God jul & gott nytt år!


 

Så är detta året snart till ända, många fina cykellöften har lovats, en del besvikelser har det varit och summa summarum kan allt bara bli bättre!

Jag började också blogga detta år efter ett antal år som cykelplanerare i offentlig tjänst. Känns väldigt befriande och roligt måste jag säga och jag hoppas jag lyckats förmedla lite kunskap på området samt väcka en del frågor. Några av de mer uppmärksammade inläggen här varit:

Hallå, det är ju för fan inte min döda vinkel!

Serien: Titta en cykelbana, vad kan vi använda den till?

Polisens häxjakt på cyklister

Går det att överleva som cyklist?

Vi får väl hoppas att nästa år innebär lite rakare och snabbare väg för cykelns roll och plats i transportsystemet än vad bilden nedan visar:

  Här går det mest runt runt och inte så fort… Foto: Luca Mara

Önskar er en god jul och gott nytt år och hoppas vi ses nästa år i cykelns underbara värld!


Kommer vi komma fram i vinter? Del 8


 

Svaret på denna fråga börjar allt mer närma sig ett rungande NEJ om man cyklar i Stockholm! Det är verkligen en snöröjning som är världskass. Se bilden nedan, från Lingvägen i söderort. Gång- och cykelbanan är helt blockerad av ett snöberg, nu snart två och en halv vecka efter snöfallet. Gång- och cykelbanan på andra sidan är överhuvudtaget inte röjd. Så här tvingas alltså gående och cyklister rätt ut i körbanan, bra jobbat Stockholms stad och PEAB! Du som satt i maskinen som lämnade snöberget här, är du lobotomerad eller? Och Lars Thiberg, vd Peab för drift och underhåll i Stockholm, som anser att snöröjningen fungerat bra, har du ingen som helst yrkesstolthet? Antingen är du ju helt blind och okunnig om situationen eller så är du en stor jävla lögnare. Vilket ju är bra egenskaper för en VD! Fast det är klart, när det hänger viten i luften så står du väl inte och erkänner i media att ni totalt fuckat upp. Det kan ju bli lite kostsamt och vi måste ju tänka på profiten…

  Lingvägen 2012-12-19, tack Alvin för bilden.

Ett annat talande exempel på strålande insatser av PEAB ser vi på dessa bilder:

  Gjörwellsgatan 2012-12-19 Vi försöker röja cykelbanan och cykelöverfarten men inte fan ska man kunna cykla upp på cykelbanan på andra sidan!

  Gjörwellsgatan 2012-12-19 Se hjulspåren efter snöröjningsmaskinen, inte fan ska jag sätta ner plogen i backen och röja cykelbanan.

PEAB, två och en halv vecka har det nu gått sedan snöfallet och staden är fortfarande full av liknande exempel där ni har ansvaret. Ni visar verkligen upp vilket kompetent företag ni är, eller som ni skriver på er hemsida: ”Peab Drift & Underhåll skapar trivsel och trygghet utomhus”. Det är tydligt att vi har helt olika uppfattning vad som är trivsel och trygghet…

Red, här kan ni läsa mer om hur PEAB dumpade tonvis med snö fel och som självfallet rasade ut över cykelbanan. Bara ett litet regionalt cykelstråk! Uppenbart kan de inte läsa kartor och då är det ju inte konstigt att det blir fel med snöröjningen som ju baseras på snöröjningskartor

Del 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7


Kommer vi komma fram i vinter? Del 7


 

Ja om vi tar på oss bergsbestigningsutrustning!

  Gjörwellsgatan 2012-12-18

Så det är bara att montera på stegjärnen (undra om de fungerar med spd-skor?) och fram med isyxan. Behövs syrgas, vad tror ni? Bäst att jag tar med mig lite extra utrustning så jag kan låna ut till gående, de verkar ha lite högre snöberg att bestiga.

Ett annat alternativ är ju att skaffa en kraftig eldkastare och montera på cykeln, kanske i stil med denna hoj: BONDBike (fast jag tycker att eldkastaren är lite fjuttig, här behövs rejäla saker!)

Lycka till på färden!

Tack för bilden Björn.

Del 1, 2, 3, 4, 5, 6


Kommer vi komma fram i vinter? Del 6


 

Ja, i Linköping!

Har fått några bilder på hur det kan se ut i Linköping och Norrköping där man använder sig av sopsaltning på vissa större cykelstråk som jag skrivit om tidigare. Bilderna nedan visar stråk som är prioriterade och bl.a. går till/från universitetet. Kontrasten där man använder sopsaltning och där man plogar traditionellt är påtaglig. Trots 50-60 cm snö så har man i stort sett barmarksförhållanden för cyklister (och gående). En invändning jag tycker är rimlig är att det är lite smalt och att det skulle vara bra om man antingen körde med bredare borste eller två gånger. 

