckling och framsteg kallas det visst…

 

 

 


Kommer vi komma fram i vinter?


 

Snart är den här, vintern! Vissa delar av landet har kanske redan fått känna på lite snö och halka. Snö och is är ju en vanlig bekantskap när man vinterpendlar med cykel. Förhållandena på cykelbanorna är många gånger urusla och det är med stor möda och besvär man försöker ta sig fram. Företaget Svevia visar i På Väg upp en möjlig teknik och metod som kan innebära en stor förbättring för vintercykling. En mindre maskin förses med en sopvals fram och saltspridare bak, man kallar det sopsaltstråk. Vid kraftigt snöväder kan sopvalsen bytas ut mot en plog.

Foto: Iréne Skogvold, Svevia

Det är ju denna typ av utveckling och intiativ man vill se som cyklist. Nu är ju denna maskin lite väl stor för en del cykelbanor men då kan man göra som i Köpenhamn, nämligen ta fram än mer specialanpassade fordon:

Foto: Copenhagenize

Foto: Copenhagenize

Foto: Copenhagenize

Här kan ni läsa mer om snöröjning i Köpenhamn.

Nu är det bara för landets kommuner och Trafikverket att prioritera och utveckla sina kriterier, metoder och tekniker för vinterväghållning av cykelbanor så kommer det gå som en dans att cykla på vintern!


Fler cykelbanor = fler cyklister? Nu finns facit!


 

I bland kommer det forskning som lägger allt tillrätta, allt det man anat och känt på sig, allt det man under stora delar av sitt yrkesliv arbetat för. John Pucher och Ralph Buehler har studerat cykling i 90 större Amerikanska städer och sambandet mellan antalet cykelbanor/cykelfält, längden på dessa och antalet cykelpendlare.

Deras slutsats: Städer med fler cykelbanor och cykelfält har fler cykelpendlare. Självklart kan tyckas men nu finns det på papper! Och med vetenskaplig metod! De har vidare kunnat konstatera att sambandet existerar oavsett klimat, markanvändning, socioekonomiska faktorer, bränslepris, tillgången till kollektivtrafik och trafiksäkerhet för cyklister.

Studien visar också att städer som har bra trafiksäkerhet för cyklister, lägre andel bilägande, fler studenter och kompakt stadsplanering har ännu större antal cykelpendlare. Ni finner studien här.

Så som jag sagt tidigare, det hela är enkelt och vill vi ha fler som cyklar, bygg så kommer dom! (och helst ska vi bygga bra och cykelanpassat!)

  Foto: Lennart Johansson


Skilda världar


 

Nås i dagarna av information om att VTI studerat hur gestaltningsprogrammet för Förbifart Stockholm kommer att påverka bilförare. Det handlar om att tunnelns inre utsmyckning kan ha betydelse för bilförares trötthet, stimulans, distraktion och trygghet vid körning i tunneln. Effekterna studerades genom en simulatorstudie där tunneln för Förbifart Stockholm skapades virtuellt och som sedan kördes av ett antal testförare.

Ungefär samtidigt kommer information om konst i Norra Länken där flera kända konstnärer och en världsberömd fotograf har engagerats i projektet för att utsmycka tunnlarna. Stora pengar läggs ner i dessa projekt på att utsmycka dessa tunnlar med olika koncept.

Förstå mig rätt, det är bra att dessa studier genomförs, att vi får bättre kunskap, att vi på så sätt kan skapa tunnlar och vägar så att de upplevs tryggare osv. Dock kan jag inte låta bli att reflektera över att när man samtidigt lägger ner dessa resurser på biltrafiken så ser det ut som skit på cykelvägarna. Trafikverket klarar inte ens av att uppfylla god standard enligt deras egen utformningsmanual VGU för de cykellösningar de bygger i samband med Norra Länken och för de som de planerar i Förbifart Stockholm. Att lägga ut miljoner på konst och utsmyckning finns det dock både vilja och medel till.

När tror ni vi kommer få se liknande studier hur cyklister upplever olika lösningar, gestaltning eller konst? Att Trafikverket ger VTI i uppdrag att ta fram en cykelsimulator för att testa cykelinfrastruktur och hur cyklister uppfattar och upplever den. När kommer konstnärer att kontrakteras för att smycka cykeltunnlar och cykelvägar som Trafikverket bygger. Det senare vore kanske att börja i fel ände då verket uppenbarligen inte klarar av att få till grundläggande funktioner och standarder när man bygger cykelinfrastruktur! Fast å andra sidan kan man ju använda sig av potemkinkulisser…

Det är en märklig värld vi lever i.