En plogad cykelbana ansluter en cykelbana som är sopsaltad. Vilken föredrar du?

I Norrköping ser det ut så här:

Kanske lite för smalt vilket ju leder till konflikter mellan gående och cyklister. Men annars är det ju en mycket bra yta för gående och cyklister att färdas på.

Så här ser det ut när borstningen precis har skett och innan saltlösningen börjat verka.

Här ser vi då en metod som uppenbarligen fungerar och detta även vid stora snömängder. I min stad ser det mer eller mindre ut som skit på många av de större cykelstråken och just vid väderomslag mellan plus- och minusgrader blir det mycket besvärligt att cykla (och gå) pga. all modd som ligger på cykelbanan och som sedan fryser till och skapar besvärliga och farliga spår och vallar. Detta mer eller mindre elimineras med sopsaltning. 

Så här kan det se ut i Stockholm:

Årstabron

Hornsgatan. Foto: @LuckyMoneyFrog/Twitter

Liljeholmsbron. Foto: @gabgjerswold/Twitter

Johanneshovsvägen. Foto: @mattiaskrantz/Twitter

Hornsgatan. Foto: @perhylen/Twitter

Här väljer man att inte ploga stora cykelstråk överhuvudtaget, detta är samtliga cykelstråk som av staden är utpekade som viktiga pendlingsstråk och där framkomligheten ska vara god. Stadens målsättning i sina styrdokument är att man ska bli en cykelstad i världsklass och konkurrera med de stora cykelstäderna i Holland och Danmark. Detta framstår ju mer eller mindre som ett skämt när man ger sig ut på cykelbanorna dessa dagar. Staden är ju inte ens bäst i landet, långt ifrån, utan harvar väl i korpligan. Det är uppenbarligen så att dessa styrdokument och målsättningar inte har gått fram till de som är ansvarig för vinterväghållningen (eller skiter de i dem alt inte har förmågan att klara av dem?). Inte heller verkar det som de som är ansvariga vet vilka metoder som finns och kan användas för att nå ett bra resultat. Det känns som en mycket halkig, lång och hinderfylld väg till världsklass… 

Tack Per-Erik för bilder!

Del 1, 2, 3, 4, 5


Det blir inte alltid rätt i Holland


Jag hyllar ju ofta Holland och det arbete som genomförs för att skapa bra förutsättningar för cykeltrafik. Men även solen har fläckar…

Lite sandhinder gör en alltid glad! Kanske början till en cykelcrossbana, eller vad säger du Lisa Ström? Kan ju också var förberedelser inför vinterns halkbekämpning…

Jag undrar om skylten satt där innan och man placerade sandhögen vid skylten eller om skylten kom upp på grund av sandhögen?

Var ska vi placera cykelbanan och uteserveringen? Mitt i vet jag!

Och så sätter vi upp en liten skylt för att upplysa gästerna:

När vi cyklade här var vi ju bara tvugna att slå på en bredsladd och stanna för en öl. Passade då på att fråga personalen och några gäster hur de uppfattade lösningen och situationen. Svaren gjorde mig först lite förvånad men sen när de sjunkit in var de ju närmast självklara. De svar vi fick var bl.a. ”var ska de annars cykla?” ”Man får ju se sig för innan man korsar cykelbanan.” ”Man vänjer sig att se sig för.” Orden speglar ett synsätt, en förståelse och respekt för trafikslaget cykel som känns mycket avlägset i Sverige. Tilläggas ska att många av dem som besökte serveringen gjorde som vi, man cyklade! Så det kanske är så enkelt att när tillräckligt många använder cykeln i sina dagliga transporter, då kommer förståelsen och respekten för trafikslaget. Stärkta av några öl fortsatte vi sedan vår cykeltur. Självklart utan hjälm men med skyddsdräkt från Folksam!

Cor, tack för bilden.


Hur insnöad får man vara?


”Vi skyller inte ifrån oss men det är bra om våra medborgare försöker inse hur mycket snö det har kommit.”

Så sa Mats Freij, pressansvarig på Trafikkontoret, häromdagen i DN. Tror han att det på något sätt undgått oss, vi medborgare, att vi inte kommer fram på trottoarer, gångbanor, cykelbanor,…? Jag tror också vi medborgare insett att staden, via sitt Trafikkontor och stadsdelsförvaltningar, inte klarar uppgiften att säkerställa framkomlighet för alla trafikantgrupper inom rimlig tid. I går började man röja trottoarer och gångbanor utefter huvudgatorna i den delen av söderort jag bor i. Det är nu en och en halv vecka sedan snöfallet. De är långt i från klara och till helgen väntas mer snö. Detta är ju inte första gången under 2000-talet det faller större snömängder under en kort period. Gör man en mediasökning så dyker Mats Freij upp ungefär vartannat år och som en papegoja upprepar han samma visa gång på gång. Det vi kan konstatera är det som nuförtiden är normalvinter, dvs. att det under korta perioder kommer stor nederbörd, har helt gått förbi Trafikkontoret. Detta har ju klimatforskare och meteorologer varnat för bra många år nu och vi upplever det men varför lyssna, se och lära Trafikkontoret.

Vidare säger Mats Freij så här: ”Vi har 25 kranskommuner som också snöröjer och det innebär att det finns för få resurser att sätta in. Och att ha avtal för den här sortens resurser skulle göra att man kom upp i kostnader som ingen skulle acceptera.”

Jaha, först finns det alltså inte resurser, de är upptagna överallt. Sen finns det resurser men då handlar det om att kostnaden är för stor (den här invändningen kommer alltid som ett brev på posten och jag skrev om den i ett tidigare inlägg). Men hur vet vi att kostnaden är för stor? Har Trafikkontoret någonsin talat om vad som behövs för att få en hög kvalitet och tillförlitlighet på vinterväghållningen? Sedan kan man ju undra vilken kostnad? Jag misstänker att det Mats Freij menar är Trafikkontorets kostnad, för inte har kontoret gjort någon studie vad dagens urusla snöröjning innebär för samhällskostnader, eller? Gjorde Trafikkontoret en sådan studie tillsammans med en medborgarundersökning så misstänker jag att det skulle visa sig att kostnaden inte alls är för hög, svaret skulle troligen bli att den nivå som är idag är oacceptabelt låg.

– Just nu är det ointressant hitta syndabockar. Men vi kommer att analysera och reda ut vad som har gått fel om det är resursbrist eller ett systemfel, säger Mats Freij.

Vi behöver inte leta och hitta syndabockar. Detta har upprepats med jämna mellanrum under 2000-talet och i slutändan är det staden, via sitt Trafikkontor och stadsdelsförvaltningar, som har ansvaret. Det är högst oroväckande att Trafikkontoret inte verkar inse detta…


Låt oss räkna lite


 

”En vecka att röja undan det värsta”

Så sa Mats Freij, pressansvarig på Trafikkontoret, i DN igår. Vidare sa han att ”Men vi jobbar med alla resurser vi har” . Och i artikeln anges att det är 150 fordon som arbetar med snöröjningen i Stockholms stad. Så låt oss då gå igenom vad dessa 150 fordon ska snöröja:

153 mil gator

211 mil gång- och cykelbanor

Sen finns det 8 000 meter kajer. Låt oss säga att hälften ska snöröjas.

Totalt: 364 mil

Antal mil trottoarer uppges inte i stadens ”Snyggfakta”, men det är kanske hälften av gatumilen, säg 75 mil. Nu är det ju så att i ytterstaden röjer man ju bara ena sidan av gatans trottoarer så vi kanske ska minska siffran till 50 mil. Grunden för mänsklig förflyttning, att gå, är inte möjlig på hälften av ytterstadens trottoarer under vintern. Det är som Mats Freij säger – Det är inte roligt att bo i en närförort när det har kommit så mycket snö.  Sedan har Trafikkontoret även ansvar för ett antal större parker som ska röjas med dessa fordon.

Så då är vi uppe i totalt 414 mil (säkert några mil fel hit eller dit). 414 mil och 150 fordon (jag utgår från att det är snöröjningsfordon). Det blir ca 2,8 mil per fordon, 28 000 meter. Låter detta som en rimlig kapacitet? Nej självklart inte och vi har ju svaret så fort vi ger oss ut på stadens trottoarer, cykelbanor, gator och parkvägar att det på långa vägar inte räcker till. Och vi har haft det svaret ett antal gånger och år nu under 2000-talet. Och varje gång får vi höra Mats Freij på Trafikkontoret beskriva hur komplicerat det är, att om det inte vore för alla människor som bor, lever och rör sig i staden skulle de fixa biffen – människor är så att säga i vägen antingen dom går, cyklar, kör bil eller parkerar sina fordon. Men om parkerade bilar nu är ett sådant stort problem, varför förbjuder ni inte gatuparkering vintertid? Sen ska han enligt steg 1a i Trafikkontorets mediautbildning alltid avsluta med att visa handlingskraft: ”Men vi jobbar med alla resurser vi har” . Det är väldigt sällan vi hör någon form av självrannsakan i dessa intervjuer. Det handlar ju om att inge förtroende, men Mats det är sedan länge förbrukat… 

Jag tycker att Trafikkontoret borde insett för länge sedan att så här ser verkligheten ut och det är dags att utforma vinterväghållningen därefter. Då brukar invändningen komma att det är för stor kostnad, det är inte rimligt att ha den kapaciteten. Men har vi råd att inte ha den kapaciteten? Vad innebär det för kostnad för staden och för samhället att ha det som vi har det dessa dagar? Detta är ju inga kostnader som drabbar Trafikkontoret så att man där skulle känna något större ansvar för detta är väl kanske inte så konstigt. Hur skulle det se ut om det fanns mer än dubbelt så många fordon och en snöröjningsstyrka som verkligen arbetade när det snöade? Dygnet runt, på löpande band, i skytteltrafik. Visst kostar det men vi får ju något också…


Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 4


 

Regn och snö = oftare grönt ljus

Ibland tror jag inte det är sant när man nås av vad som sker på cykelområdet runt om i världen, sen börjar jag undra vad det är för underutvecklat land jag bor i. I Groningen ska nya trafiksignalanläggningar, som inte är kopplade i ett nätverk av anläggningar, som standard utrustas med en regnsensor. Sensorn ska se till att cyklister få grönt ljus oftare när det regnar eller snöar. Detta har beslutats med anledning av en positiv utvärdering av en test med en regnsensor vid Oosterbrug.

Jag upprepar: cyklister ska få grönt oftare när det regnar eller snöar.

Testet med en regnsensor vid Oosterbrug de senaste månaderna har enligt kommunen medfört många positiva reaktioner. Inte enbart från cyklister som nyttjar Oosterbrug, men även av andra. Regnsensorn har inte medfört längre väntetider för övriga trafikanter och inte heller köar. Det har inte kommit några klagomål från varken polisen, kollektivtrafikkontoret Groningen-Drenthe eller kollektivtrafikentreprenören Qbuzz.

Man har nu valt att utrusta nya trafiksignalanläggningar direkt med en regnsensor på grund av de låga investeringskostnaderna då. Kostnader för att i efterhand kompletera med en regnsensor är ca 90.000 sek. Detta på grund av att mjukvaran behöver anpassas och att hårdvaran behöver köpas in. Det finns ett undentag då en regnsensor ännu inte kan tas med. Det är idagsläget inte möjligt att göra detta när trafiksignalanläggningen utgör en del i en sk nätverksreglering. I detta fall är flera anläggningar kopplade till varandra. Påverkan av en anläggning innebär påverkan av hela nätverket som innebär att den samordnade regleringen inte fungerar längre. Källa: Fietsberaad

Detta visar på en förståelse, en insikt och kunskap om cykeltrafik som i stort sett lyser med sin frånvaro i Sverige. Tänk om det fanns denna vilja till att testa, utveckla och cykelanpassa trafiksignalerna i den stad jag bor i! Här härskar mer en metalitet från 50- och 60 talet och en frusen ideologi som Martin Emanuel tar upp i sin avhandling ”Trafikslag på undantag”.

Cor, stort tack för hjälpen med översättning!

Här kan du läsa mer om trafiksignaler i del 3 och hur de kan göras mer cykelanpassade och här är del 1 och 2 i serien.


Trafikslag på undantag


 

Äntligen är den här! En fantastisk avhandling och ett fantastiskt arbete av Martin  Emanuel. En berättelse om cykeltrafikens förändrade villkor och förutsättningar i Stockholm under perioden 1930-1980.

Han visar att trafikingenjörer och stadsplanerare skapade sämre villkor att cykla i Stockholm. Vidare att hantering och planering av stadstrafik i högsta grad är en ideologisk verksamhet som till stora delar bygger på föreställningar om olika trafikslag, den moderna staden och att den infrastruktur som skapas utifrån dessa föreställningar utgör frusen ideologi. De aktörer som formar stadstrafikens villkor, inte minst trafik- och stadsplanerare, kommunaltekniker, trafikpoliser och politiker, utövar en betydande makt över stadens trafikanter.

Berättelsen avslutas med en epilog om cykelns renässans. Där finns ett avsnitt som jag allt för väl känner igen: ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

Avhandlingen är en underbar och samtidigt skrämmande läsning som jag starkt rekommenderar.

 

Martin, stort tack för boken och lycka till på disputationen!